Etikett: födelsedag

Kalas….

Av , , Bli först att kommentera 17

Imorgon blir det kalas. Både sonahustrun och Livskamraten fyller år. Visserligen ojämnt för båda, men ändå. Vi har varit iväg och handlat presenten till sonahustrun i dag. Livskamraten får ingen! Visst är det hemskt!

Jag har inte den blekaste aning om vad han vill ha / behöver…..inga ledtrådar vill han ge mig heller. Vad göra? I all hemlighet flyttar jag över en del av lönen direkt till kontot "Semester". Det kan vara bra att ha längre fram.

När jag kom hem från Medlefors igår så fäste jag alla lösa trådar till sockarna jag stickat, så nu har jag ett par egenhändigt stickade. Fick sedan lust att sticka ett par små barnsockar också, men har inte en aning om hur många maskor man behöver. Tog istället en del av garnet jag använt till filten med mormorsrutor och började sticka. Har inget mönster, men det ordnar sig alltid! (tror jag).

Tröjan ser väldigt liten ut på bilden, men det måste vara perspektivet som lurar ögat, hoppas jag.

Hemma igen, sonen fyller år

Av , , Bli först att kommentera 10

Kom hem sent i går kväll, jobbade halva dagen i dag, men gick hem till lunch. Orkade helt enkelt inte vara aktiv mer. Det har varit tuffa dagar i Bryssel! Bra seminarier, bra möten med massor med människor, men det tar på krafterna att vara aktiv ända från hotellfrukosten till dess att man äntligen får krypa i säng på kvällen.

På den första samlingen fanns ett kuvert som innehöll 2 små lappar. På den första lappen skulle vi besvara 5 frågor; anställningsår, färg på bilen, första bokstaven i mammas namn, vilken idrott vi gillar och vilket djur vi föredrar. På lapp nr 2 fanns fem mobiltelefonnummer som vi skulle skicka ett sms till innehållande svaren på dessa frågor. Sedan fick vi i uppdrag att under våra dagar tillsammans hitta igen de personer man fått sms från.

Kul idé, utom för mig som glömt min mobil hemma på köksbordet. Inget att bry sig om tänkte jag, jag tar ändå kontakt med folk, det behöver jag inga sms för att göra.

Sedan såg jag i programmet att det skulle bli "nätverksmiddag" på onsdag kväll. Då blev jag lite nervös. Är det nu meningen att vi ska sitta tillsammans med dem vi fått sms från så kan det bli svårt för mig att veta vilka jag ska sitta med. Lite orolig blev jag, men det löste sig. När vi kom till middagen så fanns det listor med namn som visade vid vilket bord vi skulle sitta.

Lättad hittade jag mitt bord och de 10 herrar som skulle bli mina bordskamrater. Då fick vi i uppgift att hitta den gemensamma nämnaren mellan oss vid bordet. Det visade sig att vi alla blev anställda på 80-talet så tillsammans hade vi mellan 250 – 300 års anställningstid. Snabbt döpte vi oss till Veteranerna och ni kan inte ana vilka skämt våra åldrar gav upphov till. Mycket handlade om rullatorer, kiss-schema och läggdags! Lite morbida blev vi allt, men kul hade vi.

Sedan skulle vi byta bord och då blev jag framkallad till scenen och blev ansvarig för bord nr 5. Beväpnad med en namnlista (som jag inte kunde läsa, inga glasögon) och ett rosa silkestyg fick jag ge mig ut på jakt efter ytterligare 10 herrar. Med våra rosa band knutna runt huvudet döpte vi oss till "The Pinkies" varefter vi skulle bygga en atomliknande figur med stora bollar och pinnar. Vi blev absolut inte först klara, men  mina herrar kämpade bra ändå!


Mina glada "pinkies" och vår snygga atom-modell

Ingen rast och ingen ro! För att säga sanningen så minns jag inte hur vi delades in till nästa bord, men den gången var vi faktiskt fyra damer vid bordet (kors i taket!) så denna gång döpte vi oss till "Ladies table". Nu var det korsord och babybilder som skulle lösas. Kul idéer och som sagt, många människor mötte man på detta sätt, men herregud vad man får kämpa ibland för att få i sig lite mat!

I dag är det 1 april. I dag fyller sonen 32 år. Min lilla fina gosse, alltid väldigt öppen och social, vi var väldigt nära varandra när han växte upp. Så tacksam jag är för alla våra samtal när han berättade så öppet om vad som pågick i hans liv. Så tacksam och glad jag är för att vi i dag får vara delaktiga i hans och hans fina familjs liv!

På vägen till Åsele

Av , , Bli först att kommentera 6

Vägen till Åsele var nästan magisk i går, söndag. Vi åkte upp för att gratulera svågern på hans födelsedag och det var en underbar resa. Solen kom fram och gav det där magiska ljuset som det kan bli ibland. Björkarna var klädda i iskristaller och snön såg vit och fin ut. Två rävar fick vi se, fina med riktigt lurviga svansar. De såg välnärda ut.

När vi kör så där längs vintervägar så får jag en viss känsla ibland. Det känns som när vi åkte till fjälls på sportlovet. En känsla av förväntan, en känsla av gemenskap, en känsla av; ja vad ska man säga – familjeliv. Ungarna i baksätet, ibland skrattande åt en massa fånigheter, ibland grälande så Livskamraten brukade säga: slutar ni inte så får en av er åka resten av vägen i takboxen.

Stanna vid affären i Hemavan för att köpa några färskvaror. Sedan – att komma till stugan, den lite kyliga luften inomhus, att göra upp eld, att värma upp den färdiglagade middagen, öppna vinflaskan, ungarna diskuterande om vem som skulle ha överslafen – jag saknar det! Får man säga så – jag saknar den tiden!

Vet inte varför, men jag är lite sentimental i dag.

I dag blir det kalas

Av , , 2 kommentarer 6

Svågern fyller år, jämna tal är det, så i dag blir det kalas. Nu är det bara att göra sig i ordning, ta med presenten (det blev en "kluckande" sådan i år) och förbereda sig på go’saker.

Det har blivit lite väl mycket go’saker de sista två veckorna så nu är det aktivitet som gäller. I går blev det två långa promenader. En promenad tog vi på kvällen när vi upptäckte att vi bara satt och slötittade på TV, timme efter timme.  Jag hade dessutom min pågående, otäckt bra bok i knät för den kändes bra mycket mer spånnande än TV:n. Då stängde vi av TV:n och tog en promenad istället. Skönt, sedan tog jag min bok och kröp i säng istället för att sitta och stirra på något som jag inte var intresserad av.

Vi borde nog stänga av våra kära TV-apparater lite oftare, man blir allt bra slö av den. Nej, fram för läsning istället. Praktiska små saker där man själv kan välja det som är intressant, läsa en stund, prata en stund, fortsätta läsa, gå en promenad – känns mycket bättre.

 

Klarat dagen!

Av , , 3 kommentarer 9

Nu har jag målat under taknocken på den 8 meter höga ställningen! Puuuuh! Fast uppriktigt sagt så gick det faktiskt bra. Det som var svårast var när Livskamraten skulle kliva förbi mig för att sätta upp hängrännan, burr, att vara två stycken bredvid varandra på ställningen är inte bra….

Men nu är det i alla fall målat högst upp och hängrännan sitter där den ska för första gången sedan huset byggdes, bra va…?  När vi kommit så långt att det var dags att flytta ställningsplankorna längre ner så tog vi paus. Packade fikakorgen, hoppade ner i den lagade båten och tänkte åka ut på sjön för en stillsam fikapaus.

MEN, båten lutade betänkligt, något är fortfarande fel, den är vattenfylld IGEN! Min tanke var bara att kasta båten all världens väg men Livskamraten vill inte ge upp. Så vi kastade oss in i bilen och drog iväg till köpcentret. Livskamraten köpte något att laga båten med samt fotplåt medan jag handlade en bikini (jiipppiii) och ett vattenlås på IKEA. Sedan svängde vi förbi till grillen där de säljer Thai-mat och köpte två härliga rätter. Nu har vi suttit på flotten och ätit en mycket god middag med ett mycket gott rött vin, nu är det bara Morden i Midsomer som fattas så är tisdagen räddad. Jag laddar för morgondagen, min födelsedag. För första gången någonsin så ska jag fira min dag utan familj. I vanliga fall brukar vi alltid samlas hemma hos mig, det har alltid varit vackert väder och vi har suttit ute på altanen och haft det mysigt.

I år är det inte så. Ingen mamma, ingen pappa, den nygifta dottern med barn har fullt upp med sitt eget, sonen och hans hustru har fullt upp med sina två små och vill inte åka omkring i Sverige, min syster och svåger har fullt upp med sin ombyggnad…….snyft….ingen bryr sig…..bara jag bryr mig om mig….va…..vilket snack…..ha det så skönt i morgon och njut av en annorlunda dag!

Födelsedagen

Av , , 7 kommentarer 3

Dagen går mot sitt slut. För första gången på jag vet inte hur många år så har vädret inte varit riktigt soligt och fint fast det är min födelsedag. Jag har haft turen att få tillbringa mina födelsedagar ute på altanen med nära och kära i ett antal år nu. I år klarade vi av att sitta ute och äta själva middagen men efterrätten fick vi ta inne tyvärr. Det har varit en lugn och fin dag även om jag saknade några av dem som "alltid" är med på mina bemärkelsedagar. Mitt ena barnbarn som är med en kompis i Lövånger, hoppas ni har det bra! Även min pappa, min syster och svåger saknades runt bordet. Min pappa är och hälsar på min syster och jag har naturligtvis pratat med honom idag. Han var lite osäker på vad det var för speciellt idag, men gratulerade naturligtvis varmt när jag berättade hur det låg till. Efter vårt samtal tog jag fram madonnabilden. Under den står 1 augusti 1953 och pappa köpte den till mamma efter att jag fötts. Madonnan är vacker i mina ögon och betyder mycket för mig eftersom jag ser den som ett tecken på den kärlek som rådde mellan mamma och pappa. Visserligen har pippin Jocke varit och gnagt lite på ett finger men det kan inte hjälpas.

Tänk snart får vi planera pappas födelsedag, 90. Det ska bli jätteroligt och jag hoppas verkligen att hela familjen kan träffas då. Det är inte så ofta man får gå på 90-årskalas minsann! En lite trött kram till alla, och en extra varm till er på Österlen!

 

 

 

 

 

 

En småregnig söndagsmorgon

Av , , Bli först att kommentera 6

Klockan är 10.40. Gimli, den lurviga nakenhunden, är promenerad, förmiddagskaffet står här bredvid mig, hela dagen ligger framför mig och jag funderar; vad ska jag göra idag?

Jag älskar min trädgård och får ibland kommentarer om att jag borde visa upp den. Åsele Trädgårdsförening var här förra sommaren på en snabbvisit, och det var kul, men att visa upp det som är min ögonsten känns inte aktuellt. Det är trots allt för min egen skull jag håller på i trädgården. Men i början på sommaren så hittade jag på nätet en uppmaning om att skicka in bilder på trädgården och på så sätt vara med i en tävling. Eftersom jag alltid tar bilder löpande på hur allt utvecklar sig så tänkte jag; varför inte? Så jag har verkligen försökt tänka på att det inte ska ligga någon sekatör eller annat livsnödvändigt framme som kan synas på bilderna. Idag gick jag in för att se vilket stoppdatum det var på inskick av fotografier och gissa vad? Jag minns inte på vilken sajt tävlingen var!! Så var det med det! Det hade varit roligt att vara med men……

Idag ska vi åka och hämta 22 kvm gårdsten som vi hade turen att hitta på Blocket. Lite reklam nu, vilket fantastiskt verktyg Blocket och Returmarknader m m är. Tänk att det som är mitt "skräp" kan passa någon annan. Denna vår har jag lagt ut ett par saker på Blocket och blivit lite chockad över hur fort det gått att bli av med sakerna. Jag har alltid hållit låga priser för det viktiga är inte pengarna, utan att sakerna kommer till användning och det har väl bidragit till den snabba försäljningen.

Det kommer alltså att bli mer stenläggning framöver. Min första prioritet är förstås fortsättningen på den lilla rabattmuren, men sedan kommer det stora arbetet med att stensätta under carporten. Jag känner hur valkarna i händerna börjar förbereda sig att komma och naglarna som vuxit till sig denna regniga sommar, förbereder sig på att gå av, men det är väl saker man får ta. Ett par nya arbetshandskar behöver jag i alla fall. När jag ändå är ute och handlar så kanske jag skulle handla lite för att förbereda lite inför den kommande födelsedagen. Ja, baka kan bli ett bra komplement till stenhämtning denna gråmulna dag. Dagen är räddad. Jag lägger in en av mina blombilder och önskar er en härlig söndag. Kram!
Pion, kinesisk bergsvallmo, utsikt mot allmänningen

Presentation
  • Jag lever här och nu.
  • Jag har ett ansvar för hur mitt liv utvecklas.
  • Jag vill så mycket.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se