Rekord

 

Mina högsta siffror på bloggen inträffade igår, med 564 besökare. Jag fattade ingenting, hur statistik mätaren helt plötsligt bara tickade på, Visst har jag besökare, men det har aldrig varit så många. Sedan gick jag in på www.shraovik.se för att se om dom lagt ut några bilder från Kubbe och upptäcker att dom satt dit en länk till min blogg, aha där hade jag svaret. Men det är kul att det finns ett intresse av det man skriver, nu handlade det ju om en specifik sak men ändå. Tack för alla besök och hoppas ni tittar in igen!
 
Ett helt annat rekord är att vi nu har kamperat ihop, jag och Åke, i ett kvarts sekel. Helt otroligt vad tiden har gått och vad mycket vi hunnit göra under alla år. Ja ni som har läst mina bloggar vet ju att vi inte lever ett innehålls löst liv, även om det säkert kunde vara skönt om det ibland, gick som vi planerat, men det är roligt när det händer saker och vi har mycket att prata om, det kan man ju lugnt påstå. Jag kunde nog inte heller ha hittat en mer passande jämlike än Åke, och jag är glad att du finns ;D
 
Det var alltså den 4/8-1984, som vi började umgås, och om jag inte minns helt fel så var det en lördag. Nåja, intresseklubben antecknar. Huvudsaken är väl att vi vet när, var och hur.

Åke, min man, tillika mekaniker och ligg i lag. Passande örhänge va?

Tänkte berätta vad som hände när vi först skulle åka upp till Fällfors för att kolla in tävlingen där. Det här var för flera år sedan och vi for bara dit för att kolla in läget och umgås med dom vi känner som tävlar.

Det hade regnat (ovanligt) och när vi var lastade och färdig att åka från stugan så sjönk bussen ner i gräsmattan, ja jag vet, det har hänt mer än en gång. Farsan hämtade jordbrukstraktorn men den sjönk den med, och sist ringde dom efter en annan traktor och kunde dra lös ekipagen. Det blir en hel del slit med att få upp ett sånt åbäke. Nåja, vi tog oss iväg och hade en trevlig helg.
 
Åkte sedan tillbaka till stugan och parkerade på ett mer säkert ställe för att undvika att dylika saker skulle hända då vi skulle iväg nästa gång. Nu hade vi tänkt oss till Piteå för att se på dragracingen där.
 
Vi hade backat upp bussen på 2, rejält stora trä klossar så den skulle stå jämnt och fint. Det blev lite problem när vi skulle ta oss iväg och min ingifte morbror kom ner och hjälpte till. Han slängde in träklossen och Åke gick ut för att se att allt var ok, han tyckte att han saknade en kloss och frågade efter den men fick till svar att det var klart, så då trodde vi väl att allt var fix och färdigt för avfärd. En liten missuppfattning bara.
 
Resan gick som planerat och när vi kom fram och skulle lasta av våra saker så upptäcker Åke en illavarslande sak därbak i lastutrymmet. En av dom stora träklossarna hade snurrat runt med däcket då vi skulle åka och skjutit iväg, rakt genom golvet och upp i lastutrymmet. Där satt den fast, inklämd mellan gasoltuben och några andra saker vi hade där. Vilka j-kla tur att den inte for genom tuben. Sedan hängde den dessutom ner genom golvet så folk vi hade passerat skulle nog ha funderat vad vi hade hängandes under bussen. Man kan inte annat än skratta. Och det var det jag menade med missuppfattning, min morbror visste inte att det var 2 klossar och Åke uppfattade hans svar som om bägge klossarna var lastade, där ser man vad ord kan ställa till med. Fast klossen hade ju fortfarande suttit under bussen. Ha en fin dag!
 
Etiketter: , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Theresé

    Jaja… Fast det var ju dubbla traktorer den andra helgen, till Piteå, när plankan försvann… Jag har bildbevis! =P och foto på hålet som blev i bussen också…! Berätta istället om när det blev hål på andra sidan =P

  2. Helena

    Grattis! Nog är det underbart när man hittar sin jämlike och kan leva sida vid sida och känna att man kan fixa det för resten av livet 🙂 Ni verkar ha ett jäkligt fartfyllt liv ihop i alla fall! Härligt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten