Etikett: kommunen

Den råa sanningen, take it or leave it!

Åke ser på naturkatastrofer på teven och kommenterade precis vad nån sa. -Det tog 130 år att bygga upp den där staden och 10 sekunder och den var jämnad med marken. Historien förtäljer inte HUR stor staden var eller vilken naturkatastrof som inträffat. Jag gissar hej vilt på tornado eller nåt sånt.

Nå, med den kommentaren sagd, reflekterade jag en nanosekund, över själva uttalandet. Och jag refererade till en annan händelse. Ingen katastrof, utan det handlade mer om hur lång tid nånting ta och hur fort allt kan hända.

Detta har jag skrivit förut, för länge länge sedan och händelsen i sig, var då Nicco gick på förskolan Klumpen. På vintern åkte dom skrana och pulka nerför en kulle, och därnere stod ett x antal större träd. Ett av dom, i ganska direkt anslutning till själva lutningen på kullen.

För att minimera olycksrisken, så lindades trädet in med skranor (presenning täckta) madrasser men trädet stod ju kvar. Egentligen, var det enda sättet att vara hundra säker på att ingen skulle bryta ett ben eller krascha med huvudet före i trädet, att ta bort trädet.

Fröken Thomas, kontaktade kommunen, och fick till svar att det tar sekunder att såga ner ett träd, som det tagit hundra år för trädet att växa upp. Så det blev ett nix pix. Här är jag osäker på om det var jag som skrev till dom och ifrågasatte uttalandet och kontrade med, att det tar en sekund för ett barn att bryta ben eller nacke också. Och där svarade dom att dom kunde gräva bort kullen istället 😵‍💫

Oj så mycket dumt, ja, lika jäkla dumt som när jag hälsade på där, en gång och gungorna var nedtagna. Då jag frågade om anledningen sa dom att dom var så underbemannade att barnen inte fick lov att gunga. Dom hade ingen som kunde ha koll på dom. Snacka om att ta bort lekar och att ha kul, och ändra allt till enbart förvaring. Här lägger jag givetvis inget på lärare och pedagoger, utan på kommunen som fördelar pengarna på detta sätt.

Pratade med Tina igår. Som vanligt med mycket skratt och funderingar. Vi kom in på ämnet filter på mobilen, och alla som älskar hennes mobil, då hon har ett fel på kameran som gör att alla ser nalta yngre ut. Och här kan dom ju säga att inga filter använts 😄 Hon sitter med andra ord, på en dyrgrip.

Vi filurade på varför man använder filter, speciellt på profilbilder på fejjan och andra ställen. Risken är överhängande att du sedan träffar en person i riktiga livet men ingen känner igen den andre, för verkligheten stämde inte riktigt med filterlivet.

Mja det är ju valfritt, och nånstans tror jag att vi alla, som har våra rynkor och skavanker, blir lite gladare då man ser hur man kunde ha sett ut…eller är jag ute och cyklar 🚴‍♀️🫣 Världen vi lever i är väldigt ålders och utseende fixerat, klart att man inte vill se gammal ut. Eller som en mycket god vän till mig sa, och vi garvade rått. ”-Jag är sur, men jag behöver väl för faan inte se, sur ut!” ☹️

Tina och jag satt också, oberoende av varandra och försökte sätta ihop nya avatarer på FB. Vi var bägge två, lätt irriterade över dom val som finns. Jag gav upp, dom rynkor jag ville sätta i ansiktet fanns inte, så jag kände inte igen mig. Men, kanske… om jag jämför filter från snapchat...

Och min avatar…

Haha, jag lite likt ändå. Tänkte jag inte ens på förrän jag såg dom efter varandra. Men, bara så ni ska känna igen mig, här är den råa sanningen. Men, det är fortfarande samma människa inuti, kan ni tänka…

Kan ni gissa vem som står bakom… haha…

Ha en fin lördag allihop!

Åke ringde 📞 och berättade vad som skulle hända om…

Av , , Bli först att kommentera 18

Ja inte kom det nån traktor och tog undan snöhindret dom hyvlat upp på vår in och utfart igår. Så jag fick ta gång och cykelbanan ut till friheten. Snävt, men det gick.

När det blir sån där snö eller rättare sagt, isklumpar, och dom kör 3 gånger med hyvel, så kan vi inte ta bort det för egen hand. Det är alldeles för massivt. Och vi har ingen traktor med skopa, att kunna lyfta upp det nånstans.


Nå, jag kände mig lugn med att dom skulle komma och ta bort det, det brukar dom göra då det är sån där snöröjning på gång.

Jag använde ett av mina presentkort och köpte en till, tadaa….Giorgio Armani, nu klarar jag mig länge 🥰

Gjorde en sväng inne på Expo, då jag ville byta ut mattan vi har under teverumsbordet. Ingen stor sak utan den täcker bara lite mer än bordet. Jag hittade en, inte så märkvärdig men den får duga.

Därinne träffade jag en Eva-Marie, en vän från förr i tiden. Ja, vi har ju träffats en gång per år tillsammans med Annica, men i pandemitider, har vi ställt in dom träffarna. Så det var kul att stöta på henne och vi gjorde en väldigt snabb, uppdatering på livet i detta nu.

Då jag kommer hem är Åke hemma och isklumparna ligger kvar därute Jag funderar på vägen in, vem man ska ringa om skottningen Ställer ifrån mig sakerna och Åke berättar då att han ringt till Kommunen och vädrat sina åsikter och talat om vad han tänkt göra om det inte kommer nån och tar bort det där.

Ja, han hotade inte med värre saker än att han skulle styra ut snön i vägen, det är ju det enda vi KAN göra. Tjejen i andra änden sa att dom aldrig hyvlar väg utan följe traktor, mja, det kan hon ha rätt i. Men… inte förrän tredje gången dom passerade och uppenbarligen såg dom inte ens vår infart på grund av all snö, så den glömdes bort.

Fast nu dröjde det faktiskt inte så länge innan det det kom en traktor, WOHOO 🙏 Och det tog 45 sekunder för honom att ta bort skiten som legat där i 6 timmar. Tänk vad enkelt det hade varit om dom gjort det med en gång. Men nu var det inte så och inget att dividera vidare om, är tacksam för att problemet åtgärdades.


Winstone firades, han fick go´maten till middag, sån där ask med kött i gelé, som han kan få, 1 gång per år, typ. Och sedan, till kvällen, ett godis ben. Han är så himla försiktig, ingen som bara roffar åt sig, och därför var jag lite i chock, över att han ens plockade mackorna från vårt matbord. Han puttar inte ens upp en dörr om den bara står på glänt…det finns ju inte, Krigar Winstone, haha.

Sen blev det en sista kvällsprommis med mig själv och en påse kartong till återvinningen, innan soffhäng framför dator och teve.

Nu tänkte jag ut i kylan och fixa lite mer steg till stegmätaren. Och efter lunch, ska jag ut en sväng till. Det var nån på fejjan som efterlyste tyger till ett projekt. Och tyger finns det här. Hon går på Konsthögskolan och tygerna ska användas till en textil bonad som ska bli en hyllning till all vårdpersonal, doktorer, läkare och sjuksköterskor som arbetat och fortfarande arbetar under denna pandemi.
Måste ju fråga henne vart detta sedan ska komma upp och om det är nåt man kan få se. Vilket projekt 🤩

Avslutar med lite bilder som Nicco skickat, med lill Winstone på, Man har glömt bort hur han såg ut utan sin krage. Hoppas på en bra dag, för er alla.

Kaninerna och insekterna är då glada 🐇🐝🦋

Av , , 2 kommentarer 13

Såg nånting snyggt till salu, på fejjan igår. Det var i färgen orange, kan ni tänka. Och det var en lampa. Jag måste ju allvarligt vara störd, eller körd. Lampor och stolar finns det gott om, i detta hus 🪑💡😁

Nå, jag får utarbeta en plan, ni vet , den där 1 ny sak in, 2 ut, hehe. Blir svårt, men jag ska försöka. Nog kan jag gräva upp nån lampa och slänga ut på annons. Åke undrade vart jag ska hänga den här, nu då.

Mja, min kökslampa är relativt ny, och den gillar jag också, så den får hänga kvar. Kanske den passar i stugan eller så kan man ha den i vår lilla hall. Ska fundera på den.

Apropå att fundera. Jag hade så mycket funderationer i skallen då jag åkte från jobbet, så när jag svänger in på vår gård, kommer jag på att jag sagt att jag skulle hämta lampan, efter jobbpasset. Det var bara att köra ut igen.

Winstone, funderade inte så mycket igår, då han blev erbjuden en liten, liten tugga av en gurkskiva. Eller så kanske han inte kan engelska 🤔

Det är tur att man kan söka ro för själen, ute i det fria. Igår passade jag på att plocka med mig en bukett blommor till min brukare. Först trodde jag att det skulle vara kört, att få nån färg i buketten, man tycks ju bara se gult, överallt, nu för tiden.

Men lite lila och vitt, fick jag in där, samt dom där gula bollarna som är mörkare i färgen. Jag gillar smörbollar och det där ser ut att vara en variant av sådana.

Fick höra att kommunen tydligen inte ska klippa gräset, förrän maskrosorna blommat ut. Detta för att insekterna ska få sitt. Sen undrar jag om det är världens smartaste drag att vänta tills dom fröar av sig? Maskrosorna verkar ju vara livskraftiga så det räcker ändå.

Nu har jag sett maskrosor som påminner mer om buskar än en blomma, verkliga monster. Jaja, insekterna får sitt, och kaninerna kan äta sig less.

Dom invasiva lupinerna, som vi ska försöka få bort, tycker jag också är fina. Läste för nån dag sedan att om alla plockar med sig en bukett hem, njuter av dom och sedan bränner upp dom då dom blommar klart, så har vi gjort naturen en tjänst och varit behjälpliga i utrotningen. Precis vad jag skrev ifjol.

Så mja, jag vet ett ställe där det fanns lupiner förra året. Kanske ska styra stegen åt det hållet idag, och se om jag får med mig hem, en bukett. Så kan det bli dagens goda gärning.

Hoppas på en fin tisdag, för er alla!

Vårt place, uppe vid vattentornet!

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag och Winstone, bjöd in oss på kaffe hos mamma på Mariehem, igår. Och då vi lämnade henne så tog vi en promenad upp till vattentornet. Det var längesedan jag var där, och min skolväg, gick ju där i skogen, under 3 års tid då man var stationerad på Bräntbergsskolan.

Jag hade ju även en hund, på den tiden, då man var Mariehemsbo, Lady, eller Tolletott, som hon också fick heta:

fdf 010 fdf 013Så med henne var man åtskilliga gånger däruppe och vandrade på.

Vattentornet var också en samlingsplats, för oss, ungdomar. Vet inte om jag skrivit om detta förut, inte otroligt, men här kommer det i så fall, ännu en gång 😀 Jag och min bästa kompis på den tiden, Urban, gick runt där för x antal år sedan och var nyfikna på den där kullen, på baksidan av vattentornet. Det finns ett rör som sticker upp där, och gör så, än idag:

2016-10-17 14.00.06 2016-10-17 14.00.45 2016-10-17 14.00.48 2016-10-17 14.01.32Av någon anledning, var den lilla fyrkantiga pansardörren öppen, och detta fick vi ju naturligtvis se. Man kunde krypa in i en liten gång, det var inte ståhöjd därinne. Kröp man fram, låt oss säga 2 meter, så öppnades det upp lite och där var som en rund kula, om man kikade ner, med 3 bänkar som gick runt där man kunde sitta och en hylla på ena sidan.

Kulan var vattenfylld upp till bänkarna, det luktade rost och vattnet var rostfärgat. Det där, mina vänner, blev ju jätte spännande, vilket fynd!!!

Jag och Urban fixade hinkar, trasor, säkert nåt ”luktagottmedel” och begav oss dit upp, värsta städpatrullen…och rensade upp i kulan, tömde ut allt vatten och donade på. Vilket mys ställe det blev 😀

Ryktet spreds, givetvis, och avundsjuka, väcktes…vi hade satt på ett eget hänglås, på den där dörren. Så det var liksom vårat place, tyckte vi. För ett tag, i alla fall. En dag då vi kom upp dit, så hade låset bytts ut. Och ett annat gäng hade tagit över. Deras lycka över att ha ”stulit” vårt place, blev dock kortvarig. Deras lås byttes också ut, och nu var det nog allt kommunen, eller vem som nu äger detta, som låg bakom och hade återställt ordningen.

Ja, vi fattade nog då, att detta inte var nåt som vi fick göra, men tyckte väl att det var onödigt att ha ett sånt där ställe, utan att det skulle kunna användas 😀 Nåja, jag gissar att det vi gjorde, numer är preskriberat. Och jag kan meddela att kulan, inte finns där längre, nu är i alla fall dörren övervuxen, …eller borttagen, vem vet, jag tänker då inte ta med en spade och kolla om jag hittar dörren igen.

Avrundar med 4 bilder som min pappa tagit, 67-68, från vattentornet. Och med dom önskar jag er en trevlig tisdag!

011-1024x768 012-1024x768 013-1024x768 014-1024x768

En annan undran

Nu undrar jag om en annan sak. Det är ju kommunen som äger vägen här på vårat bostadsområde. I förrgår kväll kom dom och skrapade samt körde bort snön från Näckrosvägen. Vi får inte lägga saker på deras vägar eller markområden men varför får dom släppa ner snön dom skottat på föreningens gräsmatta, och vem har bestämt det?

Maria Lundmark Hällsten