Vilt l iv efter byvägen

Vi har börjat ett sundare liv! Åtminstone tar vi två promenader om dagen, alltid något! När man promenerar på vägarna runt SpanskaVillan så är det inte utan att man blir lite nostalgisk.

Det är en levande landsbygd, smala byvägar, gamla grindstolpar, ruiner efter det  gamla värdshuset där man kunde få låna brännvin. Man var tvungen att återlämna kruset som brännvinet levererades i. Överallt finns korna som intresserat tittar på oss när vi strosar förbi.

Men här finns även ungdomar, "vilda" sådana tydligen. Tidigare brukade man samlas kring korvkiosken, men här finns ingen kiosk att samlas kring. Då parkerar man epa-traktorn ute på åkern istället. När vi gick förbi så stod två killar på flaket och vi skymtade bara ett ben som stack ut genom sidorutan på förarsidan. Livskamraten frågade då vänligt hur det stod till med "maskinisten". Killen på flaket böjde sig fram för att titta och det bar sig inte bättre än att han ramlade på rumpan ner på backen. Ridå!

When the going gets tough, the tough gets going!

 

Etiketter: , , ,

2 kommentarer

  1. Marja Granqvist

    Ha, haa, är ni säkra på att ’maskinisten’ var ensam i hytten?
    Det verkar vara fina trakter SpanskaVillan ligger i. Åtminstone på sommaren. Vatten och landsbygd… vad mer kan man begära. Ha det så gott! Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.