Vilket jobb….

Första dagens arbete med ett fönster är avslutat. Elände, vilka fönster. Ibland får man betala för det man tycker är charmigt. Just nu skulle jag betala vad som helst för ett par nya 3-glasfönster i aluminium. Sådana man aldrig ska putsa emellan. Med tanke på hur jag försvarat dessa fönster inför min måg känns det lite fel att tänka så, men så är det just nu. Mågen kommer från ett annat europeiskt land med gammal kultur. För honom är ”gammalt” lika med 1500-talet så att när jag säger att ”men det här är gamla, fina fönster” (från 40-, 50-talet) så fnyser han bara. ”Gammalt, opraktiskt är vad det är”. Just nu håller jag med honom.

Men jag vet ju att när jag väl fått fönstret i bra skick igen så kommer jag att vara nöjd (om det nu blir bra skick någon gång). De är praktiska på ett sätt, de öppnas inåt så jag är inte beroende av vädret utan kan jobba med dem i lugn och ro. Men de är stora och tunga, ingenting man lyfter ned och jobbar med på en arbetsbänk utan allt ska ske på plats vilket ju gör att hela köket blir neddammat, man måste stötta upp dem för två fönster sitter ihop och ska vikas ut som en karta ungefär. Jag undrar om jag får ihop dem överhuvudtaget efter målningen – jag har aldrig varit bra på att vika kartor.