Åkte upp på Bauhaus igår och införskaffade flyttkartonger. Där jag stod kom jag på att mammas Brandsläckare var tom och hon sagt att hon skulle köpa en ny. Den hon hade, fick alla boende av föreningen för många år sedan, och nu hade nån noterat att den stod på rött.

Vad många kanske inte vet, är att det rekommenderas att en pulversläckare byts då den är 10 år gammal. Tryckladdad släckare har en mätare som visar trycket. Står visaren på grönt ska den vara okej. Dessutom ska man vända på pulversläckaren och skaka, cirka 4 gånger per år. Det gör man för att pulvret inte ska fastna i botten. Obra om det fastnar och inte fungerar den dagen du eventuellt behöver släckaren.

Pulversläckaren, ”the big one”, som vi hade bak i bussen, fungerade alldeles ypperligt. Det fick vi bli varse då Åke tappade den och den landade upp och ner och utlöstes. Åke försvann i ett stort, vitt damm moln. Ni skulle ha hört tystnaden, sekunderna efteråt, hahaa…. Fotnot: Detta hände sommaren 2009, så det borde egentligen ha glömts bort 🤣

Ringde och kollade ifall hon köpt en ny, det hade hon inte så det fick bli dagens uppdrag. Åkte upp med den och fick kaffe serverat. Hon undrade förstås varför jag köpt flyttkartonger. Tror inte att hon trodde att vi eller jag skulle flytta men det vet man väl inte ifall man inte frågar.

Nopp, ingen flytt på gång, däremot ska jag sortera in saker i dom så det blir mer överskådligt i ett rum därnere. Det kanske hör lite julen till, att man kommer på att man ska städa. Man drar fram grejer och under tiden ställer man bort, men sen verkar det som om ytorna krymper och plötsligt har man mer saker än innan. Fast det kan bero på att man ställt något på fel ställe i väntan på… ja, i väntan på vadå.

Jag ska fortsätta sortera, kasta, skänka bort och kanske sälja, det beror sig lite på vad det är för nåt, förstås. Den här Hyresföreningen i Malmö, var då väldigt tydlig med vad som händer efter jul. Ord och inga visor! 😄

Kallare ute idag, men det kändes ändå inte bitande. Satt en kaja i syrenbusken och jag tänkte tvärt på ett klipp jag såg igår. Nämligen det här, och hur lätt det egentligen är, att göra sig vän med en fågel.

Tror dock det skulle ta lite längre tid för oss att bli vän med en kråka eller kaja. Winstone skulle förmodligen opponera sig, han brukar rusa efter, dom större fåglarna om dom är på backen då han kommer ut. Småfåglarna bryr han sig inte om.

Men Nicke och Elsie gick det bra för. Dom tog hand om både den ena och andra fågeln som kom i deras väg. En av dom kom upp på bron i väntan på mat. Och Nicke fixade ju en stege till fågeln, som inte kunde flyga, då han skadat vingen. Men stegen använde den flitigt för att ta sig upp i tallen på gården.

Avslutar med klokord som Mary Hallsten la in på ett av mina inlägg på Facebook. Och med dom önskar jag er alla en fin söndag!