Svårt med humöret

Humöret går lite upp och ned. Det var inte riktigt lika underbart som vanligt att komma till SpanskaVillan denna gång och det kändes skönt att lämna den. Jag kan inte koppla av riktigt där just nu, oroar mig bara för att Livskamraten ska försöka fixa något av allt som bara blev avbrutet och att han ska riva upp någon av skadorna. Det påverkar mitt humör känner jag. När det känns så förstår man vilket elände det måste vara att drabbas av psykisk ohälsa.

Allt blir så motigt och tungt att göra. Bäst mår jag när jag får gå och lägga mig och läsa. Det passar ju bra ihop med Lk:s tidiga kvällsvanor nu också. Han sover och jag läser. Telefonen stänger jag av, larmet sätter jag på och sedan finns bara boken och jag. Inga tankar, inga måsten, ingen glädje över den ljusa sommarkvällen.

Jag vet att det kommer att gå över, det är bara att hålla ut. Nu är det två sjukhusbesök till veckan och förhoppningsvis är allt OK. Sedan ska det väl gå en månad till nästa besök och risken för att något ska gå snett minskar stadigt, det vet jag.