Verkligen knepigt Det sista jag gjorde igår kväll var att läsa en kommentar Ulla skrev på fejjan, där jag länkade till gårdagens inlägg. Det handlade ju om minnen, halsband, mina första örhängen och The Ducks.
Jag har för en tid sedan förlagt ett av mina halsband, som jag letat efter, lite random så där. Står i hallen, drar ut översta lådan i den lilla byrån, ser 2 kassettband som jag absolut bara behöver se sidan på, för att höra musiken i huvudet, haha. Eddie Meduza bandet spelades frekvent ett tag där i början på 90
Så lyfter jag upp dom och där, inne i hörnet på lådan ligger ett av det omskrivna örhänges paret som jag bloggade om. Snopet Fast nåt har hänt, antingen med mitt minne eller med färgen på strassrondellen.
Själv är jag, hundra säker på att den var blå, men vem vet. Det kan väl dock vara så att det var en färg runt kanten på strassrondellen, som var blå och gjorde att strassen såg blå ut. Och som efter 46 år, nötts bort…i dont know. Nu får jag fundera på vart det andra örhänget försvunnit
I lådan låg även detta.
Svärfar Nicke, är garanterat den som lagt tävlingshäftet i sparhögen. Han var med i den klubben ett tag, innan han gick över till Umeå Veteranbilssällskap. Lite roligt att bläddra i den och kolla in upplägget. Det var Sävarrundan som skulle köras med start och målgång på Gammlia.
Laddade ner en app till min mobil i förrgår. Den hittade jag i play butiken och det är Svenska Röda Korset som har den. Kanske inte rolig att behöva titta runt i, men…garanterat nyttigt att ha med i fickan, just in case. Klickar man på appen så kan du redan där, bara trycka så ringer den upp 112.
Sen kan du klicka vidare för att hitta hjälp att hjälpa, om du av nån anledning, stöter på nån som varit med om en olycka eller på annat sätt, kämpar för sitt liv. I väntan på ambulans finns det saker man kan göra.
Här har du ju även chansen att läsa på innan, så man har lite förkunskaper. Som sagt, man vet aldrig vad man kan få vara med om.
Idag är det lunchdejt med bloggar Helena på Crosta, minsann. Sen blir det kaffedejt med mamma. Passar väl bra en regnig dag som denna. Våffeldagen är det också, så man får väl kånka upp våffeljärnet så det står på plats då jag är tillbaka. Eller så äter vi det till lunch imorgon…våfflor känns inte riktigt som en middag, faktiskt.
Senaste kommentarerna