På gång igen….

Livet har lugnat sig lite, takten har dragits ned så nu kan jag andas ut och bara börja vara. Semestern i Kroatien ligger bakom oss; ett sådant underbart vackert land, dit vill jag fara fler gånger. Vackert, rent, god mat, goda drycker, mysigt. Jag skulle kunna tänka mig att köpa ett gammalt hus, rusta upp och tillbringa pensionsåren där. Jag älskar byggnadsstilen, växtligheten (de långa höga lavendelhäckarna får mig att vrida mig av avund), ack ja.

Sådant gillar jag!

Tänk er sedan att ha två av de allra käraste yngsta familjemedlemmarna i hotellrummet intill med balkonger där de små kunde klämma sig emellan och komma och "hälsa på", kan det bli bättre? Nu har de börjat sitt internationella liv som besökare i världen utanför Sverige.

Om ni bara visste hur en liten två-årig lintott kan ha det när alla människor i omgivningen vill klappa, pussa och gullegulla med en, det kan inte vara lätt, men lille J klarade det med bravur. Jag minns när vi var i Italien med sonen som då var fyra år, mamma mia, så omhuldad han blev av alla äldre damer…..

Föregående helg var inplanerad med besök av min bästis från lågstadiet, men tråkiga händelser i vänskapskretsen gjorde att allt blev framflyttat till efter sommaren. Istället åkte vi till SpanskaVillan, detta underbara ställe som efter stormen bara väckt en känsla av beklämning hos oss.

Denna gång möttes vi av strålande väder redan på torsdagskvällen. Vi satt ute och åt thai-mat i den underbara kvällen, fåglarna kvittrade i träden, sjöfåglarna gjorde sina turer på den blanka sjön, de små små fiskarna letade mat vid strandkanten så att vattnet kokade. Vad är det för fiskar som gör sådant? Vattenytan fullkomligt bubblar och man ser bara blänket av småfisk som hoppar runt.

Helgen fortsatte lika underbart med strålande sol och värme, värme, värme. Vi jobbade hårt; Livskamraten ägnade sig åt en rotvälta som förstört en del av infarten till stugan. Själv eldade jag ris (väl övervakat av mig), klöv fyra kubikmeter ved, rensade skräp och lade en gång med betongstenar. Jättenöjd med mitt eget arbete!

Troligen ska jag gjuta några runda trampstenar också att lägga in, få se vad fantasin hittar på!

Jag kunde också konstatera att åtminstone fem av mina rhodondendronbuskar klarat sig efter Dagmar. Visserligen lite tilltufsade och eländiga, men det är liv i dem. Tre av mina rosenbuskar och två clematis har också överlevt vintern och växer för fullt så det känns bra. Pricken över i blev förstås när vi fick hänga upp lejonhuvudet på sin plats på södergaveln.

Vi har dessutom tagit till oss Arga Snickar´ns ord om att "man måste ha en plan" så nu har vi en plan över hur vi ska gå vidare med jobbet på tomten. Det känns bra! Vi får väl hoppas att det är enligt Arga Snickar´n så det inte är "plan enligt Sickan i Jönsson-ligan!"

För min del kommer det att handla mycket om att klyva och stapla ved och rensa ris, men även om att gjuta. Jag har sådana planer…….

Det bästa är att den sköna känslan med SpanskaVillan kommit tillbaka, det är den bästa plats på jorden, oavsett väder.