Lever idag också

Det är så det börjar kännas, jag lever idag också. Jag blir glad varje morgon när larmet ljuder från mobilen. Jag har i alla fall talat med Neurokirurgen och väntar nu bara på att bli kallad för ett dygns inläggning för undersökning. Jag gör vad jag kan för att hålla tankarna borta från vad som kan hända. Löser sudoku, spelar wordington och ett annat, roligt spel. Sköter mina plantor, ser på serier och filmer, försöker hålla mig igång. Däremellan ligger jag på soffan för jag får sådant brus i huvudet när jag gör för mycket. Då är det bara att ligga och slappna av. Jag undrar hur jag hade mått om jag inte fått balken i pannan, då hade det inte blivit någon skiktröntgen och läckaget hade aldrig upptäckts. Inte förrän de brustit….

Den smärta som uppstår när ett aneurysm brister är fruktansvärd. Jag brukar säga att det kändes som om en stor gripklo fattade tag om bakhuvudet och klämde till. Men nu har jag läst att det kallas för åskknallshuvudvärk. Vad som är helt säkert är att jag aldrig vill uppleva det igen.

Jag tänkte ett tag igår att jag skulle göra ett uppehåll i skrivandet. Jag menar, nu är jag så inne i mitt mående att det är svårt att fokusera på annat. Vem vill läsa om elände?! Men sedan tänkte jag att det är för min egen skull jag skriver. Förhoppningen är att jag en dag ska kunna läsa det jag skrivit och komma ihåg hur det var. Den som inte vill läsa om eländet har ju ett eget val, avstå från läsningen helt enkelt. Så därför fortsätter jag att skriva. Sådan är jag, tydligen, en ren och skär egoist som inte bryr mig om andra.

Nu är det i alla fall dags att ta på sig lite kläder och göra sig i ordning för dagen. Jag ska börja med att gå upp och titta på rabatten vid vägen. Man blir så glad av att se pingstliljorna, eller är det påskliljor, lysa så gult och glatt däruppe. Även mina små kungsängsliljor verkar trivas bra där uppe. Livet är skönt!