En unik affär!

Jag lade ut en bild, från ett gammalt tidningsurklipp, på lanthandeln dom hade i Springliden, på FB igår. Jag är med i en grupp: foton och minnen från Malå… typ. Och där var det minsann fler än jag som gillade och minns affären.

Irené Larsson med sin man, Sven Larsson, drev lanthandeln under många år, och när man kom upp till stugan för att vara där under sommaren, så fylldes alltid kylskåpet upp med diverse saker införskaffade just därifrån. Inte allt men mycket.

Det var en sån där bra att hitta affär, med hyllor fyllda med saker man inte trodde man skulle hitta på en ”vanlig” affär. Och prislapparna var inte uppdaterade efter dagens valuta, jag köpte en tillbringare i plast, med tillhörande muggar, en vit sak med blommor på, och den gav jag 9.90 för. Billigt som tusan!

Irenes kommentar var alltid, då man klev över tröskeln: Jaså är det sommar nu! Har ni kommit till Udden.

Irene är en speciell människa, hon är rolig att lyssna på, och kan säkerligen munhuggas. Min moster berättade att Irene ibland hade in barn i butiken, och som oftast ville vara och känna på alla saker. Kanske lite väl mycket kännande och klämmande ibland. Hon tog resolut fram en tejprulle och lindade några varv runt en pojkes fingrar och sa att nu var det slut på att vara så klåfingrutt!

Hahaa… ja, jag tror ju inte att vem som helst hade kommit undan med detta tilltag, men jag kan inte annat än skratta, hon menade ju inte på något sätt att vara elak.

Jag, Theresé och Sally, for till Grillby i sommar och gick in på en antik/loppis. I den stora byggnaden fanns det hur mycket som helst. Sally hade vid det laget hunnit ledsna på utflyktsmålet och började på vara och skulle lyfta i allt som kom i hennes väg, vilket var både glas, porslin och andra känsliga saker.

Theresé hade fullt sjå att hålla efter, och till slut sa jag till Sally, du vet, hon som står därnere i kassan, hon tycker inte om att man lyfter i alla saker, och om du fortsätter att göra det så kommer hon och tejpar fast fingrarna på dig (ja jag vet, inte speciellt pedagogiskt). Sally tittade lite halvförskräckt på mig men sa som inget mer om det.

5 minuter senare hade hennes fingrande eskalerat och hon ville på ren trots, utmana ödet. Theresé höjde rösten åt henne, Sally tittar på mig och säger: Kommer den där tjejen nu… med tejpen? Ja vad säger man, svårt att låta bli att skratta 🙂

Idag är Åke på kurs, en uppdatering på körning med farligt gods, jag och Nicco ska nog kanske till Norum med mamma och Bosse för att fota vissa saker som ska säljas… typ en grävmaskin, modell ”BIG”, och lite andra grejer.

Men dessförinnan, ska Winstone ut på en längre promenad, jag tror att han ska få följa med oss dit bort så kan han få springa lite lös i skogen, och frukost ska intagas och kanske till och med lunch, innan vi beger oss dit. Önskar er alla en toppen lördag!