Såg det här klippet igår och kan ju inte annat än skratta och tänka att det där, var lite jag, som barn. Tjurig och vägrar i sten att erkänna att det blev lite fel 😀
Jag och storebror delade rum, som barn, och i början hade vi en våningssäng. Givetvis var jag ordinerad sängen underst, fråga mig inte varför, men det kan ha att göra med att jag sällan, låg absolut still och jag kan tänka mig att jag skulle ha kunnat falla ner, när som…om jag haft den övre slafen.
Kommer ihåg en specifik dag, med den sängen, då jag av någon anledning fick ett utbrott. Kan ha med tjurighet att göra, nån som talade om att jag inte fick göra som jag ville, det ska jag ha osagt. Nå, i alla fall så kastade jag mig ner i sängen satte upp mina fötter under den övre sängen och sedan tog jag i det jag hade….benpress…ish.
Och tjopp så hade jag fått loss sängbenen från förankringen och kastade sängen åt sidan med ett brak. Men sen lugnade jag nog ner mig…tror jag, vet att sängbenet gick av, Oops!!! Här kan jag nu också sätta en slant på att jag knappast erkände att det var mitt fel, förmodligen var det ju den personen som retat upp mig in the first place, som var den skyldige, eller hur?
Nåja, tur att man kan ändra sig, och idag är jag inte lika envis, som på den tiden. Jodå, lite sitter det väl i, men jag vet också hur man kan backa eller hålla tyst, för att inte skapa mer konflikter än nödvändigt. Eller så är det ett smart drag från min sida, där jag egentligen bara bidar min tid, och sedan…*pang*. Got you!!! 😀
Ja jag vet, det är bara bildligt talat, jag har ju ingen big bock, men en bullrig bil 😀
Nu är kaffet kokat och jag ska se på gårdagens Robinson medan jag intar frukosten. Sen får dagen rulla på i vanlig ordning. Jobb i eftermiddag men lite att göra, innan dess. Önskar er alla en fin onsdag!
Senaste kommentarerna