Etikett: träskor

Ljuset, ljuset, jag ser ljuset

Av , , Bli först att kommentera 17

Men se roligt, det snöar idag med. Vad ljust det blir…igen 😎

Äsch då, det spelar väl inte så stor roll, ingen snö som kommer är för evigt. Och speciellt inte nu. Det är väl snarare det berömda aprilvädret, som man aldrig kan förutspå.

Under den tiden vi satt hos Jan A och Ingegerd igår, så hann det bli såpass med snö att Åke fick spåra, vägen hem..


Ja, sa Janne, där han stod och tittade ut över gården… kullen var ju grön, bara igår, eller, ja, för en stund sedan. Fort går det att det ändrar färg.

Sitter i detta nu och väntar på Klotis, den där eldgrejen. Sa till Åke att det är bara att skicka tillbaka den. Jag beställde ju den för att vi skulle elda och grilla i den förra helgen, då det var så varmt och skönt ute. Nu blir den bara ett hån där den kommer att stå och störa utsikten från fönstret.

Jaja, jag vet, jag skrev ju nyss att det bara är tillfälligt, så vi får väl spara på invigningen av den till det blir bra väder igen… och då ni, då ska det eldas.

Emma, min syster, laddar för utställning igen. Men nu med alternativ till originalmålningarna. Man kan köpa fina prints av hennes verk.
Mina 3, absoluta favoriter är dessa.

Återkommer med mer info om utställning, bilder och option, sedan.

Har inte så mycket mer att förtälja denna snöiga måndag. Så jag önskar er alla en trevlig sådan. Och kom ihåg, träskorna får man inte ta fram förrän 1a maj…det är sen gammalt.

 

Jussepass trampor?

Av , , Bli först att kommentera 17

Såg ett gäng svanar som tutade förbi, här över Västerslätt, för en halvtimme sedan. Kändes väldigt vårlikt, må jag säga 🙂 Dom hade dock så bråttom att jag inte hann föreviga överflygningen, så ni får måla upp bilden i ert inre 😀

Åke tyckte att han sett många cyklister nu, och sen sa han att vissa har cyklar med jussepass trampor. Hm, ok, då undrade jag vad jussepass trampor är, man kan väl inte ha halva trampor?

Njae, han kunde inte riktigt förklara, men jag tror att han egentligen menar sparkcykel, som ser ut som en cykel med tjocka däck? Kanske?

Nå, det spelar ingen roll, ett kan jag då säga, att då jag var barn, så var man förbjuden att både cykla eller gå med träskor innan 1:a maj. Och det var som inget att diskutera!

Jag med, sa Åke, då jag drog upp det. Fast sa han, jag vet då att jag cyklade en hel vinter nån gång. Aha, sa jag, fast då tror jag att det var olovandes, faktiskt. Eller så var det för att han inte var barn längre utan trotsig tonåring…ish.

Körkort tog han då tidigt, väldans tidigt, till och med:


Kommer ni ihåg vad man gjorde med träskorna? I alla fall om man var lite av en ligist 😀 Man drog bort sulan på hälen, så det klapprade lite extra då man gick och sedan tyckte man det var hur coolt som helst då man nött ner bakdelen så det vart lite lutning, haha, alltså, snacka om motsats till högklackat.

Åke har berättat om en kille, kommer inte ihåg namnet, som hade just träskor på fötterna, och han tolkade bakom en snabbgående moppe. Dom sladdar in på parkeringen utanför Ullas (tror ja att det var) och killen vrålar samtidigt som han släpper taget om moppen och sparkar av sig träskorna. Dom var så ner nött efter att han åkt på asfalten med dom, att hans fötter höll på bli brännskadade.

Såg ett tips på FB, vad man kan göra för att fördriva tiden, om man har ett slött, litet husdjur:

Haha, ja, det är väl tur att folk kan roa sig med nåt, och dessutom roa andra, så man får nåt att skratta åt 😀 Och här är ett annat slött djur:

Önskar er alla en toppen torsdag!

Jättekul!

Av , , Bli först att kommentera 15

Kul med en vit vovve den här års tiden:

30709218_10156216107576585_6504825001693151232_n30728074_10156218079276585_5532188460187648000_n30707347_10156218077871585_7388173523916685312_nFast, färgen på hunden spelar egentligen ingen roll, alla blir lika skitiga, men på dom vita, syns det mest 😀

Längtar verkligen efter sopmaskinen! Då den har kört, lär det bli lååångdusch och värsta spa behandlingen, känns överambitiöst att ge sig på nåt dylikt, innan dess. Det är bara att fortsätta dra snabeldraken med jämna mellanrum och gilla läget.

Vi försökte oss på lite uteliv igår med, fast jag tyckte att det blåste småkallt. Snögubben har då gett upp så vi går åt rätt håll:

30710808_10156218080061585_3641825962825351168_nMamma ringde och var så glad, hon hade plockat fram cykeln och premiärcyklat igår. Jag tänkte på då man var barn och det var absolut omöjligt att få ta fram cykeln innan 1:a maj, likadant var det med träskorna…ja, tiderna förändras. Idag cyklar man ju till och med på vintern.

Lite roligt blev det ju då Adam var här en vinter och han satt i köket, först kom det en skidåkare på cykelbanan och strax efteråt kom en cyklist…jodå, är man i Norrland så kan man få se lite av varje 😀

Kommer ihåg en usel vinter för cirka 15-16 år sedan, på den tiden då man drog Nicco på pulka till förskolan. Dåligt med snö,och kom det lite så sandade och grusade dom banorna. Detta resulterade i att vi avverkade 2-3 pulkor i ganska rask takt, det nöttes hål i botten av pulkorna på grund av gruset.

Då frågade jag Åke om man inte skulle kunna sätta hjul på pulkan, och se, det kunde man visst. Han fixade en sådan, den blev tung men den stod emot gruset och stenarna. Och jag tror att Nicco provade att susa nerför en gräsbelagd kulle på vår gård, jag vill minnas att hon inte tyckte att det gick tillräckligt fort. Däremot skulle det ju inte finnas några hinder för nåt liknade idag, om man bara hittade något större och lättare hjul…

Nu tänkte jag inte för vår del, men det finns ju drösvis med barnfamiljer.

Hoppas på en fin söndag, för er alla och jag skickar ett grattis på födelsedagen till min gamla klasskompis Annica, som fyller år idag, GRATTIS!!!
30725313_10156218077471585_5873261283565895680_n

Nu och då

Av , , 2 kommentarer 20

Var ute en tidigare sväng med Winstone (tidgare än normalt) och traktorn hade inte hunnit med att skotta. Men jag mötte, i vanlig ordning, en hel del cyklister, och kunde inte låta bli att tänka  då man var liten.


Säg, för en 40 år sedan, och man var 8 år. Då fanns det inte på världskartan att du såg en cyklist, vintertid. Och aldrig att man fick ta fram cykeln eller träskorna, innan 1:a maj hade infallit. Men det är klart, utvecklingen går framåt, det finns vinterdäck till cykel, och dom kanske håller undan bättre, än dom gjorde förr, snöröjarna.

samBild tagen av Theresé Hällsten, och det är Sam, en ingift morbror till mig som äger cykeln 😀

Undrar vad man om tjugo år, kommer att sitta och säga om vad vi gjorde idag. Haha…kolla vilka löjliga datorer och mobiler dom hade…så barnsligt, och vilka system. Pekskärm, antikt…typ!

Tänker på min farfar, som var född 1910, och blev 93 år. Vilken utveckling han fick vara med om, och allt som hände i världen. Reflekterade han över såna saker, tv, rymdfärd, telefon, bilar, ja allt sånt där. Eller tar man saker som dom kommer utan att lägga ihop, allt som varit?

603095_10151188145417060_1733304640_n

Bilden har jag lånat från Theresé Hällstens FB sida, och den är på min farmor Sigrid Lundström och farfar, Johan Lundström.


Fast det är klart att han någon gång måste ha sagt att ja, det där gjorde man ju inte då jag var barn. Precis som jag nu skrev från början, inga träskor innan maj. Men ok, maj månad för 40 år sedan, innebar att lite snö, fortfarande låg kvar. Tiderna förändras och vi med dom.

Man gör sig även lätt bortskämd, med saker man har och använder. Bil då det finns cykel och buss eller ben att använda. Mobil, då man ändå har en fast telefon (ja inte alla som har det idag, jag vet), samtidigt som det finns för och nackdelar med allt.

Det värsta, tror jag, är att vi gjort oss så lätt åtkomliga. Ett konstant flöde av information, som kommer både från radio, tv, nätet, och andra källor. Det sprider sig fort och vi får försöka filtrera bort, det vi tror, inte är av vikt, men det är svårt.

Nu ska jag inte fördjupa mig mer i detta inlägg, utan göra ett avslut (påbörjade inlägget för 2 timmar sedan, men blev sittandes i telefon) och påbörja dagen. Ha det gott, allihop!

På utdöende, eller?

Av , , 2 kommentarer 12

Det var den helgen det, lite påskpyntande fick jag till. Jag och Birgitta åkte ut på Plantagen i lördags och jag köpte 3 blommor till matrummet:

001

Sen har jag i vanlig ordning, påsk-pyntat ute i syrenen, alltid lika kul att sätta upp men skittråkigt att plocka ihop, undrar varför det ska vara så?

005

Samma sak som när man var barn, att dra fram var ingen sak, men jädrar då det var dags att städa ihop. Tur att man på den tiden inte hade så mycket saker att hålla reda på, idag hade man väl blivit gråhårig redan som tonåring, efter allt ihop och upp plockande.

Inte ens fösta maj, och det är bart ute, hm…det vet jag aldrig hände heller, då man var liten. 1:a maj fick man ta fram cykeln och inte en dag tidigare, samma sak var det med träskorna, det var ett speciellt datum, det där, 1:a maj.

Idag cyklas det året om, träskor vet jag inte om så många springer runt i, men jag undrar hur det hade låtit förr, om man haft dom där tunna tygskorna på sig, i minus 20 grader, vet ni, jag tror inte det hade hänt ens en gång. Kanske vid något speciellt tillfälle men inte annars.

Jag saknar allt lite grann hur det var då man själv växte upp, titta ut genom fönstret idag…inga barn där som hoppar hopprep, kastar kula, ritar hagar, eller andra lekar, som kurragömma (ok, om dom leker det och man ser dom, så hade dom inga skills på det), brobro breja…Askidaskida…och allt vad det hette.

Nä, det är nog på utdöende känns det som. Nu är det skateboard och studsmattor, mobiler och datorer. Jaja, lite att göra åt saken, det är bara att hänga med. Hoppas på en fin måndag, för er allihop!

Detta gillar jag inte

Av , , 4 kommentarer 15

 

Jag gillar verkligen inte överskrifter som: Man i Fallolycka, sedan klickar man på den och läser följande: En man har ramlat ner från ett lastbilsflak och skadat ryggen.
Denna här gången var det i Vännäs, och då vet jag att det inte är Åke, men om ni visste hur många gånger det har varit han, som råkat ut för liknade saker, då skulle ni förstå vad jag pratar om.
Nu har det ju inte stått i tidningen, alla gånger han ramlat och brutit armar och ben, tår och klämt ett lår, skallskador och småsår. Det var till och med så illa att min farmor, på den tiden hon levde, alltid frågade hur det var med Åke, då jag ringde dit: Vad har han nu brutit för nåt, sa hon lite lätt småleende.
Min farmor blev dement på slutet, jag och Nicco, som då var 2½ år, hälsade på henne då hon var inlagd på ett hem för dementa. Vi pratade på och man förstod rätt omgående att hon inte var som hon varit förut.
Hon visade in mig på sitt rum där hon hade en bokhylla med en massa porträtt, hon pekade på korten och frågade mig vad dom hette. Det var bilder på hennes söner och dotter samt på andra nära släktingar… hon funderade och rätt var det var så kom frågan: Hur är det med en Åke då?
Konstigt att vissa saker aldrig går ur, att hon skulle tänka på och fråga om honom, var nog det sista jag hade gissat. Men det innebär väl också att hon frågat om det, x antal gånger, så det satt i ryggmärgen.
Min pappa gillade inte att Åke gick runt i träskor hel tiden, han visste ju att detta kunde ställa till det om han skulle upp och kliva på saker, vilket han gör, någon gång emellanåt.
Ta bara den gången som Nicco fått upp sitt lilla flygplan i det stora trädet på campingen och han tar fram en sån där stege man fäller ut, kliver upp (med träskor på fötterna) längst upp på stegen, där man inte ens ska stå, utan där ska man ha händerna, balanserar och viftar samtidigt med ett kastspö han tagit med upp, för att fäkta ner planet.
Ner kom både planet och Åke, givetvis tippade stegen, men han landade på sina fötter och planet lossnade på färden, slutet gott allting gott. Men nu fattar ni vad jag snackar om, va 🙂
Önskar er alla en fin måndag!

1:a parkett och 2:ndra

Av , , 2 kommentarer 8

 

Åke hade grävt fram Niccos träskor, som hon högst motvilligt, hade på sig en…eller två gånger, för två år sedan, då hon brutit det där lilla benet i foten, och kirurgen tyckte att det skulle kunna läkas med en träsko. Det läkte tydligen ändå, men hon har ändå problem med vissa saker hon gör. Nå, träskorna kom då fram till ytan då han städade lite i ”gammbussen”, och jag kom ihåg att Birgitta tyckt att träskorna var så fina, så jag tänkte att då kunde hon få sig ett par, så jag åkte till ” gammgården”, igår och passade på att ge dom till henne.
Där satt dom, som på två parketter, första parkett, bestående av Gun-Britt, Inge-Gerd, Jan A, Sören och en som jag inte vet vem det är, på andra parkett, med lite skugga från björkarna, satt Birgitta, Fred, Laila och sedan tillkom Marianne och hennes son Lars. Så jag varvade mellan parketterna och blev kvar där någon timme.
Sören tyckte jag var en fegis som inte berättat hans lilla historia men jag sa att det är väl slutklämmen som är rolig, jag kan ju inte bara skriva om en massa skrynkliga människor, och aldrig komma till det som ska vara roligt. Han satt och pillrade på gps:en som han har i mobilen, dom skulle leta sig till Täfteå dansloge, hade dom tänkt. Han började fråga mig om resväg men där opponerade sig Inge-Gerd, med en gång, hon har nog fått höra om mitt lokalsinne 🙂 Ja, till Täfteå hittar jag, men inte till någon dansloge.
Sören knappade på och sa, aha Volvo…10 minuter, om man klickar på den knappen så får man veta hur lång tid det tar för den bilen att köra, jo, fortsätt drömma, men å andra sidan, det skulle ju kunna vara så, med tanke på hur många bilar som är utrustade med diverse pillersaker, som till exempel, bränsleförbrukning vid en viss hastighet, lufttryck i däcken etc. Jojo, det vore något det, men då måste man ju också ta chauffören i beräkning, och om han/hon håller sig till hastigheterna som är gällande.
Jag berättade också om Theresé och Anders, tiltade gps som talat om att dom är i Söderköping, eller vart det nu var, oavsett om dom kört i Uppsala eller här i Umeå. Nu säger den dessutom att dom är i Norge och kör omkring, inget att lita på, med andra ord.
Näpp, nu ska jag sätta fart, frukost står på listan, och sen ska jag nog trava över på Hp:s och handla lite, göra middagen färdig och sen får vi se. Ha en bra dag!
                                                                

 

 

Helt inne och rätt ute

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Åke frågade Niccolina om det snart var dags att få upp cykeln från källaren och hon svarade naturligtvis, jaaa. Fast när jag var liten, sa Åke, så var det ingen cykel förrän 1:a maj. Nä, sa jag, likadant var det för oss, man fick vara glad om man fick ta på sig träskorna.
 
Men det såg nog lite annorlunda ut då, lite mer snö låg kanske kvar, aningens kallare, och sen kanske man inte skulle nöta ut allt man hade eller tvärtom, man skulle nöta ut vinterskorna så gott det gick, nästkommande vinter skulle dom skorna ändå vara för små 🙂
 
Jag kommer ihåg klappret av träskorna mot asfalten och vad glad man var när man fick ha dom på sig, idag skulle jag aldrig sätta in foten i ett par sådana, nopp, den tiden är förbi.
 
Kommer också ihåg dom där första platådojorna vi skulle få, brorsan och jag. Mamma skulle beställa dom till oss och vi skulle få dom lagom till en Stockholms resa vi skulle göra. Svarta ville vi ha, jag frågade mamma om hon skickat efter dom och hon sa –Ja, och jag tog ett par bruna till dig, med blommor på.
 
Jag höll på smälla av, minns hur fruktansvärt besviken och ledsen jag blev, inte fasen ville väl jag ha några tönt skor, hel svart skulle dom vara. Nå, morsan behagade skämta, hon hade köpt likadana till jag och brorsan så jag behövde inte oroa mig.
 
Jag gissar att året var 77-78, och jag kommer också ihåg glädjen då skorna äntligen kom, och man fick styla för sina kompisar som var mäkta imponerade av skorna, och framför allt av höjden på sulorna. Hahaa, nä, jag skulle aldrig heller idag, sätta på mig ett par dylika skor, den tiden är också passerad och passé, för min del. Ful är dom också, sorry, det är min mening. Men på den tiden tyckte man ju inte det, då var man helt inne och rätt ute.
 
Igår var vi bara hemma, men det var inte så bara, det tog hela kvällen att tömma bokhyllan i tv rummet, fy för den lede, men nu är det gjort. Målaren har grundat trapphuset så vi iddes inte vara där och kanske klampa i nåt spill och dra runt det i huset, så därför donade vi på här istället. Sista jobbardagen sen är jag ledig i två dagar, skönt, nu håller man på känna sig lite sliten. Det blir som ingen rast och ingen ro, förmodligen inte heller då jag är ledig, men jag kan i alla fall andas mellan varven. Önskar er alla en fin onsdag!

En vandrande…någonting, som heter Maria

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag fick ett kort mailat till mig från Jan A, föreställande vår lilla kaffe/likör bjudning från i lördags, och han hade döpt kortet till kafferep. Jag tittade på bilden och såg först inget kaffe, bara andra glas, men om man tittar lite nogare så ser man minsann några kaffekoppar och det är ju faktiskt en termos jag håller i handen. På kortet syns då jag, Åke, Gunbritt, Ingegerd och slutligen Sören. Jan A själv, finns av naturliga skäl, bakom kameran:

Med facit i hand så hade vi säkert haft det ännu trevligare om vi stannat kvar hemma på gården istället för att försöka komma oss ut på stan, men men, det går säkert fler tåg.
 
Nicco litar inte riktigt på sin mamma, hon försöker gärna hålla sig på en armlängds avstånd ifrån mig i tron om att jag ska trampa henne på tårna eller något liknande. Igår då jag skulle klippa gipsskenan så drog hon efter andan vid några tillfällen, men det gick bra. Sen åkte vi på Maxi för att kolla in träskor, och till vår lycka så upptäckte vi att det fanns lånerullstolar där, perfekt. Det är jobbigt att hoppa runt på ett ben under en längre stund då man inte är van.
 
Men nu var hon ju orolig över min körning och trodde väl att jag skulle krascha in i alla hyllor och i folk som passerade, men det gick fint det med, lite koll har jag 🙂
 
Dessvärre så skulle jag sedan justera hennes krycka då vi hade suttit ute på gården och vips, så försvann knappen man ska trycka in och det blev lite ojämn gång för henne:
 
Jädrans tur att Åke kom hem och fixade problemet. Annars hade det blivit lite jobbigt.
 
Så kom då äntligen Theresé, Anders och Pyret, resan hade gått bra och jag tror jag törs säga att jag aldrig hört eller sett en sån snäll och tystlåten baby, hon hördes ju inte av. Liten som en myra även fast hon är så mycket större än vad Nicco var. Men å andra sidan, det är inte ofta man får se en baby som bara är några dagar gammal, och gör man det så är det i en barnvagn med bara ansiktet framme. En vecka blir hon idag, vi får fira det på något sätt 🙂
 
Jag och Åke fick födelsedags presenter, Åke en t-shirt med en rolig text på, den kan han ha på sig och när någon tråkar honom är det bara att han pekar på tröjan. Jag törs inte skriva vad det stod, men det är en bild på en flat line _____________och nåt om att han är uttråkad. Själv fick jag detta fina familjeträd med bilder på oss alla, till och med katterna fick en plats:
 
Jag och Åke camperade i bussen inatt så fick Theresé, Andes och Pyret inta vårat sovrum, det är nog lite lättsammare att få bo häruppe med vatten i kranarna och det och sånt. Den största fördelen med att sova i bussen är att det är mycket kyligare därnere då man går i säng, inte närmare 30 grader som det säkert var häruppe i lägenheten. Nu önskar jag er alla en mycket fin dag!
 

Gipsskenan är väck

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Ortoped läkaren hörde av sig för ett tag sedan. Vi kunde klippa bort gipsskenan, rejäla skor, typ träskor ska införskaffas, så ska hon klara sig med det och kryckorna. Det låter ju bra, då är sommarens bad räddad, och kanske hon snart kan sitta på en cykelsadel igen. Skateboarden däremot lär nog få vänta.
 
Han sa att det kunde bli långvariga bekymmer och att det kommer att ta tid innan det läkt ihop, men visst är det ju skönt att slippa gipset. Nu är det bara att hoppas på att inget annat dyker upp, som dom förbisett.
 
Men något glatt och roligt kommer i alla fall att dyka upp framåt kvälls timmarna, då får vi äntligen träffa vårat barnbarn, som kommer upp från Järlåsa. Dom ska först förbi på mödravårdscentralen innan dom börjar den långa bilresan hit:
 
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten