Etikett: kvinna

Trevlig kväll med Öl 🍻🍺 i fokus och trevliga människor

Av , , 2 kommentarer 15

Jomen jag fixade minsann steghyllan, fick bli lite gult, mitt i alltihop. Ser faktiskt lite varmare ut

Winstone är ofelbar, han kom spurtande då jag steg upp från soffan för att fota. Sedan försökte han placera sig så jag skulle få med honom. Haha, är han van eller är han van, eller…är han godis sugen 🤔😁

Öl provningen genomfördes på Mopar klubben nere på stan. Ett ställe vi aldrig varit in på. Inga bilar ryms därnere, men bil/fordons relaterat, rakt igenom.

Inredningsdetalj på toaletten 😜

Öl provningen ja, i mitt inre hade jag föreställt mig att vi skulle få öl i små små glas, och det skulle smakas och smuttas, och vi skulle komma fram till hur man använder sina smaklökar på rätt sätt. Men nej, inte riktigt så.

6 plastmuggar var, och 6 flaskor/burkar per par.

Sen berättade han lite om hur öl framställs, skillnader på humle och malt, hur smaker kan framträda utan egentliga tillsatser och sedan, öppnas burk nummer 1. Han visar hur öl ska hällas upp, lukta, och drick.

 

Efter varje öl gick han runt och frågade vad vi tyckte om det vi fått. Han tyckte det var extra roligt, att vi ändå var några där som inte är öl älskare i nån större bemärkelse. Men att vi ändå testade och hade åsikter. Här kan jag ju tillägga att hade det varit vin, hade jag inte deltagit alls 🤣

Den sista öl vi fick var denna

Jisses, den väckte nog mest beundran också, bland alla som var där. En öl, som smakar choklad, godiset Marianne och enligt mig Calua (lite kaffe). Jag sa med en gång att den där ska man nog bara servera i ett snaps eller likör glas, till en efterrätt. Dricker man en hel burk själv, är man nog redan fulltankad 🤪

En jätte trevlig kväll och trevliga människor. Det behövs ju inte just nå mer än så.

Det kom fram en trevlig kvinna som Åke känt sedan ungdomens dagar. Hon berättade att hon brukar läsa min blogg ibland, och här sa hon något jag tycker är väldigt intressant. Hennes upplevelse av mig in real, var inte vad hon föreställt sig genom mitt skrivande. Hon trodde att jag skulle vara mer, ja kanske framåt, mera pratsam, och på.

Fast själv är jag nog mer en som tar in omgivningen, lyssnar och känner efter, försiktig kanske. Men lugn bara, jag kan nog både höras och synas men jag tror inte att jag är den som tar upp plats. Det kanske är något som växer fram vartefter man lär känna någon. Mina nära vänner känner nog mig som den jag är. Om det sedan stämmer in i hur jag skriver, det kan bara dom tala om.

Och här mindes jag plötsligt vad en kollega till mig, sa vid ett tillfälle då vi satt och pratade om hur vi är som person. Till saken är, att jag är arbetsledare, vilket är en roll man har i sitt yrke och med det hon sa, undrar jag om det var utifrån den rollen, hon beskrev mig. Hon undrade hur mina vänner skulle beskriva mig. Hm…

När jag sa att det är svårt att säga men… dom skulle nog säga att jag ofta skrattar och är glad. Lättsam och hjälpsam. Då såg hon snopen ut, och jag förstår att hon har en annan syn på mig. Hon tycker att jag är rak, lite hård, nån man lyssnar på och respekterar. Jag kunde inte annat än skratta då med, och nu tänker jag att hon utgår ifrån min arbetsledarroll, inte jag som person.

Fast jag har påpekat att jag är ju främst en personlig assistent, precis som mina kollegor. Även om jag leder och fördelar arbetet så gör jag ju samma saker som dom andra. Jag rider inte på nån våg.

Nämen på riktigt, visst är det intressant och kanske lite tankeväckande också.  Man är den man är, fast i olika nivåer, beroende på omgivningen. Kanske inte ALLA människor, men dom flesta, skulle jag vilja påstå.

Tackar för inbjudan vi fick av Hedins, till denna öl kväll. Riktigt najs och hey, vi fick en rejäl sovmorgon på det, känner oss pigga och utsövda. Kunde ju inte bli bättre

Ha en fin söndag, allihop!

Offret dängde upp förövaren

Av , , Bli först att kommentera 11

Hade en städdag igår. Känns inte som om jag hunnit med, ordentligt. Man är hemma en dag, för att nästa dag, vara ute på äventyr. Jobbet kallar, det ska göras, ärenden ska uträttas, räkningar betalas, man ska hinna underhålla sig själv. Promenader, träning, vännerna ska man absolut inte förglömma. Så, jag gjorde som jag alltid gör, höll många bollar i luften, då jag liks höll på.

Började faktiskt innan frukost, med att gå ut med hunden och blåsa iväg upp på Kvantum. Min frukost yoghurt hade nämligen tagit slut.

Ut på gården och plockade in blåbär. Gjorde en knäckig blåbärs paj och kokade en mjölkfri vaniljsås.

Det gjordes i samma veva som jag plockade ur kökshyllan och gnussade upp den och alla prylar som står där. Tror aldrig hyllan varit så vit sedan vi köpte den. Blir tyvärr så då man har ett kök utan fläkt. Alltså svårstädat…

Men nu är det städat och jag har minsann planer för den hyllan. Dom planerna väcktes naturligtvis medan jag höll på där.

Plockade undan saker som stått framme i väntan på nåt, fråga mig inte vad. Dammsög, torkade golv, gick över på Ica Nära och införskaffade lite blomjord. Planterade några blomskott jag haft i ett vattenglas för rotning

Pratade i telefon och tvättade kläder. Sen kände jag att nää, jag har redan gett bort några timmar från mitt onsdags pass, så jag frågar om assistenten som jobbar förmiddag, vill fortsätta till min vikarie kommer, och det gick alldeles utmärkt. Såå…wohoo, en extra ledig dag är inte fy skam.

Radio P4 i Västerbotten hade en fråga nu på morgonen. ”Vad är det som gör att du trivs och är kvar, där du bor?”

Många svarar att det beror på närheten till affär, jobb och andra bekvämligheter. Men är det så, på riktigt?

Klart att det kan vara pluspoäng, men viktigast av allt är väl att man känner sig hemma i hus eller lägenhet där du faktiskt har en stor del av ditt liv. Då kanske inte platsen, är absolut viktigast. Det är ju där du har din familj och allt vad som kan finnas i ens boende.

Sen kan man givetvis otrivas på grund av andra saker. Otryggt område, otrevliga grannar, buller ja allt sånt där som man inte vet, förrän man är där. Alla har kanske inte heller möjligheten att flytta, bara så där, heller. Då blir det ett ännu större problem.

Nåväl, jag trivs som fisken i vattnet där vi är just nu, i alla fall. Både på vårt område

Och i Umeå (på rätt sida av älven)

Sivert och Ewa kom hit på kvällskvisten och fick lite kaffe och blåbärs paj. Vi satt och surrade om allt möjligt- Samtalet gled in på inbrott och andra kriminella saker. Jag frågade om dom sett TikTok klippet med den 82 åriga kvinnan i USA, som blev överfallen i sitt hem, men det slutade med att förövaren fick åka plingpong Taxi till plåsterhuset. Det hade dom inte, kanske inte ni heller, så vill ni se en kvinna som kan ta hand om sig själv, klicka på bilden. Och hey…ha en fin onsdag allihop!

 

Monsterlikt återbruk

Av , , Bli först att kommentera 13

Ja nu står han här, vår nye snabeldrake. Rustad, rak och pansa…plastomsluten, (orden kom bara till min skalle, och är egentligen början på en av Karin Boyes dikter, haha).

Hatar att köpa hushållsapparater, men dom är absolut ett måste. Eller ja, det beror väl på vem man frågar. Men det vore, åtminstone för mig, tragiskt att inte kunna städa, tvätta, laga mat på spis osv. på det enkla sätt vi kan idag. Tänk er att stå och knäskura ett sopat golv, tvaga tvätt med tvättbräda och koka soppa över öppen eld…

Nicco bjöd med mig till en Loppis i Klabböle, igår. Den bästa loppisen jag varit på i sommar. En äldre kvinna med fina saker och inga opriser. Jag fick med mig hem dessa 3 glas koppar i plasthölje (almost mint condition) och medföljande bricka, för 60 riksdaler. Tror att dom kallas för Melitta koppar.

Och dessa 2 koppar, Rörstrands Pomona Diamant, 90kr styck, men jag vet att dom kostar runt 450 kronor om man hittar dom i butik.

Nu spelar inte priset så stor roll, annat än att det är kul att man faktiskt, än idag, kan få känna att man gjort ett fynd. Jag tänker ju använda dom,

såklart. Gillade dessa koppar utan att ens lyfta upp dom från bordet.

Kvinnan som bor där, eller höll i loppisen, hade ett ovanligt efternamn. Så när vi kom hem, började jag säga det till Åke. I min tankevärld, så trodde jag kanske att hon hade nån koppling till Elsie, via jobb eller annat. Men jag hinner bara börja på hennes efternamn så fyller Åke i både för och efternamn i ett svep. Och ja det är ju rätt, och inte bara att han kunde namnet. Hon hade varit hans klassföreståndarinna, way back in time.

Bredvid kvinnan, på loppisen då, satt en tjej och hennes pappa, vid ett eget bord. Där fanns det grejhojta, haha. Så coola saker, i mitt tycke då. Eller vad sägs om denna öppnare

Dom hade magnet fiskat i älven och fått upp den därifrån. Och därifrån till Klabböle för att hamna hemma hos oss. Fick ett visitkort

Och ni kan även hitta dom på INSTA gram. Lånade 2 bilder därifrån.

Sen tog vi kaffe och en glass nere på Energicentrum. Fast nu ljög jag, grovt. Det var tanken men dom hade sålt slut på ALL glass. Jamen vi tar väl en godbit då…och kaffe. Ok sa tjejen bakom disken, för att i andra andetaget säga, ja just ja, vi har slut på kaffe också. Oh my loooord!!

Inte för att godbiten var dålig, fast jag hade aldrig valt att dricka mineralvatten till den. Men vad gör man *himlar med ögonen*

Åkte ut med Camaron efter middagen. Vi gjorde en längre sväng runt Umedalen, Baggböle, Kåddis, Öbacka Strand, Sofiehem, kajen. Där stod det 3 bilar i kurvan. Haha, Camaron är ju inte tvärlätt att ratta i snäva utrymmen, tur man tränar Haha. Lacke Nilsson ryckte fram mobilen och fotade.

Sen tyckte han att Åke var väldans lik nån från ZZ Top, så han fick till en bild på honom med

Nej mina vänner, nu ska jag röja min väg ut på gården. Röja innebär att jag ska ta ner lite saker till källaren som hamnat innanför dörren. Det samlas på hög då man har andra saker för sig. Och nu tycker jag det är dags att ta undan dom så det ser lite städat ut, tänker jag. Ha en fin söndag! Avslutar med dagens upphittade på morgon prommis med Winstone.

Vet ni namnet på gamen?

Av , , 2 kommentarer 14

En till födelsedag, idag. Min svägerska Svetlana, fyller år. Men precis som Theresé och Anders, som redan avverkat sina födelsedagar i augusti, så finns dom för långt bort för att firas på dagen. Nu råkar det dessutom falla sig så, att min lillebror Lars, som är gift med Svetlana, fyller 50 på måndag…hoppla. Gissa att vi kommer att fira dessa 4 personer nästa vecka, då vi åker ner, bara så där, för att. Men idag, GRATTIS Svetlana, hoppas du får en fin födelsedag!!

Gick bra att jobba igår, kändes mer som om man var där för att hälsa på. Vilket perfekt jobb man har, va. Inte alls alla förunnat, det vet jag.

Hade ett längre samtal med en kvinna från inlandet, (stället där hon bor, börjar på Ren och slutar på vattnet) igår kväll. Hon tillbringar mycket av sin tid med sina hundar och gärna ute i skogen dom dagar hon tyar med. Björn har dom gott om, och hennes största rädsla är att hon ska stöta på nån som ger sig på hundarna. MEN…hon har björndödar kniven i byxfickan. En tadaaa…svampkniv

Ehh ok, sa jag, och du tror att du kommer att kunna dräpa en attackerande björn med en liten kniv?? Ska du först borsta till honom och sedan sticka han i nosen?

Nja, hon skulle rusa till björnen, medan den var upptagen med hundarna, svinga sig upp på ryggen och hålla fast sig i nacken på bamsen och sedan ta honom via ögonen.

Jojo, sa jag och fick en bild i huvudet på nåt litet barn… hm, det kanske var Mowgli jag såg för mitt inre. Fast skillnaden är ju att han satt frivilligt på Baloo och studsade runt på ryggen.

http://www.clipartbest.com

 

 

Bäst jag skriver att vi drev lite, fast vem vet, bättre att ha något överhuvudtaget i fickan, än ingenting. Apropå Djungelboken, en kuggfråga, och kika nu inte på svaret utan att fundera. Vet ni namnet på en av gamarna som sitter där i trädet?

Imorgon ska min bil in på Verkstan, felsökning på insprutningen. Kan vara där felet ligger. Återstår sen att se om det kan fixas på nån dag. Åke har varit och beställt en backventill till sin SAAB, kan vara den som spökar där. Ska bli kul att se vilket fordon vi tar oss ner till Uppsala med.

Solen skiner och vi med den. Har hört att det talas om Brittsommar, så den hoppas jag verkligen på. Då kan man få riktigt fina dagar i september. Värmen den tiden är ju inte lika tryckande som då den kommer i juni och juli.

Ha en fin torsdag och passa på att njuta av dagen, ni som kan. Avslutar med en rolig historia jag hittade bland mina inlägg. Och svaret på vad gamen heter…Flaps, såklart! Klicka på bild för klippet från youtube. ”Du Flaps, vad ska vi hitta på?”

 Det var en gång en perfekt man och en perfekt kvinna.

De träffades och eftersom deras förhållande var perfekt, gifte de sig.

Bröllopet var perfekt och deras liv som gifta var också perfekt.

En julafton där det snöat en hel del, det perfekta paret körde bil på en slingrande väg. Plötsligt såg de vid vägkanten en man med en bil som hade punktering.

Det var jultomten med säck full av julklappar.

Eftersom de inte ville svika några barn, erbjöd de Tomten att åka med dem så att han kunde dela ut alla gåvor. Sedan började de dela ut presenterna.

Tyvärr försämrades vädret och alla tre råkade ut för en olycka.

Endast en av de tre överlevde. Vem?

(Tänk först innan du ser svaret här nedan.)
.
.
.
.
.
.
Naturligtvis var det kvinnan som överlevde.

Hon är den enda en av de tre personer som finns i
verkligheten.

Alla vet att Tomten och den perfekta mannen inte existerar.

För kvinnor slutar historien här. Män kan fortsätta läsa…..
.
.
.
.
.
.
.
Bonus för Män:

Om Tomten och den perfekta mannen inte existerar, så betyder det att det var kvinnan som körde.
.
Det förklarar olyckan …..
.
…… Och en sak till: Om du är kvinna och läste slutet av historien visar att:
Kvinnor gör aldrig som de blir tillsagda

Lainejaur – Arvidsjaur ToR

Av , , Bli först att kommentera 16

Winstone tyckte vi skulle ta Playa del Lainejaur svängen igår. Det här är vår lilla badstrand, inte så stor, men trevlig botten, och bra lutning.


Drog igång gräsklipparen (för att väcka Nicco) och hann gå några rundor med den igår förmiddag.

Vi gjorde oss i ordning för Arvidsjaur svängen, djuren fick stanna hemma. Som tur är så är det inte mer än 6,3 mil, mellan Lainejaur och Arvidsjaur. Så dom hade det absolut bäst här hemma.

Började med en lunch hos Hans på Hörnet. Det var gott, kan rekommenderas.


Vegetariska sortimentet var dock inte så stort. Nicco fick en tadaa…bakad potatis med absolut nada på, och lite sallad bredvid. Där kunde dom kanske kostat på ett kryddad smör av nåt slag, men dom kanske aldrig fått frågan förut, om den vegetariska menyn, alltså.


In på klädaffären, snabbvisit på Elon och sedan blev det Röda Korset. Kul att titta in på såna här ställen. För på dom flesta ställena är det ju så olika saker, beroende på vart i landet du är. Jag köpte bara en endaste liten grej, haha. Den påminde mig om barndomen. Mina föräldrar hade en likadan som stod på nyckelskåpet. En kaffe eller tekanna gjord av 5 öringar.

Nicco hittade desto mer. Hon är lite dragen åt tavelramar, och där fyndade hon absolut. Billiga fina ramar, fanns det gott om.

Plötsligt kommer det fram en kvinna som ursäktar om hon stör och frågar om det möjligtvis är jag, som bloggar på VK. Det är ju precis sånt här som är så kul. Jag vet ju att jag har läsare, men inte vart i landet eller vilka det faktiskt är. Men ibland kommer dom fram och bara säger vad dom tycker. Så himla trevligt, säger jag.

Och tack till dig, kvinnan i Arvidsjaur, som tackade mig, för mitt bloggande och att du uppskattar den. Det är ju såna som du, som blir betalningen av det jag sitter och gör, varje dag 🫶 Och nej, du störde inte alls ☺️

Utanför Ica kom plötsligt, vad som måste vara den coolaste campingbilen vi skådat. Nicco tycktes hinna se att den var från Schweiz.


Ner på souvenirbutiken. 

Vi började på baksidan, där det finns en liten loppis, och en kossa. En sån där ”villhöver” grej.


Jag hittade en gräddsnipa med tillhörande sockerskål (vild gissning), och dom ville jag ha.


Inne på butiken finns ju allt mellan himmel och jord. Jag köpte en present till min kund, hemma i Umeå. Tror att dom här kommer att gå hem där. Ett par torgvantar.


Själv införskaffade jag ett par vantar till vintern. Kändes varm och skön eller så är jag onormalt frusen, för årstiden.


Pepparkaksformar, kan man liksom strunta i dom här…nopp. Fast jag undrar om det är så lätt att få ut några kakor från dom där formarna?


Avrundade det där stråket med en fika på Tant Sveas. Var ju tvungen att fota lite därinne. Underbart!!

Toalettkonst finns också på stället


Jag köpte en vaniljkaka, men bilden blev jättedålig så den hoppar jag. Men jag kan tala om att det var den godaste kakan ever. Köpte även något annat, som jag inte törs visa på bild. Men om ni är nyfiken och vill veta, så… hörs vi på messenger…*nickar*

Ica för inköp av Fetaost, vidare på jakt efter en jordspade. Den som fanns här, hade gjort sitt. Gammal som gatan och träskaftet håller nog inte en livstid.


Så nu är vi delägare i denna pjäs. Delägare = ägare till halva var, 50/50.


Den hittade vi inne på XL Bygg i samma lokal som Ugglan. Sist, en snabbrunda inne på Dollarstore, innan tillbaka resan.

Vi kom oss hem men inte utan att det faktiskt hade kunnat bli en ofrivillig detour till Brunmyrheden. Åke ringde så jag pratade med honom. Nicco frågar om det där där vi ska svänga och jag svarar: Jaa!! Är du säker säger hon då hon bromsat in och svängt till höger. -Ehhm njaeee.. nej säger jag och det var ju en himla tur, haha. 

Nicco bjöd på en lika god middag igår som förra kvällen. Nu med sötpotatis och fetaost med samma stuk som tidigare. Sen, mina vänner, blev det arbetshandskar på. Nicco tog upp den sista svartvinbärsbusken och sedan blev det handsågning, krattning, och köra bort allt ris, kvistar och större grenar. Nu ser det riktigt bra ut.


Kvar är det där sista finliret, men man var tvungen att ta det som var i vägen, först. 


Vi unnade oss en grillkorv och lite dricka till


Idag ser vi allt en liten sol på himlen, det innebär då att den faktiskt finns däruppe. Så trevligt, måste jag ju säga. Önskar er alla en toppen dag!

Är du en följare eller skulle du ha frågat?

Det blev en stor flopp på läkarbesöket igår. Kommer dit och få veta att det INTE finns någon tid. Det enda som hittas i deras system, är en telefontid…idag 🥸

Jag säger lite mer än lätt, irriterat: -Du menar att dom ändrat en akut tid till en telefontid, och utan att ens meddela det till mig?
Jaa, säger hon lite osäkert, men tar i alla fall en lapp med sig och drar iväg för att prata med nån Kommer tillbaka efter några minuter och säger att hon pratat med kvinnan som gav mig tiden. Och den kvinnan, påstår att hon sagt torsdagen den 15 juni.

Det har hon inte sagt. Hon sa inget datum alls. Däremot sa hon…vet du vad, här hittade jag en tid…på torsdag. Och säger man så, på en onsdag, tror jag att ALLA tänker att då är det väl rimligt att det är dagen efter.

Nåväl, nu är det som det är. Frågar vi henne, kommer hon att säga att ett datum nämndes, frågar ni mig…nopp, det gjordes inte alls. Men, jag får ju ingen tid i alla fall, så det spelar ingen roll. Nu ska det bli spännande att höra ifall det är nån som ringer idag, eftersom det stod att jag hade en telefontid *nickar*

Var till en kvinna igår kväll. Hon bjöd på kaffe, smörgås, jordgubbar och annat gott. Vi satt och pratade om livet, rent generellt men även om hur olika vi alla är. Fast ändå agerar vi oftast i grupp. Vi är nog många som är followers. Man gör som andra gör. Och gör man inte det, så sticker man ut.

Jag berättade om ett klipp jag sett förut. Påmindes om det, då jag faktiskt berättade om samma klipp tidigare under dagen då jag satt här ute och pratade med vår hyresgäst. Har även dragit den i stora drag, på ett arbetsplastmöte vi hade för flera veckor sedan. Här får ni se vad jag pratar om för klipp.

För mig, är detta helt obegripligt. MEN, jag ska inte säga att det alltid har varit så. Jag tror att ålder och erfarenheter gör att man förändras. Jag skulle ALDRIG, hålla på att ställa mig upp utan att veta av vilken anledning, utan jag hade förmodligen skrattat till och sedan frågar den som satt närmast, varför man ska göra så där.

Alternativt hade jag gått till receptionen och frågat där. Så här förstår man väl hur viktigt det är, att faktiskt ifrågasätta varför man gör vissa saker och vikten av att ifrågasätta då saker förändras. Man kan ju missa något som är av yttersta vikt att det faktiskt måste göras på rätt sätt.

Det räcker med att 1 person gör fel, och sedan följer alla andra efter. För att dom inte ifrågasätter.

När jag såg och berättade detta, var det för mig, mer arbetsrelaterat. Men det gäller väl överlag, allt i livet. Vi är för dåliga på att fråga, ifrågasätta, få bekräftelse, se till att det blir rätt med en gång. Och gör vi det, så slipper man göra om. Såå…är du en följare eller skulle du ha frågat?

Tack ”S” för en trevlig kvällsfika, och tack för liljekonvaljerna.


Apropå kvinnor och arbete så tycker det är roligt att mina ord, tankar och privata åsikter, sprids även utanför Umeås gränser 🥰

Har en väninna på andra sidan Atlanten. Hon bor i Duluth, och egentligen har vi aldrig setts, inte heller har vi någon direkt koppling. Men hennes man, skrev av misstag, ett meddelande till mig på MSN, för många många år sedan. Han skrev fel adress, han skulle skicka det till sin fru, Mary Hage Hallsten men det hamnade hos mig. Och på den vägen blev det.

Hon såg något jag skrev om jobbet som anställd av God Assistans i Norr som Personlig Assistent, och hon ville i sin tur, dela med sig av det till hennes vänner och bekanta. Tror det var 1-2 år sedan. Igår delade hon texten igen. Här kommer den översättningen, som kan miss stämma nånstans, tror att det var Google translate som fick översätta 😁

Reposting this from a special friend, Maria Hallsten

A special Swedish friend posted these thoughts. She is a health care assistant. I believe the words she has expressed are thoughts we all can take a minute to ponder. So from my friend Maria please consider this:

Just as you get to know your user over the years. You get really close to each other, you become friends even if you might not, had hung out, if our paths had crossed in some other way. You grow together, you know what the other person is thinking before you open your mouth.

And it is super important, this to have an open mind, gut feeling, what does this person want, and how would I, myself, have wanted it? How would I have liked to be treated if I had sat in that seat?

Who would I have been able to trust, who would then have been able to bring my case when I myself, would not have been able to convey what I had wanted to say?

To respect someone else, to put honor and dignity in the profession we have, and to be proud of everything we do for our users, it is something very special. Unfortunately, I have to say that it is not at all as simple as many people seem to think. Not everyone has the right mindset.

I personally think, and I really hope that I get support from other assistants, that our users, whoever they may be, deserve to be seen, heard and respected.
Their home is our workplace, but our workplace must continue to be a home, regardless of who lives there.

To me, the true assistant is the one who takes the time to ask, ask again, let the user tell or show. Get to know the person as the person they were and how they are today. What is that little extra, that you can do to get a smile or a laugh back. 

Jag delade den på min FaceBook sida igår, och då la hon in denna kommentar.

Mary Hage Hallsten

For a little more context, I am a Registered Nurse. A very old one at 72, that is still employed as the Director of Nursing for a company that provides housing and services for people with physical and/or mental disabilities. I have worked in this particular field for almost 22 years.

When I read Maria’s post a couple years ago, I was impressed with how well she expressed the very thoughts and feeling I have in working with these people. It was truly heart warming to know that though we have great distance between us our thoughts are so much the same. As I would tell my staff and the people we serve, her words ”made my tail wag” and I am very proud and honored to know her even though it is only over social media. ❤️🥰❤️

Detta mina vänner, får avrunda dagens inlägg, och jag önskar er alla en toppen fredag!

-Gud hör bön 🙏, vrålade Åke!!

Av , , 2 kommentarer 12

Gick en prommis utmed Strandpromenaden igår. Strålande fint väder, men som oftast förtas lite, då det har en tendens att blåsa. Lite mer därnere vid älven också.

Såg på håll, ett äldre par som satt på en bänk. Kvinnan ställer sig upp, tar mannen under armen och han ska resa sig upp, men han sätter sig ner igen. Dom gör om proceduren, men med samma resultat. Jag ser att kvinnan ser lite orolig och hjälpsökande ut.

Det kommer en kille som springer förbi mig, han är ute och motionerar. Jag tänker förstås att han sett vad som händer och kvinnan söker ögonkontakt med honom men nä… han passerar i en grisblink.

Klart jag frågar om dom vill ha hjälp och kvinnan skiner upp och säger ja, absolut, han ska bara ta sig upp från bänken. Vi tar han under armarna och han är uppe på nolltid. Han säger på ett ursäktande sätt, att det blir så där då benen inte bär. Ja, svarar jag, men vad ska man göra. Dom är jätte tacksamma för hjälpen, som tar 10 sekunder av min dag, men som betyder så mycket mer för dom.

Jag ångrar att jag inte fortsatte säga att jag tycker ändå dom gjorde det bra. Att sluta vara ute och röra på sig är nog mer förödande än att behöva en liten hjälpande hand för att komma sig upp.

Sen kommer givetvis en tyst undran från mig. Varför hjälpte ingen till, innan jag kom fram? Bryr man sig inte? Är man egotrippad eller blundar man bara för omgivningen? Jag blir ändå lätt störd då jag tänker på det. Vi är ju inte ensamma därnere på promenadstråket, jag kan väl ändå inte, vara den enda som noterade detta, eller?


Visst, kvinnan flaggade inte med sina armar att hon behövde hjälp, men det kanske inte är så lätt heller. Man vill inte vara till besvär. Men det ska inte heller vara så svårt att fråga om nån behöver hjälp. Jösses, och kan man inte själv, av olika orsaker, så kan man väl ändå erbjuda sig att få tag i nån som kan.
Nåja, dom kom sig upp och dom tågade på, bara fint där dom fortsatte sin promenad i det vårlika vädret.


Innan jag åkte iväg på jobbet såg jag en bortskänkes annons. En stor sideboard i teak. Det var redan folk som kommenterat så mina chanser att få den där, trodde jag var obetydliga. Men det fanns ett mobilnummer så jag slängde iväg ett sms.

Åke förberedde bilen, men det kom inget svar. Jag såg chansen att få den där försvinna i cyberspace. Är på jobbet då det plötsligt plingar till. Möbeln är kvar och jag får ta den om jag vill…och ja…OM jag vill. Vi pratar på telefon och jag får veta att den är aptung och finns ute i Boviken/Sörmjöle.

Här får jag engagera en lätt motvillig Nicco, att ställa upp med bärkraft, och ge Åke info om körväg, nummer och så vidare. Nu står pjäsen i vår hall.

Jag är jättenöjd, och har aldrig skrattat så mycket som när Nicco skulle berätta om allt elände dom fick uppleva på dom 2 timmarna.


Om NÅN, någonsin i framtiden, kommer och säger att dom fått en sideboard att hämtas i Sörmjöle, och frågar om min hjälp, så går jag och gör nåt dumt med mig själv. Så började Nicco, då hon skulle berätta…

Dom körde fast och gled baklänges, Nicco fick nån flaschback från nåt avsnitt av Vägens hjältar. Nån kom ut med en grushink, Åke sa högljutt att -Gud hör bön 🙏 Dom fick låna varsitt par icebugs för att ens ta sig över gårdsplan, dom såg en lastbil bromsa så hårt att den slog i räcket efter E4an. Möbeln var inte bara aptung, utan ännu tyngre. Ja, jag vet inte allt hon sa, för jag skrattade nästan så jag grät 🤣

 

Nu väntar en rejäl flytt av andra saker. Vi har redan bestämt att vi ska ha den nere hos oss. Tanken från början, var att den skulle få stå däruppe. Såååå, rockad av saker, är att vänta. Och lamparmen har kommit så snart kanske vi har en ny lampa med.

Men jag ska börja med prommis, sen åker jag och Ingegerd på äventyr, så jag får greja då jag kommer hem. Tur att man är ledig i dagarna 4.

Ha en fin torsdag, allihop! Och kom ihåg att titta er omkring, på era promenader, ni kan gå miste om både det ena och det andra.

Finns där en connection mellan utedass och hjärtan, månntro

Av , , Bli först att kommentera 25

När Åke och Nicco for på Rally Sweden i lördags, så sa Nicco, ehhh, ja, jag vet inte om dom har nån toalett därinne. Jomen, sa jag, det är väl självklart. Anordnar man ett sånt här stort event, så borde det väl ändå finnas nån typ av måsten. Toalett är väl en big deal för många.

Men så kan man sen läsa på vk.se


Alltså, jaha, ok. Behövde man gå på toa fick man gå hem. Surt för dom som betalat in sig för 400 kronor och bor aningens för långt bort för att ta en liten snabb prommis. Att pinka ute i det fria kan också bli en dyr historia.

”Att urinera på allmän plats räknas som förargelseväckande beteende och kan ge böter på 800 kronor. Polisen kan bötfälla de som ertappas med att kissa på offentliga platser direkt på plats.”

Sen vet jag att det kan finnas förmildrande omständigheter, men ändå…HALLÅ. Det där var väl ändå dålig service, kan jag tycka.

Alla hjärtans dag är det idag. Svårt att missa. Apropå hjärtan och toalettbesök så kan dom förknippas på ett sätt. Dörren på ett traditionellt utedass, brukar ha ett hjärta utskuret på dörren. Långsökt, men ändå  😁


Denna lilla story har jag skrivit om förut men den inkluderar ett utedass delux, och ett hjärta 🧡 till en varm person som alltid ställde upp för alla som behövde en hjälpande hand.

Det var under en tävling uppe på Piteå Dragway, och Mats Jonsson behövde utnyttja depåns faciliteter. Det är ett utedass med 4 dörrar och ett gemensamt, JÄTTEHÅL i mitten av allt. Nå, det må ju vara, alla har varsin dörr som man givetvis kan stänga.

Där sitter han i godan ro, givetvis med brallorna i knävecken, då dörren plötsligt rycks loss från dörrkarmen. Där utanför står en nödig kvinna, som trott att dörren bara var lite trög, haha. Oh jisses, vilken upplevelse, för båda två, skulle jag kunna tänka mig.


Här får vi kanske fira med nån go´fika ikväll, har ju semmelbullar och jordgubbar Kan ju inte bli helt fel 🥰

Och till er andra hoppas jag på en fin tisdag och en supertrevlig alla hjärtans dag 😍

Det är på såna ställen det kan hända

Av , , Bli först att kommentera 12

Så var bussen, både inofficiellt och officiellt undanställd för vintern.


Det gick ett par på gång och cykelbanan då Åke passerade dom. Jag noterade hur dom vänder sig om för att kika på bussen, kvinnan, börjar prata med mannen. Och även om jag satt i min bil, kunde jag se på kroppsspråket vad hon sa 😄

Den där bussen brukar ju stå därborta, så höjde hon armen och pekade åt vårt hem håll, och tittade på mannen för att se om han förstod vilken buss det var, haha…

Det gick fort att lämna den igår. Utan presenningar var det inte så mycket mer att göra än att parkera den på anvisad plats, prata med kompisarna som lånat ut en bit av deras place för bussen, och sedan åka hem igen.

Åt lunch och sedan hamnade vi i soffan. Så dök det upp en avisering på fejjan, från Rödå Antik Rödåsel. Frågade Åke om vi skulle åka dit och det gjorde vi. Tjopp tjopp!!

Där finns det saker, som vanligt.


Jag tycker väl att det är lika roligt att bara gå och kika. Som att hitta det där som man inte visste att man behövde, eller det där glaset som man har hemma som gick sönder. Minnen från förr, jaaa, dom där kopparna hade ju farmor, eller den där stolen känner jag igen. Det är precis på såna här ställen, det kan hända.

Det här var väl lustiga stolar.

Det lustigaste var faktiskt materialet. Jag blev överraskad då jag kände på dom. Jag ville veta om det var plast eller trä, men jag trodde fel. Det var ett gummiliknade material.

Vi tog oss en fika där, jo det brukar finnas kaffe och nån typ av fikabröd, om man blir tvärt, kaffesugen. Och jag hittade en liten rund bricka i trä, som jag behövde till mitt projekt.

Eftersom jag inte kunde öppna filmsnutten på Sambo, så printade Nicco bilder från hennes film, så ni får se buskatten…jisses 😹


Idag är vi bortbjudna på fika hos några grannar vi hade på Näckrosvägen. Ja dom bor ju kvar där och vi bor här. Inte långväga ifrån, utan snudd på, granngårds avstånd.

Hoppas på en bra söndag för er alla, regn och ruskväder till trots ☔️

Ner kommer man ALLTID, det är sen gammalt…

Av , , Bli först att kommentera 15

Det var ett väldans prat om att åka gondol upp till toppstugan. Gondolen pekades ut, så denna bild hade jag då i mitt huvud.


Theresé hade dock förhört sig om hur det såg ut däruppe, om man skulle ta sig till toppstugan utan att riskera att tippa över nån kant och komma i rullning så man slutade längst ner. Enligt den mannen, så skulle det inte vara några problem, fast…ehh.

Anders tyckte inte att det var nån fikameny där så vi bestämde oss för grillning istället, i backen. Och sedan gondolåkning till toppen och sedan samma väg ner igen.

Vi vandrade iväg till en av alla skidbackar, tog oss upp, 50 meter, där det fanns en bra grillplats. Den delade vi med ett annat par. Kvinnan kom en stund senare, dom hade nämligen glömt tändstickor och hon hade varit iväg för att se om nån hade nåt att låna ut. Gissa vad hon hade i handen…haha, kolla in vad som står till vänster i elden.

Nu hade ju Theresé tändstickor med sig så vi hade hunnit få upp eld innan, men hon hade ändå kämpat bra, ljuset brann då hon kom upp 👏

Härligt väder, det är väl precis så här det ska vara, om man är till fjälls.


Så började vi prata om gondol igen, och jag frågade vilka tider den gick. -Nää, men dom går ju heeela tiden, sa Theresé och Anders i munnen på varandra. Jag tittade upp och sedan ner, inte såg jag nåt stort, gondolåbäke heller. Men så börjar vi peka och diskutera. Äsch då, inte var det nån jäkla bussgondol, som kunde rymma 100 pers, vilket jag fått för mig.

Den där kolossen står ju still, men det är där man stiger in i dom små liftvagnarna, det vill säga gondolerna. Hahaa…

Vi travade hem, värmde fötter och händer och sedan tillbaka igen.

Och upp till toppen. Det är så synd, att man med mobilkamera, inte kan få djup i bilderna. Vi är ju högt upp, och det lutar utför, nå hemskt. Men magnifik, utsikt.


Och detta är ändå bara en knöl på mitten, fjällen fortsätter ju bakom.


Här har jag försökt markera en annan lift, den syns ju inte ens, jösses vilka vidder.


Toppstugan, hade jag aldrig tagit mig ner till utan att ha ramlat förbi den, seriöst.

Här en bild som Theresé tog där jag står vid stupet…


Jag är ju glad att jag viftade till med armarna då jag plötsligt började luta bakåt då vi skulle upp till Anders och Sally, som kom upp för ett åk.

Dom tog snabba vägen ner och vi tog gondolen, förstås. Då vi klev av, hann vi ut mellan staketen så började det larma. Vi gick en bit, det larmade igen, jag vände mig om och guess what…alla vagnar hade stannat. JAG SA JU DET… nåt kan hända för att jag är i närheten, tur att vi hann av, haha… annars hade jag verkligen haft vatten på min kvarn.

Sen möttes vi upp vid Solkatten, där vi gick in och tog en fika. Snygg inredning..


Innan vi var tillbaka i stugan så var solen på väg ner igen.


Spelade kort, pratade, Sally skulle dricka lite mjölk och plötsligt skällde Winstone till…hahaaa..


Vi såg på gamla filmsnuttar som min pappa och lillebror Lars, filmat, nån gång i slutet av 80 början på 90 talet. VHS band som Theresé anlitat en kille för att föra över till en hårddisk. Så kul att se, och herremin… hur man såg ut.

Idag är det hemfärd för jag, Åke och Winstone. Mulet då jag klev upp, och utsikten vid mulet väder i fjällen, ser ut som vilken plats som helst. Detta igår kväll.


Och i morse.


Fast nu har det klarnat upp, så vi har nog fri sikt på hemvägen. Theresé, Anders och Sally, kommer imorgon, och då ska vi börja ladda inför Rally helgen…det är mycket nu.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

ps. tydligen visste ingen av er att 2 hastighetsskyltar på varsin sida av vägen, betyder att det är ny hastighet. Man övergår till exempel, från 90 till 70. Och 1 skylt på högersida är bara en påminnelse om att samma hastighet, fortfarande gäller. Fast Nicco kommenterade rätt svar på FB, så hon kan jag bjuda på en varmkorv på Påskön, den dagen hon reser dit. ds.