Snöiga tankar

Av , , Bli först att kommentera 18

En fördel med kyla är väl att behovet av närhet till en annan människa ökar. Livskamraten och jag har alltså tillbringat natten tätt omslingrade under täcket och överkastet. Om en har vänt sig på sidan så har den andra följt med och snirklat ihop armar och ben. Mysigt! Varför gör vi inte så oftare?

I morse var det i alla fall +14 grader härinne och nu är temperaturen uppe på +19 så det går framåt. Vi eldar i alla tre eldstäder och säger bara tack och lov att vi har gott om ved. Vi (läs Livskamraten) hade tänkt ägna dagen åt att skotta, men vi hittar inte igen snöspaden. Inte heller kommer vi åt snöslungan…… låter som ett skämt men så är det. Snöslungan är i sitt förråd och där har grannen lagt av all snö när han tog traktorn och skottade fram vår parkering. Snöspaden finns någonstans under snön, men var?????? Jag har varit ute med spade och stoppat ner i snöhögar för att se om jag kan känna den, men icke. Under min kamp slog jag huvudet i både utebelysningen och förrådstaket…… så högt når man inte i vanliga fall. Man måste skratta lite.

Nu är solen framme, skönt. Ingen snö har fallit idag. Vi ska iväg på en trädgårdsföreläsning kl 18.00 på trädgårdscentrat. Just nu känns det väldigt långt bort att tänka på blommor och frön, men lite inspiration kanske är bra.

Bli först att kommentera

Lite spännande dag

Av , , 4 kommentarer 21

Igår var en spännande dag. Viktiga saker skedde inför de kommande förändringarna i våra liv. Dessutom hörde våra två äldsta barnbarn av sig och ville komma på middag.Visst, Livskamraten gjorde plankstek minsann och, vad händer när han sätter ned plankorna med tomat och sparris, jo alla tre stora barnbarn tar upp sina mobiler och fotar maten!!!!!

Så nu är den middagen ute på, jag vet inte vad de lägger ut bilderna på. Som ett skämt………är saker inte verkliga förrän man delat med sig av dem?

I morse packade vi bilen och åkte iväg till SpanskaVillan. När vi närmade oss Härnösand hörde vi trafikmeddelandet att E4:an var blockerad med anledning av en krock mellan två lastbilar. Detta mellan Härnösand och Timrå. Vi svängde av vägen och tog oss en fika på en bensinmack. Till min stora förvåning hade de massor av olika semlor där så jag tog en med vaniljkräm och blåbärsgrädde.

20180227_133641Gott gotti gott gott!

På radion fick vi då höra att E4:an sannolikt inte kommer att öppnas upp förrän ca 20.00 så vi pratade med några lastbilschaufförer och fick tips om vilka vägar vi kunde köra för att ta oss fram till Sundsvall. Så det blev en slingrig tur på småvägar men fram kom vi.

Och… milde tid så mycket snö! Jag har aldrig sett så mycket sedan min barndomsvintrar i Matmyr. Det blev till att plumsa ner från parkeringen för att försöka ta sig fram till huset.
20180227_160532Det lilla bruna som skymtar är taket till förrådet.

20180227_160707Där skymtar stugan.

Vi hade gjort upp en plan om att vi skulle först ta oss in till stugan med varsin väska. Sedan skulle Livskamraten göra upp eld och sätta på vattnet. Jag skulle under tiden försöka fixa en gångväg upp till bilen och bära ned all packning. Problemet är att min vänstra handled inte orkar med att skotta så jag fick plumsa. Vid ett tillfälle sjönk ena benet rätt ned så jag trillade baklänges i den djupa snön och låg där som en skalbagge på rygg.

Då kom en av grannarna med sin traktor uppe på vägen. Han blinkade med lysena och tutade glatt åt mig där jag låg. Ja, vad gör man, man vinkar förstås glatt tillbaka med det ben som inte var djupt förankrat i snön. Jag hade ju båda händerna fulla med väskor så det var inget annat att göra. Jag undrar vad han sade till frugan när han kom hem…… -ja, de är då för tokiga, nu låg hon och gjorde änglar i djupsnön och sparka med benet……

Vi var jätteglada, vattnet hade inte frusit, elementen var på, allt verkar bra……………..då går det en säkring och det är inte en säkring i proppskåpet i badrummet. Nej, det är skåpet som av någon anledning är placerat på andra sidan vägen, mitt i djupsnön! Eländes, elände, hur ska detta gå? Nu har Livskamraten gått iväg för att försöka ta sig dit och fixa detta. Det är vid sådana tillfällen jag tycker det är bra att inte vara ”karl i huset”. Jag kan sitta kvar här i köket där vi fortfarande har ljus och element, medan han måste ta sig ut och fixa problemet. Nu ska jag i alla fall fixa maten så han har något att värma sig med när han kommer in.

4 kommentarer

Vintern

Av , , Bli först att kommentera 18

Det finns många uppfattningar om vintern. Jag läser Karin Boyes Vinternatt och känner kölden, bitterheten över allt det fina som gått förlorat, gömts undan………………

Vinternatt (Boye)

Gnistrande knarrande skare hård.
Ensam, ensam är nattens rymd över vita vägar.
Mig fyller bister törst
till vinterrymden.

Springer du snart ej för foten upp,
djupa jordkalla vatten, värld som ibland mig isat,
du starka mörker som
min stjärna gömmer?

Då skall du hisnande hårt och rent
dränka ruttnande lögn som fordom du skonslöst gjorde.
Var är du, bittra hav
av is och sanning?

Men sedan ser man rimfrosten i träden glittra som miljontals ovärderliga diamanter, gör upp en sprakande brasa, dukar upp en fin morgonfika-bricka och sedan……..sedan går man ut på isen, den fantastiska, vidsträckta, solen glittrar och man är glad över att man har sina solglasögon på. Det svider lite i kinderna, man vet att det kommer att hetta lite i dem av solen, en skidåkare sveper förbi, samtidigt som man passerar en familj där det lilla barnet är tryggt förankrat i pulkan. Allt man ser är ett par stora solglasögon ovan halsduken som är lindad runt det runda lilla ansiktet.

Tack och lov för våra olika årstider!

”Om vi ingen vinter hade skulle våren inte vara så angenäm. Om vi aldrig mötte motgång skulle välståndet inte vara så välkommet.”/ Anne Bradstreet (1612-1672)

Bli först att kommentera

Mera medaljer

Av , , Bli först att kommentera 21

Så roligt att svenska damer och (äntligen) herrar kan ta hem den ena OS-medaljen efter den andra. Vilka tjejer och killar det finns och tänk alla tränare som arbetat så hårt för att hjälpa fram sina adepter. En eloge till dem som kämpar.

Idag har Livskamraten och jag gjort en tur till sta´n, bara för att koppla av och lämna in en hårddisk till granskning / lagning. Jag köpte en extra hårddisk för några år sedan för att kunna lagra kopior av alla foton, väl sorterade under år och album. Nu får inte min dator kontakt med hårddisken så någon expert måste få titta på den och se om det går att rädda våra foton. Jag håller tummarna. Där finns många värdefulla minnen.

Nu ser vi fram emot en lugn och stilla helg, lagom med OS-tittande och jag kanske ska prova att sticka en stund. Få se hur det går med handleden. Jag önskar er alla en lugn och skön helg, glöm inte att ta en promenad under dagen och samla lite D-vitamin.

 

Bli först att kommentera

Ibland vill man bara sucka

Av , , 2 kommentarer 17

Det är förstås vid tanken på presidenten som heter Trump som jag känner att jag får andnöd. Suck, beväpna lärarna……. mota eld med eld, har man ju hört talas om och det kan nog fungera ibland, men bara tanken att lärarna ska gå utbildning och beväpna sig får mig att vilja gråta. Hur har denne man kunnat bli vald till president? Titta på hans hustru och hur hon beter sig i hans närhet………….När inte ens en maka/make kan hålla god min – vad säger det om en människa?!

Nej, fort fram med roligare tankar! OS-silver, helt underbart, vilken skidskyttetjej! OS-guld, heja André Myhrer. Middag tillsammans med fem av våra barnbarn, en middag tillagad av ett av barnbarnen, hurra, det kan vi gärna göra till en vana.

Nu har de två yngre barnbarnen åkt hem till mamma och pappa så nu är här tomt och tyst igen. Saknar dem. Nu har de blivit så stora att vi läser både roliga och spännande böcker tillsammans och det känns så bra. Jag har alltid läst för mina barn och barnbarn. Jag minns när jag läst med riktig inlevelse tills något barn sagt -du får inte göra till rösten så där, det blir för spännande.

För att inte tala om när vi läste boken om pojken som skulle tävla i sin farfars ställe i en hundslädestävling. Den främste motståndaren var en indian som alltid vann dessa tävlingar. Det var jättespännande och pojken och hans hund kämpade verkligen. Sedan dör hunden alldeles på upploppet……………………..hur många gånger läste vi dit och fick sedan avbryta läsningen för att vi grät allihop. Vila och börja om, avbryta och gråta, vila och………. Jag kan tala om att när man väl kämpa sig genom det stycket och tror att vi nu ska kunna läsa färdigt……….. då tar motståndaren, indianen, och avbryter sitt eget lopp och bär pojkens döda hund över mållinjen……..åh, tårar, tårar, tårar.

En sak är säker, de stunderna glömmer man aldrig, varken jag eller barnen som var med.

 

2 kommentarer

Det är mycket nu

Av , , Bli först att kommentera 18

Det rör sig omkring oss, mycket som händer med småttingar och annat. Det har varit ganska tydligt att jag överansträngt den brutna handleden något så mellan varven så har jag försökt att göra absolut ingenting. Då har jag alltså satt mig med släktforskningen.

När jag började med detta så var det mest intressant att se hur långt bakåt man kom i varje släktled. Nu är jag inne och söker mer specifika uppgifter; följer dem genom flytten genom hela livet, konfirmationer, följer upp små noteringar i kyrkböckerna. Så intressant, så roligt! Timmarna bara rusar iväg.

Nu har jag hållit på och jobbat extra med att följa upp de släktingar på pappas sida som flyttade till Holmsund i början av 20-talet. Roligt att se att både farmors far och även farfar (ett kort tag) jobbade på samma arbetsplats som jag, dvs pappersbruket i Obbola.

När jag började titta i kyrkboken på ”Municipalsamhället Djupvik” så började det dyka upp namn som jag känner igen, på människor jag faktiskt minns eller hörde mina föräldrar prata om. Så fascinerande! Jag hittade skomakar Häggström och genast mindes jag doften i affären; läder och skoputsmedel. Jag minns när han kom ut från verkstaden bakom affären och jag bara njöt av att titta på alla blanka, fina skor och reklamskyltarna med boxerhunden på.

Namnen på alla sågverksarbetare lockade fram minnet av när arbetarna cyklade hem, med unikaboxen på styret och några vedbitar på pakethållaren. Ibland känns det som att jag har levt i över 100 år, när man tänker på hur samhället har förändrat sig. Vilka av mina barnbarn vet hur det var att ta fotogenlampan och pottan med sig när man gick och lade sig på kvällen? När man drog på sig stövlarna och sprang den uppskottade stigen genom snön för att ta sig till utedasset på andra sidan gården. -30, det spelade ingen roll, var det dag skulle man ut på dasset. Gissa om toalettbestyren gick snabbt! Mina barnbarn tycker att det är roligt att se dasset, inte minst för att alla vi kusiner har skrivit våra namn på väggarna. Ack ja, en annan värld.

Så fantastiskt att jag kan sitta hemma vid min egen dator och bara drömma mig bort, att kunna lära sig så mycket om hur avlägsna släktingar hade det. Vilka kämpar de var. Så tungt det är att läsa noteringar som ”utfattig”, ”inhysehjon” – detta om mannen, familjeförsörjaren som då oftast hade en stor familj att dra försorg om. Det kan inte ha varit lätt.

Nu ska jag snart iväg ut; handla, vara social med en papegoja, hämta ett barnbarn, gå på innebandyträning. Sedan är det middag, avslappning en stund, och högläsning. Vi var på biblioteket igår och hittade flera intressanta böcker. Nu börjar de bli så stora att jag också tycker att böckerna har ett bra underhållningsvärde. Livet är bra!

 

 

Bli först att kommentera

Ny vecka med barnbarn

Av , , Bli först att kommentera 19

Denna vecka blir det full fart. Vi ska ha två av barnbarnen hela veckan då båda föräldrarna är på tjänsteresa. Inte så bra att de är borta samtidigt egentligen, men för oss är det inte så dumt. Nu får vi verkligen rå om de små några dagar.

Den stora rensningen här hemma har saktat ned tempot lite. Nu har jag börjat rensa i mina papper och det kan man ta lite mer pö om pö. Rensa en mapp och sedan stänga lådan eller skjuta igen skåpdörren. Nu rensar jag på djupet och har nyligen kastat alla papper från jobbet, ni vet; vilka internutbildningar man gått, diplom med mera. Nu är jag nog tämligen säker på att de dokumenten är passé. Skönt, en tid i livet som är helt bortrensad, over and done with.
Pö om pö förresten? Vad betyder det egentligen? Vad är pö?

Nu har jag slagit upp det och det ska naturligtvis vara peu, det är ju ett franskt ord. Un petit peu = lite grand. Så det kommer från de ”fina salongerna”. Jag som trodde att det var något som kom från ”bondsvenskan”. Det var dagens lärdom, nu behöver jag inte ta till mig något mer denna dag. Önskar er alla en skön dag.

 

Bli först att kommentera

giftiga barn

Av , , Bli först att kommentera 20

Läser om trött förskollärare som skriver om alla smittor som dyker upp på jobbet, dvs. barn som tar med sig förkylningsvirus, maginfluensor, löss – you name it. Jag förstår att det måste vara oerhört jobbigt. När vi fick våra första barnbarn så kunde vi ganska omgående konstatera att de var riktigt ”giftiga”. Så fort de kom och hälsade på och var det minsta snuvig så visste man att ”jaha, nu kommer jag snart att vara förkyld”.

Jag kan tänka mig att det inte är roligt att veta att man, som personal, drar  med sig smitta hem till sin egen familj. Det gäller att föräldrarna respekterar de regler som finns kring hur länge barn ska vara hemma när de är sjuka. Vi måste hjälpas åt att stötta förskolepersonalen.

Bli först att kommentera

Än en gång – Lars Lerin

Av , , Bli först att kommentera 20

Igår kväll sändes det sista avsnittet av ”Lars Lerins lärjungar” och jag kom på mig att sitta och småle för mig själv i soffan. Gång på gång, hjärtat kändes överfullt av lyckliga känslor. Tänk så lyckat satsningen på dessa människor blev, hur de utvecklades, knöt vänskapsband och inte minst den påverkan konstnären och hans lärjungar haft på varandra. Suck, glädje.

Bli först att kommentera

Kärlek

Av , , 2 kommentarer 18

Kärlek finns i många former; mellan man och kvinna, mellan förälder och barn, mellan husdjur och matte/husse. Men inget går upp emot kärleken till / från barnbarn till en mormor/farmor. Helt överraskande fick vi barnbarnsbesök idag, på Alla Hjärtans Dag. Vi åt lunch ute på servering, pannkakor med glass till de små och hamburgare till oss större. Sedan tog vi skranorna med upp till Bräntebacken och barnen åkte. De åkte, åkte och åkte och jag höll på att frysa ihjäl där jag stod och väntade högst upp i backen. Det är som rackarns att man inte vågar utsätta handleden för några risker ännu. Jag får fortfarande använda handledsskena när jag ska göra något tyngre.

Men vi tog fika mitt i backen, riktigt onyttigt sådant med både dammsugare och hjärtformade geléhallon. Som nyttighet hade jag också med äpple och banan förstås. När vi kom hem så var det bråttom med middagen så medan jag fixade den (rester) så satt barnen och klippte ut vackra hjärtan åt var och en i familjen. Mitt hjärta smälter! Jag älskar dem punkt och slut.

Jag skulle ju visa en bok som jag tyckte var bra. Denna bok alltså: Jag ser dig av Clare Mackintosh. Vilket drama hon målar upp och slutet – slutet, jag säger bara det!

20180212_113128

2 kommentarer