Kunde ha blivit ett sista inlĂ€gg, ever…đ¶
Jag och Nicco ska nog inte göra bilresor tillsammans till stĂ€llen vi aldrig varit till förut. Det Ă€r som gjort för att det bokstavligt talat, ska gĂ„ Ă„t skogen. Fast det kan ju tillĂ€ggas att vi hittade ut ur skogen ocksĂ„, menâŠ
Loppis hade vi ju tÀnkt oss, ja. Plötsligt var det jag som skulle sitta och googla fram nÄn lÀmplig sÄdan, inte alltför lÄngt frÄn verkligheten. Sen fick jag hÄlla i Google Maps och lokalisera vart vi skulle och vart vi var pÄ vÀg. Gick vÀl halvdant. Sa det till Nicco vid ett senare tillfÀlle, att jag tycker det Àr roligt att hon ens ger mig det ansvaret dÄ hon VET, att jag inte Àr vÀrldsbÀst pÄ sÄnt
FortsĂ€tt, 300 meter kvar, fortsĂ€tt, fortsĂ€ttâŠFRAMME!!! Fast det finns ingen Loppis dĂ€r. Gör en U- svĂ€ng, tillbaka, passerat, gör en U-svĂ€ng tillbaka, nĂ€, finns inget eller jo, fast stĂ€ngt eller nejâŠ
Struntade i den och Ă„kte ner till en annan Loppis.
Fast njaeâŠinte var det vad vi tĂ€nkt. Grönsaker, nĂ„vĂ€l, nĂ€r vi liks var dĂ€r sĂ„ köpte jag Ă€ndĂ„ lite pĂ€ren, gurka, krydda och en zucchini.
Jag hade kollat kartan till à nge flera gÄnger innan vi Äkte. Och sagt flertalet gÄnger, att vi ska över bron i Sundsvall och ta sikte pÄ Matfors, och sedan fortsÀtta.
Det tyckte inte Niccos Goole Maps Nej, för tusan, svĂ€ng av vid Birsta och ut pĂ„ svindlande vĂ€gar i urskogen. Kurvigt, 70 vĂ€g, 50 vĂ€g, uppför och utför. Vi hade ingen aning Ă„t vilket vĂ€derstreck vi var pĂ„ vĂ€g. Har kollat Eniro nu pĂ„ morgonen, alltsĂ„âŠBlĂ„ markering Ă€r vĂ„r rutt. Med förbehĂ„ll för att vi kan ha Ă„kt nĂ„n vĂ€g som inte ens finns pĂ„ kartan.
Har inte ens koll pĂ„ hur mĂ„nga mil vi Ă„kte dĂ€r innan vi kom ut pĂ„ en större vĂ€g som pekade till Ă nge. Och dĂ€r tog vi sikte pĂ„ Erikslund. MmâŠfast sĂ„ öppnade kvinnorösten munnen och sa högt och tydligt att vi skulle svĂ€nga vĂ€nster, ut i obygden. HĂ€r var vĂ€gen bitvis, som rallystrĂ€ckor, med den skillnaden att enligt Nicco, hade inte ens rallybilarna hĂ„llit sig pĂ„ vĂ€gen.
Till sist skrek rösten: -FRAAAME!! (jaja, den kanske inte skrek, men sĂ„ fort rösten sa nĂ„got kunde vi se hur den satt och hĂ„nlog dĂ„ den gav direktiven. Jag hann lĂ€gga ut ett inlĂ€gg pĂ„ FB, om att det kunde vara det sista inlĂ€gget everâŠjag började nĂ€stan höra Banjos, dĂ€rute i skogen.
HĂ€r ser ni vart vi skulle egentligen, och vart vi hamnade. TACK Google Maps, TRYGGT, NOT!!
Sista grejen, var att hitta deras brevlĂ„da som hette BYN 176, fast 176 fanns inte, bara typ 132-175, och Byn 177-201. Inget 176 DĂ„ började jag tro att vi blivit förgiftade av nĂ„got och hallucinerade. Nicco fick i alla fall tag i tjejen som kunde guida oss rĂ€tt. Hon visste inte sjĂ€lv varför deras adress inte fanns med nĂ„nstans, men hon visste att det var sĂ„. Synd att hon inte sagt det frĂ„n början, men menâŠ
Bilen, en Volvo 244 -87:a, verkligen jÀttefin!
SÄ det blev köp
Innan vi Äkte frÄgade jag om bÀsta vÀgen till Sundsvall, och nej, det var absolut inte den vÀgen vi kom. SÄ det var egentligen bara raka vÀgen, följ skyltarna och tjopp tjopp kom vi upp pÄ E4an norr om Sundsvall. Inga problem, what so ever!
Sedan gled vi hem i skymningen som övergick till natt. Jag var hemma 23.45, Zzzzz! Men dĂ„ hade jag Ă€ven varit upp pĂ„ Mariehem och slĂ€ppt av mamma som följde med till Ăvik för lite Bosse hĂ€ng och sedan hĂ€mtade jag upp henne, pĂ„ vĂ€gen hem, igen.
Ha en fin tisdag, allihop!
Senaste kommentarerna