Vilken dag igår…lätt stressig, kan man säga. Jag hade 3 inbokade telefonsamtal från VLL, och givetvis med 3 olika avdelningar. Jag tänkte en stund där, hur tusan jag skulle ha koll på vem som ringde när. Första samtalet skulle komma 9.15, och då skulle jag ut med Winstone…jag väntar någon extra minut, sedan går vi ut.

Telefonen ringer och jag missar det, fast det är inte från lasarettet. Inget samtal kom i alla fall, så antingen ramlade jag mellan några stolar, eller så passade dom på att ringa i exakt den sekunden det andra samtalet kom. Nå, jag får ringa upp dom idag, igen.

Nästa inkommande samtal fick jag ta emot i bilen, på väg till ett möte, det klarade jag galant och det tredje inkom då jag senare var på jobbet.

Och mitt i allt detta, får jag först se, antingen en nykomling i stan, eller en onykter person bakom ratten på sin bil. Han körde okoncentrerat framför mig, och i rondellen, borta vid brandkåren, lägger han sig i inre filen, för att sedan slå på blinkers och glider ut ur rondellen, fast inte där man ska ut, utan i andra vägen som är en utfart från rondellen, jisses, där kunde det ha blivit en smäll, om det kommit en mötande, dessutom var det en som skulle ut från rondellen, mot brandkåren, som fick tvärnita så dom inte skulle mötas borta vid refugen, efter övergångsstället.

Hem igen, fixa lunch, ut med Winstone igen i värsta vädret, som tur var har jag nu hittat igen min kapuschong, så jag hade nåt att skydda mig med 😀 Då jag kommer hem, lite stressad så där, så släcks lampan i hallen, jag tänker först att det är ett strömavbrott, men det lyser upp i trappen.

Ojoj, järnet ner i källaren, ser ingenting, upp igen, hämta ljus, ner igen slår på grejen i proppskåpet, men den vill inte. Upp, ringer Åke, letar ficklampa, hittar ingen, ner igen, testar, det funkar tre sekunder, sedan bryts det igen. Upp, och ut, genom dörren, sliter ut sladdarna som sitter i uttagen, därute, drar ut alla sladdar som sitter i väggarna inne, ner igen och nu…funkar det. På med ytterkläderna och järnet till jobbet, puh!!! Snacka om att kunna vara rå effektiv…ibland 😀

Halkigt var det ju också, det tänkte jag aldrig på här, i Umeå, men då jag kom till mötet och skulle svänga in på parkeringen, så fortsatte jag glida och där fick jag tillfälle att se att ABS bromsarna funkade som dom skulle, höll på knäppa en skylt som stod placerad mitt i min framfart, men den klarade sig…man har väl talang 😀

Niccos lärare på Liljaskolan, kom och hämtade upp dom vid tåget, med sin bil, på grund av halkan. Det var ju bussigt. Jaja, så kan det vara, en dag i december. Önskar er alla en toppen torsdag!

Lennart ser lite vissen och hängig ut, det berodde säkert på det dåliga vädret!