Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: vården

Sprängningar, påtryckningar och skrämsel

Av , , 8 kommentarer 13


Jag har länge tvivlat på att en majoritet av sprängningarna (många så helt mål- och meningslösa) är ”gängrelaterade” i vanlig bemärkelse. Skjutningarna är däremot en del av kriget mellan knarklevererande ligor. Där ser man en mening ur de samvetslösas perspektiv.

Ibland kan man ana syften när sprängdåd drabbar restauranger och näringsverksamheter i gråzon, men varför skulle klangäng och allmänkriminella blåsa av slumpvisa sprängladdningar, ofta vid tomma fastigheter och kontorshus? Inget att vinna, men risk att upptäckas, åka fast och hindras i liv och kriminell karriär.

Var finns nyttan? Vilka tjänar på gagnlösa explosioner?
GW Persson och andra börjar nu tala om att många sannolikt görs av nationalistiska våldsinriktad grupper som vill piska upp motsättningar, hat, rädsla och en opinion någorlunda i deras riktning. De kan i sin tur vara stödda av krafter som inte smutsar ner egna händer, men vill trycka landet i en önskad riktning. Bilbränder i utsatta områden har förmodligen i huvudsak orsakats av unga arga nysvenskar, kanske AFA-liknande grupper ibland, men har ibland även avslöjats som försäkringsbedrägerier. Unga invandrare uppger också att det hänt att man erbjudits pengar av utländska journalister för att bränna bilar. Man kanske kan tjäna en hacka på att cykla ut med lite byggdynamit också.

I några länder göds bilden av Sverige som ett kriminellt, brinnande kaos. Den bilden är helt enkelt inte sann, inte i storstäderna heller. Det ökande antalet galenskaper och våldsdåd till trots. Ryssland och Kina tycks toppa svartmålningen. Det är sorgligt att de får så mycket aningslös hjälp inifrån vårt eget land. Ingen politisk makt och karriär kan vara värd att man hjälper till med denna nedbrytande verksamhet. Att man skrämmer människor med de ”snednationalistiska” hemsidornas skruvade, enögda bild av ett undergångsland där morden flerdubblas, automatsalvorna viner över gatorna och sprängningarna liknar dem i Afghanistan. Det är ju inte sant.

Vi har verkligen seriösa problem med utanförskap, utsatta områden och knarkbruk som gör några kriminella stormrika och extremt våldsbenägna, de flesta bara våldsbenägna och utnyttjade. Vi har människor som vuxit upp mitt i våld vi aldrig sett maken till, vant sig vid detta och som tappat respekten för liv. (Och så oerhört många fler som ser likadana ut, men som flytt för att undkomma vansinnet) Vi har problem med ett rättsväsende som ofta upplevs för tandlöst och på sina håll skolor som inte fungerat för sin målgrupp vilket medverkat till att unga, ofta invandrade, valt fel väg. Vi behöver fler synliga poliser med nya strategier. Vi behöver skarpare konsekvenser för dem som väljer kriminaliteten, tidiga insatser i utsatta områden och måste bevisa för så många fler att den kriminella vägen är den ultimata loservägen. Vi behöver få samköra register i rimlig omfattning för att stoppa dem som idag t.ex. har flera identiteter (inte bara vissa försvarsministrar) och kan plocka pengar man inte ska ha av sina medmänniskor. Det gäller även pursvenska gängkriminella knarkleverantörer som HA och andra som i överväldigande omfattning har visat sig ha orättmätiga bidrag som basinkomst som ger dem tid att vidareutveckla kriminaliteten. Vi kan inte ta emot och fylla på de utsatta, trångbodda områdena med människor i den omfattning vi gjort de senaste åren. Samhället måste inte minst i högre grad utbilda människor till jobb som finns och bli bättre på att styra i den riktningen. Vi behöver varje hederligt arbetande människa, oavsett ursprung. Så tror jag det är.

Och ändå. Bilden som många alt-right-sidor på nätet ensidigt trummar fram stämmer inte. Sanningar, halvsanningar och lögner processas till en enkelriktad, giftig och fördummande cocktail med en tes – allt ont i samhället är den stora invandringens fel och nu krävs enkla, resoluta lösningar och ett annat sorts ledarskap. En nationalistisk ”skränhöger” med skrämselagenda och oklara mål förtjänar inte stöd från någon. Definitivt inte från en konservativ som vill bevara det som fungerar, lyssna, samla och agera konstruktivt istället för att driva isär. Som vill ersätta eller förbättra det som inte gör det och inte vill se snabba, oöverlagda ”revolutioner” med lösningar alltför enkla för att fungera.

Sammanfattningsvis, det finns de som vill skrämma oss i sin riktning och vill vi ska bli ”nyttiga idioter” (Kolla Wikipedia). Jag tror sprängningarna till stor del kan vara en del av deras projekt. Något jag inte på något vis vill underlätta. Jag är tacksam för mitt Sverige, ett av världens bästa länder som jag vill vara med och ta hand om, skydda och förbättra så gott det bara går.

Vart tar vårdpengarna vägen?

Av , , 11 kommentarer 8


OECD har gett ut en rapport om vården inom organisationen. De 35 i-ländernas satsningar, kostnader, vårdanvändning m.m. tas upp.
Svenskt Näringsliv har gjort en film på 7 minuter om rapporten som väcker frågor.
Varför kostar svensk vård så mycket när vi nyttjar den så relativt lite? Varför står vi så mycket i kö fast vi har mer personal än många andra?
Filmen kan väl ses som en partsinlaga, men förefaller rätt objektiv utifrån rapporten. Den mynnar ut i en fråga. Vad ligger bakom läge och kostnadsnivå? Jag skulle också ärligen vilja veta. Jag har ett par teorier, men är inte säker.
Hjälp mig förstå. Hittar vi svar kan morgondagen se ljusare ut.

Sverige har betydligt fler som arbetar i vården än OECD-snittet. 16,7 % av alla här mot 10,1 % i snitt.

Sverige har fler läkare, 4,2 per tusen invånare mot 3,4 i OECD. (Storbritannien har 2,8, Korea 2,2)

Sverige har fler sjuksköterskor. 11,1 per tusen invånare mot snittet 9,0.

I Sverige går vi relativt sällan till läkaren, i genomsnitt 2,9 gånger per år. OECD-snittet är 6,9 gånger.

Svenska läkare tar emot minst patienter i OECD, 692 stycken per år. Snittet är 2295. (Kanadensiska läkare tar emot 3010)

I Sverige lägger vi nästan 40 % mer pengar på vården än snittet i OECD, sjunde mest av alla de länderna. Det är köpkraftsjusterat och innefattar betalning både via skatt och plånbok.

Sverige ligger fyra i tävlingen om vem som lägger högst andel av BNP till vården med 11,1 %. Snittet ligger kring 9 %.

Sveriges läkare är inte dyrare än i andra länder. Allmän- och specialistläkare ligger ungefär på lönesnittet.

Har vi då dyrare och mer avancerad utrustning? Verkar inte så. Vi har färre MR-kameror och datortomografer per miljon invånare än snittet. Länder vi inte skulle tro ligger före.

Handlar det höga kostnadsläget om att vi får mer betalt av staten? Verkar inte så heller, vi betalar mer för vården ur egen ficka än man gör i snitt inom OECD.

Har vi extremt mycket privata verksamheter? Nej, i Sverige och fyra andra länder är det offentliga störst på primärvård. Vi lägger totalt 235 miljarder på offentlig vård, 41 på privat. Inom OECD dominerar den privata primärvården stort.

Statistikfel kan uppstå, men OECD för knappast kampanjer åt något håll i Sverige. Se filmen, och som sagt, hjälp mig förstå.

Filmklipp där du hittar uppgifterna ovan.

Din och min vård

Av , , 8 kommentarer 9


Hur får man fram 129 000 undersköterskor inom 3650 dagar? SKL beräknar att vi behöver det tillflödet de närmaste 10 åren.
Rätt svar är inte att sitta med händerna i kors. Vänta är inte heller i närheten av korrekt.

Lösningen är inte heller att så småningom ta in vem helst som vill, utan eller med väldigt lite utbildning.

Det behöver startas flera utbildningsvägar där man från olika utgångslägen och bakgrunder kan få en fullständig utbildning till undersköterska. 129 000 på 10 år är 12 900 per år. Vi utbildar inte så många och långt ifrån alla som utbildas blir kvar i yrket.

Sjuksköterskor är det också brist på. Där beräknar SKL att det behövs 38 000 ett decennium framöver. Många specialiserade.

Utbildningar, förbättringar i arbetsmiljön och andra saker som lockar till uppgifterna. Sådana saker kommer inte för att vi pratar om dem och knäpper med fingrarna. Vi behöver börja nu.

Vårdbiträdet

Av , , 2 kommentarer 6


Lär mig nya saker varje dag. Igår var första gången jag frilade en gipsad fot. Gjorde en okulärbesiktning och kom med tvärsäkra bedömningar och hurtfriska råd. ,-)

Frun blir i alla fall bättre för varje dag. Hon ser ut att kunna komma tillbaka till normalt liv fortare än läkaren trodde. Om det här håller i sig. Och det blir nog bra. Hon längtar till jobbet.

Skulle man bli pensionär, ha någorlunda hälsa och få sig lite utbildning kunde man kanske extraknäcka inom vården. 🙂

Tiotusen miljarder

Av , , 2 kommentarer 4


Ja, lite knappt så mycket har en professor vid Handelshögskolan i Umeå räknat ut att övre Norrland är värt.

Jag prutar inte. 😉
Är det med moms måntro?

Rekordmånga läkare och brist

Av , , Bli först att kommentera 13


Det kan sägas om fler yrkeskategorier. Vi har aldrig haft fler poliser och de räcker inte till patrulleringen. Vi har aldrig haft större lärartäthet och det är en ganska sliten grupp med längre och betydligt mer styrd tid än i grannländerna. Mycket mer än i Finland t.ex.
Man kan undra hur vi hamnade här?

Det här är nuläget. Sen har vi några fina utmaningar framför oss. Vi behöver mer än 40 000 lärare till år 2020 för att täcka pensionsavgångarna. Många poliser är också på väg i pension och var tredje läkare går inom sju år. En stor andel i vårdens övriga kategorier slutar också.

Vi saknar många människor i vårt land, många som aldrig föddes och som skulle behövas både som arbetskraft, entreprenörer och arbetsskapare. För att inte tala om skattebetalare.

Det är ingen lätt uppgift vi har framför oss men dagens och morgondagens politiker och tjänstemän måste på några områden hitta tillbaka till gårdagen då läkaren, sjuksköterskan, polisen och läraren m.fl. kunde lägga mer tid på kärnuppdraget och ofta ändå upplevde sig mindre stressade. Då resurserna på många områden användes annorlunda än idag.

Problemet är att det är lättare att lägga till ”bra-att-ha-saker” och bygga ut än att förenkla och koncentrera. Men både tillgången på pengar och utbildade människor kommer att kräva det.

Skola och vård

Av , , 2 kommentarer 4


Jag log en smula när jag ögnade förra numret av Riksdag & Departement. Där kunde man bland annat läsa vilka jobb som låg i topp hos de olika riksdagsgrupperna, alltså vilken bakgrund man har.

Enligt vissa företräder partiet med det störst opinionsstödet en smal, smal grupp av höginkomsttagare och ”storfinans”. Desto mer intressant var det att se vilka arbetsplatser de flesta moderata riksdagsledamöterna kommer ifrån. Största gruppen kommer från skolan, näst största från vården.

Jag tycker det var intressant att se verkligheten, svart på vitt.