Min dag idag, wohoo!! Ja det står ju faktiskt till och med i allas almanackor, coolt

Apropå mitt namn, så var jag enligt talesättet, ”kärt barn har många namn”, inte ett kärt barn. Jag heter ju bara Maria, plain and simple.

Fram till jag gifte mig med Åke, så hette jag bara Hällsten i efternamn också, så då var det ännu enklare än idag. Detta har förbryllat en del människor. Till exempel den gången jag skulle ringa och fixa papper inför vårt bröllop. Jag skulle uppge fullständigt namn, vilket jag gjorde. -Maria Hällsten!

-Nää, svarade kvinnan, och lät faktiskt lite bitsk på rösten. -JAG SA, fullständigt namn.
-Ehh, ja, fast…jag heter ju bara Maria, jag har inga andra namn

Då fick hon plötsligt annat ljud i skällan och lät snudd på, lite ledsen för min skull. Hahaa… fast nä, jag må ju säga att 1 namn, räcker långt. Jag har inga fler för mina föräldrar kunde inte komma på nåt mer, för stunden.

Smeknamn har dom dock gett mig, lite till och från Hommelkuse, busunge, FiaLisa och sånt där. Jaja, det kan jag leva med.

Såg något på TikTok igår, en sån där snutt där 2 stycken får en fråga som blir en tankeställare. Klockren, om ni frågar mig. Dom får frågan ifall dom skulle få en miljon kronor av killen, precis i den stunden, skulle dom då, känna lugn i kroppen och kunna gå runt och må bra, resten av dagen eller veckan.

Bägge svarar ja, deras problem skulle inte existera. Ok, säger killen och fortsätter. Om jag då ger er 10 miljoner var, men med en hållhake, ni får pengarna nu, men imorgon finns ni inte längre. Skulle ni ta dom miljonerna då? Bägge svarar nej.

Fast ok, då menar ni att era liv, är värd mer än 10 miljoner. Att bara få vakna imorgon, är värt 10 miljoner. Och så är det väl för oss flesta, om man tänker efter.

Men varför kliver man då upp och fräser för att det är måndag, det är långt till helgen, jag jobbar i helgen, jag har inte tid, jag vill inte, jag tycker inte om. Istället för att verkligen tänka efter hur mycket det är värt, att faktiskt bara få vakna upp till en ny dag. Då ingen av oss, faktiskt vet, om vi ens kommer att göra det? Det är nåt att fundera över, tycker jag.

Vi tar saker för givna eller vi tänker inte ens på vad vi tar för givet. Vi är dåliga på att uppskatta det vi har, Mycket vill ha mer, men tänker inte så mycket över vad det kan kosta att få det där lilla extra.

Sen är jag inte dummare än att jag även förstår, att det kan finnas människor som skulle ta pengarna. Alla vaknar inte upp och är lyckliga för att dom vaknar. Utan många kan till och med tycka att det är jobbigt att vakna till smärta, oro, och att inte veta vad som väntar. Och det är ju extremt sorgligt.

Men där kan man hoppas att många kan få verktygen att förändra på hur man ser och tänker på saker. Ibland kan tanke och vilja, försätta berg, även om man inte hyser så stort hopp till det. Man borde kanske se över hur man gör och vad man tänker. Tunnelseende är svåra att ta sig ur, men det går. Oftast finns svaret man söker, hos sig själv, fast man har inte grävt, tillräckligt djupt.

Och andra gånger kanske man bör be om hjälp att hitta rätt väg, eller att se svaren som ligger där, fast man missat dom. Avslutar med Niccos ord, och önskar er alla en fin dag. Och en extra fin till alla som heter Maria.