*POFF*, lät det i smultronbuskarna

Nu är det den årstiden igen…allt kommer i högar/svärmar. Är det inte getingarna som surrar runt skallen i jakt på mat så är det fågelskockar som samlas i stora gäng, och Winstone, gillar ju dom lika mycket som löv som blåser efter vägarna, han kan inte låta bli.

Eller kika upp i rönnbärsträden, där är det stora klasar med rönnbär, förhoppningsvis så talar dom för en vinter med lite snö, men det där har man ju hört två versioner om. Är det mycket bär, lite snö, för annars kommer grenarna att gå av under all snötyngd, eller…många bär mycket snö, och bären ska hjälpa fåglarna att överleva, hm…jag röstar för det förstnämnda.

Och sedan…dom här kottbombarna, (sibiriska nötkråkan), som blir allt mer vågligare och släpper kottarna vart dom än må flyga. Jag och Winstone satt här ute igår eftermiddag, jag ser en fågel i ögonvrån, och *POFF* lät det i smultronbuskarna och jag hann tänka att det var det jäkligaste vilket bajssläpp…typ, men det var en kotte. Winstone blev lätt skärrad och tittade runt:

 Och han hittade bomben:

Fy fasen för att få den i skallen, jag vet ju hur dom bånkar i plåten då dom faller ner på bussen eller förbipasserande bilar 😀

Getingarna är inte att lita på heller, minns så väl då vi satt på ”gammgården”, en solig höstdag, någon bjöd på kaffe och go´bullar (säkert Ingegerd) och Laila satt och tuggade i sakta mak. Det dök upp en ihärdig geting som nödvändigt var runt hennes mun…heeela tiden. Och hon själv märkte det inte. –Stäng munnen Laila!!! Du har en geting där, sa jag då jag tyckte att det så nära att den skulle flyga in i munnen.

Jaha, säger hon, viftar lite och fortsätter med bullen, och nu säger vi alla i munnen på varandra, -STÄNG munnen!!! Hahaa, den var ju fortfarande där och hur lätt hänt är det inte att en sån kommer in i munnen i tron att det är ett skafferi med mat. Ja huvva!

Ha det fint, allihop!