Etikett: badrummet

Är du en humhum, eller icke?

Av , , 2 kommentarer 14

29 september är det inte enbart Mikael och Mikaela som firas, då namnet står i almanackan. Nej nej, idag ska det firas ordentligt. I Tema kalendern (temadagar.se) är det nämligen 8 olika saker som firas varav 6, är internationella.

I Sverige är det tydligen vanligt att man delar in människor i 2 olika kategorier då det handlar om kaffe. Kaffedrickare och icke. Jag vet vilken kategori vi tillhör i alla fall…Wohoo, jag har en tillhörighet. Känner mig stolt!

Japp, det är kaffe i koppen *nickar*

Trevligt häng hos Helena igår. Det är inte ofta vi får våra scheman att stämma in så vi faktiskt kan träffas. Men till slut så… Hon är ju en som gillar inredning och gärna att fixa sakerna själv. Fick faktiskt ett tips på en list, haha. Så enkelt, annorlunda och snyggt. Tackar för tipset och ska kolla in sortimentet…och hitta ett lämpligt hörn på nån vägg, där vi kan sätta den Vad det är…haha, nä nä, det är en hemlis.

Ska väl fixa en själv först, sen kanske ni får en bild och då kan ni få gissa

Var på PMU i förrgår, med min kund. Såg något där som jag absolut INTE, kunde låta bli att plocka upp och studera, samt fascineras av. Men jag lämnade den där. Och ångrade mig resten av dagen och kvällen, att jag inte köpte den. Nå, jag åkte tillbaka igår, ändå rätt säker på att den skulle vara kvar. Den är tämligen oskön, lite skräckinjagande och annorlunda, så det är kanske inte många som skulle vilja ha den.

Den hänger nu på väggen fast…nä, jag ska ta ner den igen och vänta tills jag kommit på vad mer som ska hänga där. Men det SKA bli en vägg som påminner om Niccos tavlevägg, fast med andra saker.

Och nej, ni får se sedan vad det är för spektakel jag tagit hem, inte förrän det är klart

Har funnit/kommit på mina alldeles egna drömmar… Nu snackar vi kakor här. Har aldrig varit vidare förtjust i kakan ”Drömmar”, förstår givetvis vitsen med det spröda som faller sönder i munnen. Men det är ju bara socker…ish.

Nå, här passar jag nu på att döpa dom till Marias egna Drömmar (med olika scenarios). Jag tillsatte nämligen något i kaksmeten. Och det blev ju underbart gott.

Det där med olika scenarios, lade jag till eftersom man kan ju faktiskt testa med många olika smaksättningar. Det gäller väl kanske att komma på hur mycket man kan tillsätta, rent mängd mässigt, och ändå få ihop det.

Nu ska jag städa i badrummet. Det innebär inte det där vardagliga att man plockar bort och torkar lite. Nopp, nu länsas hyllor och det ska dammtorkas och sköljas av. Det blir snabbt smutsigt inomhus då det ser ut som det gör, därute i blötan. Det spelar ingen roll att man tar av skorna innanför dörren.

Ha en fin fredag och ett hipp hipp hurra till Jonathan, brorsonen som fyller år idag

Fötterna blev avknipsade

Av , , 2 kommentarer 3

Vi har, som bekant, två katter. Och dom är inte alltid så beskedliga så dom ser ut att vara.

Mycket ofog och dumheter har dom gjort, och ibland har man nästan ångrat att man tog in dom i våra liv. Men vad gör man? Dom är här och dom har bott med oss i snart fem år så dom lär få bo kvar, man tänker för sig själv att nu, kan dom väl inte hitta på nåt mer…jojo.

 
När Niccolina var yngre så hade hon en hel del Barbie dockor och några av dom skulle prompt med i badkaret då det var bad dags. Oftast lämnades dom dockorna kvar i badrummet efteråt, det tog ett tag innan dom var torr och hanterbara igen.
 
Nu var det då åter dags för ett bad, jag spolade upp vatten och hon hoppade i, det gick några minuter sedan hördes ett vrål inifrån badrummet. –MAMMAAAA!!! KOM OCH TITTA, VAD HAR HÄNT? Jag skyndade mig dit och där satt Niccolina med en av dockorna som nu saknade fötter. Dom var avknipsade vid fotknölarna.
 
Vi kom strax fram till att katterna (ja vi måste ju säga katterna när vi inte vet vem av dom som gjorde det) var skyldig till brottet. Men vart själva fötterna har tagit vägen vet vi inte, efter typ…7 år, så saknas dom fortfarande och det lutar åt att någon käkat upp dom, annars tycker man ju att dom borde ha dykt upp nu, eller hur?
 
Det finns en till sak som är borta, som försvann runt samma tidpunkt, och det är min armbandsklocka. Vi har letat och jag har letat men förgäves, den finns inte på denna jordyta, och det som är mest konstigt, är att jag är säker på att den låg på arbetsbänken precis på samma ställe där jag alltid lämnade den. Hade jag tappat den utomhus så borde jag rimligtvis ha känt det på mig då jag skulle ta av mig den, men inget har känts onormalt. Ja, jag vet inte, för samtidigt borde den ju ha kommit fram efter alla dessa år, om inte annat så skulle väl dammsugaren ha slukat den, och det skulle ju inte ha varit ljudlöst.
 
Nåja, jag har slutat använda klocka, man bär ju alltid med sig mobilen så det är inte så viktigt med en klocka, Niccolina slutade leka med Barbies för länge sedan så att en docka saknar fötter, gör inget heller, så här ser våra tapeter ut på ett tiotal ställen i hallen.
 Men vet ni vad, det rör inte mig i ryggen för snart ska det upp en boasering och då ni, katter, så ska det vara färdig klöst därute!
 
Ha en bra torsdag!
Maria Lundmark Hällsten