Etikett: Sundsvall

Ska vi tro på det eller…nää

Nicco snackade ju om det där eventuella köpet av ett tält. Det var nog högst tillfälligt, en typ av nödlösning. Om det sedan blir ett köp i framtiden, ska vara osagt, behovet kan ju falla över en, bara så där, vem vet liksom.

Det roliga, eller man kanske hellre ska skriva, ”som vanligt”, så dök det sedan upp ett erbjudande om tältköp via en annons på FB. Det ser väl både coolt ut samt huuur billigt är inte det där

TEMU, mhum…njae, skulle inte tro det. Fast här blev jag ju ändå så sugen på att köpa det. Men enbart för att få skratta då det landar i brevinkastet. För det där är knappast fullstort med tanke på hur man luras att tro saker man ser på nätet. Jag gissar på ett litet tält, på sin höjd (och längd) anpassat till en Barbiedocka i miniformat.

Street Week är i full gång. Mats Boström är därnere och kör för första gången

Jag kan inte regler och annat för detta mobila race, men man får inte ta med sig annat än sitt ekipage och det som ryms i eller på det. Sen kör man dragrace på olika banor, dag för dag. Dom startar på Mantorp och igår körde dom i Dala-Järna, finns även nån bild från Leksand. Theresé, Anders och Sally var på plats och fotade lite. Här är Mats Boströms bil

Och en drös av andra ekipage, på bana och efter vägen

Låter som ett otroligt roligt koncept, men garanterat asjobbigt med. Theresé skrev att dom även mötte ekipage som hamnat på villovägar…typical me

 

Ständig rörelse och inte så mycket tid att sitta still och filura. Idag kör dom i Sundsvall och hade jag haft semester eller mindre på mitt schema eller bord, så hade jag bytt jobbar pass med nån och åkt ner för att titta.

Nu är det som det är, så jag eller vi är hemma, jobbar och sköter oss snyggt, minsann. Det gör även min Dorotea blomma som jag köpte på Smultronstället. Den blommar

Och det må ju vara ett mindre under, med tanke på hur duktig jag är på att hantera växter. Men även att inte alla blommor blåst av eller bort, för den delen. Med tanke på senaste tidens orkanvindar.

Ha en underbar tisdag, allihop. Det siktar jag på, i alla fall!

Medan kaffet kallnar 🫣😁

Av , , 8 kommentarer 13

Vi var så noga med att packa ner alla saker Åke skulle ta med på färden igår. Snyggt och prydligt, var sak på sin plats. Det viktigaste, klädombyten, mediciner, laddare, el tandborste och faktiskt Winstones mat, hamnade i resväskan.

Jag tog Winstone en snabbrastning innan dom åkte. Det sista jag gjorde var att fråga ifall han nu glömt något…snabbt svar, nopp. Och sedan fick han in växeln och försvann i fjärran

Min efterlängtade ”egentid”, spenderades med att städa. Ja, det är sant. Tänk att få göra alla moment på samma dag. Det händer inte då man är fler på samma ställe och det ska lagas luncher och middagar, kokas kaffe och annat. Nu kunde jag lägga fokus på det jag hade för händerna.

Började som sig bör, med all dammtorkning. Tog utvalda ställen, gick igenom växterna när jag liks skulle torka av fönsterbrädorna. Hm…blommar garderobsblomman, det hade jag ingen aaaaning om 🤨🤔 Fast den där har nog torkat, ser det ut som

Slog igång tvättmaskin, försökte rengöra ugnsluckan samtidigt som jag försökte hitta på nåt att äta till lunch.

Går sedan in i matrummet där snabeldraken stod parkerad, och höll på få hjärtsnörp. Där låg nämligen den packade resväskan som Åke skulle ta med

Jag ringer honom för att fråga om han vet att han glömt något hemma. Dom hade precis passerat Sundsvall då jag berättade den dråpliga nyheten. Nej, det visste han ju inte. Vilket i och för sig, inte alls var så konstigt. Han hade väl inga business i den att göra under resan ändå.

Hur löser man detta… han hade dessutom varit och tagit ut medicinerna i måndags. Jag provar ringa Theresé men hon sitter i möte. Då ringer jag 1177 för att fråga om dom möjligtvis vet, ifall han kan plocka ut mediciner igen, trots att det är gjort i närtid. Hon säger att det inte borde vara några problem, ifall dom tror på hans historia, sen har han inte heller mediciner som han skulle kunna kränga (som till exempel narkotika klassade saker).

Jo, det löste sig, han fick ta ut, snudd på, rubbet, det var bara en sak dom inte hade hemma. Men det må vara.

 Jag kunde då fortsätta med det jag höll på med. Dammsög, torkade golv, tvättade. Tog med snabeldraken till dammbuffè. Slängde nämligen ut alla kuddar från soffan och matade kraken med det som fanns där.

Tog en brejk från allt och körde iväg och gick en rundtur inne på Ikea. Skulle se om jag hittade nån rolig blomma att sätta i ansiktskrukan. Men jag gick varvet på bägge våningarna, bara för att jag kunde och kände ingen tidspress.

Planterade blomman utomhus, och stötte på en kratta, så som den människa jag är (eller har blivit) kunde jag inte låta bli att gå runt med den lite, då jag liks var därute. Kommer in och inser att kaffet jag hällt upp hunnit kallna

Men hey, blomman fick i alla fall jord

Apropå Åke, så är han killen man får gratulera idag, han har ju namnsdag 🫶

 

Kollar man minnen på FB så är det idag, 11 år som jag och Nicco varit vänner (på fejjan dårå)

 

Fina minnes bilder…självaste Al Pitcher fick vi träffa. Det var Theresé som fotade oss.

Sen såg jag att det stämde in på Tina med, så jag tror att det kan vara dagen jag skaffade FB konto

 

För 3 år sedan invigde vi, jag och Nicco, balkongen för året, med kaffedrink

Det kan jag säga att vi inte kommer att göra ikväll i alla fall, inviga nån balkong. Tror inte att det blir någon värme att skryta över. Dock kommer jag att kunna kalla själva middagen för en invigning, för min del. Tror aldrig jag haft en festmiddag med enbart qvinnor. Ska bli kul att uppleva skillnaden då vi annars alltid varit blandat sällskap.

Nu mina vänner ska jag förbereda det jag kan, i middags väg. Sen tror jag att en promenad med frisk luft, kan vara en bra fortsättning innan jag hittar på andra saker som ska göras. Så jag önskar er alla en fin onsdag!

Kunde ha blivit ett sista inlägg, ever…😶

Av , , Bli först att kommentera 20

Jag och Nicco ska nog inte göra bilresor tillsammans till ställen vi aldrig varit till förut. Det är som gjort för att det bokstavligt talat, ska gå åt skogen. Fast det kan ju tilläggas att vi hittade ut ur skogen också, men…

Loppis hade vi ju tänkt oss, ja. Plötsligt var det jag som skulle sitta och googla fram nån lämplig sådan, inte alltför långt från verkligheten. Sen fick jag hålla i Google Maps och lokalisera vart vi skulle och vart vi var på väg. Gick väl halvdant. Sa det till Nicco vid ett senare tillfälle, att jag tycker det är roligt att hon ens ger mig det ansvaret då hon VET, att jag inte är världsbäst på sånt

Fortsätt, 300 meter kvar, fortsätt, fortsätt…FRAMME!!! Fast det finns ingen Loppis där. Gör en U- sväng, tillbaka, passerat, gör en U-sväng tillbaka, nä, finns inget eller jo, fast stängt eller nej…

 

Struntade i den och åkte ner till en annan Loppis.

 

Fast njae…inte var det vad vi tänkt. Grönsaker, nåväl, när vi liks var där så köpte jag ändå lite pären, gurka, krydda och en zucchini.

Jag hade kollat kartan till Ånge flera gånger innan vi åkte. Och sagt flertalet gånger, att vi ska över bron i Sundsvall och ta sikte på Matfors, och sedan fortsätta.

Det tyckte inte Niccos Goole Maps Nej, för tusan, sväng av vid Birsta och ut på svindlande vägar i urskogen. Kurvigt, 70 väg, 50 väg, uppför och utför. Vi hade ingen aning åt vilket väderstreck vi var på väg. Har kollat Eniro nu på morgonen, alltså…Blå markering är vår rutt. Med förbehåll för att vi kan ha åkt nån väg som inte ens finns på kartan.

Har inte ens koll på hur många mil vi åkte där innan vi kom ut på en större väg som pekade till Ånge. Och där tog vi sikte på Erikslund. Mm…fast så öppnade kvinnorösten munnen och sa högt och tydligt att vi skulle svänga vänster, ut i obygden. Här var vägen bitvis, som rallysträckor, med den skillnaden att enligt Nicco, hade inte ens rallybilarna hållit sig på vägen.

Till sist skrek rösten: -FRAAAME!! (jaja, den kanske inte skrek, men så fort rösten sa något kunde vi se hur den satt och hånlog då den gav direktiven. Jag hann lägga ut ett inlägg på FB, om att det kunde vara det sista inlägget ever…jag började nästan höra Banjos, därute i skogen.

Här ser ni vart vi skulle egentligen, och vart vi hamnade. TACK Google Maps, TRYGGT, NOT!!

Sista grejen, var att hitta deras brevlåda som hette BYN 176, fast 176 fanns inte, bara typ 132-175, och Byn 177-201. Inget 176 Då började jag tro att vi blivit förgiftade av något och hallucinerade. Nicco fick i alla fall tag i tjejen som kunde guida oss rätt. Hon visste inte själv varför deras adress inte fanns med nånstans, men hon visste att det var så. Synd att hon inte sagt det från början, men men…

Bilen, en Volvo 244 -87:a, verkligen jättefin!

Så det blev köp

Innan vi åkte frågade jag om bästa vägen till Sundsvall, och nej, det var absolut inte den vägen vi kom. Så det var egentligen bara raka vägen, följ skyltarna och tjopp tjopp kom vi upp på E4an norr om Sundsvall. Inga problem, what so ever!

Sedan gled vi hem i skymningen som övergick till natt. Jag var hemma 23.45, Zzzzz! Men då hade jag även varit upp på Mariehem och släppt av mamma som följde med till Övik för lite Bosse häng och sedan hämtade jag upp henne, på vägen hem, igen.

Ha en fin tisdag, allihop!

Det är som det är, men inte alltid, helt klart!

Av , , 2 kommentarer 15

Winstone var absolut inte på topp igår morse. Han ville varken äta eller dricka. Även om han gick på gamla vanor. Han vill i sitt huvud, men inte kroppen. Så jag ringde Björkstadens men dom hade inga akuttider förutom möjligtvis idag men då skulle man hinna vara där, först.

Nä, det var ingen bra plan tycker jag utan ringde tillbaka till Distriktsveterinärerna i Vännäs. Bar ut Winstone till bilen och drog iväg dit, igen.

Ny undersökning, hon ville ha en second opinion, in kommer sedan 3 till. En av dom gör en massa tester, kollar reflexer och så vidare. Winstone är märkbart sämre i vänstra bakdelen. Det ser, till och med jag. Baktassen vill inte hänga med.

Dom tror att det kan vara en skada på ryggraden. Här finns en del att välja på, det kan vara diskbråck, men även andra saker. Så nu börjar vi i alla fall med annan behandling. Medicin som ska smärtlindra samt en annan som ska ta bort eventuell svullnad runt skadan. Vi ska då börja märka skillnad, på 3-4 dagar.

Så i mitten av juli, får vi se vart han är i sitt helande. Och sedan får man givetvis, utifrån det, bestämma hur man ska gå vidare. Man kan göra en CT scan, där man kan få information om både mjukdelar och skelett. Den proceduren utförs i Sundsvall. Men… vi behöver inte tänka så långt, just nu. Utan vi hoppas på det absolut bästa, och tar, dag för dag, precis som den kommer.

Igår var det i alla fall en lång dag för Winstone. Han fick ligga ute på gräsmattan med oss, ett tag.


Men i övrigt gjorde han inte så mycket mer än så. Gick några steg utanför staketet, men fick bäras tillbaka. Håller en tumme på att medicinen han nnu fått på morgonen, ska ge honom en liten extra kick.

Med allt detta sagt och skrivet, så har jag också funderat en hel del. Tror att min bedömning kan stämma utan att jag är utbildad i ämnet på något sätt. Säg nu att det är ett diskbråck. Den skadan kan han ju ha fått i julas, då han halkade omkull. Sen har inte den fått läka helt ut, och då behövdes inte mer än detta, för att det skulle rivas upp igen.

I så fall, kan man säga väldigt krasst, att Veterinären vi var till då, gjorde en felbedömning då dom pratade om höftkulan.

Nå, det gör inte saken bättre för vår Winstone idag, han är där han är.

Jag och Åke for en snabb sväng till Sävar med Camaron. Bara för att komma ut en stund och tänka på annat. Det var stor uppslutning på macken.


Hem igen till regn och blåst. Jag och Nicco tog bilen till träningen. Men främst för att vi båda två, led lite av ont i fötter och ben, haha… Kan vara en efterdyning av allt gående och tränande. Vi kan väl i alla fall, säga så! Sen vet vi väl alla, initialt, att man ska bryta av träning med annat, ibland, bara för att ge kroppen en förändring.

Man kan även träna hjärnan med att tänka annorlunda. Titta på den här bilden och se om ni faktiskt, kan se två olika saker. Vad ni tror först att det är, och sedan vad det verkligen är.


Med det önskar jag er alla en fin fredag!

Roligt och (oroligt)

Av , , 2 kommentarer 14

Nej. det var ingen rolig dag för Winstone, igår. Jag lämnade honom 7.30 och fick hämta hem honom efter 13. Han grinade i bilen och struten gjorde, absolut, ingenting bättre.


Operationssåret är rätt stort, så det ser inte så roligt ut. Och på det en grop. Dom behövde dock inte skicka vidare det dom tog bort utan det är ett Lipom. Vilket är en godartad tumör, men som kan ställa till det om dom blir för stora. Och en operation, är ALLTID, ett ingrepp, som kan gå åt skogen. Det vet vi allihop.

Nå, han äter och det är positivt. Smärtstillande får han också, samt inflammationshämmade medicin. Han kommer nog att strutta runt på några dagar. Det får ta den tid det tar.
Gubben 😪


Lite roligare för mig. Jag som fick en ingivelse på onsdagseftermiddagen, och satsade 45 kronor på V86. Förträngde vad jag gjort, och det kanske inte kändes så spännande då V86, sällan ger nån större utdelning än nån hundring.
Kom ihåg att jag spelat, rättade den och voila… där kom slanten tillbaka som jag får betala för Winstones operation, efter självrisk och procent på den rörliga kostnaden.


Tackar 🙌

Min Begonia masoniana, blommar.


Begonia masoniana, järnkorset begonia, är en växtart i familjen Begoniaceae, kommer från södra Kina och norra Vietnam. Den kommer ursprungligen från odlade växter av okänt ursprung och återupptäcktes först mycket senare i naturen. Till skillnad från min som jag fann på Nelins i Uppsala, haha.

Tog fram en bit älgkött från frysen. Plockade ner Croc Poten som stått uppe i skåpet ett tag. Fyllde den med lite godsaker…


Och japp, en stund kvar till middag, men jag tror det kommer att bli supergott.


Ska uträtta lite ärenden idag sedan njuta av fredagen och ledigheten. Hoppas ni alla får en toppen fredag. Avslutar med två coola bilder som Åke Blomqvist från Sundsvall, fotade utanför Delsbo. Han skickade dom till mig och skrev att han tänkte på mig då han såg bilen haha… ja why not, jag kan förstå det ☠️😁 Han tror också att det är belysning därinne, nattetid, fränt. En sån där hade vi också kunnat ha som dekoration på gården 😍

Vinka då 👋

Då har man laddat, justerat saker, hoppats, längtat, och kollat anmälningslistan till Fällfors Summer Nats 2022, hundra gånger. Till och med mejlat en tjej, Kristina Nygren, som jag blev tipsad om, som kanske kunde ha en hjälm jag kunde få låna. Och trots att den var inne för lackering, hjälmen alltså, så skulle jag få äran att få låna den till Fällfors, för att slippa lägga ut flera tusen på en ny, för en tävling 😍

Så ringer Nicco sent igår kväll… har dom ställt in Fällfors… det står så på den här FB sidan, lalala. Och ja, tävlingen ställs in. Dom fick kalla fötter av för få anmälda team, vilket i sin tur kan leda till för lite betalande publik, och klubben kan inte riskera sin överlevnad på en tävling som kanske inte ens går plus, minus, noll.


Ja, det är inte så mycket man kan göra åt den saken. Har kollat runt lite och det kanske kan funka på Sundsvalls tävlingen sista helgen i augusti. Vi får se. Det trista den här gången var väl att jag skulle ha många som backade upp oss.

Nicco, Theresé o Sally, Jitte och Ina, och Elisabeth Jonsson, skulle hänga med oss och vara behjälpliga. Inte alls alla gånger vi haft så mycket folk bredvid oss. Allting stämde som så bra, kanske för bra då, och då ska man sättas på plats… igen, eller är det bara jag?


Nå, jag ska inte gräva ner mig mer i detta, ingen idé.

Satt ute igår och fick ett meddelande på messenger, av Mats Hedin. Jag kollade upp och tvärtänkte att dom kanske kört förbi. Jo nån gång har han skrivit vinkvink, typ, eller att det var dom som tutat. Vi ser förmodligen ut som fågelholkar eftersom man sällan hinner se, vem det är som vinkar eller tutar.
Näpp, jag såg ingen vit bil så… jag svarade.


.
Då fick jag tillbaka…


Hahaa… han och Susanne kom ut från Ica och stod därborta och vinkade 😅

Jag satt dessutom och fotade Winstone. Han ser ut att må dåligt. Fast han sitter framåt böjd för att se under staketet.


Åke var ju där och pantade burkar och handlade hem lite dricka, och då måste Mr W ha koll på att det går bra.


Efter middagen for jag och Nicco och gick en sväng över Lundabron, och rundade en holme.


Det är ju fint därute, men jag tycker att dom kan fixa dit lite mer bänkar, eller så kan dom väl ordna fler trädstolar. Den här har väl bävern varit fram och kapat och sedan gjorde någon en stol av den. Fyndigt!


Ha en fin tisdag, allihop och njut av dom kommande 24 timmarna!

 

Hattkastning 🎩 eller mösspåtagning 🧢

Av , , 2 kommentarer 14

Vi lämnade Umeå 10.28 och var framme i Järlåsa nån minut innan 18. Då hade vi stannat i Övik, där jag sprang in på Willys och köpte bröd, baconost, keso och en risifrutti…lunchgrejs, med andra ord. Det är inte optimalt att lämna W i bilen för att gå in på nåt hak och äta. Han skäller väl skallen av alla, sen gillar jag inte att lämna honom i bilen, överhuvudtaget.

Vi stannade nedanför Skuleberget. Det var så förbenat kallt och blåsigt att det var bara att hålla fast mackan i handen, annars ville den flaxa iväg. Det blev snabblunch, med andra ord. Men tog två bilder för att dokumentera vårens framfart.


Nästa stopp efter Sundsvall, snabbfika, bulle, prata i mobil och iväg, igen. Här var det inte så långt kvar, minsann, typ lite drygt 7 mil. Fast hela vägen hit är verkligen lönndryg, på riktigt.

Jättebra med mitträcke och dubbelfiler, man hinner känna sig glad då man passerat 1,2 och 3 bromsklossar, läs lastbilar. Men bara för att sedan stöta på fler farthinder vid nästa enkelfiliga del av vägen. Never ending story.

Theresé tyckte att jag skulle ta den här lilla kaffedrinken innan middagen, bara för att.


Sen tog vi en kvällspromenad med W. Det är verkligen djurliv inpå knuten. Fick se 3 rådjur, en massa harar, vildsvins åteln, sitter bara 3-400 meter nedanför deras hus, men ett vildsvin har vi inte sett. Och det är inget jag står efter att få se heller.

Dom har en liten sjö på sin tomt, och den ligger bara på andra sidan vägen…därnere.


Här syns den bättre.


Och här är det inte djurfritt, det bor både ett svanpar där, samt tranor. Vi har kvartat i deras uterum och jag blev väckt med solen på väg upp som sken rätt i ögonen. Det kvittrade och skränade från fåglarna, så det kändes som att bo inne på ett Zoo. Men… jag har viss vana av ljud ändå. Åke brukar inte vara hel tyst, då vi sover 😴

Och sen finns ju katten Bobby också, förstås…


Får se vad det blir idag, Theresé har åkt med Sally in till Uppsala, där hon hade en tandläkartid, sedan ska hon jobba hemifrån. Jag ska peppa mig själv inför Nyköpingsresan imorgon. Gissa om jag är glad att Tina åker ända upp till Uppsala för att hämta mig. Det enda orosmomentet, är att det kommer att vara tonvis med folk inne i stan, imorgon. Valborgsmässoafton i Uppsala, är tydligen spektakulärt. Med Champagne race och hattkastning, eller vad det nu hette. Hahaa…Nu har Theresé kommit tillbaka och nopp, det heter mösspåtagning.

Får väl se om ni får en liten uppdatering imorgon eller på söndag, hur det gick. Ha en fin fredag, allihop!

 

Mellan dröm och verklighet

Av , , Bli först att kommentera 11

Som vanligt, då man kan sova, nästan, hur länge som helst och inte inget larm slås igång. Så vaknar man av nåt helt annat. Jag slog upp mina blå, vid 6.


Eftersom jag vaknade av att jag skrattade…högt, på riktigt. Och sen försökte jag hålla mig från att fortsätta, för jag undrade om Åke hade hört mig.

Drömde att jag skulle stänga igen en dörr till ett rum, och ner dimper en spindel med ett byte.

Jag tror att den tappade fotfästet av vinden, fast när den snabbt som tusan, klättrat upp igen så faller den lika snabbt, och så där fortsätter den.

Aggressiva nedfall och sedan järnet upp. Precis som om den vill att bytet en fortfarande håller i, ska dö av bara farten. Jag har ju botat min spindelfobi till 99%, men tycker inte om deras överraskningsmoment. Och då kommer Sally. En som jag då inte ska visa att jag är brydd över såna där små saker.

Därför börjar jag skratta, och sedan fortsätter jag skratta för att jag skrattade, och för att spindeln gör denna uppvisning. Jaja man kan ju vakna av värre saker än skratt, kan jag tänka mig.


Man kan få en kastrull fylld med vatten, rätt i fejjan, inte bara vattnet utan även kastrullen. Ojoj, men den har ni hört förut. Det var ju min ingifta morbror Sam, som tyckte det var ett bra tips till grannpojken, som var vaken ensam och hans föräldrar låg och sov.

Nu tänkte väl inte Sam att hela kastrullen skulle med, fast tanke och handling stämmer inte alltid. Och jodå, pappan som fick allt i skallen, visste vem som uppviglat sonen. Tur att dom kände varandra såpass att dom kunde skratta åt det, sedan.

Eller så kan man göra en Nicco, och ramla från kortsidan av sängen i bussen, och hamna ända längst bak mot bakluckan som är målad med en STOR döskalle. Sedan vakna och inte veta vart man är medan man står och tittar rätt upp på skallen. Hahaa, detta var då en av våra gamla bussar.

Och till saken var att vi hörde att nåt hände men trodde väl inte att hon skulle ramla åt det hållet. Så när hon ropade flera gånger och frågade vart hon var, så svarade vi ju helt korrekt… Sundsvall, vi är i Sundsvall. Fast hon undrade nog VART hon var, liksom på själva platsen. Där, mitt mellan dröm och verklighet. Vårat svar skulle ha varit, i bussen…

Alla gånger Theresé har vaknat för att Anders klättrat ut genom fönster och annat, i sömnen, ja det ska vi inte ens gå in på. Så summa sumarum, vad är lite skratt i sömnen, kontra det.

Idag har jag och Åke fikadejt med några gamla grannar. Vi ska ses ute på…tadaa…Nybro. Ska bli trevligt. Och nu tänker jag sätta fart på dagen med en prommis, och jag tänker ta med Winstone. Ha den fin torsdag, allihop!

Stötte på patrull 🚫

Av , , 4 kommentarer 15

Då var bilen, Camaron hämtad från Carglass, vet inte om den ser så bra ut, nu heller.

Dom stötte på patrull, jisses 😬 Tydligen så limmas bilrutor, ofta med silikon, eller limmas, tätas kanske. Silikon i kombo med annat, kan göra att det fräter på lacken och sedan blir det rost.

I det här fallet är det rent ut sagt hål i den så kallade A balken, där rutan har en av sina fästpunkter. Samt runt hela ovansidan. Så det man då bör göra, är ju att svetsa. Och det är väl självklart, annars sitter man med det där berömda skägget i brevlådan om nåt år eller två. Eller så skippar vi skägget och sitter med en ruta i knäet.

Det blir ju som att välja mellan pest eller kolera. Så vi tar det tredje alternativet. Vi anlitar någon som vet hur detta ska göras. Tur man har vänner som har vänner som jobbar med sånt här. Får veta till veckan om just Brällas väns kollegor, har en öppning i schemat.

Annars lär vi få söka vidare efter nån annan. På Carglass är dom jätte trevlig att ha att göra med. Det var absolut ingen panik för deras del, rutan ligger där den ligger, och inte tog dom nåt betalt heller.

Får upp många minnen nu, från tävlingar. 2016 var det Sättna/Sundsvall. för Niccos del.


Konstigt då man tittar på bilder och filmsnuttar, så känner man dofterna, värmen, ibland regnsmatter men det är ju verkligen försommar feeling.

Tina ringde igår kväll och det är samma sak där. Många minnen, mycket vi ändå har gjort tillsammans. Vi kanske var produktiva, och som hon sa, och vi har sagt förut. Vi hade ju tid, våra barn var ju vuxna även då. Eller om inte vuxna som i vuxen, så var då Nicco, självgående.

Fast nu sa ju Tina att man inte fick säga inte, samt aldrig säga att man, inte har tid. Tid finns alltid. Och det är väl en sanning, fast kanske med modifikation. Det beror på hur man tolkar saker.

Tiden är ju nåt du bestämmer över och hur du planerar dina dagar. Eller vad som är det viktigaste för dig. Man väljer förhoppningsvis det man själv känner är det rätta. Även om det är precis det man ska göra, så finns det många som inte tänker på det sättet. Man gör saker för andra, hela tiden. Och då finns plötsligt inte den där tiden över, till det du ville göra.

Jag drömde i alla fall att Tina kom och plockade upp mig i deras husbil och vi var ute på vift. Jag såg en helt underbar vy, en solnedgång som speglades i vattnet och jag bad henne att stanna. Stanna stanna…jag fick lite panik, för att solen försvann snabbt och jag skulle inte hinna fota.

Hahaa…Tina nitade fast i nån skogsdunge och det var stenigt och ingen väg, men hon stannade. Fast fotoögonblicket var över. Men vet ni vad, jag tjyvlånar en av Annelies solnedgångar från deras Rote.


Lite lustigt ändå, för solnedgången i drömmen och att fota den, kommer säkert av dom bilder Annelie lagt ut. Så nu vet ni, ni finns i mina drömmar.


Nicco pysslade på med hennes Van igår kväll, och hon tyckte att hennes mamma kunde gå upp till henne och hämta ett glas Rosé vin. Fattar ni, hon skickar en som inte dricker vin, att hämta ett specifikt vin. Kunde det gå annat än obra.


Roligt ändå, att av 2 sorter hon hade en flaska och en box, så tog jag fel, hahaa… och vilken tid innan jag ens kom på hur man får ut det där från boxen.

Vi satt ute och eldade en stund men det var inte alls skönt i luften även om solen var framme. Som isande vindar, nej, lite mer värme tack. Nicco beklagade sig över att fåglarna skitit på hennes bil. Och mja, det finns ju tydligen åtgärder man kan vidta.


Ni får ha en underbar lördag, allihop, det hade jag tänkt satsa på, i alla fall.

Robinson 2.0

Av , , Bli först att kommentera 15

Tog en efterlängtad promenad runt Umestan igår.

Vi, jag och Winstone, gick inte igenom företagsparken utan tog gångbanan jämte vindelvägen, bort till gång och cykelbron. Promenaden tog exakt 1 timme, och halvvägs hade jag önskat en bänk, då hade jag satt mig ner en stund, men det kunde jag fetglömma.

Fördrev tiden med att fundera ut ett nytt Robinson koncept, hm:

Jag följer ju den dokussåpan, slaviskt, och tänker precis som med Farmen, det hade varit så kul att vara med. Men det finns inte en chans i hela humhummet, att jag ens skulle klara av en av dessa tävlingar. Det ska klättras, hängas, balanseras, jag hade legat efter 2 meter.

Men, picture this! Robinson för alla över 65, haha. Detta kommer inte att utspelas på nån paradisö i stilla havet, oh nej, utan det får bli nån liten privat Ö utanför vår kust, möjligtvis lite mer söderut, än Umeå.

Här går tävlingar ut på att baka och få till den högsta sockerkakan, baka och grädda en bulle som mäter exakt 10cm i diameter, virka längst på en timme, tysta leken, den enda fysiska tävlingen är fingerkrok och stå längst på ett ben:

NEJ, stopp och belägg, där kom kusin Jenny med, och då blev det genast lite för komplicerat, haha, så här kan det se ut, tänkte jag:

Man kan också lägga in minneslekar, och korsord, finalveckorna så blir det lite styvare tävlingar. Tänd upp en eld och få till ett pinnbröd snabbast, eller lägg patiens, idioten, så fort man kan och den som klarar den först, vinner. Eller stå på händerna, försten att ge upp åker ut:

Nähäpp., här kom hon med igen, jag ska visa hur långt jag kommit i att stå på händer, och så här kan det då se ut i Robinson 2.0:

Här kommer det aldrig att röstas ut, utan det är alltid sisten i alla tävlingar som får lämna. Mycket rättvis, på min ära! Och tillåt mig nu att fråga varför inte detta kan genomföras? Robinson är upplagt för dom över 18, och det kommer förmodligen aldrig att vara en 65 plussare som vinner.

Sen finns ju Wild kids för våra barn….ja, bra, men pensionärerna då? Javisst, några kanske måste ha lov att få ta med sina mediciner, och det kanske måste finnas minst en eller två läkare inom räckhåll, men livserfarenheterna, kan ingen ta av dom, i guess 😀

Nicco var med i luren igår och spånade, hon med, på vilka grejer man kunde köra med. Fast hon tyckte nog att jag spårade lite, ändå. Men det kanske ni inte visste, Nicco skickade in en ansökan till Wild kids, back in the days, och hon blev uttagen för intervju.

Vi fick välja att åka ner till Sundsvall eller upp till Luleå för intervjun, men tyvärr, och jag vet utan att vara jäv, att hon hade gått långt i den tävlingen, men hon hade lyckats bryta ett ben i foten och gick med kryckor. Givetvis fick hon frågan om hon trodde sig kunna vara med utan problem, och jag gör en kvalificerad gissning, att dom valde bort henne för att inte riskera, framtida men…så synd, men men…

Om nu nån stjäl min idé till Robinson 2.0 så vet jag ju att jag får vänta 12 år innan jag kan ansöka, men då tycker jag att jag borde ha en given plats som hittat på det, och jag får åka lite i gräddfilen, eller hur? 😀

Ha en fin dag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten