Etikett: grävmaskin

I mitt inre spelas det upp ett stumfilmsklipp 🎥

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 maj 2022 kl 07:00, 2 kommentarer

I förrgår kväll gick jag och Theresé, ut på en promenad. Hon pekade ut ett träd som såg tämligen anskrämligt ut.

Det här, sa hon, är ett lärkträd. Inte alls så fint, men kolla här, sa hon och höll fram en gren där det ska komma kottar. Mjodå, det var ju riktigt fint, då man kollade in det lite mer närgånget. Allt är alltså inte vad det ser ut som. Ibland måste man syna lite närmare.

Förmiddagen, igår, tillbringades vid spis och ute i soffan på altanen, gjorde även en sväng med Winstone.

På spisen rörde jag ihop smeten till vårrullarna, och folierade dom i vårrullsdegen, swishswosh så var det gjort.

Väntade in Sally och drog iväg på en liten utflykt till Landsberga gård. Där har vi varit förut. Ett trevligt ställe ute på landet, med ett fik samt försäljning av diverse föremål. Jag valde en Sverigekaka, till mitt kaffe, underbart gott.

Sallys favvomat, är alltså Gott och Blandat, och denna gång blev det då en sinnesförvirrad västerbottenspaj, utan Västerbottens ost. På grund av Theresé, som plötsligt hade trollat bort västerbottensosten, och den är i skrivande stund, ej återfunnen.

Men hon gjorde en paj fast med annan ost, och en prosciutto inlindad mozzarella, köttbullar, skinka, sallad och vindruvor. Och mina vårrullar då. Och det var gott och blandat, alltihop.

Sen, mina vänner, apropå allt som inte är vad det ser ut att vara. Jag skulle fota ett Sally hopp i studsmattan. Vägen dit är ju virkesbelagd, hon springer iväg före mig och jag hör nåt om nån bräda eller två eller tre, som inte sitter fast.

Jag kommer fram, står längst upp på mattan, fotar och filmar, trixar och balanserar. Det gick ju bra. Klicka på bild för att se ett hopp.

Sen hittar jag på att jag ska hämta den här lilla bollen.

Och vad gör människan då…jo…

Hittar av, minst 2 av dom där brädorna hon sa nåt om, då jag ska kliva ner, vilket gör att jag hamnar på ändan och i huvudet spelas det upp nån typ av stumfilmsklipp med Charlie Chaplin Jösses Varför är jag inte ens förvånad, en endaste liten uns

Anders hittade på att han skulle köra lite med sin lilla grävmaskin, jo, här finns det resurser, minsann.

Idag blir det hemfärd. Frukost, fylla termosarna och packa ihop våra pinaler. Låsa huset och he oss iväg. Önskar er alla en fin torsdag!

Du rockade, på riktigt 🤘👊💛🧡❤️

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 oktober 2021 kl 09:16, Bli först att kommentera

Det uppstod vissa problem igår, med att komma på vad vi skulle ha till lunch. Sen gjorde jag hjärnan en tjänst och sa till Åke att vi går på Ullas och tar en varm macka, och det gjorde vi, minsann.

På parkeringen där utanför, står denna grävmaskin parkerad.

På väg dit, frågade jag Åke om det är en sån där han vill ha. Han svarade med lätt lyrisk röst…Jaa!! Mjaha, sa jag, och vände mig om och tittade på honom, men då måste du tala om för mig vad du ska ha den till? -Jag vet inte, sa han och smålog 😎 Ehh, alltså.. ok??

Jag undrar vad det är med grävmaskiner som kan göra en människa att se så drömmande ut. Tänker han gräva ett hål, ett djuuupt hål, 163 långt, då ryms ju jag där 😬🥶 Eller är det bara en sån där grej, igen, som är bra att ha. Gött att finna, ojoj!!

La ut detta på fejjan, och det blir lite diskussioner om hur bra dom är att ha. Wallmarks i Renbergsvattnet har en, jo, men dom har också plats för en. Vi har vår lilla gård som är späckad med saker. Annelie tyckte att vi kunde köpa och ha en i Lainejaur, jodå, fast hm… vad ska han gräva för nåt, förutom hål, lite varstans.

Frågade Theresé vad hon mindes från detta och vart hon fick drivkraften ifrån.

Hennes svar var, drivkraften va nog mest pappa… eller att inget annat fick plats i sandlådan, så man var tvungen att använda ”grävskopan”.
Snart har vi en större ”grävskopa”, så vi får se hur stort Anders leende blir, och hur mycket han förstör…

Och där kom jag ju ihåg att Anders, svärsonen, hade köpt ett sånt där monster. Ja, fast fortfarande, dom har plats, det vet jag.

Sedan kom jag ihåg, nu på morgonen, att även min pappa hade en grävmaskin. Ojoj, här håller han på släta till nåt, tror jag.

Det blev en herrans massa grävmaskiner, plötsligt och då faller det sig rätt naturligt att jag nämner detta, som jag och Nicco fick beskåda, vid ett lunchtillfälle för några år sedan.

Vi satt uppe på ”the food court” och hade utsikt över Rådhustorget i Umeå. Det var stängsel och avstängt lite här och där och dom höll på gräva lite varstans.
Så dras våra blickar till en grävmaskin/grävmaskinist som utför, vad det verkar som, ett pillerjobb. Han tar en dutt med skopan, slätar ut, tar en ny dutt, är jätte försiktig, drar sakta skopan över vad det nu är han håller på med.

Det är nästan så att vi lutar oss framåt för att kunna se vad det är han gör. Så tar han en sista dutt, smeker med skopan och *PANG*, tar han skopan och sliter upp hela alltet, jahaja…det var alltså bara en lek. Och det är väl då sånt där görs, och folk ser det, som man tror att dom bara leker på sina arbetspass 😀

Fast jag kan tycka att det ändå är rätt ok, om man gör det då det faktiskt finns tid till det, det gör ju bara att man tränar upp sina skills och när det sedan krävs en duktig lekman, så är man redan det bästa man kan bli, för att man lekt fram sina kunskaper.

Här tänker jag nu på Sally, och vilket tillfälle för henne om hon får sitta vid spakarna med hennes pappa Anders. The sky is the limit, på vad hon faktiskt skulle kunna lära sig som sedan sitter som gjuten i ryggraden. You go, säger jag bara.

Apropå pappa, så blev jag nu påmind om att det är en minnesdag, just idag. Det var nämligen 9 år sedan han dog. Och samtidigt som det känns som om det var en evighet sedan man såg honom, så kommer man ändå ihåg honom, som om det vore igår.

Här kan jag även köpa, rakt av, att hade han haft intresset att lära sig köra grävmaskin, som ett proffs, så hade han gjort det. Han köpte sin första skogstraktor då han var 18 år. Han som tog licens för drakflygning, då han var över 50 år. Började med att ta lastbilskortet, då han var över 65 år, det satt som aldrig fast.

Det han ville göra, det gjorde han. Och det gjorde han ju absolut rätt i. Tror aldrig att jag sa det till dig, men pappa…du rockade, på riktigt

Ha en fin lördag, allihop!

Jag hatar mest eller gillar minst…

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 november 2019 kl 08:50, Bli först att kommentera

Det jag hatar mest…eller kanske man skulle skriva, det jag gillar minst, med vinter och snö, är, förutom halkan, både snöskottning, sopning av bilen, blöta byxben, och kanske mest av allt, att våra promenadstigar krymper, avsevärt.

På våra promenader så går vi nästan alltid, 50% på väg och dom andra 50 på nån gräsmatta, utmed Tvärån, eller under björk alléer eller såna där ställen, men snabbt blir dom små stigarna översnöade, och även fast vi tappert försöka trampa upp nya stigar, så snöar eller drevar dom snart igen.

Dom 2 sista bilderna var bara för att ni skulle vakna till lite 😀 Haha, sista bilden har lillasyster Emma Hällsten knäppt på vår gamla stuga som inte finns längre. Och den näst sista knäppte jag en vinter på min gamla arbetsplats, kunde vara drygt att ta sig in och ut med bilen, ibland.

Precis där vi bor, är det lite värre med snöskottningen, för från 2 hus till höger om oss, och ut mot industriområdet, så är det inte prio 1 att skotta gång och cykelbanan, vilket egentligen är lite konstigt. Det är många som färdas ut dit, på både cykel och apostlahästarna, men krutet (läs skottning) läggs på gångbanorna som går in mot stan.

Jag säger väl inget om det heller, är väl förmodligen fler som jobbar där, fast skulle man vara lite krass, så går det ju bussar åt det hållet, det gör det knappt, ut till industriområdet, är det 2 bussar/dag…ish.

Nå, och detta i sin tur gör ju att, om det nu har snöat en hel natt så väljer vi att gå till höger ut från grindhålet, för där vet vi att det är fri väg, men återigen, tråkigt, man blir less att se samma vyer, dag ut och dag in.

Tillbringade nån timme eller två, med att leta efter dom röda julgardinerna igår. Jaja, jag fick då städat i en garderob, och rensade ut lite, sålde 4 panelgardiner och en påse med skräp blev det 😀

Till slut hittade jag dom, i en liten jäkla förvaringslåda som är så liten att jag inte vet varför jag ens öppnade den. Jag hade ju aldrig gissat att dom skulle ha rymts i den. Men tydligen gick det, för där låg dom. Och nu sitter dom uppe i matrummet:

Och även i teverummet:

Nåt mer har det inte blivit än, men det lär ju komma!

Jag hittade även nåt annat, i jakten på dom röda gardinerna, och blev jätte nostalgisk, ett kort ögonblick, det var ju såna här jag skrev om igår:

Men då jag öppnade lådan, så blev det en liten besvikelse:

Inga glödlampor! Googlade och hittade en sida där lamporna kostar 1200:- och näää, det betalar jag icket. Då får dom kulörta ljusen vara ett minne blott och vi sätter upp en vanlig ljusslinga med mååånga ljus i, för mindre än en fjärdedel i pris.

Nu är grävmaskinen här utanför igen, fattar inte vad dom håller på med. Gräver hål, täpper igen, väntar nån vecka, kommer och gräver hål och täpper igen…och så vidare.

Och hann inte mer än reflektera över det så hade dom gjort färdigt och åkt härifrån :O

Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Vi klarade oss, med nöd och näppe!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 oktober 2019 kl 09:17, Bli först att kommentera

Skulle filma igår, här från vårt teverum, då jag upplever det som smått kusligt att teven skakar, väggen knakar och bordsskivan i köket skramlar, då grävmaskinen, inte gräver, utan då han kör förbi. Måste väga en hel del, den där maskinen.

Ja, kunde ju inte låta bli 😀 Där satt Theresé, nån gång i 87-88, och grävde i den lilla sandlådan vi fixade i stugan, som numer är en överväxt blomrabatt.

Men varje gång jag slog igång kameran, så slutade huset att gunga.

Plötsligt sprang några killar/arbetare, förbi och fram till den stora gropen, och jag tänkte att nu är det översvämning på gång. Fast jag vet inte, såg ut som om dom bara skojade om nåt.

Nu när jag och Winstone tog en snabb morgonpromenad i regn rusket, så ser jag en kille nere i första gropen, givetvis har det samlats en del vatten där under nattens regnande, han drar i nån slang och kollar nån apparat.

Vi ska till att passera, på väg hem, och plötsligt ser jag att han ser oss, han stannar i rörelsen och i samma veva ser jag att slangen fylls ut och den ligger på backen, precis nån meter från Winstone. Jag fattar ju genast att det är en pump han fått igång och nu kommer…tadaaa, vattnet!!!

Hahaa…det fräste dock lite precis innan, så Winstone hoppar till, åt sidan och jag hoppar, jag med, skrattar och killen ser plötsligt avslappnad ut, han trodde nog att vi skulle få världens dusch, men vi klarade oss. Men tänkte jag…oddsen på det då. Ja, egentligen rätt låga va, det var ju jag som gick där oddsen för att vi skulle få en dusch hade varit större 😀

Många fina färger utomhus just nu, och det är läge att fota medan bladen sitter kvar:

Det kommer att smälla till så står dom där, träden, alldeles nakna, in på bara barken:

Ni får ha en bra dag, allihop, vart ni än må vara!

PANG så sliter han upp alltihop???

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 september 2019 kl 10:38, 2 kommentarer

Får se en del grävskopor nu för tiden, kanske inte så konstigt med tanke på verksamheten utanför grindhålet, men ändå 🙂

Ser lite roligt ut då nån sitter och gräver och det står 5 killar och tittar på. Man undrar ju onekligen vad deras jobb är, egentligen.

Men visst arbetar dom, det går ju framåt…och neråt, i backen. Vi pratade om det då Åke var hemma på lunchen i fredags. Vilket planerande, vem som ska göra vad och när ska det göras, hur djupt och vad kommer sen. Jag undrar också vad som händer då en plötsligt är hemma och sjuk…har dom en stand in, eller fortsätter dom med nåt annat, är det redan uträknat, typ plan a och plan b med ett c som sista utväg?

Dom som sitter i grävmaskinerna måste ju också bli experter, till slut. Alltså expert på att hantera alla spakar, skopor och underlag. Här kan ni kolla in några av dom:

Kommer osökt ihåg då jag och Nicco satt uppe på ”the food court” och hade utsikt över Rådhustorget. Det var stängsel och avstängt lite här och där och dom höll på gräva lite varstans.

Så dras våra blickar till en grävmaskin/grävmaskinist som utför, vad det verkar som, ett pillerjobb. Han tar en dutt med skopan, slätar ut, tar en ny dutt, är jätte försiktig, drar sakta skopan över vad det nu är han håller på med.

Vi tog oss till Folket Hus Ersboda igår:

Och ja. JLT eller John Lindbergs Trio, var absolut värt pengarna. Dom var jättebra!

Vet inte om denna irländska cider, var lika bra…ehh, näpp:

Tur att det fanns annat 😀

Idag är det fika hos brorsonen som råkar fylla år, blir bra söndags göra, tänker jag. Ni får ha en bra dag, allihop! Här kommer en bild jag la ut på FB för 4 år sedan, Enya som sitter med framtassarna i kors <3

Dum som jag var!

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 oktober 2016 kl 09:35, 6 kommentarer

För några dagar sedan, såg jag 3 träd i 3 olika färger, och precis då jag la märke till dom, såg det ut som om dom stod på rad, en i det gulaste ni sett, den andre på rad, knall orange och den sista röd. Jag tänkte genast på ett trafiklyse, fast utan grönt, då 😀

Dum som jag var, fortsatte jag gå, i tron om att jag skulle få en bättre bild på dom, men döm om min förvåning, då jag såg att dom inte alls stod på rad, utan det var en synvilla, från den plats där jag såg dom först.

Nu var jag ännu dummare, istället för att gå tillbaka, tänkte jag att nu går jag den här vägen imorgon med, så fotar jag då istället.

Mm, nästa dag stod det en traktor i vägen, ja, det är ju en stor arbetsplats däruppe på Sandåkern. Svårt att styra över det!

Tredje dagen, kommer jag där, glad i hågen över att jag inte ser något i vägen, men nåt annat har inträffat…gissa vad…alla löv hade blåst av…tji fick jag 🙁

Apropå arbetsplatser, där det kör runt grävmaskiner, traktorer och dylikt. Nicco sa någon gång att egentligen fick ju dom arbetarna, det absoluta bästa. Tänk att varje dag få hålla på att leka som dom säkert gjorde som barn i sandlådan. Med traktorerna, och dom där mini grävmaskinerna man kunde skopa upp sand med. Fast nu i större skala!

Mja, och ibland kan det nog vara just en lekplats, tänker jag. Överhörde två stycken som stod däruppe på bygget, den ene ropar ner och undrar om han ser till den där borrmaskinen han behöver. Den andre svarar nåt, och sedan börjar dom surra om ”Bosse”, den göken, som målade alla lister och la dom på hög. Smart drag, dom fastnade ju då dom torkade och nu hade dom varit tvungna att bända isär dom där. Hm…jag undrar om dom målade om listerna eller satte dom dit dom, som dom såg ut?

Sen tänker jag ändå att dom är beundransvärda, jag fattar inte hur dom kan veta vad som ska göras och när, och den som samordnar allt på ett bygge, måste ju vara en stjärna på att planera, fördela och leda arbetet. Jag skulle vara glad om jag hittade till min arbetsplats…varje morgon. Tur att jag har en fast punkt där jag ska inställa mig, dom dagar jag jobbar 😀

Jag gjorde en liten uppdatering i matrummet igår, lite nytt på bordet och sedan fick jag till den mindre barhyllan, och tavlorna. Fast Nicco tycker att jag ska ha annat på väggen än Mona-Lisa, och den andra tanten, fast jag vet inte vad det skulle vara, även om vi har tavlor att välja mellan.

Ha en härlig lördag, allihop!

Mycket som ska bort

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 september 2013 kl 10:01, Bli först att kommentera

Vilken fin dag det verkar bli, kanske en sån där så det blir lagom att börja kratta ihop barren, städa upp bakom bussen och göra andra små utomhus aktiviteter, ja, vi får se, det blir säkert bra.

Jag och Nicco åkte ju till Norum igår där vi mötte upp mamma och Bosse. Vi började med en kaffe och gick sedan ut och fotade sånt som ska säljas.

Bland annat denna grävmaskin:

Husvagn i behov av utvändig tvätt:

En till båt (undrar varför pappa hade en sån förkärlek till dessa båtar, detta är den tredje som ska säljas?):

Fint snickarvirke (med andra ord kvistfritt, samt annat virke):

Lastbilen fotade Nicco så den har jag ingen bild på, en timmervagn, en skoterpulka, en skoter, ja det finns säkert mer som ska bort. Mamma tar det lite eftersom, eller när det dyker upp.

Detta var förövrigt första gången jag och Nicco var till Norum sedan över ett år tillbaka… olycksplatsen, där pappa fick järnbalken över sig. Kändes konstigt att stå där och försöka förstå hur allt gick till.

Mamma tycker att det är fruktansvärt jobbigt, just det här att han låg fastklämd… flera timmar innan han hittades. Att han kanske haft bättre chanser att klara sig om hon varit där… vad som egentligen hände… ja, ni vet, saker man aldrig kommer att få svar på.

Visst är det lätt att säga så, det är ingen idé att fundera, du får ändå aldrig veta, du var inte där, och det kan du heller aldrig ändra på… förmodligen hade allt slutat på samma sätt i alla fall, hans skador hade inte blivit mindre.

Människan är nog dessutom konstruerad på det sättet att pappa, visste förmodligen ingenting av vad som hänt, han kände ingen panik, och han var utslagen mellan dom två gångerna han ringde till mamma.

Första gången bröts samtalet och andra gången, efter några timmar, så sa han själv att han inte visste vad som hänt, utan någonting med svetsen, och att mamma inte behövde ringa ambulans, han skulle ordna detta. Givtevis förstod mamma då att allt inte alls stod rätt till, utan hon ringde brorsan som i sin tur ringde en granne längre bort i Norum, som åkte dit med sin familj och hittade pappa där, ja resten vet ni ju.

Vi såg ett program i förrgår, om en illusionist, han är fruktansvärt duktig, men det roliga är ju att se människornas häpna ansiktsuttryck, då han gör sina tricks, och det absolut första alla säger är: Hur gör du??? Man vill ju veta, så är det bara, även om man inte alltid får svar.

Nåja, nu har vi provat att vara där ett tag och det gick ändå bra, livet går vidare oavsett vad vi går igenom, och saker och ting ändras hela tiden. Vi kan aldrig styra över vad som står bakom nästa krök, men vi väljer alltid om vi ska ta av till höger, vänster, backa eller gå framåt, sen får man se vart vägen leder.

Nu har Åke kommit in med Winstone så det är frukostdags på ettan sen gör vi det vi känner för, låter som en bra plan 🙂 Önskar er alla en fin söndag!

En unik affär!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 september 2013 kl 08:28, Bli först att kommentera

Jag lade ut en bild, från ett gammalt tidningsurklipp, på lanthandeln dom hade i Springliden, på FB igår. Jag är med i en grupp: foton och minnen från Malå… typ. Och där var det minsann fler än jag som gillade och minns affären.

Irené Larsson med sin man, Sven Larsson, drev lanthandeln under många år, och när man kom upp till stugan för att vara där under sommaren, så fylldes alltid kylskåpet upp med diverse saker införskaffade just därifrån. Inte allt men mycket.

Det var en sån där bra att hitta affär, med hyllor fyllda med saker man inte trodde man skulle hitta på en ”vanlig” affär. Och prislapparna var inte uppdaterade efter dagens valuta, jag köpte en tillbringare i plast, med tillhörande muggar, en vit sak med blommor på, och den gav jag 9.90 för. Billigt som tusan!

Irenes kommentar var alltid, då man klev över tröskeln: Jaså är det sommar nu! Har ni kommit till Udden.

Irene är en speciell människa, hon är rolig att lyssna på, och kan säkerligen munhuggas. Min moster berättade att Irene ibland hade in barn i butiken, och som oftast ville vara och känna på alla saker. Kanske lite väl mycket kännande och klämmande ibland. Hon tog resolut fram en tejprulle och lindade några varv runt en pojkes fingrar och sa att nu var det slut på att vara så klåfingrutt!

Hahaa… ja, jag tror ju inte att vem som helst hade kommit undan med detta tilltag, men jag kan inte annat än skratta, hon menade ju inte på något sätt att vara elak.

Jag, Theresé och Sally, for till Grillby i sommar och gick in på en antik/loppis. I den stora byggnaden fanns det hur mycket som helst. Sally hade vid det laget hunnit ledsna på utflyktsmålet och började på vara och skulle lyfta i allt som kom i hennes väg, vilket var både glas, porslin och andra känsliga saker.

Theresé hade fullt sjå att hålla efter, och till slut sa jag till Sally, du vet, hon som står därnere i kassan, hon tycker inte om att man lyfter i alla saker, och om du fortsätter att göra det så kommer hon och tejpar fast fingrarna på dig (ja jag vet, inte speciellt pedagogiskt). Sally tittade lite halvförskräckt på mig men sa som inget mer om det.

5 minuter senare hade hennes fingrande eskalerat och hon ville på ren trots, utmana ödet. Theresé höjde rösten åt henne, Sally tittar på mig och säger: Kommer den där tjejen nu… med tejpen? Ja vad säger man, svårt att låta bli att skratta 🙂

Idag är Åke på kurs, en uppdatering på körning med farligt gods, jag och Nicco ska nog kanske till Norum med mamma och Bosse för att fota vissa saker som ska säljas… typ en grävmaskin, modell ”BIG”, och lite andra grejer.

Men dessförinnan, ska Winstone ut på en längre promenad, jag tror att han ska få följa med oss dit bort så kan han få springa lite lös i skogen, och frukost ska intagas och kanske till och med lunch, innan vi beger oss dit. Önskar er alla en toppen lördag!

Jag heter Hampus

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 oktober 2010 kl 07:37, Bli först att kommentera

Jag och Kerstin var ju till Åkes moster Gunilla igår, och fick oss lite go´fika. Två och en halvtimme smäller bara till då man sitter och pratar om ditt och datt så eftermiddagen försvann i en hast. På vägen hem hade en grävmaskin, hittat av bron under Vännäsvägen, killen hade glömt att fälla ner skopan eller armen så den hakade fast uppe i bron, kan ju inte påstå att detta är första gången och förmodligen inte den sista heller. Fast det vanligaste fordonet är ju lastbilar:

En gång blev jag, Theresé och svärmor, ögonvittne till en sån olycka. Det var en container bil som smällde in i bron och det var en rejäl krasch då bilen studsade tillbaka en meter, ni kan ju tänka er ljudet. Det är ju ett under att bron står kvar.

Vi hade ett obligatoriskt föräldramöte igår, där alla elever också skulle vara med. Vi fick bland annat göra en del ”lekar”. Ganska intressant faktiskt, en av lekarna gick ut på att man först skulle ta i hand och presentera sig för sitt barn, då nu Nicco tog mig hand och sa sitt namn, så fick jag hennes namn, sedan skulle jag gå vidare och hälsa på alla vuxna, nästa jag hälsade på fick så Niccos namn och jag fick dennes namn. Så där skulle man fortsätta ett bra tag och i slutet skulle man gå runt tills man fick tillbaka sitt riktiga namn. Du, det var ganska kört, efter fem minuter hette halva gruppen Olivia, och den andra halvan förutom två stycken hette Hampus.

Det roliga var att Hampus och Olivia är tvillingar i klassen, men sedan, kontentan av det hela är väl att man inte lyssnar eller är ordentligt uppmärksam på vad andra säger. Hugos pappa, som höll i detta sa att när man kör den här leken så är det i princip aldrig så att det funkar som det ska, precis som när man fick leka den där leken då man skulle viska en mening eller ett ord till nästa person och när man gått varvet runt så fick man höra vad meningen då hade blivit till, exakt som rykten, egentligen.

Vi hann också åka upp till svärfar, nu har han fått flytta till den ursprungliga avdelningen, vilket vi inte fått veta innan, så det blev en del spring men det är ju tur att vi har rutin på det nu, och vi hittade med en gång.

Idag blir det en solo promenad då Kerstin och Janne ska åka upp och hälsa på Ritva och hennes man som bor i Innansjön, dom har bott på den här gården tidigare. Sen är resten av dagen oplanerad, så vi får se vad som händer. Önskar er alla en innehållsrik och spännande dag!

Etikett: grävmaskin

I mitt inre spelas det upp ett stumfilmsklipp 🎥

Du rockade, på riktigt 🤘👊💛🧡❤️

Jag hatar mest eller gillar minst…

Vi klarade oss, med nöd och näppe!!!

PANG så sliter han upp alltihop???

Dum som jag var!

Mycket som ska bort

En unik affär!

Jag heter Hampus

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten