Etikett: skopa

Åke ringde 📞 och berättade vad som skulle hända om…

Av , , Bli först att kommentera 18

Ja inte kom det nån traktor och tog undan snöhindret dom hyvlat upp på vår in och utfart igår. Så jag fick ta gång och cykelbanan ut till friheten. Snävt, men det gick.

När det blir sån där snö eller rättare sagt, isklumpar, och dom kör 3 gånger med hyvel, så kan vi inte ta bort det för egen hand. Det är alldeles för massivt. Och vi har ingen traktor med skopa, att kunna lyfta upp det nånstans.


Nå, jag kände mig lugn med att dom skulle komma och ta bort det, det brukar dom göra då det är sån där snöröjning på gång.

Jag använde ett av mina presentkort och köpte en till, tadaa….Giorgio Armani, nu klarar jag mig länge 🥰

Gjorde en sväng inne på Expo, då jag ville byta ut mattan vi har under teverumsbordet. Ingen stor sak utan den täcker bara lite mer än bordet. Jag hittade en, inte så märkvärdig men den får duga.

Därinne träffade jag en Eva-Marie, en vän från förr i tiden. Ja, vi har ju träffats en gång per år tillsammans med Annica, men i pandemitider, har vi ställt in dom träffarna. Så det var kul att stöta på henne och vi gjorde en väldigt snabb, uppdatering på livet i detta nu.

Då jag kommer hem är Åke hemma och isklumparna ligger kvar därute Jag funderar på vägen in, vem man ska ringa om skottningen Ställer ifrån mig sakerna och Åke berättar då att han ringt till Kommunen och vädrat sina åsikter och talat om vad han tänkt göra om det inte kommer nån och tar bort det där.

Ja, han hotade inte med värre saker än att han skulle styra ut snön i vägen, det är ju det enda vi KAN göra. Tjejen i andra änden sa att dom aldrig hyvlar väg utan följe traktor, mja, det kan hon ha rätt i. Men… inte förrän tredje gången dom passerade och uppenbarligen såg dom inte ens vår infart på grund av all snö, så den glömdes bort.

Fast nu dröjde det faktiskt inte så länge innan det det kom en traktor, WOHOO 🙏 Och det tog 45 sekunder för honom att ta bort skiten som legat där i 6 timmar. Tänk vad enkelt det hade varit om dom gjort det med en gång. Men nu var det inte så och inget att dividera vidare om, är tacksam för att problemet åtgärdades.


Winstone firades, han fick go´maten till middag, sån där ask med kött i gelé, som han kan få, 1 gång per år, typ. Och sedan, till kvällen, ett godis ben. Han är så himla försiktig, ingen som bara roffar åt sig, och därför var jag lite i chock, över att han ens plockade mackorna från vårt matbord. Han puttar inte ens upp en dörr om den bara står på glänt…det finns ju inte, Krigar Winstone, haha.

Sen blev det en sista kvällsprommis med mig själv och en påse kartong till återvinningen, innan soffhäng framför dator och teve.

Nu tänkte jag ut i kylan och fixa lite mer steg till stegmätaren. Och efter lunch, ska jag ut en sväng till. Det var nån på fejjan som efterlyste tyger till ett projekt. Och tyger finns det här. Hon går på Konsthögskolan och tygerna ska användas till en textil bonad som ska bli en hyllning till all vårdpersonal, doktorer, läkare och sjuksköterskor som arbetat och fortfarande arbetar under denna pandemi.
Måste ju fråga henne vart detta sedan ska komma upp och om det är nåt man kan få se. Vilket projekt 🤩

Avslutar med lite bilder som Nicco skickat, med lill Winstone på, Man har glömt bort hur han såg ut utan sin krage. Hoppas på en bra dag, för er alla.

Daga mig hit och daga mig dit!

Av , , 4 kommentarer 12

När jag och Winstone var på väg hem efter morgonpromenaden igår, ja, morgon och morgon, förmiddag kanske man säger då vi har turen att ha en hund som chillar i soffan till både 9.30 och 10, utan att vara stressad, på något sätt. Så hade vi bara viadukten kvar, mellan Sandåkern och Västerslätt, kom igenom den och ut på andra sidan, då det blev ett fasligt buller och bång.

Winstone la iväg så jag fick hålla emot det jag hade. Han gör så, då han blir skrämd av höga, metalliska ljud. Såna där som kan komma från traktorer som kör omkring med grejer i skopan, för att ta ett exempel.

Nu var det en stackare som inte fäst sin last ordentligt, och rondellerna har ju en tendens att suga utåt, i svängen, där tappade han förmodligen, av ljudet att döma, en hög med järnbalkar, därav en massa höga metalliska dån, eller hur man nu ska beskriva det.

Ja, tänkte jag sedan, tur att vi inte stod på den andra sidan viadukten, där hade det levt om ännu värre, kan jag tänka, och ännu mer tur att det faktiskt finns räcken då man kör ut från rondellen, annars hade nog dessa saker han tappade, kommit ner rullandes för grässlänten…ojoj! Ingen turdag för den killen, i varje fall.

Apropå dagar, pratade om dessa dagar som ska firas, är det inte kanelbullar så är det dammsugare, kladdkakansdag, internationella toalettdagen, lösenordsbytardagen, internationella musarmsdagen och myggholkens dag, bara för att nämna några. HÄR kan ni kolla in några fler av temadagar som finns.

Nå, så sa personen jag pratade med, att det skulle kunna finnas en skorpans dag. Mjo, varför inte, svarade jag. Och i det ögonblicket, uppfann jag en skorpdoppartång. Ja, det är sant! Hur svårt är det inte att försöka doppa en skorpa i tekoppen utan att antingen fippla så den trillar ner, eller att försöka undvika att doppa ett finger? Jojo, say no more!

Tången ska vara liten och nätt, påminna om en sockertång, typ, nåt i stil med denna:

IMG_2014Nu hade jag ingen skorpa hemma, men ni förstår tanken va:

IMG_2021 (2)Fast den kunde få vara mindre…och lite fina mönster på 😀
I jakten på det här exemplaret, så tog jag fram en av många små lådor med diverse ting, kolla bara:

IMG_2015Och däri, hittade jag världens (ja i alla fall i det här huset), minsta sked:

IMG_2017Vad används den till? Kan det vara en saltsked, fanns såna för längesedan, månntro? Jo jag vet, man kan googla, och hade min farmor levt idag hade hon googlat i sin bokhylla 😀 Ha en fin dag, alla mina vänner!
2016-10-05 09.53.02-1