Etikett: bokklubb

Vad är rättvisa egentligen?

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 april 2024 kl 06:45, 2 kommentarer

Satt i köket och plötsligt såg jag en liten trädgårdsmästare i blomkrukan. Kan ni se vad jag såg?

Om inte kan jag förtydliga lite. Satte hatt på skallen och markerade hans armar

Inte helt utan att man börjar undra hur man kan sitta på samma ställe men man har inte lagt märke till en sak/grej, tidigare. Fast man måste ha sett det, men man har inte reflekterat över det. Så, från ingenstans, poppar det upp nåt sånt här. Är det att man inte hade rätt mind set förra gången ögonen vilade på plantan?

Apropå bilder, visst har ni sett dom där 3D bilderna som man ser lite nu och då. Där man ska ställa om sina ögon till ett annat läge för att kunna se saker man inte uppfattar genom att bara titta vanligt på den? Här har ni en sån bild, ser ni vad som gömmer sig där?

Vet inte om alla kan ställa om synen och slappna av. Kanske är ett problem om man har en viss typ av synfel. Jag tycker i alla fall att bilderna är helt fantastiska, på den bilden här uppe ser man 3 små kaniner/harar, med olika vinklar. Ni kan klicka på bilden för att komma till sidan där jag hittade den. Finns fler bilder där och en förklaring på hur man lättare kan se den i 3D effekt.

Theresé skjutsade mig till Bokklubbs träffen igår. Jag hade ju skrivit upp mina tankar om boken vi läste, så jag läste upp dom, bara så där, rätt upp och ner. Här kommer den till er med, ifall ni vill ha boktips och kanske inte tycker som jag

”Boken, ”är mor död” av Vigdis Hjort, föll mig inte riktigt i smaken. Fotnot: Här kan ni klicka på bilden för att lyssna på en annan recension av boken.

Känner mig som värsta kritikern, för det är knappast första gången jag sagt dom där orden.

Det jag först och främst störde mig på, var ordet ”mamma”, som var konstant återkommande och det var svårt att inte haka upp sig på det. Det kan ha varit av den anledningen jag kände ett motstånd, redan från början.

Fast sen så fick jag möjligheten att luncha med min kusin Anna. Vi pratade lite lätt om bokens innehåll och jag ändrade min uppfattning till en viss grad. Anna påpekade nämligen att innehållet fått mig att tänka i olika banor runt min egen mamma och vår relation.

Dels vad den har varit och vad den har blivit. Även jämförelsevis vad mina syskon har för relationer och hur min mamma, ser på dom. Vi har alla våra olika uppgifter, jämte mot henne. Och det tror jag vi alla har, som har syskon. Vad är till exempel rättvisa?

Du har en som tar hand om föräldrarna som bor nära och anses ha tid. Sen har du den där som kanske bor så pass långt ifrån att den antingen inte räknas med, på samma sätt och det kan vara negativt. Eller så höjs den personen till skyarna och det ska vara så speciellt då den äntligen kommer hem för att hälsa på.

Boken blir ju på det sättet rätt intressant ändå. Hur tänker vi egentligen, hur skulle vi ha gjort och kunde den här mamman i boken, agerat annorlunda? Varför fastnade hennes lillasyster med deras mamma och varför skulle föräldrarna bestämma över dotterns val av yrke och vad hon ville göra med sitt liv? Kändes som om föräldrarna var känslokalla, och tänkte på hur saker skulle ses utifrån. Dom ville vara den perfekta familjen, men det kostade och det höll inte heller.

Jag tycker återigen att boken kunde ha varit kortare. Fast, jag förstår också att man kan uppfatta boken på ett annat vis om man läser den själv. Betygsättningen, mja…jag lutade åt en 2:a av 5 möjliga men landar ändå i en 3:a.

Vi kanske skulle skriva en egen bok om våra mammor (en gemensam novellsamling). Antingen börjar jag och döper den till ”Min Morsa” och inom parentes (och era mammor), haha… Fast med det sagt, vi har nog alla stoff om våra föräldrar, både spännande händelser, sorgliga, häpnadsväckande och roliga, så vi kunde fylla en hel serie med böcker, om vi hade lust.

Vet att vi på vår första träff, pratade om en stafettpinne. Där tanken var att en av oss väljer nästa bok, och sedan får den personen börja vår nästkommande träff med vår uppfattning om boken. Vet inte om ni tycker att vi ska plocka upp den pinnen. Ni kan ju diskutera hur vi ska göra och med det så lämnar jag mitt förslag till bok.

Jag väljer Städerskan av Nita Prose. Boken utsågs 2022 till Årets bästa spänningsroman av läsarna på Goodreads.” slutcitat

Jag var väldigt kortfattad i mitt utlägg, och det är kanske det som är roligt då vi ses. För efter alla sagt sitt och man pratat lite om hur och varför, och ska man tolka det si eller så. Så lyfts boken ändå, lite mer. Jag ser på ett sätt, nån annan har tolkat in andra värderingar och händelser på ett annat sätt. Då blir man ändå mer påverkad och ögonen öppnas lite mer.

Jag tror också att jag ska läsa på lite om både författare och bok, innan jag läser/lyssnar på nästa. Då har man ändå lite på fötterna och kanske nån typ av förväntning med. Städerskan som jag föreslog, valdes denna gång. Jag har påbörjat den, så det var kul att den fick komma med. Ska bli roligt att höra vad man tycker om den och hur andra analyserar den. När jag lyssnat klart så ska jag skriva ner med en gång, mina egna tankar. Lättare att komma ihåg då hur man tänkte och varför.

Theresé hade bokat in en påse med mat från Taj Mahal.

Det finns en app som heter «too good to go.» Man kollar vilket ställe man kan hämta saker som ska kastas men som egentligen är för bra för att slängas. Och då kan man få tag i en billig lunch/middag eller godsaker. Jag laddade ner den nu

Den maten hämtade hon ut då hon skulle plocka upp mig igen så…från hämtning av mat, till hämtning av mig och hem och käka middag.

Gott…ehh, mja, aningens starkt, smaken var det inget fel på. Skulle jag klaga på nåt så var det väl presentationen. Här kändes det som om dom bara hivat ner lite av en gryta till en annan gryta med ett tredje inslag av nåt annat. Eftersom man även äter med ögonen, så försvann lite av den upplevelsen. Men jag tror absolut att jag ska testa fler saker, fast väljer nog ett annat ställe, nästa gång.

Dom har till exempel nån påse från Ikea idag, då får du mat till ett värde av 90 kronor men betalar vara 29 spänn. Inte så tokigt ändå, prismässigt och najs om man har dåligt med fantasi.

Steg upp i arla morgontimme eftersom jag jobbar dagpass, och har världens näst längsta startbana. Det är absolut inte samma sak som på den tiden man var ung och gick i skola eller hade nybörjat jobba. Då räckte det med att klockan ringde, man steg upp och drog en kam genom håret, ibland åt man inte ens och sedan var man utanför dörren. Klokt, mjae, men snabbt 😅

Ha en fin fredag allihop!

Våra mammor 👩‍👧‍👦, sockor 🧦 och falsk fläskfilé 🥩

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 mars 2024 kl 07:26, Bli först att kommentera

Delade en liten filmsnutt på fejjan i förrgår. Handlar om dagens användande av våra mobiler. Jag tycker ändå att det är tänkvärt, och jag skrev att jag skulle anamma det med att stänga av ljudet då jag hänger på kaffedejter och sådant. Jag gillar inte att det ska tas för givet att man är anträffbar, alla timmar på dygnet.

Han säger ju i filmsnutten att det inte hjälper att vända mobilen upp och ner. Du lägger ändå upp den på bordet och du kommer att svara om det ringer eller vända på den och titta vad det var som lät. Där tog jag till mig det han sa. För det är precis vad jag har gjort. Vänt på den…och gjort det för att jag trott att det varit för att visa respekt inför den som sitter mitt emot

Mm, vidare så vet vi ju allihop, att vi klarade oss förut med en fast telefon. Så varför har vi gjort oss så här tillgängliga? Kan det vara en del i, varför människor idag, känner stress?

Så, från och med igår, införde jag för min egna del, avstängande av ljudet om jag är ute och fikar eller äter med någon. Jag börjar där, och ser om jag utökar mitt frånvarande av mobilanvändandet. Enda förbehållet eller brytandet av det löftet, är om jag väntar ett viktigt samtal, som är lättast att jag svarar på för att till exempel slippa telefonköer.

Jag plockade upp Anna igår och vi åkte ut på Nybro där vi gårdagen till ära, firade den där, salladsdagen som är världsomfattande. Jodå, jag kom ihåg att stänga av mobilen

Vi pratade bland annat om boken, ”Är mor död” av Vigdis Hjort, som skulle tas upp på kvällens bokklubbsträff. Jag har som vanligt saker jag stör mig på i böckerna. Men efter att vi resonerat, och analyserat så höjde jag ändå mitt betyg på den. Viktig att tillägga är återigen, att läsa boken rent handgripligen är förmodligen det som ger mest i utbyte. Lyssnar man, kan det direkt bli fel om du inte gillar uppläsaren eller uttalet av vissa ord. I den där boken var det ett upprepande av mamma/mor, så vid jämna mellanrum hade man lust att bara stänga av.

Nu jobbar jag ikväll så jag skulle inte delta i träffen. Däremot har jag skrivit ner mina tankar och åsikter som jag sedan skulle skicka på messenger till gruppen idag. Jag hade på förslag att vi skulle skriva en bok (kanske en novellsamling) om våra mammor. Jag skulle döpa boken till Min morsa och inom parantes (och era mammor).

Vi har allihop en historia att berätta om våra föräldrar. Allt från bullmammor, dom som alltid fanns där och fångade upp sina barn, hårt arbetande, alla på sina sätt, närvarande och frånvarande, och varsevarande (för att använda Björn Natthikos ord). Spännande, sorliga och absolut vardagliga storys.

Hur den boken ens skulle sammanställas och bli i slutändan, har jag ingen aning om, men jag skulle absolut INTE, upprepa ordet mamma, morsa eller mor, 17 gånger per sida 🙃

Jag hann inte mer än skriva ner mina tankar så ställdes träffen in, och vi ska ändra datumet. Nå, då tar jag ändå med mig mina skrivna ord och kör högläsning på dom. Om vi får till en kväll då jag inte jobbar.

Gjorde nåt så enkelt och så gott, till middag igår. Man bör dock ha framförhållning. Den ska ligga i frysen, 2-3 timmar innan man gör den klar. Falsk fläskfilé fick det bli, med en supergod sås till. Jag skulle ha kroketter, eller Rösti, alternativt lyx potatismos till, men det bidde pommes. Mest på grund av mitt dåliga planerande av tillagningen.

Idag är det den årliga, världskända ”Rocka sockor” dagen. Har jag två udda sockor på mig? Oh ja…köpte till och med nya och för att få lite färg så valde jag barnsockor. Och tänk, jag som har 39 på mina skor, visste att jag skulle kunna ta storlek 32-35, dom passar perfekt. Till Winstone…mjaee

Men han ställer upp, i vanlig ordning ❤️

Och med det önskar jag er alla en fin torsdag och Rocka på med sockorna

Karaktärer kan man hitta lite varstans, det är bara att titta upp

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 februari 2024 kl 12:34, Bli först att kommentera

Kusin Anna frågade för några dagar sedan om vi skulle åka till Ålidhems biblioteket. Dit skulle Annika Norlin, författaren till boken Stacken, som vi läste sist.

Så det gjorde vi igår. Det blev fullsatt med en gång, extra stolar fick tas in och slutligen stängdes dörren. Det fick inte plats en till därinne. Cornelia, en av tjejerna som är med i vår bokklubb, var också där.

Annika fick frågor av en kvinna som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, det står inte heller i inbjudan. Men hon skrev akademiska texter, så hon är en van skrivare fast inte vad det gäller romaner eller noveller. Här lyssnar hon intresserat då Annika svarar på en av hennes frågor

Hon tvekade aldrig i hennes svar, hon fick till exempel berätta om hur hon hittat sina karaktärer, upplägget på boken, tankar på både det ena och det andra.

Hon hämtar mycket av sin inspiration till karaktärer från fikastunder på Espresso house. Haha, det var ju också roligt att hon nämnde det. Jag tycker själv att det är kul att sitta och iaktta andra människor. Rörelsemönster, vilka dom hänger med, och kanske som Annika sa: Varför hänger dom där med varandra. Kan dom där vara ett par, eller är det där kollegor, en mor och son, eller kan det vara en farmor. Hur har ens dom där en connection? Sen kan man utifrån det sitta och spåna och måla upp egna storys. Och är man driven och duktig, kan det hända att dom hamnar på papper i en Roman eller Novell.

Skrivandet har hon redan i sig, då hon är med i ett band och skriver låtar. Fast en låt ska ju inte vara en roman, men orden måste vara kraftfulla om du vill få fram ett budskap under längden på en låt.

Den enda bilden jag fick till med någorlunda skärpa, var denna, då hon förstås blundar 🫣

Tur att jag fick låna en bättre bild av Cornelia Gustavsson 👌

Sedan fick man ställa frågor, och det var det några som ville. Vi sa efteråt att det var ändå roligt att det vi fick höra av Annika, och av frågeställarna, var precis vad vi i bokklubben redan avhandlat. Lite av samma tankar och funderingar. Man kan ju tolka en bok på sitt egna sätt, och man kan ”tro” eller välja att ”tro”, att vissa saker i en historia, kommer sig av en viss persons upplevelser. Vi målar upp egna bilder utifrån berättelsen, fast min bild behöver inte vara samma som den du ser.

Därför var det extra roligt att se och höra att vi ändå var rätt eniga i hur och varför, det såg ut som det gjorde.

Apropå böcker och läsning, hörde på nyheterna i morse att skolelever får öva på att skruva upp läshastigheten. Då man fått upp hastigheten ska det övas på läsförståelse och andra saker. Åke undrade av vilken anledning man måste läsa snabbt. Mja, det undrade jag med, först, men sen mindes jag hur gymnasieeleverna på Nolia eventet, inte ens kunde läsa papperet jag skrivit, om hur man skulle göra för att vara med på tävlingen.

Även om jag pekade på papperet med stora bokstäver skriven med fetstil och sa läs, så kliade dom sig i huvudet och förstod ingenting. Är det inte så för er också, att då man läser en text så tar man in hela sidan. Man behöver inte läsa bokstav för bokstav, utan man får in en helhet, eller?

Jag förstår ju dock att det kan se annorlunda ut beroende på om man är dyslektiker eller har andra svårigheter att läsa, men då kan ju detta kanske vara ett hjälpmedel. För att få upp hastigheten måste du vänja hjärnan med att se på boksidan på ett speciellt sätt… jaja, jag ska inte skriva mer om det, jag kan hamna ute på djupa vatten, jag gissar ju bara.

Jag var iväg och tränade innan lunch igår. I mina lurar spelade jag musik. Har nyligen börjat lyssna lite på musik med jojk. Det är konstigt ändå hur man rycks med i såna låtar. Dom har en speciell rytm, låter som om naturen talar. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara vad jag känner. Ni kan ju lyssna på en låt själv. Jag rekommenderar högre volym för att både höra och känna.

Och med dom, mina vänner, avrundar jag dagens inlägg och önskar er alla en fin torsdag!

Kom till the end of the line

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 februari 2024 kl 12:02, 2 kommentarer

Då vi satt och pratade om boken Stacken, i torsdags, så kom frågan upp ifall man hade haft eller fastnat för nån favorit karaktär. Jomen så var det. Jag tror att vi alla gillade en specifik man, Joseph (osäker på stavningen), som överlag var rätt beige, han följde med strömmen. Även om han hade åsikter så höll han dom lite för sig. Han ville inte skapa konflikter.

I övrigt, om man nu skulle välja nån så tog dom andra en kvinna, jag har inte koll på namnen och nu pratade vi så pass mycket om annat också, så jag vet bara att mitt val, stack ut lite. Jag gillade nog mest, kvinnan som satte andra på plats, värnade om sina nära, var en ensamvarg, men ville ha något mer. Hon ingav respekt hos både kvinnor och män.

Här drog jag iväg en liknelse med kvinnan Qristina Ribohn, hon som var i med i första avsnittet, första säsongen av Farmen. Hon finns numer inte i livet och nu kan man titta på den säsongen om man vill.

Jag ville, så jag varvar den med den nuvarande säsongen.

Nå, den kvinnan tror jag att man antingen hatade eller älskade. Hata kanske är starkt, man kan säga ogilla eller älska, det låter bättre. Jag fattade inte vilken planet hon var ifrån, första gången jag såg och hörde henne på teven. Men jag ändrade mig så till den milda grad, att jag hade sån lust att bara ringa och prata med henne, haha. Jag gjorde inte det, men vad jag älskade hennes raka sätt att vara. Pang på, så här tycker jag, punkt!!

Varför ska man lulla in saker i bomull? Det är inte så att jag själv, brakar på, det beror alldeles på vem jag hänger med, situationen, magkänsla/intuition. Ibland tjänar man på att sitta lite i bakgrunden och inte säga nåt. Man behöver kanske inte starta upp något som man vet, på ren känsla, inte kommer att leda nånvart.

Fotnot: Jag och Tina pratade magkänsla och/eller intuition, vi var lite osäkra på vad skillnaden var. Därför googlade jag nu, haha. Ja det kan betyda samma sak, för mig är magkänsla lättare att både skriva och säga än intuition

Summa summarum är väl ändå, att vi allihop, borde vara lite av den där Josef i boken, han som tar in miljön och människorna och följer med, samt lite av Qristina stuket, säg som det är och gå inte med på allt. Sen kan man slå på lite av allt möjligt där emellan, ödmjukhet, öppensinnad, glad, rolig, lättsam och seriös. Listan och önskemålen kan göras lååång

Jag åkte en bit utanför stan igår. Fick träffa en eventuell, framtida brukare. Jag hade, inför denna träff, kollat kartan trettifjorton gånger, både ritad och satellitbild. Och jag kände mig helt säker på vart jag skulle. Jodå, jag vet, det har jag tänkt och känt förut. Missade infarten och tog nästa. Kände med en gång att detta stämmer inte, men smal väg och jag visste i huvudet att jag sett att man kunde köra runt. Så jag fortsatte i sakta mak framåt. Tills jag kände att det här måste vara the end of the line.

Svängde in så jag hamnade mitt på en gård som jag körde igenom. Men där stannade jag och ringde. Jodå, jag hade inte villat bort mig totalt, huset jag skulle till låg 50 meter framåt. Fick höra att jag absolut inte var den enda som missat den första infarten, man får känslan av att det är en privat väg.

Vi hade ett trevligt samtal och det kändes jättebra. Så vi får se hur det blir. Brukaren får fundera om jag passar in där eller inte. När jag åkte hemåt så körde jag ut den väg jag skulle ha kört in. Så ska jag dit fler gånger så VET jag nu, precis VART, jag ska svänga in…haha, säger jag ja.

Åke är iväg och visar upp bussen för en man som helt oförhappandes plingade på dörren igår då jag var borta. Han bor inte här utan hade kommit upp enkom för Rallyt och då passade han på. Kul, jag hoppas att han gillar bussen lika mycket som vi gjort. Blir väl ingen affär idag, hur som, men han får ju se hur den ser ut i riktiga livet.

Inte så skönt väder ute, jag frös då när vi gick ut i morse. Men det kanske har slutat blåsa. Ser då skönt ut då man kikar ut genom fönstret. Paret som skulle kolla ut genom deras fönster och upptäckte katten i prekärt tillstånd, tyckte nog inte att det såg så härligt ut. Fast lite småroligt, men inte för katten, stackarn…

Önskar er alla en toppen lördag!

Hört talas om Streken? _______________________________

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 februari 2024 kl 09:33, Bli först att kommentera

Mja, jag vet inte om jag ångrar det jag skrev igår: ” Att stiga upp mitt i natten kan jag göra, men att åka några mil för att stå mitt ute i nån terräng, mitt i vintern, nopp… skulle inte tro det. Jag har ju världens längsta startsträcka på morgonen. Så har jag en inbokad tid, vill jag stiga upp 2-3 timmar innan. Hon ska iväg vid 04.00 så för min del hade det inte ens varit lönt att gå i säng 😵‍💫🥱”

Jag släckte lampan typ 00.00 och vaknade 02.00. En timme låg jag och försökte somna sen klev jag upp. Fast jag tog med täcket och en kudde ut till soffan. Tog väl 2 timmar innan jag slocknade igen. Tänkte mest att det kan ha varit för att jag nämnde tiden i inlägget jag skrev, som min klocka ställde in sig och jag kör ju aldrig på snooze så…

Klockan 7 kom Winstone in tassande och tyckte att vi skulle säga God morgon! Klädde på mig och vi tog en promenad i omgivningen. Inte kallt alls, men kändes som om det låg lite flister i luften. Dom har lovat en hel del snö men jag hoppas att det kan hålla sig utanför kustlinjen, tack så mycket!!

Fick by the way nån bättre bild på Rallybilar igår. Dagsljus och position gör saken lite lättare

Att stå bakom ett fönster i skymningen och bara har ett litet hål mellan snövallarna att få en körande bil att fastna med skärpa, är svårt. Fick tips av både Ulla och Jan A med olika inställningar på mobilen. Jo jag vet att dom finns, jag testade lite av varje. Men vissa inställningar funkar inte alls om man tar bildserie eller vill ha ”anti skak” mode. Nå, det var ju inte så viktigt, i så fall hade jag nog gått ut och fotat istället

Hade en jättetrevlig lunchdejt med Helena Springare. Vi käkade på Victoria, gick upp på Marknadsplatsen och kollade runt i båsen. Vidare över till Röda Korset. Och ja, givetvis stod där en kolteckning gjord av Åkes farbror, Jean Ragnar. Den var ramlös, och jag kunde inte låta den stå kvar där. Vänta, jag går och fotar… hinner bara sätta ner den på golvet, fota

och BAAM, där kom modellen in, haha, han är ju för rolig 😁

Sa till Åke då jag kom hem att jag vet faktiskt inte varför jag köpte den. Och hade det varit du, som kommit hem med den, så vet du ju vad jag hade sagt… Jodå, han visste precis det. Vi har väl nånstans insett, att vi inte kan köpa alla hans tavlor som dyker upp. Vi har ingen plats för dom. Den här bilden föreställer stor hässjan bortanför Brännland…tror vi 🤔

Sen avrundade vi faktiskt vår lunchdejt med en kaffe inne på Mios lilla fik. Ett bra avslut på dagen. Helena la ut den här bilden på hennes story

Dom har ju goda vänner i Norge och fick veta att där kallas Linus antingen för La Linea som han heter på Italienska, eller Streken, haha. Det var ju klockrent. En kvalificerad gissning från mig är att Streken är ett ord för streck ______________________

Hann hem och koka kaffe, bre en macka och drog iväg på bokklubbs träffen. Tyckte himlen såg magisk ut därnere på Skeppsbron där jag parkerade bilen

Vi gick igenom boken vi hört eller läst och var rätt eniga om att det var svårt att komma in i handlingen, men då man fattade det så hade den absolut sina poäng. Är klart läsvärd men ett tips är att läsa nån recension innan, så man förstår upplägget.

Vi hade lite olika frågeställningar om hur man kan tolka historien. Så intressant att höra vad andra tyckte och att vi nånstans tyckte likadant. Ny bok blir denna

Fredag och helgen står för dörren. Önskar er alla en trevlig och förnöjsam helg oavsett vad ni pysslar på med. Ut och fota, vetja, men kolla vad ni fångat på bild innan ni lägger ut…kanske 😶😁

Vem ska vi skylla på 😶🙄

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 februari 2024 kl 07:57, Bli först att kommentera

Skrollade i flödet på FB och såg något om Fröken Snusk. Jag har hört namnet nämnas nånstans, möjligtvis på teven. Lyssnade på intervjun, av ren nyfikenhet. Förstår utan att höra på nån av hennes låtar hon sjunger, att dom innehåller lite svordomar och annat.

Nå, här kollar jag sedan kommentarerna, där folk trycker ner henne, skamligt, fult, rånarluva, inte konstigt att världen ser ut som den gör…

Mja, och därom tvista de lärda. Vem ska vi skylla på, ifall man tycker att saker och ting börjar sväva iväg, och gränsen mellan rätt och fel, naggas i kanten? Är det Fröken Snusk, som står för förfallet? Eller ska vi lägga det på oss vuxna, som tillåtit saker som egentligen inte alls har varit ok, fast vi lät det vara?

Jag kommer osökt att tänka på Eddie Meduza. Han hade inte så rumsrena låtar, men dom fastnade ändå. Och även om vissa var lite too much, gjorde han ändå en massa bra covers på bra låtar. Nu påstår jag inte att alla gillade honom heller. Utan mer att det fanns såna låtar, redan på gamla tiden, men då kanske han var mer ”en” av sitt slag. Idag är det inget ovanligt.

Nån skriver om rånarluvan som ett sätt att dölja skiten, och får till svar, att gömma sig bakom en skärm och döma ut en annan människa, är väl också att gömma sig. Och det kan vara där, du har dom som bidragit till varför världen idag, ser ut som den gör. Nailed it, tänkte jag, men skrollade vidare.

Har vi inte alla, nån gång i livet varit både hon, och åhörarna, vi har varit dom som haft åsikter och meningar om mycket, men… Man växer till sig. Och man ska aldrig glömma hur man själv varit. Ibland kanske man inte ens ska säga nåt om saker, utan göra som jag, skrolla. Ge inte sånt du inte gillar, din uppmärksamhet. Om ingen gjorde det, så kanske saker och ting skulle förändras lite snabbare. Och kanske, kanske, skulle många må lite bättre av att bara släppa saker.

Rallyt är på gång, det både syns och hörs där vi nu råkar bo. Skulle försöka få en bil på bild igår kväll men farten och skymningen är inget att fota i, inte med min mobil i alla fall

Nicco är en av volontärerna till detta Rally, och ska upp mitt i natten för att ta sig ut till den sträckan där hon ska stå imorgon. Jag är inte ett dugg avundsjuk. Att stiga upp mitt i natten kan jag göra, men att åka några mil för att stå mitt ute i nån terräng, mitt i vintern, nopp… skulle inte tro det.

Jag har ju världens längsta startsträcka på morgonen. Så har jag en inbokad tid, vill jag stiga upp 2-3 timmar innan. Hon ska iväg vid 04.00 så för min del hade det inte ens varit lönt att gå i säng 😵‍💫🥱

Testade att göra nåt jag sett på TikTok. Till middag hade jag planerat falsk lövbiff, det är ju superenkelt att göra. Jag hade typ 300 gram upptinad köttfärs, blandade ner ett litet ägg, 1 msk majsstärkelse, salt, kryddor, en liten skvätt kalvfond. Delade färsen i 4 delar, rullade en liten boll och släppte ner på plastfolie, la över en bit av folien och klappade ut färsen till en lövbiff. Stekte med olja och extrasaltat smör.

Till detta, det jag fått tips om… potatis kroketter. Dom lät jag tina och sedan klämde jag ner dom i våffeljärnet. Inget smör utan bara som dom var. Kryddade lite lätt med pommeskrydda… men suveränt enkelt och gott. Jag gillar inte potatis kroketter, men nu…yes, det blir repris på detta i framtiden. Inte så bra bild men…hehe, vi hade hunnit börja äta då jag kom på att jag skulle föreviga tallriken

Idag är det lunchdejt med Helena Springare och ikväll, bokklubbs träff. Men dessförinnan, en kopp kaffe till, promenad med Winstone, frukost och samtal med Tina. Blir en bra start på dagen. Önskar er alla en fin dag och skickar stort grattis till ännu en till, pigg och fräsch 60 åring, min kusin Johan, Hipp Hipp Hurra!!

Jag är diskvalificerad med råge

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 januari 2024 kl 20:21, 6 kommentarer

Började skriva detta i morse:

Gick fint fint med stötvågsbehandlingen igår. Vi konstaterade att den hjälpt och jag idag kan gå och springa i trappor som jag gjort förut. Så av den anledningen kom vi bägge två fram till att det inte är nödvändigt med fortsatt behandling. Fantastiskt att nåt så enkelt, kan vara så funktionellt!

Hittade ett 3 årigt minne på FB och jag småler. Hade nämligen förträngt att jag inte bara blev, årets assistent för 4 år sedan, utan jag blev även nominerad till det, året efteråt. Hur mycket värmer inte det hjärtat, så säg 🧡

Hittade en annan rolig grej jag hade lagt ut. Hur man på ett enkelt sätt, kan göra en djurbädd. Tror dessutom att din katt, hund eller vad det nu kan vara, skulle älska bädden än mer, ifall du tog en tröja du använt själv.

Sen ringde jag Tina, fixade lunch till Åke, kopplade Winstone och drog iväg till hundbadet hos Dogman. Lämnade in honom och fortsatte upp på Crosta och fikade med Helena Springare

Hon hade the dog med sig, som är aningens olik Winstone. Han hade ALDRIG lagt sig på golvet vid ett mat/fika bord, som hon gjorde. Chill hund 😀

Hem och pratade med Nicco i nån timme. Jag kom på ett bra ord för att beskriva en ”diskare”. Det kom sig av att hennes diskmaskin gått sönder. Jag ser inte behovet av en maskin, jag diskar ju för hand och har gjort så i många år. Alltså en femstjärnig diskare. Fast finns det inte ett finare ord för det, undrade Nicco. Jag klurade och BAAM, klart at en diskare med erfarenhet ska heta Diskvalificerad.

Presentera dig som det och nån frågar vad sa du, vadå diskvalificerad. Ja… kvalificerad för diskning, vad annars. Hehee…

Tjopp tjopp så var det dags att göra sig klar för kvällens bokklubb. Vi gjorde en specialare för denna gång och tog bord uppe på Tonka. Passade bra då några av oss inte ätit middag. Jag tog en Caesarsallad, mycket god, må jag säga.

Nu är jag hemma igen och kom på att mitt inlägg aldrig blev färdigt…jösses!

Och lika intressant som tidigare att höra andras åsikter om boken vi läst/lyssnat på. Här delades verkligen gruppen i två delar. Fast ändå inte… man kan alltid diskutera och resonera, det roliga blir väl hur man tolkar olika saker. En hund som kunde prata, var med i boken, det tyckte nog dom flesta var over the top.

Jag hann inte säga vad jag tänkte då jag läste om den. Men jag vet att man inte behöver inte ge kommando åt alla hundar, utan man kan prata som man pratar med sina vänner. Hunden kan ändå förstå. Winstone vet vad jag säger då jag till exempel säger typ, ”men snälla Winstone kan du gå in i skuggan, det är så varmt här!” Han suckar och går långsamt in i skuggan och lägger sig. I boken tror jag att det är det som åsyftas. En hund kan förstå ord, en massa ord. Godis är en MYYCKET lätt ord att förstå 😂

Tänkte också på dom här ”pratplattorna” dom köper till djur. Det är ord som läses högt då hunden trampar på knapparna. Här kan dom själv, bilda enkla meningar. Finns en mycket populär hund som är extremt duktig på det. Bunny, här kan ni se ett klipp med henne

En trevlig dag och en trevlig kväll med vänner och bekanta. Tog 2 bilder då jag och Winstone kom hem från hundbadet, himlen lyste verkligen i min favvofärg.

Winstone lyser inte i orange men hans vita päls då han är nytvättad och fin

Med det önskar jag er en fortsatt fin kväll!

Koppla ihop hjärnan 🤯 med hjärtat 🧡

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 november 2023 kl 05:58, Bli först att kommentera

Satt och åt en sen lunch på Avion igår. Bakom mitt sällskap, utspelades något som jag tyckte var rent beklämmande. Men det är ändå med tillförsikt, jag skriver detta. För jag VET, absolut INTE, med säkerhet hur själva upplägget ser ut i verkligheten.

Samtidigt som oss kommer det 2 killar, en som har Down Syndrom och en som jag tolkar, som en stöd eller kontaktperson. Jag hinner tänka att det är trevligt, man går ut och äter tillsammans och får vara en del i vardagen utan att det är några konstigheter. Fast… det är bara killen som har Down Syndrom som äter.

Det kan vara det som gör att jag tänker att detta är ett uppdrag. Den icke ätande personen är där som stöd under en aktivitet. Inget konstigt med det förutom hans totala intresse av att vara där. Han sitter och stirrar ner i sin mobil under hela måltiden. Han som äter, söker den andres blick, flera gånger under tiden dom sitter där men får ingen respons. Jag blir seriöst förbannad! Ber om ursäkt om någon finner det stötande att jag fotade men jag döljer personerna på bilden.

Jag säger till mitt sällskap att snart brinner jag av, på riktigt, vad f-n är det som händer. Men jag tyglar mig, enbart för det jag började att skriva, jag kan ju bara spekulera, jag VET ju faktiskt ingenting om situationen. OM, jag hade brunnit av eller ifrågasatt hela händelsen på nåt sätt, är det inte heller så säkert att han som satt och åt, hade tyckt att situationen känts tryggt och bra. Hur borde man agera om man ser något sånt här?

Det blir ju som ett vågspel. Hade ju varit en helt annat grej om jag faktiskt hade svart på vitt att detta är ett uppdrag, och dessutom hade jag nog behövt veta, under vilka former uppdraget var utformat. Jag kan ju inte påstå att jag vet att dom ska prata och hänga på ett mer socialt sätt. Det kan vara så att han bara vill ha någon med sig men som inte ska störa på nåt sätt. Fast det är långt ifrån min upplevelse av det hela.

Vad kan jag nu vilja ha sagt med detta inlägg, månntro? Jo, mina vänner, om man inte har ett intresse och engagemang av att hjälpa andra till att ha bra och minnesvärda dagar, ska man inte ens vara berättigad till såna här jobb eller uppdrag. Låt dom uppdragen gå vidare till dom som faktiskt engagerar sig med hela hjärtat. Sitt inte av er tid enbart för det ni får in på kontot. Halva belöningen av att göra såna här grejer är ju VETA att man gjort det bästa man kunde, för att få till en bra dag. Gör man det så kan det inte bli annat är win win för allihop. Jag vet att hjärnan pratar väldigt mycket men glöm inte att hjärtat ska vara med, också.

Var en sväng på Röda Korset också. Gissa vad som fanns där…jo en tadaa…lampa. Jag gillar ju såna, haha. Och nu sitter den ny (gamla) lampan i vår hall. Cool va?

Avslutade gårdagen med Bokklubbs träff. Där jag fick bekänna att jag inte lyssnat på mer än en kvart innan min hjärna (inte hjärtat) skrek att jag skulle stänga av för jag fixade inte dialekten eller orden. Fast jag var inte ensam om att reta mig på dessa saker, så det var kul. Däremot hade dom andra tjurat sig vidare med att lyssna och nån hade istället valt bokformatet.

Betygsättningen blev hög, 4.5 av 5 möjliga. Jag som inte lyssnat på den, gav en 4 utifrån vad dom berättade om innehållet, den lät ändå värd att läsa. Jag kommer inte att försöka lyssna på den. Nå, det får ligga på en framtid, nu blir det något helt annat. Nämligen denna!

Ska köra igång den redan idag så hoppas jag att det blir en sån där man inte kan sluta lyssna på utan att den väcker mersmak, med en gång. Sagan om Isfolket kommer jag ändå att fylla ut med, mellan gångerna. Den ska jag absolut lyssna igenom alla böcker av.

Med det så önskar jag er alla en fin fredag!

Framkalla minnen av känslorna, kan vara ett tips! 😊

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 oktober 2023 kl 09:56, 2 kommentarer

På bokklubbs träffen, utsågs en ny bok att läsa eller lyssna på. Den här gången blev det ”Blir du ledsen om jag dör?” Med Nicolas Lunabba, uppläst av Nicolas Lunabba

Efter första stycket, vill jag ge upp. Jag är ledsen, men jag kommer inte att fixa att lyssna på den här boken. Vill inte vara en som slutar, bara så där, utan har fortsatt lyssna några kapitel till men den kommer inte att fånga mig med nånstans. Det är som att lyssna på en fortgående, never ending dikt. Med ord som har samma betydelse, som matas på i en och samma mening. Givet för att beskriva och understryka, fast jag klarar det inte.

Kan jämföras med om man läser en dikt av till exempel Karin Boye. Här, andra stycket i ”Jag vill möta…”

”Jag vill kasta mina vapen,

svärd och sköld.

All den hårda fiendskapen

var min köld.”

Men istället skulle hon ha skrivit så här:

Jag vill kasta, slänga, göra mig av med, demolera, kassera, mina vapen, svärd, handgranater, knivar, värjor och sköld.

All den hårda fiendskapen, schismen, aggressionen och osämja

Var min köld.

Vi pratade om en annan bok, ”Hundmanuskripten” av Jon Fosse uppläst av Reine Brynolfsson. Så då valde jag den istället. Nånting må jag ju komma med att jag har lyssnat på. Blev tyvärr ett botten napp, även här. Gick dock in rätt så positivt i lyssnandet. Och jag tänker att det ändå är lite kul att man får höra från hundens perspektiv. Fast det går alldeles för långsamt och i varje mening säger han hundens namn, Webster.

Nu har jag hört det namnet så många gånger att snart kommer jag att börja kalla Winstone för det. Det går inte!!

Ska se om jag hittar nåt annat som jag faller för. Lite svårt att leta dock, då jag inte är med i svängarna överhuvudtaget, då det gäller böcker. Vilka det pratas om, betyg, genre…ja allt sånt där. Nåväl, det löser sig.

Nu sitter vinterdäcken på bilarna. Vinterskor och vinterjacka…check ✅. -2 då jag steg upp, så det är absolut den årstiden då vi kan förväntas oss vit mark, då man stiger upp. Ingen större längtan men det bär dithän, oavsett om man längtar eller inte. Fast just idag, var det då inte vitt på backen.

Man får passa på att ta dom där vägarna och stigarna som blir apjobbiga att gå, då det ligger nån halvmeter snö där, haha. Och sen får man framkalla minnet av känslan, då man äntligen kan gå där efter snösmältning och upptorkning. Nåt att se fram emot.

Ha en fin tisdag, allihop! Och ett ps. Apropå något jag skrivit om i texten, kolla på den här bilden, ser ni det? Ds.

Mastodont, vet ni vad det är? Inte Googla nu…

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 september 2023 kl 10:22, 4 kommentarer

Blåbär, busken är full av blåbär 🫐 Jag blir lika häpen varje år, på riktigt.

Och nu har äntligen, buske nummer 2, vaknat upp och börjat producera bär. Inte vilka som helst heller. Jösses! Här är dom från buske nummer 1, tuggummit som referens.

Kontra dom från 2:an

Vilka mastodonter!!

Mastodonter, vet ni förresten vad det är för något? Utan att Googla nu…

Mastodonter var ett släkte av utdöda elefantdjur som levde mellan 10 miljoner och 10 000 år sedan. De hade koniska tänder som var anpassade för att äta löv, och vissa var håriga likt mammutar. Och ja, man kan använda mastodont som ord för att beskriva något jättestort 😁

Jag fick vara till sjukgymnasten igår och där inledde vi ”operation” stötvågsbehandling.

”En applikator genererar tryckvågor som med given frekvens och kraft bearbetar den skadade vävnaden. Stötvågsbehandling ökar metabolisk aktivitet i cellen, ger ökad blodcirkulation och ökad vävnads återbyggnad samt leder till minskad smärta. Stötvågsbehandling anses på detta sätt stimulera läkning i skadad vävnad.

Stötvågsbehandling har visat ge bra resultat vid skador som plantar fasciit, (hälsporre), benhinneinflammation, trochanterit, hopparknä, löparknä, tennisarmbåge, golfarmbåge, senskador i axel och impingement.

Blodcirkulationen i området ökas och en ny lindrig inflammation startas. Detta är kroppens naturliga reaktion vid läkning och reparation. Vid besvär med kalkinlagring i vävnaden har man kunnat visa att stötvågsbehandling resulterar i en minskning av kalkinlagringen – med minskade besvär eller utläkning som följd.”

Jag fick under 5 minuter, 1600 stötar mot punkten där det gör som ondast. Sjukgymnasten tog på sig hörsel proppar och jag undrade om det var för att han inte skulle höra mina skrik, haha…

Det kändes ungefär som nån som upprepade gånger (1600 gånger) skar med en liten kniv. Och efter 10 gånger säger hjärnan, jamen ge dig för f-n, fast det fortsätter.

Nå. Det var ändå inte jättejobbigt, smärtan blev inte värre än värst. Detta ska nu göras vid 3-4 tillfällen till med en veckas mellanrum. Sen vilar man 6 veckor för att sedan göra en utvärdering. Han sa också att jag förmodligen har Artros på gång i höften. Men det kan dröja flera år innan en röntgen kan visa på det. Men jag har typiska sådana smärtor.

Fick trösta mig med en bit blåbärs paj, så det blev ändå värt det 😜

Trevlig bokklubbs träff igår. Nya ansikten att försöka memorera, samt namnen förstås. Jag som suger på det 😯 Vi pratade allmänt om upplevelser vi haft, smått relaterade till boken vi läst. Och givetvis vad vi tyckte om boken, hur vi läst den, via ljudbok eller fysisk bok. Hur uppläsaren var (ljudbok), saker som vi saknar och vad som var bra.

Vi läste/lyssnade på, Fjäril i Koppel, av Zinat Pirzadeh. Det är en uppväxtskildring. Man får följa Shirins väg från barn till kvinna i Iran. Där revolutionen bryter ut och restriktionerna som följer med hennes ålder. Jag tycker att jag fick lära mig mer om ett land som jag inte tagit till mig så mycket av, tidigare. På gott och ont, precis som vanligt. Man kan ju växa av lärdom, men man kan även få gå lyckligt ovetandes, om man väljer att inte se eller lyssna. I det här fallet kommer jag att välja, att lyssna och se. Vi kan alla lära oss, tänker jag.

Nu är nästa bok påbörjad. Skilsmässan av Moa Herngren. För tidigt om ett uttalande, men jag ska ge ett då jag är klar med den.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Etikett: bokklubb

Vad är rättvisa egentligen?

Våra mammor 👩‍👧‍👦, sockor 🧦 och falsk fläskfilé 🥩

Karaktärer kan man hitta lite varstans, det är bara att titta upp

Kom till the end of the line

Hört talas om Streken? _______________________________

Vem ska vi skylla på 😶🙄

Jag är diskvalificerad med råge

Koppla ihop hjärnan 🤯 med hjärtat 🧡

Framkalla minnen av känslorna, kan vara ett tips! 😊

Mastodont, vet ni vad det är? Inte Googla nu…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten