Dags att ladda för Stora Nolia i Piteå

Av , , Bli först att kommentera 0

Stora Nolia ligger onekligen i täten när det gäller sommarens folkfseter. Det är dags att börja ladda. Mässkatalogen har kommit och kittlar.Hemma är vi mitt uppe i drömmarna om att förnya köket och skapa ett bra uterum. Sedan finns alltid solpaneler, värmepumpar och bra , enkla pelletskaminer med på listan. Kaminen utan skorsten höll på att åka med hem förra året.

I år får den nya större friggeboden genomslag. Intressant att ökningen till 15 kvm rymmer så många nya idéer. Särskilt om man klämmer till med ett bra loft!

Det märks i mässkatalogen att husvagnar och husbilar fortsätter sätta sin prägel på utbudet. Å så jakt och fritid förstås. Jag handlade nya höga kängor för tre år sedan. När jag skulle gå in kängorna veckan för älgjakten hittade jag två högerkängor – lite opraktiskt. Jag blev på köpet kompis med Piteåfirman, som i sin tur stod med två vänsterskor. Jag ska hälsa på deras monter även i år!

Programmet innehåller många bra artister och program. Men egentligen åker man knappast till Stora Nolia för artisterna skull men de kan vara en bra bonus. Egentligen är det det galna utbudet, trängseln, att lära sig hitta på området, chansen att överraskande träffa bekanta från alla håll.

Ska bli intressant att se Trend och designhallen och hantverket. Den delen av mässan borde kunna utvecklas och bli spännande för Norrlands näringsliv.

Som politiker hinner man möta många som passar på att prata stort och smått. Umeå och Piteå verkar ha en del gemensamt. I den rankingundersökning från Högskolan i Jönköping jag bloggade om senaste ligger Piteå på 228 plats och Umeå på plats 242. Jag skulle gärna vilja delta i ett seminarium om detta. I samband med Stora Nolia!

Umeås arbetsmarknadsklimat verkar inte ta sig. Umeå fortsätter kämpa i botten.

Av , , Bli först att kommentera 1

Igår fick vi en ny ranking över hur kommuner och arbetsmarknadsregioner klarar sig om man både tar hänsyn till företagandet, sysselsättningen och sjuktalen.

Umeå hamnar återigen i botten eller på plats 242 av 290. Rankninegn mäter 1) företagandet, 2) sysselsättningen och 3) sjuktalen. Gnosjö, som ligger först har talen 290 + 290 + 289 = 869 jämfört med Umeås 150 + 33 + 84 = 267.

Johan Klaesson, forskare på Internationella Handelshögskolan i Jönköping, är ansvarig för undersökningen. Han kommenterar att det finns stora regionala skillnader i Sverige både i företagande, sysselsättning och vad gäller hälsotalen. De här stora skillnaderna kanske är mest anmärkningsvärd när man tänker på att vi har haft en regionalpolitik i ett tretiotal år för att motverka de här skillnaderna, säger Johan Klaesson. Dessutom tycks vissa regioner samvariera hälsotalen med företagande och sysselsättning. Dvs går det ena bättre hjälper det även upp helheten.

Umeå har fortsatt höga värden när det gäller sjuktalen – även om siffrorna förbättras. Verkligheten är bara den att förbättringen gått snabbare på andra håll.

Jag föreslår att vi bjuder upp Johan Klaesson till Umeå till en analyserande dialog kring rankingens resultat. Innan resultaten sopas under mattan! Umeå behöver en nyfiken dialog kring hur kommunen och regionen kan klättra och hamna i Sverigetoppen. Det verkar finnas synnergier som inte uppstått på Umeås arbetsmarknad ännu. Dessa faktorer är mycket viktigare för tillväxten i Umeå och Västerbotten än frågan om unga måste låna till sin bostad. Unga är de som hamnat allra mest illa till i Umeås arbetsmarknad. Utan jobb, inga resurser och då hamnar unga i Umeå långt ner på rankingen. Och bostadsmarknaden.

Typisk sommarblandning: Fönstermålning, skolmat och begravning

Av , , Bli först att kommentera 0

Kommer just hem från ett sista farväl av n´farbror Herbert. I och med begravningen av Herbert, 86 år, har den siste av mina barndomsvuxna i byn gått ur tiden. När jag var 10 år var Herbert 37 år. Med dagens ögon bara unga människan men i barnets ögon var alla vuxna stora och gamla. Det känns lite vemodigt att den siste från barndomen nu inte längre finns ibland oss. Även om avskedet skulle ske i stillhet möttes 35 personer. Mitt i alltihop blir samtalen och återseendena riktigt positiva händelser. Begravningsritualen känns inte riktigt bekväm men det blir ändå en befrielse att få sjunga ut under psalmsången. Vår präst hittade verkligen en bra ton och ett ledigt bemötande.

Så här är sommaren. Allvar och lättsamhet möts. Fönstermålning i Ratan, skolmaten i Kasamark, avstickare till Kittelfjäll och trasiga jeans, mörk kostym och begravning möts i en enda röra. Vi bekymras över bensinpriserna men kanske mest över bensinbolagen som med sina monopol i ryggen slaktar bensinstationer över hela Sverige.

Annars mår människor allt bättre. Alla som vill (nästan) har jobb och mer kvar i lönekuvertet. En som brutit armen berättar hur långsamt det egentligen är att inte kunna jobba. Det är verkligen en förmån att vara behövd. Gamla tiders höga sjukskrivningar och pensioneringar framstår som alltmer märkligt. Särskilt som det var de unga som hamnade mest i kläm åren 1995 – 2006.

Begravningen ägde rum i Nyåker. Efteråt fanns några som oroades över Nyåkers framtid. Tre nya höghus på Ön i Umeå skulle kunna svälja hela Nyåkersbygden. Frågan ställs om det verkligen kan vara klokt tänkt inför framtiden. Inte minst sommarhalvåret behöver vi hembygden och landsbygden. Både för hälsans skull och för att mötas. Barnmorskorna i Nordmaling berättar att det föds knappt 50 barn per år i Nordmalinsgs kommun. Hur ska det gå med arbetskraften i socialtjänsten, Rundvik, pepparskaksfabriken, skogen, taxi, jordbruket, skolan, servicen, rörmokare. Någon efterlyser ändå vårdnadsbidraget. Tillsammans med jämställdhetsbonusen i föräldrapenningen.

Vi måste börja tänka efter. Den nya gröna vågen behövs. Alltså ett värderingsskifte som bygger vidare på kvaliteterna i hela Sverige. Alla dessa tankar ryms i samvaron efter en begravning.

Bra förslag från regeringen: Skilj på vård och bestraffning

Av , , Bli först att kommentera 0

I förra veckan gav ministrarna Ask och Hägglund utredningsdirektiv till att omarbeta brottsbalken. Den gamla utredningen – Straffansvarskommittén – från 1996 ville göra det men regeringen och Tomas Bodström avstyrkte 2000 det viktigaste i utredningen.

Sverige har en annorlunda brottslagstiftning när det gäller själva påföljden, alltså straffet. En person som är skyldig till exempelvis ett grovt våldsbrott kan dömas till fängelse eller rättspsykiatrisk vård. Alltså vård blir en bestraffning. Detta är unikt bland de västerländska länderna. Det som hänt under årens lopp är dels att vi fått en knepig diskussion om eventuell sjukdom när brottets begicks, dels har begreppet VÅRD i ordet kriminalvård i stort sett urholkats. För gemene man har det mesta blivit obegripligt. I en rättsstat ska regler, lagar och straff vara så tydliga som det bara går.

Regeringen föreslår i utredningsdirektiven att begreppen straff och vård ska skiljas åt. Dessutom ska personer som finns inom kriminalvården kunna garanteras vård. Jag tycker att den modell som finns inom LVU, lagen om vård av unga, även borde gälla vuxna. Det är bara de mest psykiskt sjuka, personer med svåra funktionsbegränsningar och liknande som ska erbjudas vård i stället för straff.

I några debattartiklar i Svenska Dagbladet 2004-05 pekade jag på det orimliga i att vuxna personer med svår utvecklingsstörning eller svår kontaktstörning ska kunna dömmas till långa fängelsestraff. Det rör sig om personer som följd av sitt funktionshinder inte ens förstår själva tiden. Vi vet via intagningsslussen vid Kumla att antalet domar med långa fängelsestraff har ökat. Media i USA uppmärksammade de svenska förhållandena bl.a eftersom Sverige tidigare kritiserat USA för inhuman behandling i fängelser av personer med utvecklingsstörning.

Jag hoppas att den kommannde utredningen återger Sverige bra principer och resurser, behoven växer.

Samma principer bör styra den planerade utredningen om hur papperslösa flyktingar ska kunna få angelägen sjukvård i det läge när den enskilde individen inte har uppehållstillstånd i Sverige. Vård får aldrig användas som en sanktion kring en annan sakfråga. Rättssamhället behöver tydliga regler på detta område. De mänskliag fri- och rättigheterna behöver stärkas och författningsdomstolen blir allt naturligare.

Fler svenska barn borde få adopteras!

Av , , 2 kommentarer 0

Under Almedalsveckan arrangerades lite i skymundan ett seminarium som handlade om att fler av dagens fosterbarn borde få adopteras. Det handlar om de allra yngsta barnen som tidigt i livet placerats i familjehem. Många får växa upp utan att riktigt säkert veta var barn- och ungdomsåren ska tillbringas.

Föräldrarätten är så stark i Sverige att biologiska föräldrar hela tiden har rätt att ställa frågan om att ’få tillbaka’ sitt barn. Under uppväxten kan små barn tvingas byta livsmiljö 5-10 gånger. Jag tror var och en kan tänka sig in i vad det skulle ha betytt för en själv att drabbas av ständiga familjebyten. Det handlar både om föräldrana , andra vuxna i omgivningen, barn och kompisar, djur och natur, fritiden och vanor, traditioner, personliga smultronställen. Allt det där vi som vuxna har så stor glädje av.

I min egen familj bestämde sig min pappa och mamma att öppna hemmet för ett fosterbarn när jag var åtta år gammal. Hon, Margareta, kom den 7 juli 1957. Hon har stannat i familjen under alla år utan att bli adopterad. Hon har än idag kontakt med olika personer i närheten av sin biologiska familj. Men Margareta har hela sin identitet i vår familj och har fått en ställning som om hon varit adopterad.

Många andra fosterbarn, som det hette på 50-talet, har tvärtom slitits runt i olika fosterhem varvat med misslyckanden i det biologiska hemmet. Jag har vid några tillfällen agerat i läns-och kammarätt för att visa riskerna med att barn slits upp ur myllan i sitt familjehem. Jag minns med sorg en 7 årig flicka i Malå som tvingades bort från sin trygga fosterfamilj. Samtidigt träffar jag ibland med glädje en vuxen man i Lycksele som vid 9 års ålder fick domstolsbeslut på att han fick stanna i sin fosterfamilj.

Lagen är i princip sådan att biologsika föräldern alltid har rätten att få frågan prövad medan barnet ska bevisa riskerna att flyttas. När jag satt med i Barnspykiatriutredningen i början av 2000-talet försökte vi lyfta frågan. Men föräldrarätten har snarast blivit starkare under tiden medan barnets ställning i Sverige försvagats. Det märks även i debatten kring rätten att bli förälder efter anonym insemination eller andra, mer avancerade genetiska metoder. Frågor om barnens rättigheter drunknar ofta i dessa diskussioner.

I vårt grannland Norge gäller principen att om små barn vistats längre än två år i sitt familjehem har rätt att få pröva frågan om att permanent få stanna i den familjen. Samtidigt ska det finnas bra sätt att hålla kontakt med sina biologiska släktingar.

Svenska barns rätt till adoption har stötts och blötts under årens lopp utan att tränga igenom i den socialpolitiska debatten. Under 2007 adopetars c:a 20 svenska barn. Det skulle vara fullt möjligt att placera 200-500 svenska barn per år för adoption, i öppna eller traditionella adoptioner. Dessa barn skulle få en väsentligt tryggare uppväxt, med adoptivföräldrar som inte kan säga upp sig.

Läste just om kända personer som varit fosterbarn. I Liverpool, just i år Europeisk kulturhuvudstad, föddes John Lennon men flyttade som femåring till sin mosters familj och levde som fosterbarn fram till vuxen ålder. Den biologsika mamman fanns alltid med i John Lennons liv medan pappan lämnade ett stort hål efter sig. Uppväxtårens erfarenheter speglas ganska ofta i John Lennons musik.

Det vore bra om fler kändisar och vanliga människor berättade om sina erfarenheter från bra familjehem, som fosterbarn eller adopterade. Det skulle behövas som motvikt till de föräldrarättsliga budskap som dominerar den svenska dialogen.

Almedalen roar och förbryllar

Av , , Bli först att kommentera 0

Ett mellanvalsår som detta borde inte Almedalen dra uppmärksamhet. Men både politiken och olika arrangörer satsar som aldrig. Dessutom – många kontakter och händelser sker utanför programmet. Off record!

Det är mestadels mediapersoner som kommenterar fenomenet Almedalen. Bra eller dåligt, svart eller vitt. En Åsele marknad för politk och organisationer. Liksom i Åsele – några dagar, liten plats och mycke folk. Och sommar förstås. Då skapas det förutsättningar för oväntade möten. Vem kan egentligen förklara Almedalen – en del kommentarer handlar mest just om fenomenet Almedalen. Like lite kan någon förklara fenomenet Åsele marknad.
Norrlands största folkfest!

Alla som inte finns i Visby är helt beroende av den digitala rapporteringen i tidningar, radio och TV. Ganska många är avundsjuka och trängtande: Skulle vilja vara med och uppleva allt som inte rapporteras om. Andra kopplar bort nyhetsöronen mitt i sommaren. Utan tvekan har Almedalsveckorna under årens lopp fått genomslag i opinonsbildningen. Det skrivs och pratas mycke. Samtidigt verkar det inte finnas någon annan plats i Sverige som det händer något politiskt intressant på under Almedalsveckan.

Sossarna verkar hursomhelst ha lärt sig. I år är det stor uppställning. Till skillnad från Göran Perssons tid och i viss mån Ingvar Carlsson. Men nu har vi ju fått två socialdemokratiska partiledare – Mona Sahlin och Sören Wibe!

Umeå måste upptäcka det nordliga rummets möjligheter.

Av , , Bli först att kommentera 0

Hej – dagens blogg för kort för min del. Ber att få låna ett utdrad från Ola Nordebos blogg 5 juli:

’Det gör också att konstlade motsättningar från förr överlever i diskussionerna. Ett exempel är den förlegade synen på kust och inland som kommunicerande kärl. En stad som Umeå gynnas ju tvärtom i allra högsta grad, i den hårda konkurrensen med universitetsorter söderöver, om inlandet i Västerbotten får ett uppsving genom exempelvis gruv- eller turistnäringen, och sedan i nästa skede genom en bredare arbetsmarknad och en ny, öppen landsbygdsmångfald framstår som en sammantaget attraktivare region att bo och verka i än tidigare, för både företag och människor.’

Jag instämmer!

Lå oss utgå från ett delvis nytt scenario: Växtkraften finns alltmer i Norrlands tillgångar.
Kanske håller bilden av växtkraft att vändas. Umeås roll blir ny och motsatt: Att vara drivbänk för Norrlands växande behov av kompetens och arbetskraft. Det är inte Umeå som ska växa till 150 00- 200.000 men väl länet som ska ge plats åt 300 000 – 350 000 invånare.

Jag hoppas framtidsmakarna även hinner växla in den nya bilden som ett av sina fokusersingar. Basnäringarna drar starkt. Upplevelsenäringarna expanderar. Titta på bygandet i Kittelfjäll, Hemavan m.fl. Renhet och naturvärden blir allt tydligare värden för flaskvatteneuropeérna. Fredrika har skickligt fångat Thai-trenden.

Allt detta ger universitetsstaden Umeå nya utmaningar: Det nordliga rummets unika möjligheter. Kulturhuvudstad 2014 är en satsning helt i linje med denna tanke. Stolthet över det möjligheter det norra besitter, inte strävan att härma andra.

Fördel Norrland

Av , , Bli först att kommentera 0

Via utmärkta Sveriges Radio kunde jag idag höra ett längre program om Volvo personvagnars situation efter de varsel om uppsägningar som lagts. Sakligt men ändå märkligt ytligt. Det känns som om journlistiken inte hunnit med i svängarna: Volvo PV är inte svenskt. Länstidningarna illusterade artiklar om Volvo PV med en bild av Leif Johansson!
Ska Volvo ta samhällsansvar i skuggan av dollarkris och sjunkande försäljning?

Samtidigt kom de starka siffrorna för Västerbottens tillväxt. Gäller egentligen hela Norrland. Sverige fortsätter vara starkt beroende av export. Volvo PV känner av den tuffa konkurrensen på personbilsmarknaden. Samtidigt har skogen och mineralerna skördat framgångar. Sågade trävaror upplever just nu en svacka men trots allt ligger nivån kanonhög.

Men ska det kunna fortsätta måste Norrlands inland ge plats till fler arbetande invånare. Kanske födda på plats, troligen inflyttande. Då plötsligt börjar bristerna och flaskhalsarna ge problem. Hur fungerar kommunikationer, trafiken, kulturen, service till husägare och familjer? Ska man måsta vänta åratal på hantverkare? Måste man köra 30-40 mil för att shoppa? Klarar Lycksele gågata att möta upp till efterfrågan?

Växtkraften finns alltmer i Norrlands tillgångar. Jag har med egna ögon sett den enorma satsning som Boliden gör i Aitik i Gällivare. Västerbottens gruvindustri är bara snäppet efter.

Kanske håller bilden av växtkraft att vändas. Volvo PV, Alfa-Laval, pappersmassebruk får det tuffare. Umeås bild av tillväxt får nya förutsättningar. Umeå blir inte den tätort som ’fångar upp’ inlandets tapp utan Umeås roll blir den motsatta: Att vara drivbänk för Norrlands växande behov av kompetens och arbetskraft. Det är inte Umeå som ska växa till 150 00- 200.000 men väl länet som ska ge plats åt 300 000 – 350 000 invånare.

Jag undrar om framtidsmakarna hinner med i bildväxlingen. Basnäringarna drar starkt. Upplevelsenäringarna expanderar. Titta på bygandet i Kittelfjäll, Hemavan m.fl. Renhet och naturvärden blir allt tydligare värden för flaskvatteneuropeérna. Fredrika har skickligt fångat Thai-trenden.

Jag ser att Holmlund stannar kvar på nivån om det är alliansens eller (s) förtjänst. Den som stannar kvar i den sandlådan blir förbisprungen av en efterfrågan som bygger nya värdegrunder och resurscentra. Det blir inte höghusidyllen på ÖN som vinner den tävlingen.
Fördel Norrland!