Etikett: bittermandel

Satte mig själv på pottan…fast med lite stil 😁

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag åkte upp till mamma i förrgår och drack lite kaffe och lämnade några matlådor. Vi kom in på ämnet kakor och hastbullar. Min mormor gjorde nåt som hon kallade för Rökåtöppa (töppa betyder då toppar). Det var nåt som i konsistens påminde lite om en grövre Kubbe fast utan smak från bittermandel. Här en bild på henne in action. Inte med bakning men vävning.

Nån typ av hastbulle var det. Enligt mamma, så gjorde även farmor nåt liknade fast där gjorde hon degen på ett annat sätt och hennes bullar fick ett mer vulkanaktigt utseende. Nå, recept finns nog i flera tusen olika varianter. Ofta utgår man från ett och justerar själv, efter tycke och smak.

Sen kom vi in på Kungsörnens sockerkaksmix, som finns att köpa lite överallt. Inte alls fel, om man vill ha något lite snabbt. Perfekt att hitta i stugan där man oftast inte har lika många valmöjligheter i skafferiet. Så mindes jag natten, jag och kusin Anna tillbringade i storstugan, uppe i Malå.

Jag gissar att jag var runt 12 år och Anna 14. Vi hängde ofta i storstugan för där bodde ingen. Men där fanns teven, telefonen, dusch och toalett. Nå, vi var ofta på jakt efter nåt att äta och där fanns set sällan något gångbart. Men…så hittade vi precis ett sånt där paket med sockerkaksmix. Det var med pepparkakssmak. Vi kastade oss över paketet, stoppade ner matskedar i pulvret och försökte äta det som det var. Gissa att det dammade om oss, där vi stod och försökte få smak på det.

Tror nog att vi provade med lite vatten i också, men jag vet inte, det kommer jag inte ihåg. Mamma sa att hon och Monika (Annas mamma), hade bakat just en sån sockerkaka, plockat fram picknickkorg och laddat den med kaffe och kaka. Plockat fram stegen och klättrat upp på vedboden och där hade dom njutit av fikat, solen och att få vara alldeles för dom själva ett tag.

Det gjorde dom alldeles rätt i. Kan ju tänka mig att som mamma med flera barn så var det mycket ryck och slit i kjolarna och påkallande av uppmärksamhet. Här fick dom en liten fri zon. Fast jag har svårt att tänka mig att vi bara lät dom vara… Nog kan vi väl tro att även vi ville upp på det där taket. Om inte annat för att få klättra på stege och kolla in utsikten.

Apropå recept… Jag stod och kokade palt förra veckan. Medan kastrullen stod på spisplattan skickade min kusin Torgny, ett recept han hittat i sin mammas (min fasters) gömmor. Det var skrivet med snirklig skrivstil, ”Recept Sigrid 1961 Fläskpalt”

Vad glad jag blev, ett faktiskt recept, på min farmors palt. Han undrade dock om det kunde vara korrekta mått, och njae, 6kg mjöl till 4dl vätska, ska nog snarare vara 6hg mjöl haha. Hade blivit nalta torra paltar annars.

Sen stämmer nog inte namnet palt heller. I receptet var det inte rå potatis, utan enbart kokt, fast det spelar ingen roll för mig, jag kommer att göra efter detta och se vart vi landar. Flatpalt´n gjorde hon också, helt underbart goda.

Ja, Torgny hade namnsdag i förrgår och idag står det faktiskt, tadaa…Maria i almanackan. Så Grattis till Sally som har Maria i andranamn 🧡

Grattis till Theresé, även hon heter Maria i andranamn 🧡

Och moi, som faktisk ”bara” heter Maria och inget annat. Eftersom tidigare bilder varit från småbarns tiden, och i olika sittpositioner, så får även min bild bli en sådan, haha. Jag satt då på pottan med stil, tycker jag

Med allt spark prat så sa jag till Åke igår att vi inte har nån bild då vi stått på nån spark. Inte ens min pappa fotade då jag åkte spark, inte vad jag vet i alla fall. Men se, då jag letade fram bilden på Theresé så fanns där 3 bilder på henne med en spark. Och nu undrar jag vart den sparken tagit vägen Eller var det bara nån hon fått låna, månntro 🤔

Jobbet gick bra igår, känns ju knappast som ett jobb utan mer som att man är ett sällskap. Hur bra är inte det, så säg Och mitt Tradera köp hade landat i brevlådan. Jag var ju lätt avis på Elisabeth som har en nyckelring av samma Barbafan… Min är utan nyckelring men den är lika gullig, haha.

Önskar er alla en fin onsdag!

Maria Lundmark Hällsten