När jag var hos mamma sist, satt vi på balkongen och pratade. Plötsligt hör jag ljudet från springande fötter, fniss och sedan nåt barn som ropar med hög röst: -HELVETE!!!

Jag kikar ner över kanten, och där springer 2 små pojkar med stövlar på fötterna. Jag gissar att dom är typ, 4 och 5 år. Efter kommer pappan. Han försöker låta hotfull med sitt: – Vad sa du…vad sa du för nåt… han springer han med, fast så där lagom så pojkarna ska känna sig jagade.

Så får pappan tag i en av dom, lyfter upp honom i famnen, och då är som jakten över. Dom går tillbaka ner, alla tre, och då dom passerar balkongen där vi sitter, säger pappan: -Oj vad mamma kommer att bli arg då hon får veta! Tror att bägge pojkarna säger samstämmigt med fasa i rösten: -Säg inget till mamma!

Hahaa… måste ju skratta. Jag sa till min mamma, vadå mamma, och här har man hotat med, pappa i alla år. Fast…

Apropå barn, så dök denna bild upp som minne.

Visst är det ändå roligt att barn kan vara så obrydda, att dom kan leva lite för stunden. Dom barn, som nu verkligen får vara just barn. Önskan hade ju varit att ALLA fick ha det precis så.

Filmsnutten på detta barn, visar att han fick göra precis vad han ville, fast förväntningarna var nog högre än verkligheten, stackarn… han fick lära sig den hårda vägen. Kakao må ju vara choklad, fast nalta stark i oprocessad form.

Påminns ju lätt om sockerkakspulvret som jag och kusin Anna käkade…torrt. Det smakade däremot gott, för att det var socker i det, fast torrheten kom man inte ifrån 🤣

Nu är då finvädret över för några dagar, men lite att göra åt den saken. Jag hann då klippa gräsmattan igår. Vi drack några liter kaffe.

Körde en sväng efter middagen, med en orange bil…hehe. Och sedan skjutsade jag ut Nicco och David till Teg, parkerade Camaron i vårt garage och sedan blev det teve för hela slanten.

Nu tror jag att jag ska smita ut innan nåt större skyfall kommer, och plocka in lite blåbär. Kanske knådar ihop en butterbulla med blåbär, hm. Hoppas ni får en fin lördag, allihop!