Snörvel, host

Så var det dags igen, ett elakt virus har hittat igen mig. Troligen var det någon som hostade i flyget till Amsterdam och tusentals elaka små virusar kastade sig ut i ventilationen och spreds till oss intet ont anande medpassagerare.

Jag kan se de elaka små rackarna framför mig, med långa stickade halsdukar virade runt de små vassa ansiktena (för att dölja identiteten?), klädda i svarta trikåer med riktigt slemgröna V:n broderade på bröstpartiet och med händerna fulla med både mormors, farmors och lillebrors hosta. Deras ögon lyser av skadeglädje när de ser att de hostats / nysts ut i ett avgränsat utrymme. -kom igen killar och tjejer, nu tar vi över världen och smittar allihop……!

Innan jag däckade fullkomligt, och tappade luktsinnet, så hann jag i alla fall få uppleva en av de allra härligaste dofter man kan få känna, nämligen doften av nysågat granvirke. Så underbart, vilken doft, den känner man inte på de fina välsorterade brädgårdarna av idag. Men vi hade turen att få hämta timmer dagen efter det sågats, på plats hos  bonden själv. Nu ligger vildmarkspanelen på tork och ska sättas upp till våren. Mer berättar jag inte om det just nu.

Vår alldeles egna lilla hög med doftande vildmarkspanel!