Sputbytesprogram är en hjälp att minska farlig smitta!

Jag vill nyansera diskussionen om sprutbytesprogram så att omvärlden inte ska tro att alla i Umeå bara säger nej, nej!. Jag tycker att landsting och kommuner (dvs inte bara Umeå kan bestämma) ska använda möjligheten till sprutbyten för de fall där det finns bra motiv. Det är en metod att förebygga spridningen av SVÅRA infektionssjukdomar, inte en metod att minska dorgmissbruket!

En del debattörer säger att det ska finnas andra metioder att bekämpa narkotika. Javisst! Det är det som är en del av poängen. Sprutbyten förutsätter andra insatser samtidigt.

Injektionsnarkotika är en ytterst farlig smittspridningsväg och trots alla belackare har exempelvis Malmö kunnat hindra HIV spridningen bland injektionsmissbrukare. En stor internationell 24-städers undersökning beskräftar bilden att smottsprdningen begränsas i jämförelse med de städer som inte använde metoden med sprutbyten.

I Umeå området handlar det mest om Hepatit C. Ungefär 600 smittade sprutnarkomaner under 10 år. Nu ökar även HIV i särskilt i Stockholm. Då ligger Umeå ytterst nära. Här gäller det att vara snabbt ute med alla metoder att begränsas den svåra smittan HIV.

Alla sprutbytesprogram kräver nogrannhet. Socialstyrelsens regler från mars 2007 är mycket tydliga på detta område. Sjukvården dvs infektionsexperter har ansvaret. Det kan inte vara politikens roll att bestämma över vilka metoder som får användas i de enskilda fallen.

Människovärdesprincipen säger att inget fall är hopplöst. Stäng inte dörrarna i onödan. Lita på lagstiftaren och professionen. Varför ska Umeborna tvingas leva med ett sämre smittskydd än andra?