Etikett: fingrar

Pianist eller skomakare, vad ska jag bli?

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 juni 2020 kl 09:19, Bli först att kommentera

Nicco lurade mig till att ta hem TikTok, en app på mobilen, folk skickar in små filmsnuttar, 95 är ren dynga, men sen finns det guldglimtar, och en del tokigheter.

På en sån där snutt, visade dom hur endast 1 av 50, kan göra detta med sin hand:

Jo, jag kan det. Och igår sas det att bara 1 procent, duger till detta, att sätta pekfingret till lillfingret:

Mm, fast här tänker jag att ju längre och rakare lillfinger, desto lättare. Mina lillfingrar spretar åt nåt annat håll, men jag fick ihop det ändå 😀

Nicco skickade bilder på hennes fingerövningar, och jodå, hon kan, hon med, är nog dessutom lite bättre än jag, på det:

Men nån skomakartumme, har hon inte, det har jag:

Och pianofingrar sa min farfar, att jag hade. Då kan man nå från C till C, ett långt spann mellan tumme och lillfinger:

Sa det till min brukare, och då inflikade hon att då har jag yrken att välja mellan. Haha, pianist eller skomakare, jojomensan!

Notera att man kanske får ta dom där procenten, med en nypa salt, Nicco påpekade att det är nog ingen som vet vart dom kommer ifrån, det kan vara värsta påhittet.

Satt mig tillrätta i soffan igår kväll efter en jobbpass, och ser ni vad jag såg:

Jodå, en kaja, som nyfiket satt på parasollen och kikade in genom fönstret:

Nyfiken i en strut, öppna på locket och han hoppar ut, i detta fallet, in!

Denna bild dök nu upp som 3 års minne på FB, den dagen som jag och Åke tillbringade i Övik, då vi fått en hotellnatt av Theresé och Anders. Vi gick upp till tågstationen och där speglades skogen genom plexiglaset, lite cool blev det ju ändå:

Önskar er alla en fin onsdag!

Han kunde INTE flyga!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 augusti 2019 kl 09:02, Bli först att kommentera

Det är inte bara en, som fyller år i augusti, idag är det lillebror Lars, tur. Han blir 46 år och det är svårt att förstå hur jag kunde lura honom, som barn. Visst kunde han flyga, om han bara sprang tillräckligt fort, gjorde 3 långa hoppsteg och sedan ut med armarna.

Han lyckades aldrig, och jag sa givetvis att det berodde på att han gjorde fel…vad annars 😀 Det är det storasystrar är till för!

Hade jag däremot sagt nåt liknande till kusin Jenny Krigh så hade hon förmodligen lyckats, hon är ju helt otrolig på att bända sin kropp åt alla olika håll:

Vi kommer i alla fall att fira imorgon, med tårta och bullar nere i Järlåsa. Jo, Lars och frun kommer till Theresé och Anders så vi får träffas en sväng.

It sent chills down my spine, för några dagar sedan då jag höll på med mixerstaven och plötsligt slutar den snurra, det har fastnat mat i knivarna. Och vad gör då människan (läs jag), jo hon stoppar dit fingrarna för att ta bort bromsklossen, UTAN att dra ut sladden.

Så står hon där med fingrarna då hon inser vilket misstag det kan bli eller kunde ha blivit. Stannar av i rörelsen och tänker sig för ordentligt, innan hon drar ut kontakten. Ville INTE trycka på startknappen i det lätt skärrade tillståndet. Det gick bra! 😀

Har varit ut med hunden och fyllt på saker som ska med ner till Järlåsa. Nu ska jag iväg och handla lite förnödenheter som också ska med på färden och sen hoppas jag att jag hinner sitta ute en stund innan jag ska iväg och jobba några timmar.

Har gett bort några av dom så jag kommer att sluta tidigare, och det är skönt, det är ju några mil att åka/köra, och ju längre vi hinner ikväll, ju tidigare är vi ju framme imorgon.

Det var otroligt härligt ute igår, och Winstone chillade därute, han med:

Blir säkert många bilar på Gammlia ikväll, och nästa onsdag är det säsongsavslutning, den hoppas jag att vi kan vara med på, men då gäller det att hitta nån stand in, på mitt jobb, vi får se, hur det blir.

Önskar er alla en fin onsdag!

Han ville inte ha ett finger med i det spelet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 april 2018 kl 08:56, Bli först att kommentera

Såg den här bilden på FB, härom dagen:

Och jodå, Åke has been there, and done that!

Närmare bestämt 2015, just innan vi skulle ner och fira midsommar i Järlåsa, och han och Nicco höll på ute i garaget och fipplade. Nicco kom in, ville inte vara därute, och plötsligt hände det, som inte får hända. Fjädern släppte och smällde Åke på fingrarna. Inte bara smällde heller, utan skar upp 2 fingrar. Då jag bloggade om det för 3 år sedan, så skickade Nicco denna bild, och tyckte att den passade hennes pappa:

Kunde dock ha slutat betydligt värre. Och detta är en av anledningarna till varför vi lämnade in min Audi på verkstad, nu sist, det handlade om att byta samma sak, och Åke kom såväl ihåg känslan, och ville inte, ha ett finger med i det spelet.

Jo, det är inte riskfritt att vistas i garage, av olika anledningar!

Just i detta nu, håller jag på koka högrev, ska bli en köttsoppa hade jag tänkt, man får passa på medan solen inte skiner, varma dagar käkar man inte köttsoppa på, det vet jag, av erfarenhet. Och det skrev jag och sedan tittade solen fram genom molnen…

Blev nalta glad igår kväll då sopmaskinen plötsligt körde förbi härute på gång och cykelbanan, återstår nu att se hur långt dom sopat, men ett är då säkert, det är på gång, och snart borde ju hela Umeå vara väck på sand och smågrus.

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Jag väntar ivrigt på ett nyckellöst samhälle!

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 september 2017 kl 08:56, 2 kommentarer

Undrar om det är nåt med jag och nycklar?

Jag skulle städa ur bilen lite, igår, utvändigt lite lätt, gick fort och sedan skulle jag in i bilen men då var nykeln, puts väck.

Jag letade, och jag kollade, funderade, lyfte på skohyllan, skummade av alla ytor, men den fanns inte. Ringde Nicco och frågade om hon fått med den av misstag eller om hon hört att den ramlat ner från vår lilla nyckelhängare…men nej.

Ringde Åke som föreslog att jag skulle leta ute, om han nu fått med sig bägge två och sedan tappat den på gården…fast…nej, den fanns inte.

Jag VET, att jag stod och funderade på hur jag skulle hänga upp den, finns ingen nyckelring nämligen, utan bara en liten ögla…och jag VET, att jag faktiskt hängde upp den.

Så…*pling* föll polletten ner, ovanför nyckelhängaren sitter två gamla barnklädhängare, som dekoration, och på den spiken, hade jag hängt upp nyckeln…*suck*

Och med nycklar i färskt minne så kanske ni minns då jag hade den lilla väskan fäst vid min kropp under x antal veckor eller månader, jag kommer inte ihåg…och där var det en liten incident med nycklar, kolla bara vad jag saxade ur mitt gamla inlägg från 16/10-2015.

”Klockan tickar på och det håller på vara lite bråttom, så hittar jag inte Jeep nycklarna. Alltså hallå, helt befängt, jag VET att jag plockade ner dom från hyllan, då det plötsligt blev koncentration på macksökning, så nycklarna kunde ju inte ha försvunnit så långt, tyckte jag.

Men dom fanns inte, jag lovar, jag fick göra en djupdykning i kylskåpet igen…sedan skafferiet, lyfta på papper, tidningar, gå på ställen dit jag aldrig varit, leta i fickorna tjugo gånger, inga nycklar. Och där gick tiden ut, för att hinna ned till tågstation, och då, mina vänner, fann jag nycklarna, hahaa…”

Jag hade hållit dom i handen hela tiden, till mitt försvar, så sprang jag ju även och höll i väskan, så mina fingrar registrerade inte nycklarna, tänker jag 😀

Nej, nycklar kan vara ett aber…jag väntar ivrigt på ett nykellöst samhälle… 😀

Ha det gott, allihop!

Vi får bygga ut…uppåt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juli 2017 kl 09:04, 2 kommentarer

En stilla undran…fick jag igår då jag stod med skallen inne i växthuset för att komma in och se vart jag skulle vattna. Lät tydligen som om vi hade ett STORT växthus, då Åke ringde och undrade vad jag gjorde och jag svarade att jag var inne i växthuset…nå, det var ju bara till viss del 😀

Till min undran…om, och nu menar jag verkligen om, det blir nån gurka därinne, vad blir då kilopriset på den? Ponera att jag hade betalat växthuset själv, sedan tillkommer plantor eller frön, samt jord i alla dess olika former och innehåll. Ni vet, tomatjord, rosjord, citrusjord…

Och sedan allt vatten…tid, kan man ju knappast räkna in, det får man ju aldrig betalat för, inte i liten skala i alla fall. Jag tror att det blir en väldigt dyr gurka…om än, god.
Sen vet jag ju att den största delen av människor som pysslar med sån här, gör det just för det roliga, att lyckas få fram nåt som man kan ha användning för, att pyssla, hålla efter, gräva ner fingrarna i jorden, som jag har hört, att vissa gillar…inte jag…nä.

Jag kan tycka att det är ett visst besvär…ni vet då plantorna skriker efter vatten så man får ont i öronen, dom ser nästan jämt och ständigt ledsna ut..vem fasen blir lycklig över det? Jaja, nu spårade jag lite, klart att även jag tycker att det vore kul om det bidde når därinne 😀 Jag är ju mäkta stolt över ingefäran, som skjuter ett nytt blad, varje dag, nu börjar jag undra hur stor den faktiskt kan bli:

Måste kanske bygga ut…uppåt! Och den har även skjutit ett nytt skott, vid sidan om:

Önskar er alla en fin onsdag…timmen före timmen före timmen före… semestertider (för mig) 😀

Daga mig hit och daga mig dit!

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 oktober 2016 kl 09:40, 4 kommentarer

När jag och Winstone var på väg hem efter morgonpromenaden igår, ja, morgon och morgon, förmiddag kanske man säger då vi har turen att ha en hund som chillar i soffan till både 9.30 och 10, utan att vara stressad, på något sätt. Så hade vi bara viadukten kvar, mellan Sandåkern och Västerslätt, kom igenom den och ut på andra sidan, då det blev ett fasligt buller och bång.

Winstone la iväg så jag fick hålla emot det jag hade. Han gör så, då han blir skrämd av höga, metalliska ljud. Såna där som kan komma från traktorer som kör omkring med grejer i skopan, för att ta ett exempel.

Nu var det en stackare som inte fäst sin last ordentligt, och rondellerna har ju en tendens att suga utåt, i svängen, där tappade han förmodligen, av ljudet att döma, en hög med järnbalkar, därav en massa höga metalliska dån, eller hur man nu ska beskriva det.

Ja, tänkte jag sedan, tur att vi inte stod på den andra sidan viadukten, där hade det levt om ännu värre, kan jag tänka, och ännu mer tur att det faktiskt finns räcken då man kör ut från rondellen, annars hade nog dessa saker han tappade, kommit ner rullandes för grässlänten…ojoj! Ingen turdag för den killen, i varje fall.

Apropå dagar, pratade om dessa dagar som ska firas, är det inte kanelbullar så är det dammsugare, kladdkakansdag, internationella toalettdagen, lösenordsbytardagen, internationella musarmsdagen och myggholkens dag, bara för att nämna några. HÄR kan ni kolla in några fler av temadagar som finns.

Nå, så sa personen jag pratade med, att det skulle kunna finnas en skorpans dag. Mjo, varför inte, svarade jag. Och i det ögonblicket, uppfann jag en skorpdoppartång. Ja, det är sant! Hur svårt är det inte att försöka doppa en skorpa i tekoppen utan att antingen fippla så den trillar ner, eller att försöka undvika att doppa ett finger? Jojo, say no more!

Tången ska vara liten och nätt, påminna om en sockertång, typ, nåt i stil med denna:

Nu hade jag ingen skorpa hemma, men ni förstår tanken va:

Fast den kunde få vara mindre…och lite fina mönster på 😀
I jakten på det här exemplaret, så tog jag fram en av många små lådor med diverse ting, kolla bara:

Och däri, hittade jag världens (ja i alla fall i det här huset), minsta sked:

Vad används den till? Kan det vara en saltsked, fanns såna för längesedan, månntro? Jo jag vet, man kan googla, och hade min farmor levt idag hade hon googlat i sin bokhylla 😀 Ha en fin dag, alla mina vänner!

Han har många egenskaper, en del bättre än andra

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 september 2016 kl 09:21, Bli först att kommentera

Winstone är en kille med många egenskaper, en del bättre än andra. Han använder sina klor, som vi använder våra fingrar. Gansk otroligt, sen vet inte jag, alla hundar kanske gör så, inget jag tänkt på, i alla fall.

I förrgår sitter Nicco här på soffan, just innan hon ska iväg på ”jobbet”. I ena handen håller hon en kaffekopp och i den andra, en liten blåbärs muffins. Winstone dyker in i bilden, sätter sina framtassar på hennes ben och lägger all sin koncentration, på hennes muffins. Han försöker hypnotisera den.

Slutet på muffinsen, närmar sig, det är en liten bit kvar och då, greppar han plötsligt tag i hennes arm, sätter in klorna och drar hela armen mot sig, Nicco kämpar för att hålla kaffekoppen upprätt, och TJOPP, så hade han slukat den sista biten…haha, jaja, bortskämd hund, som vet hur han ska göra för att få som han vill.

På sju dagar har detta hänt, 2/9:

Och dagens datum, 9/9:

Lena Franck, smsade en bild för 2 dagar sedan, hon har också planterat ”popcorn”, men förmodligen i början på sommaren, dom var jättestora 😀

Helena skickade en bild på deras tomater, röda och ätbara, kul att det funkar, sånt där som man inte riktigt trodde på. Hon fick ju två av mina tomatplantor, mina står nu i matrums fönstret, och den har fått tomater, men det lär ju dröja innan dom mognat såpass att man kan käka dom. Jag gjorde den där näringen åt plantan, mixade kaffesump, äggskal och bananskal, det luktar ingenting, fantastiskt, och det kan ju vara den som nu gjort att plantan blommar, lite överallt.

Kerstin och Jan B kom förbi igår och skulle se om stubben verkligen var borta. Dom kom lagom till kaffet och satt och pratade bort en stund i det fina höstvädret, riktigt varmt och skönt, var det. Jag fick lite tips om rabatten på kortsidan av huset.

Jag vill plocka bort alltihop och eventuellt bara sätta ner 5-6 små buskar där, sedan kan man plantera några blommor mellan buskarna, borde ju vara lättskött och överskådligt. Som det ser ut nu är det som värsta regnskogen, man ser inte blommorna för alla blommor, växter och ogräs.

Hoppas på en fin fredag, för er allihop!

Smärtsam händelse

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 december 2015 kl 08:51, Bli först att kommentera

Mina händer har varit ovanligt utsatta för olika smärtsamma händelser. Inte bara knivskurna, utan igår, hade jag gjort en ugnstekt falukorv…i stekpannan. Den är klar och står på spisen, och givetvis ska jag dit och flytta pannan, och tänker inte på att den nyss kommit ut från ugnen och har ingen grytlapp i handen. *FRÄS*

3 fingrar och en bit i handflatan, blir utsatta för detta. Men så ska vi då äta, och ja, ni vet ju hur det kan kännas när man bränt sig, det fortsätter som att bränna, och man kan inte ha något i handen. Men så kommer jag då ihåg, vad Tina gett mig en gång och som ligger snyggt och prydligt i kylskåpet, nämligen detta:

Ett kylande gelplåster som luktar Vicks blå, jojomensan. Jag tror inte så mycket på det där, men tänker att jag testar. Och det var jätteskönt för handen och hör och häpna, efter 20-30 minuter, syns ingenting i handen eller på fingrarna, och det känns inget heller.

Visst, nu har det säkert inte samma effekt, om man inte är snabb som jag, att dra bort handen på en nanosekund, hade det varit djupare så kanske detta bara lindrat en del, men det här ska jag se till att ha hemma, alltid. Så när detta paket är förbrukat, så köps det in en till.

Och ser ni, det hjälper tydligen mot för trång keps också, samt är uppfriskande 😀

Jag bakade en morotskaka igår, till Allt för Sverige…Swedish fika, you know. Och jag gjorde den snäppet ännu nyttigare än andra bakverk. Mindre socker i den och bytte ut 2 dl mjöl till mandelmjöl. Sedan användes jag bara 1 dl florsocker istället för 2, till glasyren, pressade i mer citronsaft och använde lite mer Philadelphia ost. Egentligen tyckte jag att glasyren var överflödig, det hade räckt med kakan. Och Nicco tyckte tvärtom, så vi hade kunnat göra en Åkes moster Vivan, delning 😀

En jul som vi firade uppe på Mariehem med mina föräldrar, samt Åkes föräldrar och moster Vivan. Dagen till ära hade jag bakat en kaka med choklad glasyr. Vivan skar en stor bit, men så tyckte Elsie att dom kunde dela på den, ja ok, sa Vivan, det går fint, så skar hon längst med kakan, tog den översta biten till sig själv och gav Elsie botten, haha…ja det var skoj. Vet inte om Vivan tänkte på hur hon delade, egentligen, Elsie såg då uppenbart förvånad ut 😀

Ikväll är det ”hemmahosmig” med trisslott. Så jag har förpassat Åke och Nicco ut till garaget, Winstone får kanske vara härinne…om han sköter sig, Brukar ju gå bättre om det inte är karlar med i bilden.

Önskar er alla en fin måndag!

Vi bedrog oss…

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 december 2012 kl 08:13, Bli först att kommentera

Börjar med att lägga ut en länk där det finns en tävling som man kan vinna en kalender i, man ska gissa vad det är för fågel: http://alafoto.se/blogg/?p=20357

Vi for ut en liten sväng igår, på den där utförsäljningsmarknaden dom har på Coop, och vi gick inte tomhänta hem. Där fanns ju en sån där STOR, brevlåda, som jag snackat om att vi skulle köpa, mest för dom stunder vi är borta på sommaren, för då ryms det ju en hel del i den… tänkte jag.

Syftet med en sån stor brevlåda borde väl ändå vara att allt ska få plats, eller hur? Men ack vad ni då bedrar er, lådan invändigt är lika liten som en ”vanlig” brevlåda, men Åke ska göra en specialare så den blir som vi vill ha den.

Den låda vi använder idag, är nyckeln borta till så jag får köra ner hela armen för att fiska upp posten, och det går väl an, men roligt var det då jag beställt en bok och några andra saker som brevbäraren fått ner i lådan men det gick baske mig inte att dra upp samma väg.

Men man blir ju aldrig rådlös, jag öppnade paketet inne i lådan och tog upp sak för sak, men det såg förmodligen korkat ut 🙂 Värre blir det då med den nya lådan, om man tappar bort nyckeln vill säga, för där får du inte ner någon arm i lådan, och eftersom posten dessutom ska längst ner i botten så lär inga armar räcka dit heller, sååå… Men den var billig, jodå.

Annars vart det inte gjort så mycket igår, Åke var ut i omgångar och skottade, men det ligger lik förbenat snö därute. Skönt att veta i alla fall, att vi inte är ensamma i eländet. Kul också att se hur dom prioriterar att få parkera utanför Lottas, istället för att bilar ska få köra på vägen. Vi kom där igår och för att passera dom parkerade bilarna var man tvungen att köra på cykelbanan… jätteklokt!!!

Idag har jag inget speciellt planerat, ett besök på apoteket som jag vet, och imorgon har jag tänkt mig att börja jobba igen. Ingen skillnad i händer och fingrar, så vad gör man, man kan ju inte gå här och tro att något ska bli eljest. Vi har i alla fall fått lite hjälpmedel på jobbet och det är ju bra.

Sen väntar jag på provsvar från läkaren, han lovade ju att ringa så vi får se om han gör det då, nu under veckan. Och på onsdag ska jag till sjukgymnasten. Önskar er alla en fin måndag!

Etikett: fingrar

Pianist eller skomakare, vad ska jag bli?

Han kunde INTE flyga!

Han ville inte ha ett finger med i det spelet!

Jag väntar ivrigt på ett nyckellöst samhälle!

Vi får bygga ut…uppåt!

Daga mig hit och daga mig dit!

Han har många egenskaper, en del bättre än andra

Smärtsam händelse

Vi bedrog oss…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten