Trött och slut. Sitter och funderar över livet. Himlen är mörkblå, stjärnorna lyser, påminner om alla ensamma själar som i detta nu sitter ensamma i vars och ens eget ensamma universum, lyssnande till den egna själen som ropar efter någon som vill lyssna, lyssna på mig, se mig, hör mig.

Vad krävs? Måste jag visa upp mig i all min nöd, min misär, visa upp mina egna daily outfits, pluta med munnen, ställa mig som om jag vore kobent, svepa min stora kofta omkring mig, se ut som om jag vore helt borttappad – inte har alla hästar hemma, would like to boil the ocean….helt förlorad. Vad är meningen med livet? Varför finns jag? Vad är klockan? Varför?

Nej, menar inte allvar. Har bara surfat runt på allehanda bloggar, läst alla djupsínniga tankar och ville försöka passa in.