Less på Holmlund

Överallt pratas och skrivs om Lennart Holmlund. Less är jag. Som en bloggkollega skrev: hade Holmlund varit en kvinna hade han försvunnit för länge sedan ( Marja).
Det är sant, det är inte många kvinnor som skulle komma undan att uttrycka sig på det sätt som han ibland gjort under sin politikerkarriär. Det värsta är att det känns som att jag helt tappar respekten för dessa människor och när de säger att de bara uttrycker ”det andra människor tycker men inte vågar säga” så betackar jag mig. Sådana åsikter får varje person stå för själv och inte luta sig mot andra.

Jag avskyr detta att man delar in människor i grupper. Vi är alla individer och det finns rötägg överallt och det finns kloka människor överallt inom alla folkgrupper. Eller är det så att:

”Smålänningen är till sin natur vaken och intelligent, flitig och sträfsam, rask och hurtig, men likväl foglig till lynnet, händig och slug, hvilket allt medför åt honom den förmånen, att han äfven med små medel kan taga sig fram i lifet.”

”Skåningen är av naturen flegmatisk och fördragsam, tacksam över sin lott och håller på sitt. Det är snarare en gemytlighet än mod som utmärker skåningen. Han är dock ofta dryg och erkänt snål. Skåningen känns även igen på sin lustiga hatt och sina trätofflor. Alla skåningar ser ut som Edvard Persson.”

”Norrlänningar är omoderna och bakåtsträvande människor som bor i en avfolkningsbygd. Norrlänningen är tystlåten och jagar älg.”

Ingenstans framgår det dock hur dessa grupper bajsar. Det är tydligen en kunskap som Holmlund är ganska ensam om.