Var finns de unga männens synpunkter? Förklaringar?

För den som följt min blogg denna vecka så bör man blivit uppmärksam på att jag reagerar väldigt starkt på detta med att unga män / pojkar omringar unga flickor och tafsar på dem. Idag läste jag en krönikör som menade man inte kan prata om män utan det handlar om unga pojkar mellan 15-19 år. För min del gör det ingen skillnad, visst är de unga men de är inte okunniga småbarn. De vet vad de gör och de behöver få veta att det de gör är fel.

Vad jag saknar i de debatter som följt på dessa avslöjanden med början i Köln är de unga männens synpunkter. Varför gör de så?

Unga flickor har stigit fram och berättat om hur de upplevt händelserna, men vad säger killarna?

Hur motiverar de att de anser sig ha rätt att stoppa sina händer innanför en flickas byxor?
Hur tar de beslutet att omringa några tjejer?
Det sitter inte i generna som ett nedärvt beteende utan det är ett beslut som måste fattas av varje enskild individ.
Hur resonerar de?

Jag önskar jag vore en fluga på väggen så jag kunde lyssna hur snacket går i de killgäng som gör sådant.

Det är inte ofta jag känner ett sådant fruktansvärt illamående över människors beteende, men detta får mig att formligen må illa. Idag kom jag på en händelse som inträffade 1968. Jag hade följt med en kompis och hennes föräldrar till Spanien och då åkte vi över till Marocko ett par dagar. Vid ett tillfälle i staden Tetuan stod vi och tittade på något som pågick på gatan. Helt plötsligt dyker kompisens mamma upp, skriker och rycker bort oss därifrån. Då först upptäcker vi att vi blivit helt omringade av killar / män. Ingen rörde oss, utan man bara stod där, tätt inpå.

Kan det vara det minnet som gör att jag reagerar med sådana intensiva olustkänslor? Efter alla dessa år? Trots att inget egentligen hände? Hur känns det då för de tjejer där det hände något? Vi vuxna måste reagera precis på samma sätt som kompisens mamma. Stötta tjejerna, träng in er emellan om ni ser något liknande. Ställ er bredvid tjejen på busshållplatsen som trakasseras av någon. Gör något!

Så klädda var vi ute på stan, inte undra på att en äldre bondmora spottade mot oss när hon passerade, men utmanande klädda var vi definitivt inte. (Mannen i mitten hörde inte till vårt sällskap!)