Lugn och ro, äntligen

Idag känns det som att jag kommit till ro med detta med distans och avstånd. Äntligen, det har ibland varit som att det kliat i själen av längtan…. av längtan efter vad då? Mer aktivitet, mer närhet. Kanske är det för att nu har alla återgått i arbete, barnbarnen är i skolan och är upptagna med sina aktiviteter. De kan inte komma hit för de har fullt upp själva. Är det vad som orsakat att klådan i själen har minskat, att det faktiskt känns ganska okej att vi är själva här och stökar på i lugn och ro.

Visserligen blev det en besvikelse över att föreställningen Macbeth på Norrlandsoperan flyttas till nästa höst, jag skulle så gärna vilja ha den att se fram emot. Men, det får bli nästa höst då. Man ska ju ha något att se fram emot även då.

Det regnar lite idag så jag har ställt in projektet med att fixa klinkersplattor vid muren. Men spaljén till min gamla klematis som vuxit i en tunna i flera år nu, den spaljén ska jag göra. Rensa bort ogräs i tunnan, fylla på med tidningar och täckbark samt ge den en fin ställning att klättra på, det blir bra. Den är så vildvuxen, som en garnhärva, men jag har hittat några lösa stjälkar som jag ska leda upp längs spaljén. Fram med bultsax och najtråd, här kommer jag!