Etikett: tid

Visst var det ifjol, eller 🧐

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi är ju väldigt många, som blickar tillbaka, och inser att ett år, försvann. Året då Corona gjorde sitt intåg i världen. Ja, att det försvann innebär inte att vi inte levde och blev ett år äldre. Men då man sitter och pratar om något man gjort, så börjar man ofta med att säga…jomen det var väl ifjol..

Fast kollar man upp det, så kan det till och med, vara 2 år sedan. Tidsuppfattningen fick sig en ordentlig törn. Kan det bero på allt man hade velat göra, även om det bara innebar en mindre resa, kanske en sammankomst eller nåt annat smått.

Man kanske kom så långt som vi gjorde, Nicco och jag, att vi skulle flyga ner och överraska Theresé, sova på hotell och göra Stockholm. Men allt vi tänkte, minskade, Stockholm, blev till något norr om Uppsala för att sedan minskas ner till Järlåsa och slutligen…nopp, vi ställer in.

Men man kan också se det från andra synvinklar. Man valde bort saker, fast vi fick en jädrans massa tid till eftertanke. Det där som alltid drabbar andra, kom väldigt nära inpå. Många gjorde omvärderingar på vad som verkligen är viktigt. Så ska man vara krass, så kanske man kan få något positivt ur detta elände som varit och som fortfarande pågår, om än i mindre skala.

Nu kanske nån undrar varför jag kom in på nåt sånt här, hm.. Jag tror att det kom sig av mitt digra bloggarkiv. För även om 1 år försvann, så finns det faktiskt noteringar om att vi gjort saker varje dag, ändå. Och vilken tur att jag har det på print.

I slutet av maj 2020, hade vi en coronasäkrad sammankomst med våra gamla grannar.


När jag tänker på det idag, så känns det som om det var 3 år sedan. Jag och Nicco fixade det lilla utrymmet under källartrappen, och det känns också som om det var jättelängesen.


Vi fixade och donade, hade små träffar både ute och inne. Välplanerade dock, inte som förut, spontant, tjopp tjopp. Nä, det är som det är, och inget vi kan göra något åt. Men ett är då säkert, vi har inte förlorat tiden eller ett år, även om det är känslan man får. Schlös int bort tin på å grämes över sakren, söm du hörre söm hällst int kön änner på.

Jag satt och surfade på fejjan igår och BAAM, så var där plötsligt en till salu annons på en skalle. Jag är körd, det vet vi ju redan, så klart som korvspad, att jag köpte den. Och plötsligt hade jag 2 av samma sort, hahaa…


Lite roligt, att han som la ut skallen, hade skrivit att hans tonåringar vuxit ifrån den, eller om det var formulerat som att den kanske skulle kunna passa in hos nån annan tonåring. Bra, då behöver jag ju inte känna mig så gammal då.

Försökte fota månen igår, ja, den syns ju i alla fall. Fast jag glömde bort att man kan göra en annan inställning för att få till det bättre. Ska försöka komma ihåg det till nästa gång.


Önskar er alla en fin onsdag!

Fria drinkar, imorgon 🍸🍹🥃

Av , , 2 kommentarer 13

Vägbiten mellan kajen och upp mot Storgatan, runt hamnmagasinet och förbi skateparken, har varit avstängd, bra nog länge nu. Åke hann läsa nåt på staketet på ovansidan, om 10 dagar. Hahaa…japp, 10 dagar till öppning eller menar dom nåt annat?

Och 10 dagar räknat från när? Man kan komma undan med det mesta om man inte skriver ett datum i början. Likadant med den lilla träskylten som hängde i mina svärföräldrars stuga i Kittelfjäll. ”Fria drinkar imorgon”

Så tänker jag på när man var barn. Då var det halvdåligt med tidsuppfattningen. -När är vi framme? Frågade man 10 minuter efter starten på resa från Umeå till Malå. -Det är långt kvar, fick man till svar.

-Är vi inte framme snart? Frågade man och fick veta att vi var halvvägs, eller så var svaret, snart. Hm, men snart är relativt. För en vuxen kan snart vara en kort tid om det rör sig om att åka bil 30 minuter, men för ett barn, är 30 minuter som en halv dag, jösses 😬

När lär man sig tid, egentligen? När man började skolan och visste att en lektion var 40 minuter, och det var ett roligt ämne, så försvann dom 40 minuterna i ett hafs. Men var det ett tråkigt ämne, så höll man ju på dö av tristess.

Jag kunde starta upp nån uträkning på hur många sekunder det var kvar…ehh, ja, jag är rätt duktig ändå, på att räkna sekunder och kunna komma rätt nära minuterna, haha…

Men det är ju sen gammalt. Har man roligt så går tiden snabbt. Och ju äldre man blir, desto mer krymper världen och i en liten värld går också tiden fortare. Ta bara gympasalen på Mariehemsskolan som exempel. Den var ju enorm, då man var 7 år.

Var in dit för några år sedan, och det var den minsta gympasalen jag har sett. Och där höll man på ta ut sig själv då man sprang runt väggarna för uppvärmningen. Idag skulle jag knappt få upp nån fart innan man sprang in i väggen med dunder och brak.


Kontentan måste ju då bli att världen har krympt och man tar sig fram fortare, haha…egen teori. Inget jag tänker lära ut till någon annan. Vi uppfattar saker på olika sätt. Ska vi säga så?

Träffade Helena på en go´fika igår, det ofikade stället heter Crost, och finns uppe på Tomtebo. Det var ganska najs därinne, och utbudet var det inget fel på, heller.


Men bäst var givetvis sällskapet Vi pratade på om livet, hur man går igenom olika faser. Vad som händer på vägen, och hur man själv förändras av saker man varit med om. Att få barn är inte bara en milstolpe, utan något mycket större.

För dom som väljer att inte skaffa barn, så finns det garanterat annat, som är lika stort, som man kan relatera till. Sammansättningen av människor man umgås med, familj och vänner, förändras ju under ens livstid.

Ingen finns för evigt, och vissa försvinner ute i periferin av olika anledningar. Man kan växa ifrån varandra, och situationer kan göra att man lär känna en människas rätta jag. Och den människan, kanske inte alls var, den du ville ge av din tid. Men jag kan ändå, nästan lova, att du lärde dig nåt, av den personen ändå, på gott och ont.

Önskar er alla en toppen tisdag!

Stötte på patrull 🚫

Av , , 4 kommentarer 15

Då var bilen, Camaron hämtad från Carglass, vet inte om den ser så bra ut, nu heller.

Dom stötte på patrull, jisses 😬 Tydligen så limmas bilrutor, ofta med silikon, eller limmas, tätas kanske. Silikon i kombo med annat, kan göra att det fräter på lacken och sedan blir det rost.

I det här fallet är det rent ut sagt hål i den så kallade A balken, där rutan har en av sina fästpunkter. Samt runt hela ovansidan. Så det man då bör göra, är ju att svetsa. Och det är väl självklart, annars sitter man med det där berömda skägget i brevlådan om nåt år eller två. Eller så skippar vi skägget och sitter med en ruta i knäet.

Det blir ju som att välja mellan pest eller kolera. Så vi tar det tredje alternativet. Vi anlitar någon som vet hur detta ska göras. Tur man har vänner som har vänner som jobbar med sånt här. Får veta till veckan om just Brällas väns kollegor, har en öppning i schemat.

Annars lär vi få söka vidare efter nån annan. På Carglass är dom jätte trevlig att ha att göra med. Det var absolut ingen panik för deras del, rutan ligger där den ligger, och inte tog dom nåt betalt heller.

Får upp många minnen nu, från tävlingar. 2016 var det Sättna/Sundsvall. för Niccos del.


Konstigt då man tittar på bilder och filmsnuttar, så känner man dofterna, värmen, ibland regnsmatter men det är ju verkligen försommar feeling.

Tina ringde igår kväll och det är samma sak där. Många minnen, mycket vi ändå har gjort tillsammans. Vi kanske var produktiva, och som hon sa, och vi har sagt förut. Vi hade ju tid, våra barn var ju vuxna även då. Eller om inte vuxna som i vuxen, så var då Nicco, självgående.

Fast nu sa ju Tina att man inte fick säga inte, samt aldrig säga att man, inte har tid. Tid finns alltid. Och det är väl en sanning, fast kanske med modifikation. Det beror på hur man tolkar saker.

Tiden är ju nåt du bestämmer över och hur du planerar dina dagar. Eller vad som är det viktigaste för dig. Man väljer förhoppningsvis det man själv känner är det rätta. Även om det är precis det man ska göra, så finns det många som inte tänker på det sättet. Man gör saker för andra, hela tiden. Och då finns plötsligt inte den där tiden över, till det du ville göra.

Jag drömde i alla fall att Tina kom och plockade upp mig i deras husbil och vi var ute på vift. Jag såg en helt underbar vy, en solnedgång som speglades i vattnet och jag bad henne att stanna. Stanna stanna…jag fick lite panik, för att solen försvann snabbt och jag skulle inte hinna fota.

Hahaa…Tina nitade fast i nån skogsdunge och det var stenigt och ingen väg, men hon stannade. Fast fotoögonblicket var över. Men vet ni vad, jag tjyvlånar en av Annelies solnedgångar från deras Rote.


Lite lustigt ändå, för solnedgången i drömmen och att fota den, kommer säkert av dom bilder Annelie lagt ut. Så nu vet ni, ni finns i mina drömmar.


Nicco pysslade på med hennes Van igår kväll, och hon tyckte att hennes mamma kunde gå upp till henne och hämta ett glas Rosé vin. Fattar ni, hon skickar en som inte dricker vin, att hämta ett specifikt vin. Kunde det gå annat än obra.


Roligt ändå, att av 2 sorter hon hade en flaska och en box, så tog jag fel, hahaa… och vilken tid innan jag ens kom på hur man får ut det där från boxen.

Vi satt ute och eldade en stund men det var inte alls skönt i luften även om solen var framme. Som isande vindar, nej, lite mer värme tack. Nicco beklagade sig över att fåglarna skitit på hennes bil. Och mja, det finns ju tydligen åtgärder man kan vidta.


Ni får ha en underbar lördag, allihop, det hade jag tänkt satsa på, i alla fall.

Vad prioriterar du?

Ibland känns det verkligen som om dygnet saknar några timmar. Allt man borde göra, allt man vill göra och allt man gör fast tiden inte riktigt räckte till. Då ska man plötsligt prioritera, vad är viktigast, vad ska man göra för varandra och vad är det man borde göra för sig själv.

Har en vän jag pratade med för ett tag sedan, och denne vän, berättade att vid ett samtal med en psykolog, där det talades, om just saker man inte hinner med och som tynger en. Sånt som blir jobbigt för man inte känner sig tillräcklig då man inte gör det andra förutsätter, att man ska göra.

Då säger psykologen plötsligt, att min vän, ska lägga ner sina planteringar, blommor och grönsaker, för att få tid över till städ och matlagning etc. Och nu ska ni då veta att just växter, ligger min vän, varmt om hjärtat.


Jag blir chockad, på allvar, HUR kan det hoppa nåt sånt ur munnen på en människa som ska hjälpa en som inte ligger på topp? Rycka undan mattan och ta bort det enda som h*n gör som känns som egen terapi.

Det är väl för tusan dom bra, ”feel good” grejerna man ska pyssla på med, för att höja sig själv och för att få den där energin som krävs för att göra andra, mindre roliga grejer. Nej, ursäkta, jag tror att den psykologen bör söka hjälp själv, innan hon ska försöka sig på att hjälpa andra med såna, fruktansvärt dåliga tips.

Det finns en tid för allt, faktiskt. Då jag själv känner att tiden inte räcker till, så vet jag ju, innerst inne, att vi dör inte om jag inte dammsuger idag utan flyttar fram det till imorgon. Tvätten kan ligga kvar i korgen en extra dag, vad spelar det för roll, egentligen. Eller om jag skippar ett, samtal till en av mina vänner och tar igen det nån annan dag. Bättre med kvalitet än kvantitet.

Det är inte sakerna som kanske ska prioriteras utan vad man väljer att lägga sin tid på och hur länge. Och det vet vi väl allihop, att man ska lägga sig överst på prio listan även fast jag vet att det är jättesvårt. Så det är det man borde lära sig först av allt.

Sänker du dig själv, så orkar du inte finnas till för andra heller.

Själv har jag kommit väldigt långt, det fanns en tid då jag inte tänkte som jag gör idag. Jag gör ofta saker för andra, men… det är för att dom ger mig saker/input, tillbaka. Och det är det som gör att jag fortsätter, det är ju mitt bränsle, och det behöver vi alla för att fungera.

Så, nog om detta, det blev en längre förklaring på varför jag inte hade tid att dammtorka fönsterbrädorna härnere, igår, haha, jag hade annat för mig, faktiskt. Och det var nåt jag pratade om, med en av mina vänner, då detta poppade upp, igen, i mitt huvud. Här kände jag att jag ville sätta det på pränt.

Det finns en tid för allt, jag lovar, men den viktigaste tiden är den du ger till dig själv.

Ha en fin lördag, alla mina vänner och alla andra!

Hur mycket är klockan?

Av , , Bli först att kommentera 12

Idag är det den stora, efterlängtade armbandsklockans dag…Wohoo, vad det ska firas.

Hm, undrar om jag har nån armbandsklocka som ligger och skräpar…ett ögonlock, ska kolla.

Det roliga är att jag faktiskt tänkte på armbandsklocka för bara nån dag sedan. Och att det är flera år sen jag hade en på mig. Dom flesta har ju sin mobil med klocka, så dom man har på armen, har blivit lite överflödiga.

Nu springer folk runt med dom där armbanden som har en massa funktioner, men tyvärr, jag tycker inte att dom är fin, för fem öre. Dom gamla vanliga var snyggare, mer som ett smycke.

Jag älskade min klocka jag fick av farmor. Hon gjorde ett brett armband med tennbroderi på, det armbandet nötte jag ut. Fast det tog x antal år innan det gav upp. Själva klockan bytte jag ut, allt eftersom.

Nåja, även om jag gillade klockor, före mobilens tid, så är det nog inget jag tänker återinföra.

Apropå klockor. Jag dristade mig till att öppna ett skåp, nere i källaren, häromdagen. Anledningen till varför jag gjorde det, var att Nicco tagit upp att det skulle behöva rensas därnere.

Mjo, jag håller ju med, fast suckar inombords… Enbart för att jag vet att det innebär en jädrans massa plockande, flyttande, modifierande, planerande och en massa dribblande om vad som ska vara vart och vad som ska få vandra vidare. Men det är ändå behövligt, det borde ha varit gjort för…låt oss säga, så där mellan tummen och pekfingret 🤏 40 år sedan 😱

I det skåpet fanns inget armbandsur, men ett reseur. Ser bara fint ut, men borde nog kanske behöva en lite rundsmörjning.

Fotnot, den började ticka då jag ställde ner den på bordet, men den slutade igen…

Och den här, hm, jag vet inte ens vad det är för klocka, kan den ska ha suttit i nån bil, månntro 🤔

Lite cool ändå, men ni förstår…ska det där kastas, sparas, fixas i ordning eller vad.

Jaja, jag vet då ett i alla fall. Idag är det fredag, det har nyss börjat dala snöflingor, jag är ledig.

Så jag önskar er alla en toppen fredag!

 

Den gick aldrig rätt!

Av , , Bli först att kommentera 13

Det bidde varken sol på balkong eller besök på Ullas igår, men hey…jag var till Annika i alla fall, problemet med solen var väl att den bestämde sig för att hoppa in i ett moln och inte visa sig igen.

Fiona var dock synlig lite här och där:

55444949_10157015502041585_8639261084508749824_n 55692790_10157015501756585_2481487964526346240_o 55752301_10157015502271585_5024658776184061952_n 56232145_10157015501546585_3823640866291974144_nSen kunde jag inte låta bli att fota Annikas klocka:

55576846_10157013889851585_2678627195340980224_nDen var över 11 då jag kom, och jag gick efter 13, och tiden hade absolut stått still 😀

Jag har alltid kallat henne för tidsoptimisten, och detta är ännu ett bevis för det. En klocka som står still innebär väl att man har all tid i världen.

Vi har en liten historia ihop, jag har en gång, för en herrans massa år sedan, jobbat hemma hos henne, därav smeknamnet ”gammbossen”, och även där, hängde en klocka på köksväggen. Den gick ALDRIG rätt!

Haha…hon hade ställt fram den en kvart, för att hon själv visste att hon var optimistisk med tiden, och trodde sig då kunna komma i tid till sina möten, träffar, inbokade besök, hon hade ju som en extra kvart till övers.

Men…guess what, hjärnan är ju inte dummare än att den innerst inne vet vad klockan egentligen är och eftersom hon stretchade tiden, för att hon visste detta, så blev det i slutändan ingen vinst. Tanken var  god, kunde ha funkat om man lurat sig själv lite också, men svårt om man inte är en lättlurad typ 😀

Optimist och pessimist kan man vara på olika sätt, sen finns det ett tredje, se bara:

55468391_10157015502911585_6761902111736201216_nStrax dags för morgonpromenad, men först ska jag se Gränslandet i Robinson, klart. Sen sätter jag fart. Ha en bra dag, allihop!

Gubbarna gled och sen utför stupet!

Av , , Bli först att kommentera 11

Ja nu sitter jag här med en lätt svullen fotknöl, jojomensan.

53871656_10156993823476585_3920916670046011392_nHög skaderisk i min ålder, eller ska vi skylla på mars månad, eller kanske på vad man heter, mjo, det är nog enklast.

Vet dock inte vilket namn vi ska välja, Maria…Lundmark, eller Hällsten:

Screenshot 2019-03-16 11.02.54Hade en tid att passa igår, och fem minuter innan jag skulle iväg kommer traktorn och skovlar upp en jätte fet snöklump i vår utfart, och en bred remsa med tung blötsnö. Hade vi haft kvar jeepen, hade jag inte brytt mig ett skvatt, då hade jag bara gasat rätt igenom. Men inte med Audin.

54233826_10156993825896585_7904555904316473344_nSå jag tar spaden och går dit, kliar mig i huvudet då jag kommer på att jag ska inte skotta, jag och mitt revben. Har spaden som stödkäpp och börjar sparka på klumpen, låter underbenet arbeta, från knäet och ner. Går bra, tills nåt träffar fotknölen eller så är det min fot som vrids, det gör ont som f-n och jag haltar iväg med mummel av svordomar i skallen.

Jaja, vad gör det om hundra år!

Nicco, Georgo, mamma, Sivert och Ewa, vår B:son och jag och Åke, firade Nicco igår kväll. Med min specialtårta, gissa om jag var glad att jag inte är en konditor, for real!
Står och gör till mig med både chokladbottnar och vanliga vita, bygger lager på lager av lager med både vaniljfluff, jordgubbsfluff, chokladfluff, handplockade hallon av jag o Åke:

20953877_10155577379976585_719331256781273148_nKrossad ananas och en hög med grädde, allt gjort med mjölkfritt innehåll. Även grädden då, och på toppen skulle jag då lägga jordgubbarna. Och det var då jag insåg att jag hade panikat om detta hade varit ett beställningsjobb.

Den där grädden var ju som omöjlig att hålla nåt kvar, gubbarna gled omkring en stund och sedan nerför stupet. Jag skrev till Nicco:

54525392_10156993833756585_3600929202628460544_nNå, tårtan blev god i alla fall även om den inte hade vunnit några priser, utseendemässigt 😀

Ikväll ska vi knata över till Jan A och Ingegerd, vi är dit bjudna på middag och samkväm, blir trevligt. Hoppas på en trevlig lördag, för er med!

Otur i turen eller tvärtom…

Av , , 2 kommentarer 14

Ingen lyckosam dag igår, bilen gick inte igenom, fast det var väl inte några jätteproblem, men ändock, man ska ju tillbaka och det är inte gratis, samt att Åke fick sig lite jobb, igen.

27072841_10155994555211585_8786504265535890871_nSen tuggar jag sönder en tand, och jag tror nog att jag får lov och ringa och kolla om det finns nån akut tid idag, vill inte dra loss biten som nu sitter löst, känns som om det kan börja göra ont då. Funderar om jag ska ta bort den, helt enkelt. Jaja, jag får se vad dom säger!

Eller det var väl knäppt sagt, jag VET vad dom kommer att föreslå, inte vill en tandläkare att folk ska dra ut tänderna, då blev dom ju utan jobb till slut 😀

Nåja, jag överlever, det var mest bara såna där onödiga saker, tycker jag, men saker och ting kan ju alltid vara värre (liten tröst).

Jag hade i alla fall gjort en god räk sallad som jag bjöd mamma på, vi surrade bort en stund framför vår fejkbrasa, den värmer ganska gott:

26992394_10155996611676585_2959787741509435193_nSen brände vi iväg och handlade lite, jag köpte en sån här, dock inte testad än:

26992130_10155994563286585_5131750819361349650_nJag måste trots det, ut och handla idag ändå. Bo-Lage ska besökas, och jag ska införskaffa vad jag behöver till morgondagens middagsbjudning.  Så egentligen, hade jag verkligen inte tid med denna tand…tvitvitvi!!!

Nicco taggade mig i detta klipp, haha…ja den är rolig, och vem vet, det kanske ser ut så där om 30-40 år 😀

Önskar er alla en trevlig fredag!

Detta är en planerad, ”icke aktivitet”

Av , , Bli först att kommentera 12

Winstone firades av Viggo igår, med 3 kycklingbullar, gissa om han var glad över det 😀

214384_818711Jag gjorde inte så mycket av gårdagen, snacka om härligt. Planerade lite över hur jag ska möblera om i matrummet, jo, det kommer att bli förändringar.
Julen ska jag börja plocka bort, lite så där, pö om pö, det är min tanke, men jag vet, vis av erfarenhet, att jag oftast tar allt, då jag ändå är igång. Men den här gången har jag tänkt att hejda mig, vem har bråttom…inte jag i alla fall.

Foto2357-768x1024Och vad skulle möjligtvis kunna hända, om nån julsak är kvar efter tjugonde Knut…förmodligen ingenting. WOW!!!

Vi pratade lite om det igår, jag och Helena, att inte skynda på och göra allt i ett svep. Man kan chilla mellan varven. Och jag blev påmind om en händelse för X antal år sedan, då jag skulle hämta Nicco på skolan för vidare färd till tandläkaren.

51989-4-6662_t_pressHÄR lånade jag bilden

Jag som alltid, varit ute i god tid när det handlat om inplanerade möten. Hade jag en läkartid, satt jag i väntrummet en halvtimme innan. Always! Visste jag inte vart jag skulle, tog jag reda på det långt innan, det skulle aldrig finnas tvivel eller kunna orsaka en försening på grund av att jag inte hittade till avdelningen/huset eller rummet.

Men så var det den här gången, och av någon outgrundlig anledning, var jag något försenad. Jag gasade på, hämtade upp Nicco och iväg, tittade på klockan och insåg att vi faktiskt skulle bli lite sena. Jag kände en inre stress, tog ett djupt andetag, och i bilen, där och då, bestämde jag mig för att skita fullständigt i, om vi kom försent.

Ja vadå, resonerade jag för mig själv, NÄR någon gång i hela mitt liv, har jag fått komma in till tandläkare/läkare, på utsatt tid…ALDRIG, jag har alltid varit den som fått vänta. Så varför skulle det vara annorlunda just den dagen. Och med dom tankarna så kände jag mig helt lugn.

Detta var nu enda gången som Theresé ringer, då vi går från parkeringen och säger att tandläkaren har ringt, dom undrar vart vi är….ALLTSÅ…och vi var 5 minuter försenade…5 minuter…fatta???

f67afaf289a24ceda127f7783ba17fbcNå, vad jag lärde mig den gången var att jorden gick inte under, ingen svor åt oss då vi kom dit, tiden var inte tagen av någon annan, utan det var lugnt, alla har någon gång kommit försent. Och jag tror att detta blev en vändpunkt för mig. Där man måste lära sig att ta dagen som den kommer.

Visst, det är jättebra att ha en plan A och en plan B, men ändå kunna låta saker rinna av som vatten på en gås. Stress kan bara den, orsaka förseningar, i hetsen gör man fel, kommer av sig, man kanske hinner jobba upp en liten ångest och sedan brakar allt ihop…och då kan man ställa sig frågan om det var värt det?

Fråga mig och jag svarar nej, det var det inte.

Det finns en sak jag inte gillar och så har det nog alltid varit, och det är att ha tider att passa. Att vara uppbokad, och inte kunna styra mina dagar som jag vill ha dom. Jag pratade med Tina igår och berättade att jag bestämt att denna vecka skulle jag inte ha nåt inplanerat, och hon undrade varför.

Ja, svårt att förklara, men det kan vara ett omedvetet sätt för mig, att skapa mig egentid. Jag rår om mig själv, jag äger min dag. Och seriöst, det känns så himla bra och jag tycker att det är alla , väl förunnat att få göra exakt samma sak, som jag nu gör. Även om, man kan se på det lite krasst, så är detta en planerad ”icke aktivitet” 😀

Och med dom orden lämnar jag er för idag, och önskar er alla en fin tisdag!
26231250_10155950456636585_5268200857343882263_n

Lost in space…

Av , , Bli först att kommentera 11

I förrgår, då jag skulle smsa Åke och skriva att han skulle låta rabatten vara i väntan på nya planer, så hittade jag inga kontakter på mobilen. Dom var putsväck…gone whitout a trace…finito, jo en kontakt fanns kvar, Laila, fast det var inte hon jag skulle ha tag på, just då.

Och detta fenomen innebar att jag då fick sitta och gå igenom alla sms jag hade, lista ut vem som skrivit vad och spara dom till kontakterna, igen. Så nu finns dom där. Så fick jag ett sms igår kväll, en inbjudan till ett födelsedags firande, fast jag visste inte från vem, hm…hade jag missat ett sms, fast nä, jag hade inte några sms från den personen.

Det fick bli eniro check, och se, där fick jag veta att det var min brorson, som  ville bjuda på tårta och nej, han hade jag ju faktiskt inte på min mobil, så det var inte ett mysterium 😀

Apropå mysterium, fast det här går nog under nåt annat…slarv kanske, haveri i maskineriet, jag vet inte, men i alla fall, jag köpte några tuggben till Winstone, dom här gillar han:

17434682_10155082739416585_3228995370993305096_oStår i kassan och ska betala, fast…det blev svårt ett tag där, det fanns nämligen inga streck koder på förpackningen *fniss*.

17492829_10155082738856585_3240024786131114388_oOch mamma berättade då hon var på Kvantum och skulle köpa mjölk, den var omärkt, inga datum, så hur tusan vet man då när mjölken gått ut om den inte har egna ben, vill säga?

Det var en trevlig lunchdejt jag hade med kusin Anna igår, vi avhandlade både det ena och det andra i en rasande fart, tiden sprang iväg (den har tydligen ben i alla fall, tiden alltså), 3 timmar, vad är det, då man har massor att snacka om. Det blev mycket ben nu… 😀

DSC_0045Här hittade den bilden

Nu är det då helg, för mig, härligt och jag hoppas på fint väder. Önskar er alla en trevlig fredag!