Etikett: tågstationen

Snopet, snopet och nervöst

Av , , 2 kommentarer 4

 

Gjorde inte mycket igår, innan jobbet, var upp på kvantum och handlade sedan fixade jag till middagen och bara var.
Chefen och hon som jobbade igår förmiddag, hade tänkt göra sig en utflykt till Övik, dom tog sig till tågstationen och inte en meter till…hissen dit ner, funkade nämligen inte. Vad snopet det blev för dom.
Visst kan man gå runt hela alltet men då ska man ju också ha tid till det. Jag som höll en tumme för att tåget nu verkligen skulle gå, för det var ju det som var grejen, så går tåget men man tar sig inte ner dit…dåligt.
Jag blev då uppringd på jobbet igår eftermiddag, det var jourläkaren på ögonmottagningen. Han undrade om jag kunde komma dit till veckan. Inte så att han kommit på att det var ett fel på ögat utan han ville läsa på om det här med rosacean och hur det kan påverka synen, samt berätta lite om grön starr och dessutom ville han utreda lite om mina vaglar och vad man kan göra med dom.
Där fick jag bli snopen, inget jag hade förväntat mig, men jag tycker ju att det är jättebra, även fast jag redan innan var nöjd med vad jag fått veta. Vilken uppassning och engagemang, tumme upp!
Chefens fördetta berättade igår om en bil dom haft då äldsta sonen var liten, det var en Opel (veteranare) och chefen körde den för allra första gången. Givetvis blir hon stoppad av polisen och där skulle det helt plötsligt utföras en flygande besiktning.
Hon kom sedan hem med två sidor, fullskrivna av fel på bilen. Hennes man tittade på papperet och gick i taket, inget av dom fel, polisen skrivit, stämde med verkligheten, så han tog det och åkte upp till polishuset, där avskrevs sedan alla fel, vet ni vad dom berodde på?
Chefen hade i sin nervositet, gjort allt han bad om, helt fel. Skulle hon slå på blinkersen så slog hon istället på vindrutetorkaren, skulle hon blinka höger tog hon vänster osv, och ju mer fel det blev, desto nervösare blev hon, stackaren. Till och med sonen i baksätet hade blivit nervig och pipit fram ett litet, ynkligt –Mamma! Han kanske trodde att hon skulle åka in i finkan :-)
Nu återstår det bara att önska er alla en fin fredag!

Visst svinn får man räkna med

Av , , 4 kommentarer 6

 

Igår hade chefen en fika dejt på lasarettet, så vi åkte dit. När fikat var över och vi skulle åka så frågade jag henne om vi skulle ta en sväng till tågstationen, ni vet den där nya vid lasarettet, så skulle hon få se hur det ser ut där. Ja, det ville hon, så vi travade iväg dit.
 
Jag och Åke har ju varit där förut, men inte åkte vi hissen då, utan vi tog ju rulltrappan. Nu var det hiss som gällde och jag lokaliserade en glasdörr med en hiss innanför. Styrde in chefen och koncentrerade mig på vilken knapp jag skulle trycka på, när chefen säger : Jösses!
 
Vad är det, säger jag, och vänder mig framåt, ser en glasdörr på andra sidan, men detta är ingen vanlig hiss, den går inte rakt ner, utan den glider ner precis som en rulltrappa. Hissen startar med ett knyck och rullstolen puttar till mig, sedan går färden nedåt och jag tyckte jag fick en känsla av Willy Wonkas chokladfabrik. Nä, den hissen var verkligen cool, och vi undrade hur den skulle bete sig när den skulle stanna, men det gick så lugnt och fint, så det var ingen sak.
 
Nicco hade en kompis här på middag igår, så vi tog oss en kaffe efter maten, inna vi gick iväg till det omtalade huset.
 
Jag hade sagt till Åke att varje gång vi går dit så tar vi med oss två kassar var, fyllda med saker som vi faktiskt inte behöver just nu, så är det ju det mindre, dagen D. Så jag hade slängt (lagt) ner en massa porslin, tallrikar och dessert fat, muggar och en del glas, i fyra kassar.
 
Det går ju bra att ta dit saker när man röjt plats och vet vart det ska vara, så vi gick förnöjsamt iväg, Åke klagade lite på tyngden i hans påsar, men men…
 
När vi kom utanför dörren säger jag till Åke, det är inte läge att halka nu, förstå vad som händer om man vevar runt en sån här påse ett varv och släpper ner den i backen. Du, säger han, den här påsen vevar man inte runt. Hinner gå 300 meter så lägger Åke omkull sig i en liten svag högersväng, och gissa om det klirrade i kassen. Nämen Åke, säger jag, vi skulle ju inte halka. En kille som stått vid sin bil för att ta bort isen från rutorna kom fram och undrade om det gick bra, jadå svarar Åke, såg det inte snyggt ut, då jag la omkull mig?
 
Sen säger han, för att förklara *kraschljudet*, vi håller på att flytta så därför bär vi kassarna. Jag undrar just vad han tänkte sedan, vilka korkskallar som bär flyttlass med porslin och glas i en vanlig platspåse, men saken är den, att det hade gått hur bra som helst…om det inte hade varit så halt, just där, eller om han hade parerat med fötterna efter sladden, med stor risk att han faktiskt hade snurrat ett varv med påsen, nu damp den bara ner en gång och det var bara en tallrik och en skål som fick sluta sina dagar där…lite svinn får man allt räkna med.
 
Önskar er alla en fin onsdag!

Incheckad och utcheckad

Av , , 6 kommentarer 6

 

Det gick bra för Nicco, ingen fraktur utan snarare en sträckning. Tänk om dom kunde ha en liten simpel röntgen apparat på vårdcentralen så man slapp all denna väntan på akuten, vad praktiskt det skulle vara. Men det skulle förmodligen bli alldeles för dyrt.
 
Nå, nu fick då hon och Åke ett tillfälle att besöka tågstationen så även hon fick se hur det ser ut därinne. Jag fick inte se tågstationen den här gången men jag fick göra ett snabbt återbesök vid södra entrén. Och hur kan det komma sig, tro. Jo, jag parkerade där då jag och Nicco var på akuten, bra med platser och motorvärmare samt att man bara stoppar in kontokortet och checkar in, för att sedan…om man kommer ihåg det, checkar ut innan man åker, vilket jag totalt glömde bort, men se tokigt. Jaja, jag tordes i alla fall inte lita på att man automatiskt blir utcheckad efter klockan 17, så därför åkte jag förbi där på hemvägen.
 
Fick en glimt av tomten i Järlåsa, ovanligt gullig sådan och utan skägg:
Tomten är givetvis Sally och antagligen är det mamma Theresé som hållit i kameran/mobilen.
 
Nu håller jag på vara klar med julklapps inköpen, har kvar någon men jag vet vad det ska bli och jag måste nog vänta med att köpa dom tills jag fått min lön, min sista lön jag fick var ju bara för två dagar och det håller på att kännas nu, det ekar tomt i plånboken och det är snudd på att det blinkar error i uttagsautomaten.
 
Åke skulle beskriva en person igår och hade vissa problem att hitta dom rätta orden, ja, sa han till slut, han saknar nog några kopplingar däruppe, aha sa jag, så det är nästan så att det luktar lite bränt då han passerar, efter kortslutningar, han haft, moahahaha, nu har vi varit lustiga så nu får jag avluta dagens blogg och dricka lite mer kaffe. Ha en fin lördag, allihop!