Lite smått och gott

Tystnaden har lagt sig. Våra kära ”främmanden” har åkt hem. Precis när de åker så känns det som att luften går ur oss totalt. Vad ska vi nu göra? Vi tråkiga gamlingar, ska vi sitta här och stirra på varandra? Vad går livet ut på egentligen? Hur, varför?

Men sedan tar vi ett djupt andetag och tog oss in i en gammal bekant miljö, SCAs dag på Galtström. Som alltid med SCAs aktiviteter; välordnat, fint väder, fina presentpåsar, gratis ponnyridning, ångloksåkning, rödingfiske med mera,  med mera. Men eftersom vi nu bara var två ”gamlingar så blev det bara ett stillsamt promenerande och betraktande. Trevligt även det. Vilken fröjd att få gå in i det gamla brukskontoret och se hur vackert det var. Vilka enorma kakelugnar! Idag ser man dem bara som vackra objekt men jag kan tänka mig att de behövdes när kylan satte in.

Lite av det vi upplevde när vi hade besök.
Bondgården med tjursläpp
Vi brukar alltid gå till bondgården när småttingarna kommer och hälsar på. Där går vi och tittar på alla olika hönor som springer omkring med tuppen stolt promenerande bredvid oss. Ankan som trivs jättebra med hönorna och som har sin egen lilla plaskdamm att bada i. Påfågeln som struttar omkring. Den är ensam nu, den yngre hanen och honan har försvunnit. Har någon tagit dem? Har de bara stuckit iväg på semester? Det är tråkigt för den som är ensam kvar i alla fall. Hunden och alla kattor följer oss i hälarna och håller koll på vad vi gör. Nytt för i år är den lille sonen i huset, sex månader gammal. Vi hade sådan tur att vi kom precis när man skulle ta ut tjuren Basse och köra ut honom till ängen för att, förhoppningsvis, får ännu mer kalvar nästa år. Spänningen var stor när de skulle ta honom från ladugården in i vagnen, men han gick snällt och lugnt in. (Han kanske förstått vad som skulle ske?)
Men väl inne i vagnen insåg han att det var inget mysigt ställe så då blev det till att leva rövare. Hela vagnen skakade och det bara dånade när han slog i väggarna. Kul tyckte vi.
När vi kom ner till ängen syntes inte en enda ko, kviga eller kalv till så bonden Mats fick gå och ropa till sig dem. Till slut kom de över ängen och när Basse hörde dem blev det oväsen inne i vagnen igen. För att inte tala om liv ute på ängen. I full galopp kom alla springande. -Tjejer, häng med, Basse är här, jippiii!!!!!
Sedan blev det till att bekanta sig med varandra, Basse hade fullt upp att hinna snusa den ene efter andre där bak och att fräscha upp minnet efter förra sommarens rullande runt i höet. De flesta har han ju träffat tidigare och alla de små kalvarna var hans egna. Basse tyckte att det var jätteskönt att få komma ut i det gröna gräset och gjorde en mängd glada krumsprång, hela tiden följd av hela högen med kor, mysigt.

Sedan besökte vi förstås häxan AskaEtter. Tur för oss att hon ätit ett snäll-piller på morgonen så hon var ganska snäll. Men ibland kunde man märka elakheten hos henne. Hon blandade till en kärleksdryck som hon själv provsmakade och gissa vad? Hon blev förälskad i vätten…….. Kul tyckte barnen.

Sedan stötte vi draken som hade glömt att borsta sina tänder. Tur att L och J kunde hjälpa till och borsta dem!

Vi har också hunnit med att bada lite. Nog var det kallt i vattnet, men barn kan ju alltid bada. Att de sedan ser alldeles blåfrusna ut och skakar i hela kroppen, ja det får man väl tåla om man är norrlänning.

Vi hittade resterna av en blomma på bryggan. Kan det vara efter en näckros?

Sommaren tillhör barnen. Alla smultron, hallon och blåbär vi åt. De mognar bara för att småttingarna ska ha något gott att äta!