Etikett: syster

Tankar

Av , , 4 kommentarer 13

Pratade med syrran i dag. Började tänka på allt man har ihop. Så odrägligt det måste ha varit att ha en lillasyster som är 7 år yngre, alltså i den mest nyfikna åldern när man själv är på väg in i tonåren.

Mitt "första" minne är när jag gallskrikande "mamma, mamma" sprang genom huset och in i köket och gömde mig bakom mamma. På andra sidan mamma stod då min äldre syster och hade säkert gärna "vridit nacken av mig". Detta minne är ständigt återkommande så det hände tydligen lite nu och då under en period. Det märkliga med den hågkomsten är att mamma alltid stod i köket, vid diskbänken. Nog måste hon väl ha lämnat den platsen någon gång i alla fall.

Nästa minne, då jag själv var på väg in i tonåren, var när syrran skulle hjälpa mig med matten (ve och fasa för matte!). Hon var pedagogisk och vänlig och försökte leda mig rätt i matematikens irrgångar. Jag bara skrattade, fnissade så där hysteriskt som ffa unga tjejer kan göra."Fniss, fniss" tills vi hamnade i samma scenario igen. "Mamma, mamma".

Som syskon växer man upp i samma familj, men ändå kan man ha helt olika uppväxt beroende på var föräldrarna själva befinner sig i livet. Så var det för oss och vi levde nog lite i parallella världar. Men vid 20 år bodde jag i Stockholm, levde med Livskamraten och vi hade flyttat in i en ny lägenhet i Vårby Gård. Syrran kom och hälsade på med sin lilla dotter och tänka sig….

…som genom ett trollslag så blev vi vänner, inte bara syskon. Vi umgicks som två vuxna människor med varandra. Vi pratade, gick iväg till badstranden med lilla E, var på museum och hade det helt enkelt väldigt trevligt tillsammans.

Avstånd betyder ingenting,
vi kan gå olika vägar,
för du är ändå alltid nära
och har din speciella plats
i mitt liv

Så här kan man också uttrycka sig:

Även när du är sjuttio
är du bara sju i din systers ögon
/Pam Brown

 

4 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Ordet för dagen – kärlek

Av , , 3 kommentarer 9

Har just varit ute i solen på en lång, lång promenad. Känner mig lite filosofisk just nu och vill inte störa Livskamraten som sitter och bläddrar i sms:en han har i sin telefon.
Skriver lite i min blogg istället.

Har ni tänkt på så många olika sorters kärlek det finns? Den sorten man upplever när man ligger på golvet med lilla L och leker med bilar, när hon kommer och kryper upp tätt intill och pratar och berättar om sitt. Hennes underbara min av "ledsen" när man säger att nu måste jag fara.

Den sorten man känner när man håller de allra yngsta barnbarnen i famnen, ännu är de "oskrivna kort", man vet inget om hur de kommer att utvecklas, men hjärtat hoppar till i bröstet varje gång man får ett stort leende från dem.

Den sorten man känner när man tittar på sin Livskamrat och minns alla upplevelser vi delat under snart 40 år, all glädje men även sorger och besvikelser. Den respekt man känner för den människa man lever tillsammans med, det är en gåva att få uppleva.

Den sorten man känner (kände) när man hjälpte pappa att ansa håret i nacken och kring öronen och han lutade huvudet mot min axel. Tack mamma och pappa för det ni var och det ni gav.

Den känsla man känner för sin syster, hur gärna man skulle vilja göra allt för att hjälpa till i stunder av oro och sorg.

Den sortens kärlek man känner för sina barn, en kärlek som är ovillkorlig, glädje men alltid en liten oro. I en förälders ögon så är barn alltid barn och oron släpper aldrig helt.

Den kärlek man känner när ens 80-åriga morbror ringer och är jätteglad över det brev man skickat med nytagna bilder på familj, hus och stugor. Att höra hans röst för mig tillbaka till alla somrar han fanns närvarande under mina sommarlov hos mormor.

Den känsla av "kärlek" som fyller en när man får gå ut och solen glittrar på den vita snön, fåglarna sjunger och man får svettas lite i den varma vinterjackan.

Visst finns det mycket att glädjas åt, och vara tacksam över! Ta hand om varandra!