Åke frågade Niccolina om det snart var dags att få upp cykeln från källaren och hon svarade naturligtvis, jaaa. Fast när jag var liten, sa Åke, så var det ingen cykel förrän 1:a maj. Nä, sa jag, likadant var det för oss, man fick vara glad om man fick ta på sig träskorna.
Men det såg nog lite annorlunda ut då, lite mer snö låg kanske kvar, aningens kallare, och sen kanske man inte skulle nöta ut allt man hade eller tvärtom, man skulle nöta ut vinterskorna så gott det gick, nästkommande vinter skulle dom skorna ändå vara för små 🙂
Jag kommer ihåg klappret av träskorna mot asfalten och vad glad man var när man fick ha dom på sig, idag skulle jag aldrig sätta in foten i ett par sådana, nopp, den tiden är förbi.
Kommer också ihåg dom där första platådojorna vi skulle få, brorsan och jag. Mamma skulle beställa dom till oss och vi skulle få dom lagom till en Stockholms resa vi skulle göra. Svarta ville vi ha, jag frågade mamma om hon skickat efter dom och hon sa –Ja, och jag tog ett par bruna till dig, med blommor på.
Jag höll på smälla av, minns hur fruktansvärt besviken och ledsen jag blev, inte fasen ville väl jag ha några tönt skor, hel svart skulle dom vara. Nå, morsan behagade skämta, hon hade köpt likadana till jag och brorsan så jag behövde inte oroa mig.
Jag gissar att året var 77-78, och jag kommer också ihåg glädjen då skorna äntligen kom, och man fick styla för sina kompisar som var mäkta imponerade av skorna, och framför allt av höjden på sulorna. Hahaa, nä, jag skulle aldrig heller idag, sätta på mig ett par dylika skor, den tiden är också passerad och passé, för min del. Ful är dom också, sorry, det är min mening. Men på den tiden tyckte man ju inte det, då var man helt inne och rätt ute.
Igår var vi bara hemma, men det var inte så bara, det tog hela kvällen att tömma bokhyllan i tv rummet, fy för den lede, men nu är det gjort. Målaren har grundat trapphuset så vi iddes inte vara där och kanske klampa i nåt spill och dra runt det i huset, så därför donade vi på här istället. Sista jobbardagen sen är jag ledig i två dagar, skönt, nu håller man på känna sig lite sliten. Det blir som ingen rast och ingen ro, förmodligen inte heller då jag är ledig, men jag kan i alla fall andas mellan varven. Önskar er alla en fin onsdag!
Senaste kommentarerna