Det hände inte något mirakel. Ett dygn, ett helt dygn har gått utan min älskade storasyster.

Hon har ju alltid funnits i mitt liv. Hur ska jag kunna leva utan henne? Hon fattas mig.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer

– Så skrev jag för fem år sedan. Då hade det gått ett helt dygn sedan min storasyster gick bort. Igår hände något märkligt. För första gången på dessa år så fanns hon inte i mina tankar just den dagen. Vi tillbringade hela dagen i bilen, från Österlen till Njurunda, så all min koncentration var på trafiken. Men idag, idag kom tanken. Jag saknar henne.

Jag känner sådan sorg över att det finns så många syskonrelationer, syster-syster, syster-bror, som inte får uppleva den fulla kärleken till sin blodsfrände. Vad skulle jag inte ge för att få ta en kopp kaffe med henne, få ringa och prata en stund…………….

Tag vara på varandra, stirra er inte blinda på olikheter utan kom ihåg det ni har gemensamt.