Etikett: avfart

Kom till the end of the line

Av , , 2 kommentarer 11

Då vi satt och pratade om boken Stacken, i torsdags, så kom frågan upp ifall man hade haft eller fastnat för nån favorit karaktär. Jomen så var det. Jag tror att vi alla gillade en specifik man, Joseph (osäker på stavningen), som överlag var rätt beige, han följde med strömmen. Även om han hade åsikter så höll han dom lite för sig. Han ville inte skapa konflikter.

I övrigt, om man nu skulle välja nån så tog dom andra en kvinna, jag har inte koll på namnen och nu pratade vi så pass mycket om annat också, så jag vet bara att mitt val, stack ut lite. Jag gillade nog mest, kvinnan som satte andra på plats, värnade om sina nära, var en ensamvarg, men ville ha något mer. Hon ingav respekt hos både kvinnor och män.

Här drog jag iväg en liknelse med kvinnan Qristina Ribohn, hon som var i med i första avsnittet, första säsongen av Farmen. Hon finns numer inte i livet och nu kan man titta på den säsongen om man vill.

Jag ville, så jag varvar den med den nuvarande säsongen.

Nå, den kvinnan tror jag att man antingen hatade eller älskade. Hata kanske är starkt, man kan säga ogilla eller älska, det låter bättre. Jag fattade inte vilken planet hon var ifrån, första gången jag såg och hörde henne på teven.  Men jag ändrade mig så till den milda grad, att jag hade sån lust att bara ringa och prata med henne, haha. Jag gjorde inte det, men vad jag älskade hennes raka sätt att vara. Pang på, så här tycker jag, punkt!!

Varför ska man lulla in saker i bomull? Det är inte så att jag själv, brakar på, det beror alldeles på vem jag hänger med, situationen, magkänsla/intuition. Ibland tjänar man på att sitta lite i bakgrunden och inte säga nåt. Man behöver kanske inte starta upp något som man vet, på ren känsla, inte kommer att leda nånvart.

Fotnot: Jag och Tina pratade magkänsla och/eller intuition, vi var lite osäkra på vad skillnaden var. Därför googlade jag nu, haha. Ja det kan betyda samma sak, för mig är magkänsla lättare att både skriva och säga än intuition 😅

Summa summarum är väl ändå, att vi allihop, borde vara lite av den där Josef i boken, han som tar in miljön och människorna och följer med, samt lite av Qristina stuket, säg som det är och gå inte med på allt. Sen kan man slå på lite av allt möjligt där emellan, ödmjukhet, öppensinnad, glad, rolig, lättsam och seriös. Listan och önskemålen kan göras lååång

 

Jag åkte en bit utanför stan igår. Fick träffa en eventuell, framtida brukare. Jag hade, inför denna träff, kollat kartan trettifjorton gånger, både ritad och satellitbild. Och jag kände mig helt säker på vart jag skulle. Jodå, jag vet, det har jag tänkt och känt förut. Missade infarten och tog nästa. Kände med en gång att detta stämmer inte, men smal väg och jag visste i huvudet att jag sett att man kunde köra runt. Så jag fortsatte i sakta mak framåt. Tills jag kände att det här måste vara the end of the line.

Svängde in så jag hamnade mitt på en gård som jag körde igenom. Men där stannade jag och ringde. Jodå, jag hade inte villat bort mig totalt, huset jag skulle till låg 50 meter framåt. Fick höra att jag absolut inte var den enda som missat den första infarten, man får känslan av att det är en privat väg.

Vi hade ett trevligt samtal och det kändes jättebra. Så vi får se hur det blir. Brukaren får fundera om jag passar in där eller inte. När jag åkte hemåt så körde jag ut den väg jag skulle ha kört in. Så ska jag dit fler gånger så VET jag nu, precis VART, jag ska svänga in…haha, säger jag ja.

Åke är iväg och visar upp bussen för en man som helt oförhappandes plingade på dörren igår då jag var borta. Han bor inte här utan hade kommit upp enkom för Rallyt och då passade han på. Kul, jag hoppas att han gillar bussen lika mycket som vi gjort. Blir väl ingen affär idag, hur som, men han får ju se hur den ser ut i riktiga livet.

Inte så skönt väder ute, jag frös då när vi gick ut i morse. Men det kanske har slutat blåsa. Ser då skönt ut då man kikar ut genom fönstret. Paret som skulle kolla ut genom deras fönster och upptäckte katten i prekärt tillstånd, tyckte nog inte att det såg så härligt ut. Fast lite småroligt, men inte för katten, stackarn…

 

Önskar er alla en toppen lördag!

Att lägga på minnet

Av , , 2 kommentarer 10

Nicco åkte bil med mig en dag och vi passerade en rondell, och jag noterade något uppe i rondellen så jag sa: Vad är det där, i rondellen? Och hon tyckte att jag sa: Vad är det här för rondell, varvid hon frågade, lätt oroligt, om jag aldrig sett att det varit en rondell. Till saken hör förstås att jag åkt den vägen, otaliga gånger, både med och utan henne i bilen.

Till det roliga är ju att ibland, noterar man saker, man aldrig tycks ha sett, fast man faktiskt inte kan ha undvikit att göra det, men man har inte lagt det på minnet. Som den här allén, som vi Västerslätts bor, kallar för hundtoan. Jag såg något som jag aldrig tycks ha sett förut, igår, att det är dubbla rader med träd:

Foto1529 Foto1530

Så många gånger jag gått där så borde jag ha vetat, men hade någon frågat mig innan igår, hade jag inte gjort det, jag hade inte ens kunnat frammana en bild på allén, men det kan ju bero på att man inte tyckt att det varit speciellt noga att spara just den informationen.

Sen är vi alla olika på det sätt vi sparar vissa saker, Åke vet ju snudd på, hur alla hus ser ut efter en väg, bakom vilken kurva eller uppförsbacke du hittar en avfart, som ligger bredvid ett träd, som har en konstig gren…typ. Och redan vid prat om färgen på huset så är jag bortkollrad. Nå, så då matchar vi varandra bra då, han kan vägbeskriva, jag kan göra andra saker som jag är duktig på, och då kompletterar vi varandra.

Jag var ute sista svängen med Winstone igår, ser ni hunden?

Foto1535

Men nu då?

Foto1536

Inte lätt att vara vit i all den här snön. Jag hade problem att se vart han var, tur att han har koll på mig då 😀 Önskar er alla en toppen dag, eller hur Winstone:

056 057Fish eye effekt på kameran 😀

 

 

Maria Lundmark Hällsten