Sara Meidell

Kulturredaktör på VK

Det rosa och det blå lika torftigt

Pink stinks, den brittiska kampanj som ska få flickor att välja bort rosa leksaker, har de senaste veckorna svallvågat sig in i och rört om i den traditionsenliga svenska debatten inför julhandeln, om de könsstereotypa leksakernas vådliga eller befarat vådliga effekter på våra små. Att Pink stinks-kampanjen har sitt upphov i en helt annan genuskontext än den svenska, där ett trots allt långt mera framskridet jämställdhetstänkande råder, har dock blivit tydligt i de reaktioner kampanjen väckt i svenska medier. Inför den brittiska, välmenande, men, som det tett sig för genusmedvetna svenskar, lite yrvakna kampanjen, har vi i svensk korrekthet instinktivt förkastat och slagit ifrån oss – det rosa är inte fel, problemet är att vuxenvärlden laddat det rosa på fel vis, liksom de skränande actionleksakerna, har det hetat.

Lösningen i den svenska debatten; att låta flick- och pojkleksakerna flöda fritt över könsgränserna, samma visa som i proggigt 70-tal alltså. I stället för att dissa omfamnar vi alltså i en gränslös och tillåtande anda det rosa urskillningslöst och okritiskt – liksom de blinkande, våldsuppmuntrande pojkleksakerna.
Dessvärre finns skäl att ana att någon riktig frid, trots de mellan småpojkar och småflickor fritt flödande leksakerna, inte uppstår kring granen – problemet har nämligen fler bottnar, som har att göra med andra dimensioner av det vi sätter i händerna på barnen, nämligen den brist på kvalitet i både det rosa och det blå vi av någon anledning ogärna pratar om.

Kanske beror denna tystnad på hela det uppbrutna nya sorts föräldraskap av i dag som råder, det icke-auktoritära, det lyhörda, tillåtande, den ängslighet som bäddar för en samtalston präglad av oförmåga, eller ovilja, att värdera, sätta ned foten, säga bra och säga dåligt.
För oavsett rosa eller blått, prinsesskläder eller actiongubbar, kännetecknas den övervägande delen av det mest könsriktade leksaksutbudet framför allt av en torftighet och en snävhet som inte på något vis kan avhjälpas med så enkla grepp som att flickor och pojkar byter grejer med varandra. En flicka som med plastgubbe i näven slår en annan plastgubbe på käften är precis lika eländigt som när en pojke gör det. Och nej, jag tror inte heller att en pojke i trång och kliande prinsessmundering gör världen mera tolerant och jämställd.
Problemet är nämligen större och handlar om en i ett större perspektiv, urholkad lekkultur, som trots en inbillad medvetenhet ständigt glömmer det mest basala; att skapa leksaker för barn och inte för blivande prinsessdockkvinnor och alfahannar.

Men i striden mellan pojk- och flickleksaker har icke-värderandet, omfamnandet av både det rosa och det blåa, satts främst, förblindat så till den grad att vi inte bara själva glatt gapar och sväljer, utan också matar våra barn med inbakade värderingar vi aldrig annars skulle låtit passera, slänger ut barnen att klara sig själva i marknadens rosa och blå underströmmar.

7 kommentarer

  1. Eva Holmström-Lindgren

    Bra skrivet. Tycker om meningen ”att skapa leksaker för barn och inte för blivande prinsessdockskvinnor och alfahannar”.
    Sen så är det riktigt roligt att leka MED barn!Kram på dig Sara, du är ”vass med pennan”.

  2. Pernilla

    Bra och viktig text! Håller med om meningen om att skapa leksaker för barn, man tycker om den. Hoppas allt är bra och god jul!
    /din gamla praktikant

  3. research paper

    Könsrollerna i sig ÄR diskrimerande eftersom man utgår ifrån att tjejer ska gilla rosa och hello kitty och pojkar ska gilla blått och batman. Och visst det är inget fel i sig. MEN problem uppstår direkt då man utgår ifrån dessa roller och barnen inte passar in i det. För det finns en mängd tjejer som INTE gillar rosa eller Hello Kitty och blir då genast utanför eftersom de inte ”räknas” som tjejer. Det finns killar som inte gillar blått eller batman och de blir genast utanför och anses som mesar. Det här är ett oerhört stort problem som märks väldigt tydligt redan i grundskolan.

  4. research paper

    Pojkar har lärt sig att de ska vara på ett visst sätt och passar de inte in så hamnar de direkt utanför. Flickor har det lite lättare eftersom det för en flicka anses lite coolare att vara pojkaktig än det är för en pojke att vara flickaktig.Så genom såna här reklam uppmuntrar man bara ännu mer att tjejer ska vara på ett visst sätt och pojkar ska vara på ett visst sätt.Och att vara en 9 årig pojke som gillar rosa och hello kitty, ja vad tror ni han känner när han ser den här reklamen och det står FLICKORS FAVORIT.

  5. Eff

    Enkelt. Lösningen är rosa Hello Kitty pistoler och dödskalle-prinsessklänningar.

    Själv så har jag upptäckt att andra barn ofta direkt kan avgöra att mina döttrar är just tjejer, när vuxna kollar på färgen på barnvagnen och kläderna och gissar felaktigt att det är pojkar. Vilka är det som ska läras?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>