Etikett: kajor

Flyttkartonger införskaffade, check ✅

Av , , Bli först att kommentera 11

Åkte upp på Bauhaus igår och införskaffade flyttkartonger. Där jag stod kom jag på att mammas Brandsläckare var tom och hon sagt att hon skulle köpa en ny. Den hon hade, fick alla boende av föreningen för många år sedan, och nu hade nån noterat att den stod på rött.

Vad många kanske inte vet, är att det rekommenderas att en pulversläckare byts då den är 10 år gammal. Tryckladdad släckare har en mätare som visar trycket. Står visaren på grönt ska den vara okej. Dessutom ska man vända på pulversläckaren och skaka, cirka 4 gånger per år. Det gör man för att pulvret inte ska fastna i botten. Obra om det fastnar och inte fungerar den dagen du eventuellt behöver släckaren.

Pulversläckaren, ”the big one”, som vi hade bak i bussen, fungerade alldeles ypperligt. Det fick vi bli varse då Åke tappade den och den landade upp och ner och utlöstes. Åke försvann i ett stort, vitt damm moln. Ni skulle ha hört tystnaden, sekunderna efteråt, hahaa…. Fotnot: Detta hände sommaren 2009, så det borde egentligen ha glömts bort 🤣

Ringde och kollade ifall hon köpt en ny, det hade hon inte så det fick bli dagens uppdrag. Åkte upp med den och fick kaffe serverat. Hon undrade förstås varför jag köpt flyttkartonger. Tror inte att hon trodde att vi eller jag skulle flytta men det vet man väl inte ifall man inte frågar.

Nopp, ingen flytt på gång, däremot ska jag sortera in saker i dom så det blir mer överskådligt i ett rum därnere. Det kanske hör lite julen till, att man kommer på att man ska städa. Man drar fram grejer och under tiden ställer man bort, men sen verkar det som om ytorna krymper och plötsligt har man mer saker än innan. Fast det kan bero på att man ställt något på fel ställe i väntan på… ja, i väntan på vadå.

Jag ska fortsätta sortera, kasta, skänka bort och kanske sälja, det beror sig lite på vad det är för nåt, förstås. Den här Hyresföreningen i Malmö, var då väldigt tydlig med vad som händer efter jul. Ord och inga visor! 😄

Kallare ute idag, men det kändes ändå inte bitande. Satt en kaja i syrenbusken och jag tänkte tvärt på ett klipp jag såg igår. Nämligen det här, och hur lätt det egentligen är, att göra sig vän med en fågel.

Tror dock det skulle ta lite längre tid för oss att bli vän med en kråka eller kaja. Winstone skulle förmodligen opponera sig, han brukar rusa efter, dom större fåglarna om dom är på backen då han kommer ut. Småfåglarna bryr han sig inte om.

Men Nicke och Elsie gick det bra för. Dom tog hand om både den ena och andra fågeln som kom i deras väg. En av dom kom upp på bron i väntan på mat. Och Nicke fixade ju en stege till fågeln, som inte kunde flyga, då han skadat vingen. Men stegen använde den flitigt för att ta sig upp i tallen på gården.

Avslutar med klokord som Mary Hallsten la in på ett av mina inlägg på Facebook. Och med dom önskar jag er alla en fin söndag!

Orange 🟠 eller svart ⚫️ humor, en tolkningsfråga.

Av , , 2 kommentarer 12

Jag blev såld på Marie Tillman, och köpte en bok av henne. Lite jag över henne, haha, fast jag skulle förmodligen inte, säga det hon skriver, men jag skulle absolut kunna tänka det 😅


Sen är det bäst att klargöra att det är stor skillnad att säga och tänka, kontra mena, det man säger. Jag skulle inte säga det för att det lätt kunde missförstås. Jodå, jag har vänner som kan höra ett och annat men vi känner varandra, och då har man oftast en viss jargong.

Och dom gånger jag inte har dom i närheten, och är osäker på hur mottagaren skulle ta det, så tänker jag det bara. Åke får nog också höra en del, speciellt då teven står på, och man kanske fortsätter en mening som nån säger, fast man säger förstås nåt annat.

Visst kan han ibland tro, att jag är seriös, och då får jag allt fråga om han inte fattat att jag driver. Mjo, vi har väl allihop olika typer av humor och kan se det roliga på olika sätt. Det beror på hur vi tar in och tolkar det som sägs och sker.

Satt ute en sväng igår, innan jobbet. Det är roligt att se på fåglarna. Skator, kråkor och kajor, går inte ihop. Oftast är det skatorna som verkar äga plejset. Här tolkade vi först situationen som bråk. En skata och kråka flyger upp i tallen. Men sen sitter dom tyst och stirrar ut varandra.


Tittar bort…


Kråkan piper plötsligt iväg, utan väsen.


Och sedan skatan…


Winstone försöker hålla sin status som gårdsherre, och provar skrämma, duvor, kajor, kråkor och skator på flykt. Han skäller dock inte elakt, utan buffar mer, och visst flaxar dom iväg, en liten stund, och Winstone ser nöjd ut, den lilla stunden. Småfåglar bryr han sig inte om, dom får äta fred.


Åke grävde fram en gammal vikbar stol, den hade Nicke skaffat från nåt ställe. Sedan hade Nicco den på balkongen däruppe, och sist den användes var av Lelle, här ute.


Nu är den tämligen trasig i sits och rygg. Skickade en bild till Theresé och en liten tanke jag fick, what about tyg i orange, och sedan en Linus på linjen, på ryggtyget.

Mm… vi får se, om det blir. Men vi diskuterade lite och klart att svart tyg är mindre risk för att det blir fläckar på. Så en Linus i orange…kanske 🫢

Ha en fin tisdag, allihop!

Ofrivilliga händelser är helt normalt, tro mig…

Av , , 2 kommentarer 14

Vet vilka som tömmer fågelmataren på talgbollar. Kajorna, är på hugget och det är speciellt gynnsamt för dom nu, då snön, når ända upp till behållaren.


Men jag sa till Åke, varför är man irriterad över att dom, tar maten? Dom behöver väl lika mycket att som andra fåglar. Deras näbb är inte nämnvärt större i förhållande till kroppen, som en gråsparv, eller?


Nä, låt dom äta, dom med, bra att vara vän med dom, så kanske man slipper fågelskit i skallen.


Apropå att tömma saker. När vi installerade dom där 2 hinkarna under diskhon, till matavfall och övriga sopor, så frågade Åke varför det var hål i sidorna på hinken. Ja man kan ju välja, det finns dom som är utan också. Men ja, sa jag, det är väl för att det ska lukta mindre, inte vara så tätt, och då torkar det väl dessutom bättre. Bra svar…tyckte jag 👌✌️

Och det ångrade jag så smått, då jag skulle ta upp papperspåsen och tömma hinken. Tömma, var rätt ord, i alla fall. Gissa glädjen då botten gick ur påsen och jag fick ett halvkilo kaffesump, blandat med annat, på golvet, inne i skåpet, på själva installationen…JÖSSES, gissa om jag hade önskat att hinken hade varit utan hål.


Nåja, jag fick ju lite städat igen, haha, även om det var högst ofrivilligt. För är det nån gång, sånt där händer, så är det ju då man faktiskt INTE har tid.

När går en tandlagning sönder? Jo, när det är fredagskväll eller första dagen på semestern. När blir barnen sjuka? Jamen då det är skollov. När är hunden mest nödig, hm…då det regnar och är snöstorm, förstås. Det är Murphys lag, rakt av. ”Om något kan gå snett kommer det att gå snett, och vid sämsta möjliga tillfälle”.

Kanske Murphy skulle ha varit mitt mellannamn 😬


Fint ute igår, jag fascinerades av is och snöblocket som liknade ett tefat, under en bro.


Och ja, jag är körd, var tvungen att återigen fota från bron över Tvärån. Snön ser ut som glasyr på en tårta.Och en bild från lekparken.

Ha en fin onsdag, allihop!

Äckelpäckel!

Har 2 fågelbad ute på gården, rengör och fyller på med vatten, varje dag. Och det är frekventa besök där, med kajor.

60345006_10157136818506585_2883471082088562688_n 60719069_10157136818136585_6931169246772723712_nLite roande att sitta och se på dom också, vissa flyger i par, följs åt till vattnet och lämnar oasen sida vid sida, andra pausar själva och flaxar iväg solo, efter vätskekontroll.

Nu har jag dock en fundering, varför i heeela friden, skiter dom i, alltså skiter som i bokstavligt talat, i vattnet som dom dricker? Äckelpäckel!

Jag använder en diskborste avsedd för just rengöring av fågelbadet, för att få bort detta, men det är not so nice, vare sig för mig eller för dom, tänker jag, men så kan inte dom tänka, eller hur?

Vi blev några stycken hos mamma igår, det serverades ingen tårta, men kakor, nybake bullar och en nöt/choklad paj, jojomensan, det dög gott, det. Nicco och Theresé hann även komma förbi, dom som varit på riksmötet i Malå, där blev Theresé utvald till valberedningen, och vad dom gör och varför, har jag ingen koll på. Men det har garanterat hon, det vet jag.

I detta nu, sitter jag och väntar på samtal från vårdcentralen, min sjukskrivning går ut idag, och jag vill veta hur dom tänkt sig en fortsättning. Inget har blivit till det bättre, snarare åt andra hållet. Jag överkompenserar förmodligen vänsterarmen och det blir inte bra där, heller.

Som att välja mellan pest eller kolera, eller kanske välj mellan inomhus en solig dag eller ute i regnet…lika illa, alltihop 😀

Avslutar med en bild jag såg på FB, tagen av Roger Andersson, jag trodde att det var Camaron som fotades, därav min frånvarande blick :

60535317_10216090539188530_6726946072993726464_o

Ha en fin måndag!

Hon gjorde ett bra jobb

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag höll på att feja lite i huset igår, kom upp från källaren och får syn på en tjej, gissningsvis i 9-10 års åldern, som är inne på vår gård, och håller på med nåt, borta vid tallen. Jag står och försöker se vad det är, men förstår inte, vad hon gör.

Till slut böjer hon sig ner, och lyfter upp något i tallen, hoppar över staketet, där hon parkerat 2 små hundar och springer iväg, men först, en liten titt i tallen.

Jag tar på glasögonen men kan inte se något där, fast jag är aldrig rådlös, så jag plockar fram kameran, och förstorar bilden rätt så mycket och ser då detta:

2016-02-26 14.42.02 2016-02-26 14.58.18Det är alltså en liten fågel, jag vet inte viken sort, och antar ju att den är skadad på nåt sätt, eftersom den gick med på att lyftas upp dit. Svårt att veta vad man ska göra en sån här gång. Den kan ju ha kraschat och bara är tillfälligt chockad.

Jag ringer mamma, för att höra om hon vet vad det kan vara för fågel, hon gissar på en gråsparv, av min beskrivning, men hon vet ju inte heller vad man ska göra. Medan jag pratar med henne kommer tjejen tillbaka, nu med en kompis, och dom hämtar fågeln. Så jag antar att dom tar hem den till sina föräldrar och dom får avgöra vad som ska göras.

Jag skulle i alla fall vilja säga att tjejen gjorde ett bra jobb, hade hon inte lyft upp den i tallen så hade förmodligen skatorna varit på den och gjort ett snabbt slut.

Fåglar är verkligen roande att se på, och vad jag hört om just gråsparven, är att dom inte finns i lika stor utsträckning idag. Och här på vår gård, stämmer det. Då Åkes föräldrar bodde här, så formligen kryllade det av gråsparvar.

Vissa så bortskämda av all matning att dom satt och pickade på köksfönstret då dom ville ha mer mat.

Men under dom åren vi bott här, så har vi knappt sett till någon sparv överhuvudtaget, dom dominerande fåglarna här, är kajor, skator och sibiriska nötkråkor. Fast dom är roliga att se, dom också.

Tina kom hit igår, vi drack kaffe/te och surrade bort en stund. Ska bli mer Tina idag, då vi ska träffas nere på stan. Åke for redan innan 8  i morse, han har en kurs via jobbet, som ska göras. Önskar er alla en fin lördag!
2016-02-25 08.45.31 2016-02-25 08.45.46

Fåglar, stora som små…

Av , , Bli först att kommentera 13

Det går åt några talgbollar här, Åke hänger upp i buskar och tallar, småfåglarna får vara glada om dom hinner med en, innan skator och kajor hunnit hitta igen dom. Spelar som ingen roll hur man försöker gömma undan dom eller göra dom svår att nå, dom stora fåglarna hittar alltid på råd.

På den tiden svärföräldrarna bodde här så matades alla djur som kom förbi. Dom hade små fåglar som satt på termometern utanför köksfönstret, och knackade på rutan med näbben, då dom ville ha mat.

En skadad kaja, hoppade upp på bron då det bjöds på nystekta plättar, som Elsie ordnat. Och igelkotten fick leverplättar, medan Bronco (Åkes karelska björnhund) stod och tittade på.

Min pappa älskade också fåglar, stora som små. Och många gånger kom fågelboken fram då det skulle utredas vad det var för fågel, hur dom låter och vart dom normalt brukar vistas.

Och ta bara min morfar, han hade en tam trana, som följde i hans fotspår, så fort han var ute. Men, om det nu var den svenska avundsjukan eller vad det kunde ha berott på, så sköts den tranan av en avlägsen granne, han tyckte inte att man skulle ha tama fåglar. Fast, det var ju inte så att morfar hade stulit ungen från mamman, förmodligen hade väl mamma vikit hädan och kvar var ungen.

Nå, det är i alla fall kul att se på fåglar, och vad dom kan hitta på. Mäktigt är det också då man får se större arter, och rovfåglar.

Min mamma, däremot, är ju inte så där överdrivit förtjust i ugglor, men det har jag skrivit om förut, då den där berguven, försökte ta henne med sig, och mormor sprang in efter salongsgeväret, hon missade, men morfar fick in en fullträff då berguven kom tillbaka, dagen efter. Och den pippin, har sedan dess suttit hemma hos morfar på väggen, för att sedan hamna hemma hos mamma.

Min morfar och mormor…för längesedan:

10339315_10152511905337060_6400295879934266482_o 10405426_10152628338732060_108441873236782403_n 10639688_794911340531934_290545960214519720_n

Idag är den nerpackad och ska tillbaka upp till Malå, där den en gång kom ifrån, så får den hamna på nån vägg där, och får fortsätta sitta och glo på dom som passerar.

Önskar er alla en fin söndag!

4bc4702c1ea672b780155e88cc9e9984

 Hittade en till passande bild till inlägget, på FB, måste ju ta med den också 😀

1621960_10153740177655268_1980103193_n

Inte bara vi som häckar här

Av , , 4 kommentarer 7

 

Vi har en del kajor och skator på gården, förutom alla små fåglar förstås, och nu tillhör jag dom som tycker att det är rätt så ok, varför skulle inte dom få vistas här också. Lite värre är det ju med fiskmåsar och andra skränande fåglar som sätter igång mitt i natten.
Vissa av dom kan bli ganska närgångna när dom vant sig vid att man sitter där och… häckar på altanen (nu fick jag allt till det). Men det är ju det som är roligt, dom litar på en.
När mina svärföräldrar levde så omgavs dom av fåglar av olika slag, en del av dom där småttingarna, väntade tappert på sin mat, men ibland, när dom tyckte att det gick för långsamt, hoppade dom upp på termometern som satt på utsidan av fönstret och pickade på glaset, kikade in och lade huvudet på sned. Dom gav sig inte förrän dom fick maten.
Nu var det inte alltid det serverades vanliga fågelfrön, nejdå, Elsie kunde lika gärna slå igång stekpannan och göra några tunnpannkakor, det gick alltid hem, likaväl som hon stekte leverbiffar till Åkes hund, Bronco. Inte för att dom själva skulle ha utan för att djuren skulle få något gott.
En av kajorna hade råkat ut för något och kunde inte flyga, Pelle fick han heta, och han vistades alltid här ute på gården och blev uppassad. Nicke byggde honom en liten stege, som fick stå lutad mot en av tallarna, så han kunde ta sig upp i trädet, vilket han gjorde. Men en sommar försvann han, spårlöst, och att en katt kommit i hans väg är ju inte helt otroligt, men det kan ju lika gärna ha varit en bil.
Fast man vet ju aldrig, en helg då dom var bortresta fick jag uppdraget att vattna blommorna och kolla till Pelle. När jag var klar med blommorna fick jag se en kille som sprang utanför kyrkan med händerna nere mot backen, som om han höll på fånga något. Jag gick mot vägen och kisade med ögonen, och visst höll han på fånga något… Pelle.
Jag ropade åt honom och frågade vad han höll på med. –Ja, sa han, jag ska fånga den här fågeln, den verkar vara tam. Jag ska ta hem den. Nämen du, sa jag, den där fågeln, han heter Pelle och han bor här, i det här trädet, och sedan visade jag vart han hade sin boplats. Han lät Pelle vara, men han kanske inte var den enda som tyckte att det hade varit roligt med en fågel hemma.
Nu är bussen lastad, inte bara med junioraren, utan med alla kläder och utrustning som behövs, papperen som skulle med, lunchen vi ska ha och andra viktiga saker, ska faktiskt bli lite kul att få göra första bussresan för i år, och vi ska ju inte sova över i den, utan det blir lite som test and tune. Önskar er alla en fin lördag!

Jaja, det var det det

Av , , 4 kommentarer 5

 

Vi firade morsdag igår, genom att vara ute hela dagen, förutom en kort sväng till Biltema, Åke installerade en cd spelare i Buicken, nog för att jag diggar att lyssna på gamla kassettband men tyvärr är det inte många band som håller måttet, dom går aningens trögt så nu gjorde han slag i saken och det blev jättebra.
 
Jag var på Granngården i förrgår, och köpte bland annat två stora fågelmats bollar, som jag hängde upp i tallen. Ni kan ju gissa vilka som var där först… kajorna förstås.
 
Så Åke tog ett snöre och släppte ner bollen en bit i tron att dom skulle tycka att det började svänga för mycket, men inte då, och då noterade vi plötsligt att den andra bollen var borta, som uppslukad av jorden, inte ens nätet var kvar. Aha, det var därför det hade varit en samling kajor härute förra dagen, dom hade fest dom rackarna. Släpat iväg den bollen kan inte ha varit det lättaste, men dom fick ju en stor belöning för arbetet.
 
Jag åkte upp på Mariehem och firade min mamma, på kvällssidan, med mig hade jag ett paket som Theresé skickat från Järlåsa och detta var till mig:
 
Ett teskrin, med en fin vers under locket, och givetvis en Sally teckning och ett kort på konstnären. En present värdig en mamma!
 
Jag är hemma idag också, ska ringa till min läkare om en timme och meddela det. Vad som retar mig, är just min husläkare. Jag nämnde ju detta om psoriasis, som kan sätta sig på lederna, och det kan man först kolla genom att man kan ha förhöjd sänka om så är fallet. Min sänka ligger på 27… och enligt vad jag har hört, så är den då förhöjd, men jag kanske är ute och cyklar, någon som vet?
 
Till svar av läkaren fick jag att detta var rätt så normalt, inget konstigt… men det kan vara psoriasis artrit, men det går inte att göra något åt… eller jo, men det vill du inte, för det är cellgiftsbehandling, och sån där artrit får man inte över en natt, var vad han sa.
 
Nämen jag har faktiskt haft psoriasis i över tjugo år, och problem med handleder, armbågar och fötter, till och från, varför skulle nu inte det kunna vara just sån artrit. Jo, sa han, det kan det ju vara, men… det är så svårt att kolla, så vi får se vad som händer… typ. Oj vilket engagemang han visar, eller var Maria lite spydig nu, mja, förmodligen.
 
Nå, ikväll är det bastu, om jag inte misstar mig, och Kerstin är tillbaka i landet igen, vi hejade då på hon och Jan B igår, då dom passerade. Önskar er alla en fin måndag!
 
 
Maria Lundmark Hällsten