Etikett: stegmätare

Den skrattar oss rätt i fejjan 🤣🥚

Av , , 2 kommentarer 13

Har varit med i tidigare diskussioner om ägg. Jag har även skrivit inlägg om det, förut. Det handlade om varför vissa ägg är så förbenat svåra att skala.

Jag kan förstå att det kan finnas olika orsaker till det. Min farfar med sina 300 höns, sa att det berodde på födan. Och andra säger att det beror på hur man kyler ner dom kokta äggen. Och det finns säkerligen andra orsaker också… tell me about them!!

Nå, då undrar jag om den andra teorin, om nedkylningen, inte står och faller om ni kikar på mina kokta ägg. Tagna ur samma kartong, kokta i samma kastrull, med exakt samma koktid och dom är nedkylda, tillsammans. Liggandes skal och skal ihop, likt barren på ett träd som sitter ihop, som fastlimmade.

Av 4 kokta och skalade ägg var det 1, som inte ville tillhöra den övriga gruppen. En outsider.

 Den vill framhärda att koktid, och nedkylning, inte har med saken att göra. Och den skrattar oss rätt i fejjan.

Blev lite stolt över mina steg igår. Sen vet jag att det är svårt att få till precis alla steg jag går på en dag. Jag har ju inte mobilen fastlimmad på mig. Men det blir verkligen utmanande, man kan inte låta bli att titta hur mycket man fått ihop, och sedan vill man jämna ut så man lägger till, några sista steg, bara för att.

Får se nu om man lyckas trava ihop nåt liknande idag…utmaning på G.

Tog lite eftermiddags bilder, då mörkret hade börjat lägga sig.

Och apropå bilder, så skrev syrran, Emma, att VK hade publicerat en av mina norrskens bilder, i papperstidningen i måndags, kul. Ska se om jag får tag i en måndags tidning.

Ha en fin torsdag, allihop!

Åke ringde 📞 och berättade vad som skulle hända om…

Av , , Bli först att kommentera 18

Ja inte kom det nån traktor och tog undan snöhindret dom hyvlat upp på vår in och utfart igår. Så jag fick ta gång och cykelbanan ut till friheten. Snävt, men det gick.

När det blir sån där snö eller rättare sagt, isklumpar, och dom kör 3 gånger med hyvel, så kan vi inte ta bort det för egen hand. Det är alldeles för massivt. Och vi har ingen traktor med skopa, att kunna lyfta upp det nånstans.


Nå, jag kände mig lugn med att dom skulle komma och ta bort det, det brukar dom göra då det är sån där snöröjning på gång.

Jag använde ett av mina presentkort och köpte en till, tadaa….Giorgio Armani, nu klarar jag mig länge 🥰

Gjorde en sväng inne på Expo, då jag ville byta ut mattan vi har under teverumsbordet. Ingen stor sak utan den täcker bara lite mer än bordet. Jag hittade en, inte så märkvärdig men den får duga.

Därinne träffade jag en Eva-Marie, en vän från förr i tiden. Ja, vi har ju träffats en gång per år tillsammans med Annica, men i pandemitider, har vi ställt in dom träffarna. Så det var kul att stöta på henne och vi gjorde en väldigt snabb, uppdatering på livet i detta nu.

Då jag kommer hem är Åke hemma och isklumparna ligger kvar därute Jag funderar på vägen in, vem man ska ringa om skottningen Ställer ifrån mig sakerna och Åke berättar då att han ringt till Kommunen och vädrat sina åsikter och talat om vad han tänkt göra om det inte kommer nån och tar bort det där.

Ja, han hotade inte med värre saker än att han skulle styra ut snön i vägen, det är ju det enda vi KAN göra. Tjejen i andra änden sa att dom aldrig hyvlar väg utan följe traktor, mja, det kan hon ha rätt i. Men… inte förrän tredje gången dom passerade och uppenbarligen såg dom inte ens vår infart på grund av all snö, så den glömdes bort.

Fast nu dröjde det faktiskt inte så länge innan det det kom en traktor, WOHOO 🙏 Och det tog 45 sekunder för honom att ta bort skiten som legat där i 6 timmar. Tänk vad enkelt det hade varit om dom gjort det med en gång. Men nu var det inte så och inget att dividera vidare om, är tacksam för att problemet åtgärdades.


Winstone firades, han fick go´maten till middag, sån där ask med kött i gelé, som han kan få, 1 gång per år, typ. Och sedan, till kvällen, ett godis ben. Han är så himla försiktig, ingen som bara roffar åt sig, och därför var jag lite i chock, över att han ens plockade mackorna från vårt matbord. Han puttar inte ens upp en dörr om den bara står på glänt…det finns ju inte, Krigar Winstone, haha.

Sen blev det en sista kvällsprommis med mig själv och en påse kartong till återvinningen, innan soffhäng framför dator och teve.

Nu tänkte jag ut i kylan och fixa lite mer steg till stegmätaren. Och efter lunch, ska jag ut en sväng till. Det var nån på fejjan som efterlyste tyger till ett projekt. Och tyger finns det här. Hon går på Konsthögskolan och tygerna ska användas till en textil bonad som ska bli en hyllning till all vårdpersonal, doktorer, läkare och sjuksköterskor som arbetat och fortfarande arbetar under denna pandemi.
Måste ju fråga henne vart detta sedan ska komma upp och om det är nåt man kan få se. Vilket projekt 🤩

Avslutar med lite bilder som Nicco skickat, med lill Winstone på, Man har glömt bort hur han såg ut utan sin krage. Hoppas på en bra dag, för er alla.

Kände mig som en bov ⚠️👀

Av , , 8 kommentarer 17

Provade ringa kvinnan som förlorat sin käpp, igår. Hon svarade inte, vilket jag inte heller blev förvånad över…snarare imponerad. Givetvis lite beroende på av vilken anledning. Men jag tänker att väldigt många kollar upp mobilnummer idag, eftersom det kan vara vem som helst som ringer, som du inte alls är sugen att prata med.

Så jag skickade ett sms, förklarade att jag sett hennes vädjan, och jag undrade om problemet var löst. Annars erbjöd jag mig då att fixa en till henne. Det gick väl 5 minuter så ringde hon upp. Nej, ingen hade hört av sig så jag sa att då åker jag och köper en och kommer förbi med den.

Att höra hennes genuina glädje och tacksamhet var belöningen. Jag sa att hon fick tänka på den som en julklapp. Och då undrade hon om jag kände henne, och sedan tyckte hon att det var ju fantastiskt. Själv, kände jag mig som en bov, som ville ha portkoden, och jag undrade i mitt stilla sinne, om hon tvekat och undrat själv, om jag verkligen var den jag utgav mig för. Vi ska ju alla vara så försiktiga idag och helst, se det dåliga och negativa innan nåt annat.

Jag är inte sån själv, men fattar ju, om andra är på det viset…med rätta, men det ska väl också kunna finnas måtta.

Måtta eller lagom är bäst, det har man hört sedan barnsben. Jag fixade mig en stegmätare (app) igår. Har haft förut men dom kändes värdelösa. Jag tycker att dom är rätt roliga att ha och man utmanar sig själv att röra på sig mer. Den här fick jag ändå lov att skratta åt.
Man fyller i sin vikt…och längd, haha, kolla vad den tycker…😲

Vadå tämligen fet, varför ska det alltid hackas på vikten 🙄 Jag tycker att det vore på sin plats att tänka om där. Och att dom ändrar texten till… tämligen kortvuxen😁


Jag känner mig väldigt lugn, det var ett gränsfall. Jag kollade vågen i morse och egentligen är jag då överviktig, och det vet jag ju redan.

Dessutom vet jag nåt som mätaren inte vet. Att våra BMI, som det så vackert heter, ska ligga i överkanten beroende på ålder. Enbart för att man mår bättre och har nåt att ta av om det skulle krisa sig med hälsan. Sådeså!!

Fixade Åkes mackor igår kväll. Dom som han tar med på jobbet. Sen ordnade jag äggmacka till oss, som kvällsmål. Då jag sedan släckte ner, så kom jag på att jag inte lagt in hans mackor i låda eller plastpåse, inte ens i kylskåpet, det var då det jag trodde. Men mackorna var borta. Vart kunde jag nu ha lagt dom? Kollade skafferiet, kylskåpet, frysen, och så trampar jag på en bit av en paprika, och då visste jag…


Vaddå, jag… jag är heeelt oskyldig…NOT!!

Där hade Winstone kalasat på 2 smörgåsar, en fralla med frön, vindelrökt skinka och paprika, samt en surdegsmacka med smör, räkost, ost och gurka. Vilken festmåltid 🎉

Idag börjar jag tidigare så det är bara att sätta igång med det jag ska göra innan jag drar iväg. Och önskar er då alla, en fin tisdag!