Etikett: minnen

Ont ska med ont fördrivas 👹

Av , , 2 kommentarer 16

Den här dagen för 4 år sedan, var det studentbal för Nicco, att 4 år, kunde gå så fort. Samtidigt som det känns som om det var i ett annat liv.

Apropå Nicco och ett annat liv. Hon skickade denna lilla konversation, nåt minne som dök upp på hennes FB, för 3 dagar sedan. Hahaa, hennes mamma kunde tydligen vara en pain in the hum…jodå, det kan hon säkert vara idag med, om hon vill 🤣

Vi förberedde även mitt 50 års kalas, den dagen, och rönnen fick vika hädan, så att partytältet skulle få plats.


Det är mycket man gör för sina vänner… året därefter rök ju den stora tallen, Åkes 60 årsdag till ära. Allt för att få plats med tälten och fortfarande få ha lite svängrum. Haha, eller så fick tallen ryka för att den höll på växa sig aningens för stor, men man kan ju skylla på nåt annat 😁

Jag höll inte på att hitta lupinerna igår. Men så såg jag några små blommor, och förstod att dom inte riktigt var färdiga än. Nå, jag tog då några för att se om dom kan fortsätta bli lila, bara genom att stå i vattnet.

Och ja, jag vet att dom ska slängas i brännbart för att inte riskera att dom förökar sig på nåt sätt. Tåliga är dom då. För innan jag var hemma så slokade dom såpass att jag trodde det var kört. Men, med lite tid i vattnet så stod dom upprätt igen.

Ikväll är det årets första Gammlia 2.1, men jag har fortfarande ingen bil, så den kan man fetglömma. Dom kör som ifjol, med andra ord ingen träff på Gammlia, utan några får starta därifrån och sedan kör man snitslad bana runt Umeå med omnejd.

Jaja, det får bli då det blir, finns inte så mycket jag kan göra för att påverka situationen.

Nu efterlyser dom fästingar igen. Alltså om man hittar nån som inte borde vara där, en av ovanligare typ, så ska man fota, lägga in i frysen, avvakta svar och sedan skicka in den. Klicka på bilden om ni vill läsa mer.


Jag gjorde det där ifjol, då skulle man dock inte fota utan beställa en speciell påse att skicka in fästingen i. Mm, det var intressant, för hur än jag letade på deras hemsida, fann jag ingen påse att beställa, förutom en liksäck, för kossor och aningens större djur.

Haha, det kanske hade varit humor, att beställa en sån påse/säck, för nåt så litet. Men jag iddes inte skojsa till det. Däremot försökte jag mig på att mejla dom, men fick inget svar så då fick det vara. Nopp, fästingen finns inte kvar i vår frys, den brändes upp, precis som lupinerna ska göras.

Ont ska med ont fördrivas!

Nä, min vänner och alla andra, ni får ha en fin onsdag, på återstörande!

Stötte på patrull 🚫

Av , , 4 kommentarer 15

Då var bilen, Camaron hämtad från Carglass, vet inte om den ser så bra ut, nu heller.

Dom stötte på patrull, jisses 😬 Tydligen så limmas bilrutor, ofta med silikon, eller limmas, tätas kanske. Silikon i kombo med annat, kan göra att det fräter på lacken och sedan blir det rost.

I det här fallet är det rent ut sagt hål i den så kallade A balken, där rutan har en av sina fästpunkter. Samt runt hela ovansidan. Så det man då bör göra, är ju att svetsa. Och det är väl självklart, annars sitter man med det där berömda skägget i brevlådan om nåt år eller två. Eller så skippar vi skägget och sitter med en ruta i knäet.

Det blir ju som att välja mellan pest eller kolera. Så vi tar det tredje alternativet. Vi anlitar någon som vet hur detta ska göras. Tur man har vänner som har vänner som jobbar med sånt här. Får veta till veckan om just Brällas väns kollegor, har en öppning i schemat.

Annars lär vi få söka vidare efter nån annan. På Carglass är dom jätte trevlig att ha att göra med. Det var absolut ingen panik för deras del, rutan ligger där den ligger, och inte tog dom nåt betalt heller.

Får upp många minnen nu, från tävlingar. 2016 var det Sättna/Sundsvall. för Niccos del.


Konstigt då man tittar på bilder och filmsnuttar, så känner man dofterna, värmen, ibland regnsmatter men det är ju verkligen försommar feeling.

Tina ringde igår kväll och det är samma sak där. Många minnen, mycket vi ändå har gjort tillsammans. Vi kanske var produktiva, och som hon sa, och vi har sagt förut. Vi hade ju tid, våra barn var ju vuxna även då. Eller om inte vuxna som i vuxen, så var då Nicco, självgående.

Fast nu sa ju Tina att man inte fick säga inte, samt aldrig säga att man, inte har tid. Tid finns alltid. Och det är väl en sanning, fast kanske med modifikation. Det beror på hur man tolkar saker.

Tiden är ju nåt du bestämmer över och hur du planerar dina dagar. Eller vad som är det viktigaste för dig. Man väljer förhoppningsvis det man själv känner är det rätta. Även om det är precis det man ska göra, så finns det många som inte tänker på det sättet. Man gör saker för andra, hela tiden. Och då finns plötsligt inte den där tiden över, till det du ville göra.

Jag drömde i alla fall att Tina kom och plockade upp mig i deras husbil och vi var ute på vift. Jag såg en helt underbar vy, en solnedgång som speglades i vattnet och jag bad henne att stanna. Stanna stanna…jag fick lite panik, för att solen försvann snabbt och jag skulle inte hinna fota.

Hahaa…Tina nitade fast i nån skogsdunge och det var stenigt och ingen väg, men hon stannade. Fast fotoögonblicket var över. Men vet ni vad, jag tjyvlånar en av Annelies solnedgångar från deras Rote.


Lite lustigt ändå, för solnedgången i drömmen och att fota den, kommer säkert av dom bilder Annelie lagt ut. Så nu vet ni, ni finns i mina drömmar.


Nicco pysslade på med hennes Van igår kväll, och hon tyckte att hennes mamma kunde gå upp till henne och hämta ett glas Rosé vin. Fattar ni, hon skickar en som inte dricker vin, att hämta ett specifikt vin. Kunde det gå annat än obra.


Roligt ändå, att av 2 sorter hon hade en flaska och en box, så tog jag fel, hahaa… och vilken tid innan jag ens kom på hur man får ut det där från boxen.

Vi satt ute och eldade en stund men det var inte alls skönt i luften även om solen var framme. Som isande vindar, nej, lite mer värme tack. Nicco beklagade sig över att fåglarna skitit på hennes bil. Och mja, det finns ju tydligen åtgärder man kan vidta.


Ni får ha en underbar lördag, allihop, det hade jag tänkt satsa på, i alla fall.

Pappa fixar, lugn bara lugn!

En riktig utedag, igår. Först brohäng (där var det lä och varmt). Tvärtvättade Camaron och städade ur den lite. Sedan middag på altan, kvällskaffe på baksidesbalkongen och avslutningsvis, jobb på gården. Handdrog långgräs, körde med gräsklipparen och avslutade med krattning.

Letade fram ett gammalt, externt minne med bilder, som vi fått av Theresé, long time ago. Och det är ju det dummaste man kan göra då man egentligen skulle ha gått och lagt sig.
Inte kunde jag bara kika på några få bilder, inte. Jag fastnade i gamla minnen. Ett av dom…jisses. Detta var på en camping i Uppsala, där vi campade för att Theresé skulle ta studenten.

Nicco hade ett flygplan hon gick runt och kastade, och givetvis fastnade den uppe i ett träd.

Pappa rättrådig, plockade fram en stege…och ett fiskespö. Nicco ser lite tveksamt på.

Låt oss nu säga att den killen, inte har några direkta spärrar, då det gäller vad kroppen klarar av att göra. Han nådde nämligen inte riktigt, trots fiskespöet. Så han tar ett sista steg uppåt, och här är det ju inget steg kvar, utan han ställer sig på handtaget 😬🥶

 

Här kan nog dom flesta klura ut att det inte är riktigt funkis. Så hela alltet tippade. Inte världens bästa bilder, men minns, det gör man, då man ser dom.

Idag ska jag hämta igen Camaron, förhoppningsvis med bättre utsikt då man kör hem den. Dom sa att dom kunde testa att skära ut den del av rutan där dekalerna sitter, bara som minne. Det är märken från dom besiktningar som gjorts på tävlingar.

Här en något äldre bild, som Theresé tog, och det var i början av tävlandet. 6 stycken, ser jag ut att ha hunnit med.


Fotnot, och det är ju bara på dom märkena man ser att det är en äldre bild…eller hur…visst ska vi säga så… hahaa.

Apropå dom felskickade testerna, så kommer dom att skicka nya adresslappar och om jag ville, kunde dom komma hem hit och hämta upp paketet igen. Eller så tar jag bara med det nästa gång jag ska på Preem, spelar väl ingen roll, tänker jag. Dom fick sig ett gott skratt i alla fall, även jag 😂

Önskar er alla en fin fredag!

Minns vi rätt, eller…

Av , , Bli först att kommentera 14

Hamnade bakåt i tiden, igår. Kusin Anna skickade 2 filmsnuttar, som var från deras stuga, då vi var där. Och nu undrade hon om vi verkligen hade kommit ihåg, saker och ting, som dom verkligen var.

Jodå, historien stämmer, även våra minnen, fast vi hade rört ihop, med vem som behövde räddning av en båt. Vi har sagt att det var Ingvar, men i själva verket, var det Åke, haha.
Här får ni ett utdrag, från mitt inlägg skrivet 12 januari, 2010, men händelsen i sig, var nog sommaren 2002.

”Ingvar och Anna har en fin sommarstuga nere vid Övik, en av gångerna vi var där så tyckte Åke att det var dags att prova på hans surfingbräda. En bräda han hade mer för att han tyckte det såg cool ut att ha den fastspänd på busstaket, än han var villig att prova på själv. Eller villig och villig, han var sugen men det är inte så tvärenkelt som det kan se ut.

Nu var det Ingvars tur att visa upp vad han dög till.


Han blåste iväg över viken och fick upp en hejdundrande fart, det såg verkligen proffsigt ut. Sen hördes en röst från andra sidan, -ÅÅÅKEEE! Ta båten du.

Han trodde inte att han skulle få brädan att vända utan att han skulle sluta ute till havs. Nu hann inte Åke ner till båten innan vi såg att han hade rätt teknik och lyckades vända brädan så han kom tillbaka.


Dags för Åke att visa sina talanger. Det såg väl lika bra ut från början men Ingvar kände sig nödbedd att starta upp båten för att åka och hämta upp honom från andra sidan, han fick inte brädan åt rätt håll då det var dags att sno om.

Åke plockades upp på båten och satt längst fram i fören med brädan liggandes tvärsöver knäna. Ingvar gasade på och kom mot stugan, jag och Anna satt uppe på altanen och skådade färden, då gasar han på ordentligt och tänker inte på brädan som Åke kämpar för att hålla fast men som han inte klarar av i den hastigheten, brädan rycks ur hans händer och flippar runt som en propeller över båten.

Och där kan vi tacka någon däruppe, att brädan inte klippt Ingvar som stod upp och rattade båten. Puh!!!” slutcitat


Fotnot, dom övre bilderna printade jag från Annas lilla film. Och den här bilden tog hon vid ett annat tillfälle, då vi tog oss en tur med deras båt.

Ja jädrar vad vi har gjort saker. De där brädan finns fortfarande kvar. Åke brukar försöka lura iväg alla som hälsar på i stugan, ut på sjön, med den där. Några har nappat, andra har insett att det finns begränsningar. Haha, men å andra sidan, så länge det finns en båt att tillgå, och annan räddning, så är det nog rätt lugnt…att testa, tänker jag.

Så känn er utmanade, ni som kanske tänker komma förbi i sommar.


Hoppas på en fin dag, för er alla!

Dammsamlare, eller?

Vilket underbart väder det var igår.

Vi satt ute på Anna o Ingvars terrass, vet inte om det är rätt benämning, men det är ingen balkong, och altan skulle jag knappast heller kalla den. Visst blåste det men solen var verkligen varm. Gammal bild.

Anna bjöd på hembakad hallonkaka, jättegod…och det var det tydligen fler som tyckte:


Mycket prat och skratt, det är sällan vi pratas vid, men vi har många minnen ihop, barndoms somrar i stugan, andra gånger från Stockholm, där hon bodde som barn. Och jag kunde lika gärna vara där med henne, som hon kom upp och var med mig.

Nicco kom hit lagom till middagen, och kaffe avnjöts ute på den nedre balkongen:


Sen gjorde vi ett ryck nere i källaren, där hon målade klar under trappstegen, så nu är dom vit. Ska upp ett tyg som avskiljare, och sedan ska det in 2 skåpar. Det här är ju en matkällare, så min tanke är att avlasta skafferiet uppe hos oss, och det bästa är nog att vi får rensa upp och sortera bort dammsamlare.

Det här paraplyet hade hamnat ute i en ”vetintevartdetska” låda och jag hade tänkt hiva det.

Men så råkade jag se att det var nån annan färg under, intressant, sen stod jag i 2 dagar (i omgångar dårå) och försökte få upp paraplyet men lyckades inte förrän jag skulle påpeka det för Nicco. Voila, plötsligt hände det.


Det är nog inte ett paraply för regniga dagar, utan kanske ett sånt där mot solstrålar, jag vet inte, men det känns nästan så.

Åke sa att hans mamma använt det där på 60 talet, så det har några år på nacken. Nu ska vi komma på vart vi kan hänga det, så det får synas på. Nicco förslog nånstans uppe i hall/trapp taket, frågan är hur, man ska få upp det. Klura på det du, Maria!

Avrundade kvällen med nåt gott i glasen och Nicco spelade upp olika klipp från Youtube, så vi fick sitta och skratta åt både det ena och det andra. Här ett väldigt kort klipp, kort men roligt 😀

Nu ska jag ta mig lite frukost, och sen får jag se om man kanske kan sätta sig utomhus. Nicco beställde ingen väckning så hon får sova tills hon kliver upp. Önskar er alla en underbar lördag!

Hur har ni det med minnet?

Av , , 2 kommentarer 12

Energin försvinner snabbt då man klattrar sig och får ont i ländryggen. Inte så jag kan säga vad jag gjort, på exakten, men jag har mina aningar. Högg till 30 minuter innan jag slutade jobba igår och varje steg och rörelse, känns ordentligt.

Ska fundera ett tag, på vad jag ska göra åt detta. Försöka strunta i och negligera problemet, eller försöka ta det lugnt. Jag vill inte vara hemma, men jag gruvar att åka också. Nå, jag ska fundera och känna efter.

Dom pratar om drömmar på Radio Västerbotten, drömmar man vanligtvis har på natten, inte drömmar om framtiden. Jag kommenterade förstås 😀 Jag som är smått fascinerad av mina egna drömmar vart får jag liksom, allt ifrån?

Så kom jag att fundera över en fråga jag fått förut, hur jag tänker eller ser på minnen. Tydligen kan man göra det på olika sätt, jag som alltid trott att vi alla varit likadan, i det fallet. Inte konstigt att jag ibland funderat på hur nån ibland, inte alls kan framkalla ett minne genom att se bilden framför sig.

Fick nämligen veta att alla inte kommer ihåg just i bilder, vilket jag då gör. Jag ser ju vägen framför mig, kullen, cykeln, ja allt vad det nu kan vara i den händelsen jag ska plocka fram. Och detta ska då innebära att man kanske har ett bättre minne än andra. Mja, eller man kanske kommer ihåg fler detaljer.

Det kan jag köpa, för detaljer har alltid varit en stor del av det jag ser, fråga mig inte varför, eller jo, fråga 😀 Här är en detalj, för att ta ett exempel:

Kom just på att en fördel med att vara ansiktsblind, är att man kan vara en hejare på just detaljer, haha. Vad bra, att det många gånger går att få ut nåt positivt, av grejer som är lite åt det negativa hållet.

Ni som inte ser bilder i era minnen, hur kommer ni ihåg saker då?

Minnen kan ju också väckas av dofter, platser eller musik. Lite coolt ändå. Jag och Nicco pratade om just det här, för ett tag sedan. Och jag tyckte väl att det ändå är konstigt att man inte gör sig av med sånt man inte behöver veta…lite som värdelöst vetande.

Och nej, hon sa att har egentligen allt i huvudet, men man lägger det åt sidan, och sen kan det då förhoppningsvis, poppa upp då man behöver det.

Fast jag undrar fortfarande varför jag behöver komma ihåg att jag tyckte det var tragiskt då pappa varit ner och handlat en back med dricka, på sommarlovet och man skulle få välja en flaska men där fanns bara Grape tonic. Fy tusan, haha, och jag och kusin Anna tvingade i oss drickan genom att blunda och låtsas som om det smakade nåt helt annat.

Då jag nu skriver om det så ser jag oss framför mig, vi går uppe vid gungorna i stugan, fnittrar och delar flaskan mellan oss, och säger att jomen, nu, smakar det ju annorlunda. Fast egentligen, gjorde det inte det, utan vi sa så, för att vi ville att det skulle göra det.

Här kommer nu 3 bilder som pappa tog på en av våra båtturer över till andra sidan sjön, och vad håller jag i näven, på riktigt, haha… här en Coca-Cola i alla fall:

Och tadaa… nu nåt helt annat:

Kusin Anna sa då hon såg dessa bilder förut, att det kommer du väl ihåg, det skulle skämtas och skojas hela tiden, så nog är det din pappa som satt ölflaskan i handen, för att det skulle se ut som om det var det du drack. Ja, förmodligen 😀

Theresé skickade just två bilder på Sally och Evert så dom får pryda sin plats här i slutet på inlägget, Det finns ju små detaljer och det finns stora, Evert får representera den större detaljen 😀

Och nu har jag funderat och känt efter, och nej, jag stannar hemma, det här är inte kul, alls, nu ska jag ta mig en värktablett, tror jag har nån på lager, som kan funka, i hope.

Ni får ha en fin onsdag, allihop!

Fyndavdelningen med både och!

Av , , Bli först att kommentera 17

Gjorde samma sak som igår, tog en 40 minuters walkabout med Winstone. Den här rundan gick vi björkallén ned, jäms med Industrivägen, man får passa på medan man kan. Det är som att gå på en istäckt älv.

Och jag tror att den stora gräsytan, kommer att vara blöt och sur, hela sommaren, med tanke på allt vatten dom pumpade ut där i höstas, och allt regn som sedan fallit från skyn, + snö på det.

Fyndade mitt i allén:

Och apropå fynd, denna bild la Theresé ut på FB, 10 mars 2014, det var hennes fynd, den dagen, fast inte häruppe i Umeå, utan nere i Järlåsa:

Fortsätter med fyndavdelningen, köper 3-4 äpplen åt gången, och utgår från hur dom ser ut, hårda ska dom vara och granna att se på. Typ som den här:

Men besvikelsen är stor, då detta är tredje äpplet med dolda defekter, det gömmer sig bruna fält under skalet.

Just det här äpplet var dock lite bättre än det jag tog igår, såg ut som kolasås i mitten. Fy!!! Njae, det är inte alltid man fyndar, med andra ord.

Kan kanske inte skriva att Al Pitcher är ett fynd, men ett minne, och idag var det 2 år sedan vi fotades av Theresé, efter en av hans shower. Han är för rolig 😀

I övrigt finns inte så mycket att förtälja, rosorna jag fick av Emma och Johan, ser helt fantastiska ut, svåra att fota, då jag tycker att det jag ser med mina ögon, inte riktigt stämmer med bilden, men men…man får fantisera då 🙂

Hoppas solen skiner, även på era huvuden och att vi alla får en underbar dag!

Apropå this and that!

Av , , Bli först att kommentera 15

Jo jag mejlade kvittot för frakten och la till frågan om vad dom tänkte göra med dom trasiga brallorna…fick svar igår: ”Hej Maria, Tack för att du kontaktar oss. Vi kan självklart hjälpa dig med detta. Vi har nu kreditterat 140 kr på ditt kundkonto hos oss. Vill du att vi skickar de pengarna nu eller vill du ha allt på en gång när vi fått in returen? Vänligen återkom.

Så nej, dom ville inte svara på den frågan, hahaa…och en anledning kan vara att dom inte har nåt bra svar. Och jag tillåter mig själv att tro att det är så och tänker inte efterforska nåt mer 😀

Nu har Tina och hennes kompanjon, fixat hemsida till deras förening i Torrevieja och klicka på bilden så kommer ni in där:

Skärmklipp 2019-11-20 09.25.33Vilket jobb Tina lagt ner på detta och vad roligt att det ser ut att vara full aktivitet där och många som välkomnat just detta koncept. Jättekul och vi gratulerar henne och jag hoppas att allt nu, går åt rätt håll.

Här en av mina bilder och minnen från Torrevieja, hunden på höjden!

10157333_10152432269051585_1532117027352841003_nHar funderat på vad jag skulle fixa för middag idag, och då jag rensade skrivbordet på datorn, så fick jag ett tips då jag såg paltsleven jag hade fotat i samband med glöggprovningen.

Klart vi ska ha palt idag! Åke här hemma och jag på jobbet.

75543714_10157603013616585_8317805713233543168_o

Och efter dagens pass är jag ledig i dagarna 4, ledig återigen, med viss modifikation. Man är väl aldrig ledig som i ledig, om man inte slipper disk, matlagning, städning handling, planering, walking the dog, och andra småsaker, eller?

Å andra sidan, nu har man gjort detta i så många år att mycket av det, går av bara farten.

Och apropå farten, såg den här bilden på Instagram och farten blev i min hjärna fisen…you know, fart, in english, hahaha…

77238867_10157603023166585_3226563407679324160_o
Nu ska jag ner med nävarna i paltsmeten och hoppas på att ingen ringer, åtminstone på en stund :O Ha en fin dag, allihop!

78435931_10157603017881585_3016581580404555776_o

Detta är er kapten som talar!!!

Av , , Bli först att kommentera 12

Letade efter ett datum, i min blogg och föll över dessa rader, minns ju till och med ringsignalen, haha…saknar den 😀

Detta var då skriver i juni 2009, men hade hänt några år, dessförinnan, och nu citerar jag:

”Precis lika (nja med lätt överdrift), skrämmande låter min mobiltelefon då den ringer. Det låter inte bara högt utan det är dessutom en flygkapten som pratar. Det är inte bara jag som rycker till då den ringer, även människor i närheten.

Jag jobbade ute vid ryska huset tidigare, villan som ligger ute vid flyget, och jag hade lagt ifrån mig mobilen på mitt skrivbord för att gå ut och röka. Min chef satt på sitt kontor. Det går en stund sedan öppnas dörren och där står chefen med min talande mobil mellan fingrarna och han ser helt förskräckt ut. Sen sa han att han suttit där i godan ro och helt plötsligt börjar det prata inne på mitt rum med en hög röst, han hade flyttat sin stol och lutat sig framåt för att se vad stackarn det var som pratade men han såg inte till någon. Jag kunde riktigt se hur han såg ut.

Apropå telefonerna. Det kom in 2 kunder på samma kontor och ville boka in en tid med chefen, som inte var där just då. Jag ringde hem till honom och hans fru svarade. Ja hon skulle springa upp och hämta honom, jag sitter kvar i luren och plötsligt börjar det flåsa och böka i luren, jag rynkar ihop ögonbrynen och fattar ingenting, jag hör springande steg och till sist säger hans fru – hördes det konstigt? Ja sa jag.

Ja det var hunden som tagit den bärbara telefonen och sprungit iväg med den. Inte underligt att det lät konstigt i luren.” Slutcitat

Detta kollage kom upp som 2 års minne idag och det passar väl bra, på tal om telefoner <3

22365199_10155711865761585_7943161007460638723_n
Lite roligt var det dessutom att jag precis, innan jag åkte hem från jobbet igår, hade pratat om just ryska villan, och den var omnämnd här 😀

Ramlade över följande då jag nu skulle se om jag kunde hitta den där kaptenen, haha, ojoj!

The Best and Worst Airline Captain Announcements Ever

A plane was taking off from New York Airport. After it reached a cruising altitude, the captain made an announcement over the intercom, “Ladies and gentlemen, this is your captain speaking. Welcome to Flight Number 123, non-stop from New York to Los Angeles. The weather ahead is good and, therefore, we should have smooth and uneventful flight. Now sit back and relax – OH, MY GOD!”

Silence followed and after a few minutes, the captain came back on the intercom and said, “Ladies and Gentlemen I am so sorry if I scared you earlier; but, while I was talking, the flight attendant brought me a cup of coffee and spilled the hot coffee in my lap.

You should see the front of my pants!” A passenger in Economy said, That’s nothing. He should see the back of mine!”

Idag ska jag ta med mamma på fredags handling, sen ska jag själv kolla in öl hyllan hos Bo-Lage, passa på att hämta ut mina nya glasögon, städa lite och förbereda för en mindre middagsbjudning imorgon. Älgskav hade jag tänkt mig, men har inte klurat ut vad jag ska ha till den…pressad potatis, eller, i pitabröd, eller med, njae, ska klura på den.

Hoppas på en bra dag för er alla! Kolla in det högra trädet, annorlunda lutning, för många hundar som sparkat på det, eller vad ska vi tro? 😀

72207930_10157485163466585_2884203223688675328_n

Jag…vilsen…nähä

Av , , 2 kommentarer 11

Det var 2 år sedan jag var ner till Tina i Kungsängen, och resan dit var ju som ett litet äventyr. Av både den ena och andra anledningen har nu detta kommit upp på tapeten dom senaste dagarna, kan bero på att Tina kommer upp hit, nu på tisdag 😀

36382078_10156399306936585_8606419758813806592_nHon och jag pratade bara härom dagen, om flygplatser, hur man ska hitta och bete sig. Sen hade nog jag och Nicco ett sånt snack också, och en gång till, igår. Då jag helt oförhappandes blev uppringd från en Pia, som lagt till mig som vän på FB, för ett tag sedan.

Vi har gemensamma bekanta, och vi har väl kommenterat varandras inlägg, till och från, och sett vissa likheter, oss emellan. Jo, det finns fler än jag som kan göra såna där konstiga saker utan att kanske tycka att dom är så konstiga. Jag tycker väl oftast att det är andra som beter sig lurigt 😀

Nå vi hade ett trevligt samtal och ska träffas på en kaffe, här framöver.

21199606_10155596463116585_3025766277245398302_oBerättade i alla fall att Tina skulle komma hit och den lilla flygresefadäsen, och nu kunde jag ju inte låta bli att bläddra tillbaka i arkivet och kolla hur det var.

Direkt citat från mitt blogginlägg, för 2 år sedan:

”Jag måste ju säga att det blev lite av en cirkus på Arlanda, då jag åkte ner,  men alla karuseller turer, kan inte skyllas på mig. Ta höger ner till rulltrappan, fast ingen rulltrappa syntes där jag kom ut. Ta rygg, på dom som går, jo jag tog rygg på nån som försvann in på nån toalett och sedan var alla andra som bortblåsta.
Kom till terminal 4, mm, fast det enda som fanns skyltat, var till terminal 2,3 och 5. Vi var inne på, att jag då, förmodligen var på 4:an, fast jag skulle ju ner, för Tina kunde inte komma upp utan att passera incheckningen. Hon pratade med nån i reception, och fick dom dummaste förslagen.” Slutcitat

Men jag kom ner, till slut och är det inte det man säger, ner, kommer du alltid 😀

16195136_10154423349608666_4606907403733376223_nHär återupplever jag några minnen från resan, hahaa…såg blött ut:

16300021_10154915852346585_3828066260344151188_o 16252510_10154915986851585_194847520817596474_o 16252361_10154921780661585_6680745659912591674_oOch här ser ni en liten diskussion på FB, från den tiden:

Skärmklipp-2017-01-28-08.56.40Och om några dagar, ska det i alla fall skapas nya minnen. Ska bli roligt!

Hoppas på en fin lördag för er alla!
50876714_10156883197321585_4854577023290441728_n