Januari, denna tröstlösa månad – ett par veckor in på året hörs nyårslöften krascha i marken, våra sämre jag åker fram. Tiden och det politiska tillståndet ropar efter omtag och omställning, men politiken pratar hellre plånböcker än visioner och befolkningen är trött efter många helgers frenetisk konsumtion, så gesterna blir halvhjärtade och små. Tur då att vår individ- och kundorienterad tid erbjuder så många möjligheter för den som snabbt vill erövra känslan av att ändå göra något bra, något framåtsyftande – för oss själva! För världen!

En halvtimme bland butikshyllorna och vi har en kundkorg full av drömmar, av ambitioner om det bättre livet + och detta samtidigt som vi uppfyller plikten som lydiga medborgare och konsumerar.

Men hur retro-rätt det än må kännas att identifiera likheter mellan dagens lys

rörsupplysta stormarknadsgångar och det kaffedoftande Svenska Hem anno 1908, kan det finnas anledning att påminna om hur politisk förändring alltid möter sitt motstånd. Samt att det kan vara bra att studera vilka motståndsstrategier en given tid bjuder.

Svenska Hem var ett moderniseringsprojekt som genom att kombinera socialt arbete för kvinnor och praktiska resurser för att underlätta vardagen för det tidiga 1900-talets husmödrar kunde frigöra tid och kraft för kvinnors engagemang i offentligheten. I dag är situationen vid en första betraktelse snarlik, genvägar i butiken kan nog sänka pulsen i en stressad barnfamilj där kvinnan drar det vanliga tunglasset – men skillnaden är att all den tid som i dag frigörs sugs upp i ett annat system, det som redan är mättat men som fortsätter kräva tillväxt. Svep upp en färdig matkasse, så hinner du jobba mer, renovera mer, investera mer i ditt jag-projekt – är vad detta system skriker.

Samma system kidnappar också drömmen om en ekologiskt hållbar livsmedelsindustri. Fäbodifiering, ett av 2013 års nyord, beskriver detta fenomen, där intresset för närproducerade och naturliga matvaror används av en storskalig livsmedelsindustrin i kommersiellt och direkt vilseledande syfte.

Svenska Hems öde beseglades av Kooperativa förbundets ledare Albin Johansson som under kuppartade former lät den kvinnliga kooperationen uppgå i den mansdominerade större kooperationen, senare Konsum + och därmed laddade ur kraften i rörelsens politiska projekt. Målet var, skriver idéhistorikern Ronny Ambjörnsson i en upplysande artikel i SvD 2007, en sammanhållen, rationellt organiserad storförening där inget utrymme fanns för den direkta demokrati som praktiserades i Svenska Hem – se där den historiska anmoder till den kundifiering och kommersialisering som i dag är de starkaste motkrafterna mot livsmedelsbutikens politiska förändringspotential.

Vi ska inför insikter om detta inte sluta tro på konsumentmakt – snarare har konsumentmedvetenhet aldrig varit viktigare.

I högre grad än någonsin måste vi vara duktiga på att skåda fallgroparna i butiksgångarna, värdera egna insatser i proportion till systemförändrande åtgärder, lära oss skilja på verklig förändring och pr-kupper.

Så att vi inte tvingar in våra politiska ambitioner i varumärken, i färdigpackade matkassar. Så att vi inte går med på dealen där omställning och nystart bara får ta plats inom familjekalendrarnas rutnät, eller via hårt marknadsförda nyckelsegment i butikerna. Så att inte all vår längtan efter en mera hållbar värld springer ifrån oss liksom de ekologiska fotspåren mellan ekohyllan och Thailandsresan – det vore ett resursslöseri med människors drömmar som vi inte har råd med.