Etikett: personligt brev

Vem är du, vem är jag…

Av , , Bli först att kommentera 6

Pratade med Tina igår, och vi kom in på ämnet presentation, hur man i korta ordalag, ska berätta vem just du är. Typ ett personligt brev, och det har man ju hört tidigare, att dom ska hållas kort, och det ska vara power, för ingen ids läsa en novell om vem du är, men visst är det svårt?

För 25-30 år sedan skulle orden noggrann och pliktrogen ingå, dom var som givna, men det skrev ju alla så vad sa det egentligen, om just dig…att du gjorde som alla andra eller det kanske var sant.

Att berätta att man är mamma och 47 år och bor i hus, säger heller ingenting om vem man är, utan man får nog stryka allt sånt och istället berätta vad man gillar att göra, åsikter får man nog passa sig för, dom har vi alla rätt till, men man skyltar inte med allihop, så är det bara.

Att sitta på ett möte eller då man går en kurs, där en kort presentation ingår, är alltid kul. Den första att börja brukar sätta taket, säger den personen att dom har barn, bor i hus och har djur, så kommer garanterat nästa person att berätta om samma sak, fast dom kanske inte har barn, men då säger dom det (inte att dom har barn, men att dom är utan), och berättar vart dom bor och om dom har djur.

Jag brukar försöka säga nåt helt annat, då det är min tur, kanske att jag är mormor istället för mamma, och ta upp ett av mina intressen, det kan faktiskt bjuda till skratt, för att det blir något oväntat.

Nåja, lättast är väl att ta saker som dom kommer, inte som då man gick i skolan och skulle ha en redovisning, man gruvade flera dagar innan och var mest rädd för att man skulle fastna någonstans.

9789174015133_large_vem-ar-jag-bondgardsdjur_kartonnageBild lånad från Bokus

Jag gick en handelskurs för 17 år sedan, där skulle vi hålla ett föredrag på minst 5 minuter utan att titta ner i ett papper…det var svårt, fy fasen, men jag fixade det, kanhända det var då det lossnade och man slutade ta livet på så stort allvar :D

Här och nu, tar vi då saker dom kommer, vad annat kan man göra, på kvällen kan man städa och dona, dagtid tar man det lugnt och chillar. Mamma och Bosse kom förbi igår kväll med en bullängd och jag kokade kaffe, då var det riktigt skönt ute, snudd på lite småkyligt, härligt att få uppleva den känslan igen. Önskar er alla en toppen dag!