Jag och Nicco ska nog inte göra bilresor tillsammans till ställen vi aldrig varit till förut. Det är som gjort för att det bokstavligt talat, ska gå åt skogen. Fast det kan ju tilläggas att vi hittade ut ur skogen också, men…

Loppis hade vi ju tänkt oss, ja. Plötsligt var det jag som skulle sitta och googla fram nån lämplig sådan, inte alltför långt från verkligheten. Sen fick jag hålla i Google Maps och lokalisera vart vi skulle och vart vi var på väg. Gick väl halvdant. Sa det till Nicco vid ett senare tillfälle, att jag tycker det är roligt att hon ens ger mig det ansvaret då hon VET, att jag inte är världsbäst på sånt

Fortsätt, 300 meter kvar, fortsätt, fortsätt…FRAMME!!! Fast det finns ingen Loppis där. Gör en U- sväng, tillbaka, passerat, gör en U-sväng tillbaka, nä, finns inget eller jo, fast stängt eller nej…

Struntade i den och åkte ner till en annan Loppis.

Fast njae…inte var det vad vi tänkt. Grönsaker, nåväl, när vi liks var där så köpte jag ändå lite pären, gurka, krydda och en zucchini.

Jag hade kollat kartan till Ånge flera gånger innan vi åkte. Och sagt flertalet gånger, att vi ska över bron i Sundsvall och ta sikte på Matfors, och sedan fortsätta.

Det tyckte inte Niccos Goole Maps Nej, för tusan, sväng av vid Birsta och ut på svindlande vägar i urskogen. Kurvigt, 70 väg, 50 väg, uppför och utför. Vi hade ingen aning åt vilket väderstreck vi var på väg. Har kollat Eniro nu på morgonen, alltså…Blå markering är vår rutt. Med förbehåll för att vi kan ha åkt nån väg som inte ens finns på kartan.

Har inte ens koll på hur många mil vi åkte där innan vi kom ut på en större väg som pekade till Ånge. Och där tog vi sikte på Erikslund. Mm…fast så öppnade kvinnorösten munnen och sa högt och tydligt att vi skulle svänga vänster, ut i obygden. Här var vägen bitvis, som rallysträckor, med den skillnaden att enligt Nicco, hade inte ens rallybilarna hållit sig på vägen.

Till sist skrek rösten: -FRAAAME!! (jaja, den kanske inte skrek, men så fort rösten sa något kunde vi se hur den satt och hånlog då den gav direktiven. Jag hann lägga ut ett inlägg på FB, om att det kunde vara det sista inlägget ever…jag började nästan höra Banjos, därute i skogen.

Här ser ni vart vi skulle egentligen, och vart vi hamnade. TACK Google Maps, TRYGGT, NOT!!

Sista grejen, var att hitta deras brevlåda som hette BYN 176, fast 176 fanns inte, bara typ 132-175, och Byn 177-201. Inget 176 Då började jag tro att vi blivit förgiftade av något och hallucinerade. Nicco fick i alla fall tag i tjejen som kunde guida oss rätt. Hon visste inte själv varför deras adress inte fanns med nånstans, men hon visste att det var så. Synd att hon inte sagt det från början, men men…

Bilen, en Volvo 244 -87:a, verkligen jättefin!

Så det blev köp

Innan vi åkte frågade jag om bästa vägen till Sundsvall, och nej, det var absolut inte den vägen vi kom. Så det var egentligen bara raka vägen, följ skyltarna och tjopp tjopp kom vi upp på E4an norr om Sundsvall. Inga problem, what so ever!

Sedan gled vi hem i skymningen som övergick till natt. Jag var hemma 23.45, Zzzzz! Men då hade jag även varit upp på Mariehem och släppt av mamma som följde med till Övik för lite Bosse häng och sedan hämtade jag upp henne, på vägen hem, igen.

Ha en fin tisdag, allihop!