Etikett: mopeden

Först så går det uppför, ett två och …

Av , , 2 kommentarer 6

 

God morgon! Jag behövde inte jobba till ett i natt utan fick åka hem vid elva tiden. Det var ju lite bättre, måste jag ju säga. Men innan man somnat hade klockan lätt passerat tolv. Det tog dessutom en bra stund innan jag kunde lämna parkeringen där borta. Motorvärmaren/kupévärmaren hade ju inte hunnit gå igång och det var is på utsidan och imma på insidan.
Tiden gick fortare än jag trott, kanske för att jag, mitt beläte, hittade på att vi skulle promenera ner på strömpilen. Dit går det bra, men det är fruktansvärt mycket uppför, på hemvägen. Sen spyr man galla över dessa stadsplanerare som gjort gångbanan dubbelt så lång än nödvändigt. När man kommit nerför backen ska man lika mycket upp, till rondellen på Holmsundsvägen, för att sedan gå tillbaka och nedåt igen.
Jaja, det är ju tur att man kan få tiden att gå, lika mycket som man gått själv :-)
Kommer ihåg då man var ung… eller yngre i alla fall :-) och hade mopeden. Vi var som vanligt uppe i Malå och nu hade moppen gått sönder. Pappa hade inte tid att skruva i den, eller så var det för att han inte kunde, så jag hade lov att ringa till den där ”sotuErik” för att höra om han kunde laga den.
Det kunde han, och pappa hade inte heller tid att fixa ner moppen till Malå utan ville jag ha den lagad så fick jag ordna dit den själv. Nu kanske han trodde att jag skulle strunta i det hela, men jag var tjurig, även på den tiden. Jag drog moppen och kusin Anna cyklade bredvid. Så knatade vi in till Malå, en promenad på 1,3 mil, och på hemvägen bytte vi av varandra på pakethållaren. Alla sätt är bra, förutom dom dåliga.
Så var det fredag igen, härligt, det är snudd på, min favorit dag… jo det är det, och vilken tur att jag tycker att det är fredag, alltjämt. Önskar er alla en fin dag!

Polisen

Dom visade ett program om trafikpolisen i England igår, och där använde dom sig av barnen utanför en skola. Dom klockade bilisterna och dom som körde för fort blev stoppade, dom slapp böterna men fick stå till svars inför barnen som knappt vågade ta sig över vägen då det var så många som körde för fort.

Ett ganska effektivt sätt att få människor att fatta vad dom håller på med…tror jag. Vad hjälper det att dom kom med en massa bortförklaringar om att dom hade så bråttom för dom skulle göra ditt och datt. Du, sa polisen, din dotter som ligger sjuk, blir inte hjälpt av att du kör för fort och kanske slutar själv på lasarettet efter en bilolycka. Och det har han så rätt i.
 
Jag vet att dom med jämna mellanrum brukar stå utanför Hedlundskolan, där det är en 30 sträcka. Fröknarna fick säga till barnen att inte stå och hänga vid stängslet för bilisterna skämdes så hemskt då dom blev stoppade, och barnen ropade och frågade hur fort dom hade kört. Själv tyckte jag nästan att det var rätt åt dom. Visst, man kan alltid glömma av sig och ibland göra fel, men dom som kör för fort bara för att dom tror sig tjäna så mycket tid på det, borde väl veta, innerst inne, att i stadskörning så tjänar du endast få sekunder, och det är inte värt det.
 
Men, apropå att skylla ifrån sig, det är ju något man oftast vill göra, eller vill och vill, man tror sig i alla fall komma lindrigare undan om man kommer med en bortförklaring, till varför man gjort som man gjort.
 
Detta är nu preskriberat men när jag var 12 år och ”lånade” brorsan moped uppe i stugan och skjutsade två kompisar på den, samt struntade i hjälmen och mopeden var något trimmad. Så blev jag då stoppad av en polis som turligt nog inte var i tjänst. Jag hade lämnat av kompisarna och var på väg hem, i kurvan nedanför stugan poppade denna gubbe upp på vägen och gjorde stopp tecknet.
 
Jag bromsade in och den första frågan jag fick var –Hur gammal är du? Ehhh, 15, svarade jag. Vart har du hjälmen? Jooo, jag har glömt den men var precis på väg att hämta den (totalt oskyldig, eller hur?). Ja, sa han, jag vill aldrig mer se att du skjutsar någon på mopeden, och hjälm ska du ha på huvudet. Ok, sa jag, överlycklig över att han aldrig nämnde farten jag hade hållit, sedan tordes jag inte ens lägga in tvåan då jag körde därifrån. Hahaha…så kan det gå. Hjälmen användes sedan flitigt, bättre det än att bli stoppad för en sån sak, skjutsningen var däremot svårare att låta bli, men hädanefter tog jag dom en och en. Farten däremot var inget han hade sagt något om och inget jag sedan brydde mig om heller, det finns inte så gott om poliser i tjänst, däruppe i stugan.
 
Ni får ha en bra dag!
 
 

Punka på moppen

Av , , Bli först att kommentera 4

Kerstin gick och funderade om hon skulle köpa och sätta dit ett vinterdäck på hennes cykel, det kan ju vara väl investerade pengar då det är vinter och halkigt. Igår var det ju en sån där dag då det inte ser halkigt ut för fem öre men jädrar vilken blank yta det blir efter traktorerna som plogar, Janne sa att det är en typ av medar som håller i skopan, som gör dessa halkiga ränder.

Nåväl, då det snackades om däck och när man får punktering så kom man ihåg när man hade moped och blev det någon gång punka på den så fick man minsann laga det själv, farsan hade aldrig tid eller så sa han så för att man skulle få lära sig att allting inte serverades på silverfat.
 
En gång hade jag och kusin Anna, kört iväg till berget på andra sidan sjön och där blev det sådär påpassligt punktering på bakdäcket. Det var väl en två-tre kilometer tillbaka till stugan och det hade väl inte varit någon sak om det inte vore för att innerslangen, helt plötsligt kröp ut och lindades runt navet då jag styrde mopeden. *suck*, tungt var det också, och det blev knappast bättre av att det var grusväg och ingen asfalt.
 
När vi kom ner mot vattnet, precis mitt emot stugan så såg vi en liten eka där, som tycktes ropa på oss. Vi drog ner moppen till vattnet där det också fanns en brygga. Ingen var hemma i stugan så vi skrev med stora bokstäver i sanden att vi bara lånat båten en stund. Hur vi sedan fick ner moppen i båten utan att den tippade, det kom jag inte ihåg, vi hade väl lite matjord i fickorna. Sedan rodde vi hela rasket över sjön. Våra föräldrar såg ut som stora frågetecken då vi närmade oss land. Pappa undrade vart vi lånat båten och då vi pekade och förklarade upplyste han oss att det var en polis som hade den stugan…Oppps! Vi rodde snabbt tillbaka båten och ingen fanns vid stugan då heller så vi lät lånet av båten förbli en hemlighet. Vi hade ju inte förstört något och man ska ju aldrig bli rådlös.
 
Idag ska jag ner på filmstaden och den där introduktionskursen i hur man söker jobb, eller vad man ska kalla den. Sedan blir det vänstersvängs promenaden då jag har skrivit upp mig på gymmet. Ha det gott!